# Arbete och sysselsättning... Author: Mahe Jag är lite nyfiken på vad ni med diagnos (diagnoser) har för sysselsättning. Om ni arbetar, beskriv gärna med vad och hur ni tycker att det fungerar. Ni som inte arbetar, berätta gärna hur eran situation ser ut. Skriv gärna vilken diagnos du har och hur gammal du är. ## Comment 1 Author: JohannaEkroth Tillfällig sjukersättning. AS 30 år... ## Comment 2 Author: Mahe Jag har ingen diagnos än, men svarar ändå. Jag svarade "annan sysselsättning" eftersom att jag precis har avklarat mina tre månader med aktivitetstöd. Jag blev utförsäkrad från fk för tre månader sedan men enligt AF var jag för "sjuk" för delta i deras aktiviteter. Kommer troligtvis att bli sjukskriven på nytt nu när desa tre månader har gått. ## Comment 3 Author: HannaM Aktivitetsersättning sedan drygt två år tillbaka och är beviljad för tre år till. Jag är 25 och har adhd men det är ju inte därför jag har aktivitetsersättning utan för all annan skit dvs nedstämdhet/depression, ångest, ätstörning, självskadebeteende. ## Comment 4 Author: Mahe #3 Jag förstår ju att man inte blir sjukskriven per automatik bara för att man får en diagnos, men att man ofta lider psykiska besvär pga diagnosen. Det var just detta jag var lite nyfiken på, hur många som är "friska nog" att klara av ett arbete med sin diagnos. Min uppfattning är att alldeles för många mår psykiskt dåligt och inte klarar av att arbeta pga av att de inte fått rätt hjälp i tid. Nu har jag ju ingen diagnos än, men jag vet ungefär åt vilket håll det lutar och vilka svårigheter jag har. OM jag hade fått hjälp när jag var yngre och skulle ut i arbetslivet så hade jag troligtvis klarat av att fortsätta arbeta, utan långa perioder av depression/ångest/utmattning m.m. Då menar jag hjälp med arbetsuppgifter anpassade för mina behov, stöd från min omgivning och ev medicinering. Men hur många har haft tillgång till den hjälpen? ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 5 Author: kalindas Sjukskriven pga operation. Jobbat som djurskötare i 9år men blir arbetslös på måndag. Vet att de gärna vill sjukskriva mej, vilket jag inte vill! Hade det inte varit för värk och problem med kyla hade jag sökt till nytt djurskötarjobb. Kruxet är att de är få som har samma tålamod som min fd. arbetsgivare. Funderar på att försöka komma in på CNC utbildning igen. Men vi får se... ## Comment 6 Author: Zaphix Har aktivitetsersättning precis som HannaM. Har haft det i två år, men varit sjukskriven längre.. Har beviljat två år till, men jag ska verkligen ha gjort nåt vettigt av mitt liv innan dess. Sedan snart ett år tillbaka har jag gått på dagverksamhet för folk med psykiska problem på olika sätt. Fungerar bra, även om kommunen ställt till med besvär för oss just nu. Planen är att plygga till keramiker nästa år samtidigt som jag har aktivitetsersättningen att falla tillbaka på. Inte sjukskriven pga. adhd'n, utan är annan problematik som ställer till det.. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag har aspergerdiagnos, och har arbetat i drygt ett år med ett "vanligt" jobb. Strax innan jag fick detta jobb, som jag sökte, och som sagt fick, så hade jag just en pågående utredning hos FK om sjukersättning 50 procent. Detta torde ha gått igenom, eftersom neuropsykiatriska enheten förordade det å det bestämdaste. Men i och med att jag fick det här jobbet, som skulle passa mig mycket bra, återtog jag ansökan hos FK för att ge mig själv chansen till ett "vanligt" liv - utan skyddsnät. Jobbet fungerade bra, och jag trivdes som fisken i vattnet (förutom de meningslösa "småpraten" vid fikabordet, men det klarade jag av att kanalisera hyggligt ändå). Men efter hemkomsten på kvällskvisten så fanns ingen ork kvar till fritidsaktiviteter. Utan det kretsade mest kring kvällsmål, personlig hygien och klädvård inför nästa dag. Och så i säng. Är helt beroende av minst åtta timmars sömn för att över huvud taget funka på dagen därpå. Helgerna så, de gick alldeles åt till vila. På måndagmorgonen hade jag till nöds lyckats "nollställa" mig för ett nytt veckopass. Redan på måndageftermiddagen kände jag dock de alltför hemvanda signalerna om att redan vara slutkörd. Nåväl - jag kämpade på, och tänkte mig att vanan skulle fixa det allt bättre. Vilket den i viss mån också gjorde. Mitt yrke - mina sysslor - har jag som vanligt haft bra framgång i - det är min styrka. Men - i enlighet med ett mönster, som jag är rättså van vid vid det här laget - sade jag härom dan upp mig - av sociala skäl. Och som vanligt, har jag själv ingen självkännedom alls om vad de sociala konflikterna kan bero på, och ens hur de har yttrat sig - från min sida. Det lustiga är, att mitt beslut känns så rätt: ungefär som: "hit, men inte längre!" Helt enkelt en lisa för själen efter ett sådant beslut. Och detta är inte första gången - det är ett mönster genom mitt liv. Och då funderar man som så, att ska inte samhället på ett endaste sätt kunna stötta sådana som mig på rätt sätt, så att detta mönster kan brytas? Det vore onekligen ett win-win-koncept, ty varken samhället eller jag är betjänta av denna mekanism. Man är liksom halv: brinner för sin verksamhet, men är socialt handikappad. Detta tycks ingen till fullo förstå - inte ens jag själv...! ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 8 Author: gulzebra Asperger, 25 år, håller på läser in gymnasiet på komvux. En enda kurs på 50 p just nu, 100 p nästa termin och så utöka med en kurs till efter det, och helt enkelt hålla på så i 3 år om inget går åt hellskotta. Går det som planerat kommer jag den vägen få ihop till slutbetyg och samtidigt kunna arbeta upp min arbetsförmåga i en lagom takt så jag kan försöka skaffa jobb sen :) ## Comment 9 Author: Allamej 34 år AS sjukskriven tills vidare eftersom jag har så specifika intressen och trygghetsområden att det inte fanns en chans att tillgodose mina behov eftersom jag är rätt ensam. Jag får hålla kurser, stå på marknader (händer inte igen) och egentligen göra vad jag vill inom mitt kunskapsområde. ## Comment 10 Author: LenaR #7 Jag känner precis igen det du beskriver, att jobbar jag heltid så har jag ingen ork till något annat när jag kommer hem. Jag har löst det genom att jobba deltid helt "frivilligt", dvs jag har inga andra ersättningar. Jag har alltid ont om pengar, men det går att leva... ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 Så levde jag förr, i min ungdom: jag "flexade mig" till undertid, och fick ständiga löneavdrag på månadslönen. Det funkade bra för mig, jag hade pengar till brödfödan, men inte mycket mer. Behövde jag, kunde jag alltid jobba några fler timmar en månad... Det var faktiskt en väldigt bra princip, när jag tänker efter! Tack, LenaR, för att du fick mig att uppmärksamma den! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 12 Author: Trin 25 ADHD har aktivitetsersättning. Sökt till studier på distans igår. Sen får man ju se hur det går.