# Relationer!!! Author: Izziegirl Är väldigt nyfiken på det här med relationer...av alla slag! Själv har jag ett fåtal (4-5 st) nära vänner, som i stort sett får hela min uppmärksamhet. Sen finns det ju bekantar runt omkring, men där blir jag aldrig riktigt personlig. "Kärleksrelationer" är nåt riktigt svårt för mej! Det verkar som om det finns så många oskrivna regler och förordningar att rätta sej efter. Eftersom jag inte kan konsten att "läsa mellan raderna" eller uppfatta signaler från andra...rinner det bara ut i sanden...på något vis. Själv är jag rakt på sak :) Tycker att människan borde utnyttja sin förmåga att uttrycka sej i ord och handling, vara rak och ärlig i sitt bemötande till andra. Varför är det så svårt att bara säga..."Jag gillar dej och skulle gärna vilja få chansen att lära känna dej bättre"...elller..."Du är en underbar människa och jag önskar att du vill vara en del av mitt liv"! Hmm...önskar få höra hur ni har det med era relationer och hur ni uppfattar andras signaler. Jag har lätt för att bry mej om andra och berättar ofta för "mina människor" vad de betyder för mej. Är väldigt mån om hur andra mår och vill sprida glädje till alla runt mej. :) Enligt mina vänner är jag en väldigt ärlig och rolig person :) Har allt för ofta hört " Det är såååå lätt att prata med dej", "Du förstår mej bättre än nån annan" och klassikern "Med dej kan man bara vara sej själv". Jag tar detta som en enorm komplimang och ett slagt bevis på att jag har faktiskt empati och medkänsla för andra! Detta till trots...så lever jag väldigt mycket vid sidan om samhället. Trivs med att vara själv...men hatar att känna mej ensam! Tycker om att "titta in" och studera andra...men förstår inte riktigt hur de orkar hålla liv i alla sina olika roller! Inte heller hur det kan se så enkelt ut för vissa! De absolut starkaste relationerna jag har...utan tvekan... är till mina barn. Är ingen "höns-mamma" utan snarare en "Tiger-mamma" med en släng av "Baloo-syndromet"!!! Det har gått fint för ungarna och de talar ofta om för mej att de känner sej lyckligt lottade för att jag blev deras mor! :)) Till skillnad från mej, så har de väl fungerande relationer till många människor. Och min glädje finner inga gränser när jag "ser in" i deras liv. De har så mycket mer kunskap om relationer än vad jag någonsin kommer att få...vilket känns underbart. Det är väl ändå varje förälders dröm...att ens barn kan älska och blir älskade...detta kallar jag för "Lyckliga slut" :) _"Kärlek" är det du gör mot dem du håller av!_ ## Comment 1 Author: Emaljoh4 VAd fint skrivet ! <3 ## Comment 2 Author: Mahe Jag fastnade speciellt för ett stycke i ditt inlägg... "Detta till trots...så lever jag väldigt mycket vid sidan om samhället. Trivs med att vara själv...men hatar att känna mej ensam! Tycker om att "titta in" och studera andra...men förstår inte riktigt hur de orkar hålla liv i alla sina olika roller! Inte heller hur det kan se så enkelt ut för vissa!" Den starkaste relationen jag har är till min son, andra familjerelationer fungerar inte riktigt. Jag har 2-3 vänner som jag kan vara "mig själv" med (och de accepterar mig som jag är... hoppas jag), men vi har ingen regelbunden kontakt. Jag har aldrig mått riktigt bra av att leva tillsammans med en partner och jag vet inte om jag någonsin kommer hitta någon som jag fungerar i hop med. I de partnerrelationer jag har haft har jag fått höra att jag är otroligt bekräftelsesökande, vilket jag inte alls har förstått. Jag har aldrig uppfattat mig själv som bekräftelsesökande. Detta har förstås inneburit att jag funderat mycket på om vänner och familj också uppfattar mig så. I "min värld" (så som jag uppfattar den) så är jag väldigt mån om att hjälpa andra och tänker alldeles för lite på mig själv. Jag har otroligt svårt för att ex ta emot hjälp själv, eller beröm. ## Comment 3 Author: