# Nu rör det på sig (men man vet ju aldrig) Author: zatanica Ja idag ringde ett doltnummer, brukar sällan svara på sådana. Svarade lite reserverat och så visade det sig vara från habiliteringen. Hon frågade lite försynt om jag fortfarande var intresserad av en utredning. De fick remissen typ 2 maj och var där på första samtal för typ 2 månader sedan eller så. Har ju många gånger försökt ringa och skynda på det hela, men är ju inte helt lätt att nå fram. Självklart var jag fortfarande intresserad, dumm fråga tyckte jag. Så i januari februari så ska jag tydligen bli kallad för as utredning, den ska tydligen göras av något inhyrt företag fårn sthlm som hette j.. w något, skrev ner det någonstans. Så nu håller jag tummarna att de inte ska glömma mig, skjuta på det mm. ## Comment 1 Author: Wand Är likadan som du, men som tur är så fick "utredarna" min mros nummer så hon tog emot samtalet då det kom. ![Oskyldig](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Vad lustigt att det tar så lång tid för vissa. Jag var och pratade angående utredning för max en månad sedan och kommer påbörja utredningen i början av december. ## Comment 2 Author: Karmatarerskanise zatanica; Håller tummarna för dig! ## Comment 3 Author: Lintill101 Jag håller mina tummar för dig med :) Vad skönt att det rör på sig ## Comment 4 Author: zatanica Jo även om det känns som det är flera år kvar så känns det bra att ett brev med tid ska dimpa ner i brevlådan om inte allt för lång tid så man slipper försöka ringa o tjata hela tiden. Tackar för alla tummar :) ## Comment 5 Author: [Borttaget] Javisst är det irriterande när man får vänta så länge på utredning. Jag fick också vänta ett bra tag. Jag ringde min öppenpsykiatriska mottagning i juli förra året, var där på några bedömningssamtal i september och sen började utredningen i februari. Jag gjorde också min på ett privat ställe som landstinget samarbetade med. Inside Team hette de, kanonbra ställe :) Det verkar dock inte som om det är samma ställe du ska göra din utredning på... Men det finns väl en uppsjö av såna ställen i Stockholmsområdet. Lycka till nu, och hoppas att det går smidigt när utredningen väl kommer igång :) ## Comment 6 Author: zatanica Beror nog på vart man bor hur lång tid det tar, i södermanlands landsting verkar det som att de inte har någon personla, inga riktiga köer, typ ingen ordning inget alls. Tycker det verkar så konstigt att de hyr in folk för utredningar mm istället för att anställa. Måste ju ändå vara billigare att aställad en personal man behöver och tryggare för patienterna. MEn vad vet jag. HÄr måste man verkligen visa framfötterna annars värkar det som att man bara blr ett av många bortglömda papper i en hög. När jag gjorde min adhd utredning så väntade jag snällt i tre månader innan jag började ringa och terorisera, eller ja nästan 3 månader. Sedan ringde och ringde jag, men det gav inget resultat, så jag lyckades hitta mejl till om det var typ chefen på den avdelningen som gjorde adhd utredningar. Skrev ett mejl och då jävlar brann det i knutarna och saker och ting gick super fort. Skönt dock att jag slipper åka till sthlm utom de kommer till min stad. HOppas det går vägen nu, känns som att man kan få så mycket mera hjälp om man får en as diagnos med. Men man ska väll inte hoppas förmycket. BÄttre att bli glatt överaskad. Funderade även i morse när jag vaknade att det är tragiskt att folk ska behöva få en massa diagnoser för att bli tagna på allvar och någorlunda acepterade för den de är. Vore så mycket underbarare om världen bara tog tillvara på allas specialiteer och egenheter och såg varje individ för den de är. Istället för att göra någon form av malla som alla ska passa in i. För alla har en platts att fylla något de klarar av. Alla ifrån snobbiga södermalms damen till de med grov autism och diverse andra tillägsdiagnoser. Även den hemlöse i gathörnet kan bidra med något om de bara blev sedda. Nej världen är tragisk :( ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Jag håller med dig. Världen är tragisk. Undrar vem/vilka som från början bestämde att det ska finnas en massa mallar som alla måste passa in i? Kanske är det vi människor tillsammans som, omedvetet, bestämt detta. Det tål att funderas på. Senast igår funderade jag på den här frågan. Jag tänkte då på djuren. Precis som det finns människor som avviker från normerna så finns det djur som gör det också, men dessa djur får sällan fortsätta leva. Vi människor sätter inte bara upp normer för vad som är acceptabelt och icke acceptabelt beteende för oss själva, utan också vad som är acceptabelt och icke acceptabelt beteende för djuren. Jag har själv en katt som avviker på många sätt och vis, men hon är världens bästa katt <3 Det gör så ont i mig när jag tänker på att det finns människor som kanske inte hade låtit henne finnas, bara för att hon avviker från de normer som vi satt upp :( ## Comment 8 Author: zatanica #7 vad kul att höra om din kisse, här hemma slutar det alltid på något konstigt vis att vi tar hand om djur som ingen annan vill ha av någon underlig anledning. MEn här blir man älskad för den man är spelar inte så stor roll om det är något "fel" på djuret. Tillomed fiskar har vi haft som sett udda ut krokia och grejor men de har levt länge och sett glada ut. Frågan är hur man ska kunna ändra på detta synsätt. Titta bara på alla stackars avelsdjur där rasstandarderna bara blir mer och mer extrema för vart år. Det är hemskt. Bara för att någon tycker det är fint med djur med intryckta näsor och rinnande ögon som inte kan andas ordentligt. Bara för o ta ett exempel :( ## Comment 9 Author: [Borttaget] Intressanta tankar. Kan bara inte låta bli att associera till hitlertyskland, där toleransen var noll mot avvikande. De som inte höll normen skickade man till koncentrationsläger först, och därifrån ofta till gaskammaren. Begreppet "rashygienism" har förekommit i Sverige; man har steriliserat och lobotomerat etc. - kanske lite humanare än Hitlers fasoner, men i princip med samma målsättning: en strömlinjeformad mänsklighet. "Förr i tiden" var det kanske bättre beställt med samhälllet i det att man åtminstone försökte hitta olika "fack" att sortera in individerna i. Skråsamhället innebar ju möjligheter för var och en att hitta sin nisch baserat på de individuella talangerna. Och jag tänker som så, att var man aspergare på den tiden, fanns alltid klostren som en relativt dräglig asyl. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #8 Vad fint att ni tar hand om djur som kanske skulle ha avlivats/blivit hemlösa annars! Jag skulle också gärna göra det, om det inte vore för att jag bodde i en liten etta... Två katter får räcka, fler ryms inte.