# Arg , ledsen och upprörd
Author: Trin

Jag var hos en studievägledare igår med min mamma som stöd. Annars hade jag nog aldrig klarat av det. Jag berätta om min situtation och att jag har ADHD har försökt plugga om och om igen men bara misslyckats.

Då säger hon , jag kan inte så mycket om ADHD knappt något alls. Jag är så trött på att man slängs hit och ditt och aldrig får rätt hjälp som man kan få. Som tur var hade jag läst på lite innan så jag visste ju att jag kunde få hjälp med studier även om jag studerar på distans.

Det som gör mig så arg upprörd och ledsen är att vi med diagnoser oftast bara blir runt skickade och ingen kan något om våra diagnoser. Förutom på psyk då. Det är tillräckligt jobbigt att ta sig hit och ditt och öppna sitt hjärta och prata om sina problem till en helt okänd människa. Sen att den människan inte vet ett skvatt om diagnoser.

Varför lär sig inte alla studerande till lärare o.s.v om diagnoser borde inte det vara obligatoriskt och ett krav ? Inte att man vet allt om alla diagnoser men iaf det viktigaste ? Så att de kan förstå och hjälpa än ?

Jag är trött på att bli ignorerad och nekas hjälp överallt. Tänk så många barn som har diagnoser och behöver hjälp hur många föräldrar som kämpar i det oändliga utan att få hjälp.

Min familj kämpa för mig ingen lyssna ingen reagera. Nu har jag fått min diagnos det tog ju bara 18år. 18 år då jag kunde ha vuxit upp utan flera års djupa deppresioner då jag kunde ha fått hjälp. Då jag kunde växa upp med ett självförtroende , något som trodde på mig förutom min familj. Då jag inte kände mig utanför och onormal.

Som så många andra har jag fått lida i tystnad. De gör ont i hjärtat och veta att jag inte är den sista eller första. De gör ont och veta att fler barn kommer få växa upp utan diagnos och hjälp.

Inför obligatorisk undervisning om diagnoser för de som ska jobba med barn och vuxna !

## Comment 1
Author: schnuckii

Uschusch.

Jag var med om en liknande grej igår, var hos någon slags hjälplärare. Jag är 23 år och fick sitta där och förklara att det inte var lathet, som gjorde att min vardag var kaosig.

Nästa gång, kanske du ska kolla upp så att människan ifråga har koll på adhd och du inte blir skickad fel? Det borde man ju absolut inte behöva, men jag förstår din frustration över att inte hamna på rätt plats..

Sedan borde ju absolut alla som jobbar med människor överhuvudtaget ha kunskap om de flesta funktionsnedsättningar! I stora drag åtminstone.. Kämpa på!

## Comment 2
Author: MissInAction

Ja usch, det är så frustrerande och förnedrande att behöva kämpa i motvind hela tiden. Och hela grejen med att ständigt behöva förklara sig.  
  
Jag har ju ingen diagnos nu men likväl problematik.  
  
Det är bara de som utbildar sig till specialpedagog som får mer ordentlig utbildning inom lärarprogrammet, jag tror att alla andra bara får en kort kurs i specialpedagogik. Inte alls tillräckligt!   
  
Trin, ditt inlägg skulle passa väldigt bra som insändare i någon tidning. Har du funderat på det? Det behövs mer debatt, jag tycker det är väldigt tyst om det om man inte går in på forum och föreningar och liknande.

## Comment 3
Author: Trin

#1 Var på kompetensforumet i min hemkommun. Det var bara att sitta och vänta på sin tur och se fick man prata med den studievägledaren som var ledig. Så det var ju inget jag direkt hade kontroll över.

Det är hemskt och sitta och prata med en person som inte har någon erfarenhet av funktionshinder eller den diagnosen man nu än har.  Beskrivningen av ADHD låter ju för en "normal" person som ett problem som vem som helst kan ha. De förstår ju inte bara att för oss med ADHD är det mycket , mycket värre.

## Comment 4
Author: Trin

#2 Ja det är tröttsamt. Till slut har man ju så himla lite kraft och ork kvar. Men då heter det du har inte ansträngt dig nog för att skaffa en utbildning du är bara lat o.s.v. De handlar ju inte om att jag är lat utan om att för varje bakslag så är jag tillbax på ruta ett och måste samla nya krafter och ork.

Till slut är man ju nästan rädd för att träffa dessa personer för man vet ju att man troligtvis får höra samma visa igen och det är det bara att gå hem och samla nya krafter igen.

Det behöves verkligen mer debbat om det här , men orkar folk debattera , de som inte förstår och som inte sitter i samma sits?

Jag har länge velat göra mer för att få folk och förstå att vi inte är lata o.s.v men ibland går det bara inte in. Jag tänkte facktiskt när jag läste igenom texten att detta skulle ju passa som en insändare eller dylikt. Men vet inte riktigt hur man börjar och är rädd för att bli avspisad heter det så?

## Comment 5
Author: Trin

Jag har nu skickat in denna text samt min text om min ADHD historia till Aftonblandets tipsarkiv sen får man ju se om det händer något eller alls.

Nu är jag mest stolt över mig själv att jag våga men är även lite pirrigt rädd tänk om mina texter kommer med om de kontaktar mig ? Då kommer ju alla få reda på min diagnos mina "svärföräldrar" vet inte om min diagnos.

Men men , ut måste det väll komma och det vore ju skönt om man kunde hjälpa fler som är i denna sits.

## Comment 6
Author: MissInAction

Åh vad modigt av dig att skriva till tidningen! ![Kyss](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")  
Jag är ju en sån som ständigt oroar mig men jag _försöker_ att intala mig att det är ingen idé att slösa energi på att oroa sig innan man vet att det är befogat.. haha.. Vad jag försöker säga är att, när de hör av sig så får du ta resten då!  
  
Det är ju inte precis någon dödsdom du har fått, eller något farligt. Trots att okunskapen om npf fortfarande är större än den borde vara, så är det inte samma "dumstämpel" på de som har diagnoser. Jag tror säkert att dina svärföräldrar och annan släkt tar det bra. Och gör de inte det, vad f-n är det för folk då?? ![Skrikandes](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes")  
  
Berätta gärna här när de hör av sig och vad de säger, eller om din text blir publicerad, skulle vara intressant att läsa ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 7
Author: Porklash

#5

Bra att du skriver till den där tidningen. Hoppas de tar in det!

Men å andra sidan kanske det är mycket begärt att alla ska kunna allt om alla funktionshinder och sjukdommar. Jag upplever det dock som att medvetenheten om NPF växer ganska fort.

Men det hjälper ju inte dig här och nu.

Jag har fått höra att jag är lat nästan hela mitt liv. Men min upplevelse har alltid varit att jag sliter som ett djur hela tiden med allt?

pEr