Ladydragon det där med kärleksrelationer är så förbannat knepigt har själv precis träffat en underbar man och vi har väl gått förbi vänner stadiet då vi pussas o håller handen men sen då? jag vill veta NU hur vi ska ha det i framtiden finns det en framtid är vi på väg att bli tillsammans vad sker typ? medans han tar det sååå lugnt och just nu mest verkar upptagen med sitt liv  sitter här som en kärlekskrank tonåring och är så full utav känslor att det känns som om jag ska spricka..... och så sant barnen är ens allt har själv en son som jag är själv med och vi har en mycket nära kontakt och han  är mitt allt vänner är oxå ett riktigt svårt kapitel det brukar bli sådär lagom halvhjärtat för jag vet inte hur man ska bete sig och hur man än gör så blir det bara fel jag önskar mig mest utav allt emellanåt en manual för hur funkar kärleken hur funkar det med vänner hur ska man göra och när undrar oxå hur folk orkar hålla igång så förbaskat så mycket sommaren är alltid rätt jobbig då alla ska grilla åka till stranden och göra en massa med sina vänner medans man själv inte har någon att umgås med...... ## Comment 4 Author: kalindas Känner igen mig i mycket det du skriver... ## Comment 5 Author: [Borttaget] Ja, och det här är ett så komplicerat kapitel, att vi behöver prata oerhört mycket om detta, för att vi ska kunna komma någon stans alls. Jag känner igen alla era inlägg hittills här och håller med er till 100 procent. Visst är det så, som ni alla beskriver. ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 6 Author: eyedeserve Jättefint skrivet! Min dotter är likadan. Hon är rak och ärlig och förstår inte att det finns folk som ljuger och varför dom ljuger! Jag har väldigt svårt att förklara det, för jag förstår inte heller varför folk ljuger, men att det finns många som gör det tyvärr.. Skulle ju vara så mycket enklare om alla var rakare!   ; ) Kul att höra om dina barn.  Min dotter säger att hon absolut inte tänker skaffa barn! Hon har väldigt svårt för barn, så jag tror faktiskt inte att hon kommer att skaffa några. Ni som har Aspergers, kände ni det så när ni var tonåringar? ## Comment 7 Author: Izziegirl Tack för att ni tog er tid till att läsa mitt inlägg!! ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Detta med relationer är ju en av många svårigheter för oss med autismspektrumstörningar. Men jag märker att det är svårt att "tala" om detta...eftersom BARA 6 st kommenterade och var villiga att dela med sej av sina tankar. Eftersom jag är en frågvis och sökande person, som gärna vill ha svar på livets alla gåtor...kommer det nog fler mindre bekväma frågor :) ## Comment 8 Author: Ladydragon 3# fortsättning på kärlekshistorien......helt plötsligt så har han bara ändrat sig och vill inte veta av mig mera hur man än gör så gör man aldrig rätt alltså jag blir tokig alltså oavsett hur man försöker att börja ett förhållande antingen genom att vara ärlig och vilja veta direkt hur man ska ha det eller vänta ta det lugnt och se så skiter det sig....ofta innan man ens hinner fatta vad som händer det enda jag är klar över att mina känslor alltid ligger 10 steg föra mig själv ja ja bara o inse att man har försökt gjort bort sig och det är bara o slicka såren och se om och när man vågar försöka igen ## Comment 9 Author: Star68 Jag är också mycket intresserad av det här med relationer....och det är verkligen inte lätt... Jag ber att få återkomma i ämnet, för jag orkar inte fundera ut hur jag ska skriva och formulera mig nu, det tar lite för lång tid ibland...och energi... ;-) Behöver för tillfället samla mig och få ändan ur vagnen och komma iväg för att få min cykelpunktering lagad. Kan tyvärr inte fixa det själv. Men jag återkommer gärna! :-) ## Comment 10 Author: Izziegirl #8 Usch vad jobbigt! ![Gråter](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Vet att det finns många som lever i fasta och långvariga förhållanden...och det är dem jag vill höra ifrån!!! Snälla...dela med er så att vi andra kan få en möjlighet att lära, förstå och kanske nå dit också! #9 Väntar med spänning!!! :) ## Comment 11 Author: Star68 Jag kan börja med att säga att när jag ska skriva något så trasslar jag ofta till det lite och "tappar tråden".... Kan vara bra att veta ifall det blir något ostrukturerat. Fast det är ju så'n jag är! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Kanske ska nämna också att jag inte har påbörjat utredning än. Min egen hypotes från början är att jag skulle kunna ha ADD...men vid närmare eftertanke skulle det kunna vara AS (eller både och). Jag lever i ett fast förhållande sedan över fem år tillbaka, och det funkar riktigt bra. Min man (eller eg sambo) är också lite "annorlunda" än vad folk (alltså nt personer) är i allmänhet. Han är en mycket förstående och på många vis tolerant man...så jag tror inte att jag skulle kunna finna någon bättre att dela mitt liv med...![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Tack och lov så kan jag vara öppen och rak i kommunikationen med honom, för han vet att jag aldrig medvetet skulle vilja såra honom (eller någon annan)...även om jag uttrycker mig klumpigt ibland. Dessvärre är kommunikationen mellan oss en smula...vad ska jag säga...knölig och rörig ibland. Han fattar inte vad jag menar ![Skrikandes](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes")....och jag fattar inte vad han menar. Han har nämligen en förmåga att bara låta en del orden han har i huvudet komma fram när han talar, så att säga. Och själv måste jag säga väldigt MÅNGA ORD för att få något sagt... Det är egentligen svårare med vänner... Jag har eg aldrig haft speciellt många kompisar/vänner. I skolan umgicks jag i stort sett bara med tre personer (fast för det mesta bara en i taget). Blev ytterst sällan bjuden på kalas...och när det hände visste jag inte hur jag skulle bete mig...spanade in de andra och försökte hänga på och göra likadant...förstod inte heller att det var helt okej att hugga in på maten som bjöds förrän alla andra hade tagit...(hihihi, fnissar lite åt det själv idag). Och vad vill jag säga med det här då? Jo, att jag i princip har gjort likadant ända upp i vuxen ålder, och att jag har haft lite svårt att förstå mig på saker och ting tills jag "lärt in" det, om ni förstår vad jag menar. Och likadant med MÄNNISKOR! Har alltså gått omkring och känt mig "annorlunda" och inte själv fattat vad det är jag inte fattat så att säga. Det är nog så att jag inte förstod "hur man umgås med kompisar" på ett "normalt" sätt. Och så är det fortfarande till stor del! Jag behöver och vill ha en uppriktig och ärlig kommunikation, på ett vänligt rakt sätt, utan en massa missförstånd, men det verkar vara svårt att hitta sådana vänner. Förutom här på ifokus! ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har även svårt att lita på människor ibland. Även om de visar att de gillar mig och bryr sig om mig, så vågar jag inte lita på det... (för jag är rädd att bli besviken...det har hänt att jag blivit "dumpad"). Därför dröjer det oftast länge innan jag öppnar mig helt inför någon. Jag har dock EN sådan vän (som vet det mesta som finns att veta om mig), men tyvärr har vi av olika anledningar inte möjlighet att umgås så mycket. Således umgås jag MYCKET med mig själv!!! (Vilket är helt okej för det mesta.) Och min älskade katt! (Och mannen här hemma förstås!) Men det känns som att jag skulle vilja ha en nära vän att prata med som fattar precis vad jag pratar om bara jag säger några ord... Och precis som Mahe i #2 så fastnade jag för det stycket hon nämner där... Mycket bra uttryckt, och jag känner igen mig så väl. Nu blev det långt IGEN! Hoppas någon orkar läsa...![Tungan ute](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") KRAM ## Comment 12 Author: kalindas Själv har jag börjat med den mindre sunda idén att skrämma bort människor som är intresserade av mej. ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Detta genom att först nämna att jag äger fem katter och en hund. Sen blir de inte avskräckta där. Så talar jag glatt om att jag har ett litet handikapp kallat Asperger syndrom.  Sen hör de inte av sig igen.... Fast samtidigt tänker jag. Vill de inte ha mej _(med de problem som ev. kan dyka upp)_ och mina djur _(som jag inte tänker göra av med)_, så är de ändå inget att ha! Så lever jag i ensamhet och celibat några år till..![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 13 Author: [Borttaget] Gissar på att dom flesta som tänker just så där att man bara borde kunna säga till nån man är intresserad hur man känner inte vill känna sig dumma om personen i fråga inte har samma tankar ;) Sen att hålla ihop med någon det handlar ju mycket om att ge o ta och att det ska fungera på så många fronter! Det inte är så lätt att leva med nån som har t.ex. asp eller adhd ;) Jag är nog själv så att jag kastar mig alldeles för fort in i förhållanden och upptäcker för sent att det här var ju inte rätt ;) ## Comment 14 Author: eyedeserve jag har bl a ADD och jag har haft långa förhållanden, men kan inte påstå att dom varit bra... har stått ut så att säga och mått tidvis fruktansvärt dåligt. När jag lever ensam så slipper jag alla dessa jobbiga känslor som jag har inom mig, men det är ju inte så man vill leva. men jag har nog dragits till fel män...  Hoppas att jag någon gång skall  hitta en lugn och empatisk man. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Själv så dras jag till helt fel tjejer, spänande och roligt men inget att leva med ;) Min förra hade borderline, bra sex med det va också allt! ## Comment 16 Author: [Borttaget] #12 "_Själv har jag börjat med den mindre sunda idén att skrämma bort människor som är intresserade av mej._" Men så borde du inte bete dig, kalindas! Inte nog med att du avskärmar dig själv från positiva sociala upplevelser helt i onödan - du riskerar även att förolämpa sådana som kanske har goda intentioner och bara vill dig väl. Kanske är det då just sådana som du vill värja dig emot, människor som "tränger sig på". Och dessa kan vara riktigt obehagliga; jag håller med. Men alla människor, långt ifrån alla, är inte funtade på det viset. När jag själv, exempelvis, i någon tråd spontant uttryckte mitt gillande för den person, som jag såg framför mig bakom masken "kalindas", så var det just bara ett uttryck för att just dig kände jag då ett uns samhörighet med. För mig betyder den typen av vänskap - att man upplever sig i någon mån på samma våglängd - något mycket positivt, ur en rent självisk aspekt. Nämligen, att man med dessa inte alls nödvändigtvis behöver idka något umgänge; man vet, att vederbörande finns, och det räcker...! Om säg tio år kan man mycket väl höra av sig till en sådan vän som om ingen tid hade förflutit emellan alls...! Men nu var det kanske inte alls den typen av relation som du beskrev, kalindas, utan mer den påflugna typen av män, som till äventyrs kunde vara intresserade av dig som könsobjekt? ## Comment 17 Author: [Borttaget] #14 "_När jag lever ensam så slipper jag alla dessa jobbiga känslor som jag har inom mig, men det är ju inte så man vill leva. Men jag har nog dragits till fel män...  Hoppas att jag någon gång skall  hitta en lugn och empatisk man._" Du har ADD, säger du, men kanske då inte Asperger? Själv har jag Asperger, och känner igen mig väldigt mycket i ovanstående citat som jag valde från din text. Jag kan faktiskt inte uttrycka den första meningen bättre själv. När det gäller de två andra meningarna, har jag några synpunkter. Kanske har du tyvärr inte dragits till fel män (men vad vet jag!?), utan detta kan till stor del ligga hos dig själv. Så upplever jag att det är för egen del. Jag behöver leva i splendid isolation, men vill samtidigt inte det. Detta dubbla behov orsakar (mer än) ofta en konflikt...! \- Kom osökt att tänka på Natanael och Elsa Beskow. Natanael var säkert en sådan "lugn och empatisk man", för ADD-aren eller aspergaren Elsa, som du efterlyser, eyedeserve. - Så de finns nog ändå, dessa omtänksamma och inkännande partners...! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 18 Author: kalindas #16 Det var den sista varianten. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Har svårt för killar som aningen blir förälskade vid första mejlet eller samtalet eller det som inte ens vill lära känna mej som vän. Då skrämmer jag bort dem. Vet att det är korkat, men jag tror det är ett sätt att skydda sej. Blev bränd för något år sedan. Egentligen inget allvarligt. Men personen i fråga höll inte ett löfte och det gör att jag slutar lita på fler än han. Vänner har man aldrig för många av och jag har flera som jag känt i många år. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 19 Author: Ladydragon 12# haha skrattar lite åt din beskrivning att skrämma bort killar..... gör samma sak men jag försöker att fokusera på såna som visar intresse men jag själv har inget intresse utav dom  jag brukar då säga att jag spelar World of Warcraft och skulle det skita sig så tar jag till det tunga artelleriet med alla mina diagnoser och då flyr dom kanske är det så oxå att du inte har hittat någon som är tillräckligt intressant någon som du vill vågar att lita på jag hoppas o tror att med tiden så kommer där någon som inte ger sig och som du vågar släppa in jag ber om ursäkt för att jag nog blev lite O.T här i tråden innan jag har ADHD och har svårt att skriva vettiga inlägg och det har vart och är så himla jobbigt just nu..... ## Comment 20 Author: eyedeserve #16, Varulv:  Jag fick diagnosen ADD för 2 år sedan, men min dotter har Aspergers syndrom och Adhd...  ; ) Men jag känner igen mig mycket i henne, men inte på allt!    ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag har väl inte haft den bästa uppväxten direkt heller, så man har dåligt självförtroende och dålig självkänsla, så man har väl "nöjt" sig med dåliga män... trott att man inte är värd bättre eller inte kan få någon annan om man gör slut kanske...  Är väl mkt som spelat in.... Nu har jag väl börjat förstå att jag kanske är värd något...  men det har tagit sin tid, är 46 år....  hehe. ## Comment 21 Author: dReS Hahahah gud, vad roligt det var att läsa allt detta. ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Visst är det väl lite "tragiskt" men oj vad jag känner igen mig i det ni skriver! Jag har precis som ni, bara några få vänner..  Jag litar inte på så många efter att ha blivit bränd under åren. kanske är man extra känslig men jag har insett att de flesta ljuger om ALLT. Inte ens om viktiga saker utan små onödig lögner hit och dit.  Jag vill inte känna såna människor! Sen känner jag som så att jag inte har några gemensamma intressen el humor. Den enda humorn jag gillar är stand up komedi, men även där är jag kräsen. Jag ser inte på vanliga tv-program.. för de är så dåliga, tråkiga och det händer samma sak hela tiden. Det enda jag kan se är naturprogram, dokumentärer och sånt som innehåller samhällsfakta. Jag kollar tex nyheterna ca 10 ggr om dagen.. Ser inget nöje i att sitta ett gäng och bara snacka.. för då sticker mina tankar iväg och det blir tråkigt. Ibland (läs ofta) känner jag mig så socialt oanpassad, så att jag undrar om jag ska vara ensam för resten utav livet. Jag tar hellre en joggingtur i skogen med musik i öronen än att se en film hos en vän. ![Skäms](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Det med kärlek ska vi väl inte ens tala om.... ? Jag har förmågan att bli jätte kär, el tro det i alla fall. Sen efter ett tag så tröttnar jag, blir rädd el "tappar känslorna" så jag avslutar det snabbt. Hur knäppt är inte det då? Jag avskyr när den tråkiga vardagen kommer in i livet. Ja, det finns mycket att säga om detta. Till detta borde vi ha den "hemliga tråden" som ska startas. ## Comment 22 Author: dReS Ni får ursäkta om det är mycket stavfel nu.. Jag är inne på andra dagen utav min concertabehandling och är lite extra snurrig utav det. ## Comment 23 Author: kalindas #22 Inga direkta stavfel som jag så. Så du kan vara lugn..:-) ## Comment 24 Author: eyedeserve #16, varulv. Jag känner nog likadant, att man är dubbel typ. Skulle ha väldigt svårt att flytta ihop med någon igen, bättre att vara särbo, så att man ändå har sitt eget och kan få vara för sig självnär man behöver det.. innan har det varit att männen har "valt" mig...   jag skulle aldrig kunna "ragga" på någon. klarar inte sånt. #21, dReS: har också bara några få vänner, svårt att lita på folk, har fått många knivar i ryggen osv.  förstår inte heller varför folk ljuger och är också "extra" känslig. min pappa brukade kalla mig för läskpappret när jag var liten...  ![Rynkar på näsan](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") (och inte som någon komplimang direkt... man fick inte visa känslor överhuvudtaget när jag växte upp). ## Comment 25 Author: [Borttaget] #20 och #24 eyedeserve! Du förekom mitt svar på #20. Och det berodde på två saker. Nr 1 att jag ville ta mig tid att svara på ditt inlägg. Nr 2 att du var seriös i ditt inlägg och därför undrade - när jag inte svarade inom anständig tid - om du inte hade uttryckt dig tydligt nog; och därför tog det säkra för det osäkra och skrev ett inlägg till. Mitt svar, således. Det, att du nu äntligen, vid mogen ålder, har börjat inse att just du är värd något, ger mig glada och hoppfulla vibbar. För visst har ni kvinnor nedvärderats generellt nästan alltid. Ändå är ni så mycket mer än bara "kött"! Tyvärr finns många män, som endast ser "kött" i kvinnor. Jag själv kan se er kvinnor som kött. Jag spanar in er, tänder på era former, rumpor, vackra ansikten med mera. Men detta är för mig ändå bara ytlig plastik. När det kommer till kritan, och man kanske fått förmånen att någon lycklig stund få ungås med en kvinna som man åtrått på tu man hand, så är det utan tvekan personkemin, som blir det helt och hållet avgörande. Visst kan man känna begär stundom, och kanske i undantagsfall gå i sänglag med en åtråvärd kvinna. Men hur tomt blir det då i alla fall inte efteråt, om utifall det visar sig, att personkemin var bara noll och intet! Båda kontrahenterna önskar i den stundens allvar helst försvinna bort därifrån, och aldrig mera ses! Allt medans par, som funnit varandra genom _psyket_, svårligen tröttnar på förhållandet, och gärna förblir varandra trogna. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 26 Author: Trin Jag har varit tillsammans med min pojkvän i över två år nu. Visst har vi det bra , men det går ju upp och ner som vilket annat förhållande som helst. Jag är också väldigt ärlig och rak på sak vilket kan störa andra människor. Jag hatar verkligen det här - jag tycker inte om dig men gulligullar med dig ändo och snackar skit bakom din rygg istället. Stycket där du berättar att du står utanför och inte förstår dig på hur andra människor kan bete sig ibland. Känner igen mig så där. Jag berättar också väldigt ofta för min pojkvän att jag älskar honom och hur mycket han betyder för mig. Han lär väll tycka att jag upprepar mig. Men jag vill att han ska veta vad jag känner för honom. Jag vill också gärna veta vad som kommer hända sen i framtiden. När vi kollar lägenheter t.e.x så kollar jag alltid så det finns utrymme för tillökning när det väll sker. Medans pojkvännen mer tycker varför planera i framtiden vi lever i nuet. Det tar vi hand om sen när det sker. Det ända som kan vara jobbigt är att han inte riktigt förstår sig på min diagnos (ADHD) och tycker att jag är väldigt känslig och har lätt för gråt så fort något går fel. Han förstår sig inte heller på att antigen är allt bra och jag mår prima eller så är allt svart och jag bara vill krypa under täcket. Har inte alls många vänner , jag vet inte varför men jag kan tycka det är lite jobbigt. Känns som man då har press och ses hela tiden och så. Det finns dagar jag vill vara ensam och bara sitta och läsa t.e.x men sen finns det ju dagar jag önskar att jag hade en riktig bra kompis och prata med. ## Comment 27 Author: dReS 26# Trin: Ja, att inte förstå människor som snakar så mycket skit, verkar ju vara ett frikhetstecken hos os adhd:are. \*tycka\* ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Måste ju visa på att vi har högre intellegens än dom hihi![Cool](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool")![Foten i munnen](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") Vänner är väldigt få.. men hoppas du kan hitta någon som umgås på dina villkor. Det är ju äkta vänskap! Det är svårt för alla människor att hitta såna vänner.  Här inne är vi alla vänner i alla fall! Jag har inget emot att snacka med människor och bryr mig om andra, ibland lite för mycket. Bara så att du vet.. om du bara vill chatta el dyl. Har du funderat på att gå på adhd-träffar? det finns ju grupper som samlas och umgås. ## Comment 28 Author: Trin #27 Haha ja precis i många avseendet tycker jag vi är smartare än "normala" människor. Det vore skönt och ha en vän som kanske sitter i samma sits , så att man kan stöddja och hjälpa varann. Visst kan jag prata med pojkvännen om mina besvär och svårigheter men han förstår ju inte riktigt. Eftersom han själv inte är diagnostiserad med någon eller någon han känner. Vore skönt med någon som förstår , tacka gudarna för att detta forum finns. De ger så mycket stöd när man känner sig ensam och vill ge upp. Jag hade ingen anning om att de fanns såna träffar. Varför kan inte psyk tipsa om sånt ? Man får ju ta reda på allt själv. ## Comment 29 Author: dReS #28 Jo, jag förstår vad du menar! Det är en helt annan sak att prata med andra adhd:are. Riktigt kul ibland också ;)  Likheterna är ibland slående. Javisst! Här i Örebro finns det såna grupper i alla fall. Jag blev informerad utav min läkare. Det erbjöds vid samma möte som vi pratade om medicin. Kolla på [http://www.attention-riks.se/index.php/lokalfoereningar.html](http://www.attention-riks.se/index.php/lokalfoereningar.html) om du hittar något där..  Så frågar du din läkare. Här i Örebro vet jag att det finns en grupp som brukar samlas och fika tillsammans. Fast det är nog genom attention. Sjukhuset vårat har stödgrupper osv. Det ska ju finnas ställen som är öppna också, för människor med förhinder. Dit man kan gå, dricka kaffe, pyssla el något sånt. ## Comment 30 Author: grodan76 Känns så märkligt och samtidigt skönt att läsa era inlägg. Det är första ggn jag e här och just precis nu satt jag och undrade vad meningen med något överhuvudtaget är? Min syster började forska om ADHD, och jag började själv läsa i ämnet. Känner så igen mig själv!  Har varit med i en studie i 3 mån med Ritalin. Jag är mindre trött och kan fokusea mer på dagarna, men kan knappt äta, mår illa, och är väldigt lättirriterad på em/kväll. Har gått på alla möjliga olika slags antideppressiva i flera år, men aldrig riktigt mått bra. Var ett tyst barn i skolan, introvert, blyg. Satt alltid i min egen lilla värld och ritade. Hade en riktig kompis som jag alltid umgicks med på fritiden, i hennes sällskap var jag inte blyg. Tills där kom nån ny männsika dvs. Har kämpat mycket genom åren med självkänslan. Har ett stort bekräftelsebehov och har från 14-års ålder alltid haft förhållande, som varar ca 2-3 år. Sen tröttnar jag, blir inte bekräftad längre eller stör mig på någon egenskap hos den andra, känner mig instängd. Senaste 2 förhållandena har varit åt helt fel håll då jag sökt mig till killar som behöver någon som tar hand om dem. Tuffa killar med låg självkänsla, som jag då trodde jag skulle reparera. (Lättare att jobba med andra än sig själv). Har väl kännt samhörighet med dem eftersom jag själv gärna gömmer mig bakom en tuff fasad när jag innert inne är en ensam rädd oförstående liten flicka som känner mig antingen fullkomligt dum i huvudet eller smartare än de flesta. Vill ha någon nära, men har väldigt svårt att våga lita på personen. Är extremt rädd att bli sårad. Tycker generellt att  folk pratar för mycket utan att få något sagt. Blir irriterad när alla meningar ska lindas runt i virr varr, jag tappar vad det var de ville säga från början och känner mig korkad och ofokuserad. Vänner har jag, men jag avskyr när man MÅSTE höras varje dag eller vecka. Är lite periodare. Kan tycka det är jätteroligt att träffas och vara på "topp", men mår jag dåligt vill jag inte träffa någon. Har ingen energi till det. Känner mig väldigt egoistisk.  Som det är just nu känner jag mig knäckt! Vet varken ut eller in! Passar inte in någonstans, min sambo har ingen förståelse för min känslighet och att orden kan bli fel ibland när jag uttrycker mig. Får ofta höra att "Nu är du dum i huvudet", vilket jag har bett honom att inte säja, för jag blir väldigt sårad, men han tycker att man hasplar ur sig det man tänker! Känner mig kritiserad dagligen och kärleken och ömheten som jag lever för är i princip borta. Vet inte vad jag har gjort för fel? Har försökt prata med honom och förklara vad jag behöver och fråga vad han behöver, men han verkar inte lyssna, eller så vill han inte. Börjar tappa viljan och tron på mig själv, är väldigt ledsen. ## Comment 31 Author: [Borttaget] #30 Grodan76 dej vill jag krama om och det länge! ![Kyss](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 32 Author: grodan76 Cyberkram:) Det värmer! ## Comment 33 Author: Trin #29 Tack för tipsen ! ## Comment 34 Author: dReS #30 Grodan 76: Först måste jag få skratta lite, inte åt dig utan med dig! Känner igen så mycket utav vad du skriver. ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") "Sen tröttnar jag, blir inte bekräftad längre eller stör mig på någon egenskap hos den andra, känner mig instängd." Oj vad jag skrattade efter att ha läst det. Känner så igen mig själv!! Tragiskt egentligen men det är skönt att man inte är ensam, ändå. ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Tycker absolut inte att du ska godta att din sambo kallar dig dum i huvudet! Det har ingen människa rätt att säga, till någon. usch! Fräs ifrån!  Försök att omge dig med människor som lyfter dig, för den personen du är! Du är unik och värd att må bra. Glöm inte det! \*kramar om\* ## Comment 35 Author: [Borttaget] Gud vad jag känner igen mig i ditt inlägg #0. Har inte läst kommentarerna då dom flesta verkar långa och just idag orkar jag inte läsa, men kanske imorgon. Det där med relationer är knepigare än hieroglyfer ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") . Jag har själv inga vänner och trivs utmärkt så. För mig räcker familjen och jobbkompisar, har inget behov av en kamrat på fritiden. För dom flesta verkar detta svårt att begripa "men du behöver ju en kompis, alla gör det". Nej! Inte jag. Kärleksrelationer ska vi inte ens prata om ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"), jag kan heller inte läsa mellan raderna och har svårt att skicka rätt signaler. Ett exempel, en kille jag gick på dejt med en gång hörde sedan inte av sig mer. När jag frågade vad som hände så svarade han "du verkade inte intresserad". Suck. Ska man behöva förklara innan en eventuell dejt att man har as och inte begriper det där med kännslor eller kan skicka rätt signaler? Skriv en handbok någon! Hihihi