# ADD utredning? Author: Nordqvist Jag har för första gången i mitt liv fått höra att jag kanske borde göra en utredning för att se om jag har ADD. Jag har aldrig i mitt liv tänkt tanken på att jag kan ha ADD, utan jag har bara levt med att jag har dålig koncentrationsförmåga och är lika senil som en 90-åring! Jag har mina egna små sätt att "lösa" desa problem, fast de funkar bara ibland... Men... Nu när jag fick höra det, för första gången under mitt 26 åriga liv och har kollat upp lite symptomer och annat, så inser jag att det skulle vara svater på ALLT i mitt liv. Tyvärr är jag en sån som är lite rädd för att gå till psykologer och annat för jag är rädd för vad de ska säga! Haha! Hur går det till när man söker för ADD utredning? Vad går man igenom? kollar de annat oxå? (Det som jag är rädd för! haha!) Hur börjar man? Vart vänder man sig? Massa frågor! Hoppas någon orkar svara! <3 Tack på förhand / Nordqvist ## Comment 1 Author: Lintill101 På mig kollade dom liksom allt... hela spektrumet. Dvs aspergers, ADHD, ADD mm mm. Beroende på testresultaten blev det fler o fler tester till dom kände sig nöjda Fick göra många olika tester, långa samtal, en tjej var här hemma o kollade när jag bakade och städade badrummet. Dom gick igenom mina journaler min historia. Läkaren kollade mina värden, puls blodtryck osv. Tror du kan börja med din vårdcentral. Antar det är den vägen du ska ta, men det kan ta tid. Det har det iaf gjort för mig. Ge inte upp... Är väl vad jag kan säga Lycka till ## Comment 2 Author: Ekström Hej! Du behöver inte vara rädd :) Jag fick diagnosen ADD igår och det här är mitt första inlägg. Jag har själv heller aldrig tänkt tanken på att jag skulle kunna ha någon bokstavsdiagnos. Om det nu skulle vara någon så skulle det vara LAT + TRÖTT :) (så beskriver alla runtomkring mig). Jag tycker att du skall vända dig direkt till psykiatrin i din kommun och begära en neuropsykiatrisk undersökning. I normalfallet får du prata med en psykolog och efter ett par besök så bör du få göra olika småtest, vissa är ganska monotona (här mäter de tex. din koncentrationsförmåga). Andra tester kan vara självskattningsformulär med frågor där du själv får fylla i hur du själv upplever att du är och har varit som liten. Det kompletteras med Intelligenstest för att kontrollera ditt minne, abstraktionsförmåga, osv. För mig var det rena lekstugan :) Det skadar ju inte att testa, det kan bara hjälpa dig framåt, om inte så se det som coaching. Tyvärr kan jag inte ge dig någon feedback på medicinering, då detta förmodligen inte blir aktuellt för mig förrens i Januari 2012. ps. förklara gärna vad du menar med "kollar de annat oxå" :) Ta hand om dig, MrNice. ## Comment 3 Author: Monami2 Hej! Du behöver inte vara rädd! Jag fick min utredning till öppna psykmottagningen efter remiss av min vårdcentral. På psykmottagnngen fick jag träffa en psyolog som bad mig berätta om mig själv som liten, hur det var i skolan, kompisar och intressen. Jag fick göra oika tester på dator och fylla i frågeformulär, detta för att se hur min uppmärksamhet, motorik och aktivitet fungerar. Dessutom bad de om att få intervjua en anhörig om sin upplevelse av mig som barn & ungdom. Mitt l**ångtidsminne** (minnen och kunskaper som hänt en längre tid tillbaka) testades. Ok, men måste nöta in kunskaper. Mitt **korttidsminne** (att komma ihåg det man gör just nu och komma ihåg att avsluta det man påbörjat) testades. Jag har jätte dåligt korttidsminne och glömmer ofta vad jag skall göra efter en kort stund! **Impulskontrol**l, att kunna hålla kvar koncentrationen när något händer och avsluta det man håller på med. Jättesvårt! **Aktivitetskontroll**, att kunna sitta stilla när det krävs och kunna skynda sig när det behövs. Jag kan inte vara helt stilla och jag får motorstopp om jag känner mig pressad att skynda mig, detta kallas underaktivitet eller HYPOaktivitet, den som aldrig kan vara stilla och far iväg utan kontroll, detta kallas överaktivitet eller HYPERaktivitet. Motorik, alltså kroppsrörelser som att hoppa, springa, hålla balansen, knäppa knappar eller skriva med en penna. Att ha dålig motorik innebär att falla när man går, sitter , leker eller cyklar, att inte kunna knäppa sina byxor själv eller nte kunna hålla i en penna när man skall skriva gör det svårt att vara med kompisar eller i skolan. Vad inte rädd! Deras arbete är att hjäpa dg att få livet att fungera - livskvalitet och glädje kommer på köpet! När alla test och intervjun var klara så fick jag träffa en läkare som gick igenom utrednigen och förklarade vad han kommit fram till och varför. Jag fick förutom Concerta (läkemedel som är dopaminstimulerande pga dopaminbrist) träffa en arbetsterapeut som hjlpte mig med hjälpmedel som kan hjälpa mig i vardagen att struktuera livet och hjälpa min hjärna att komma ihåg :) ## Comment 4 Author: Nordqvist #2 är det samma som vuxenpsyk?  "kollar de annat oxå" = andra diagnoser! ;) #3 Ja minne har jag inget! Kotrridsminne alltså! jag minns klart och tydligt saker från min barndom, i detalj, men jag minns inte vad jag gjort igår! haha! Eller saker jag ska eller MÅSTE göra.... Koncentration har jag aldrig haft... Motorik, vad har det med ADD att göra? Är det tillhörande koncentrationsdelen då eller? ## Comment 5 Author: Ekström #4 Det stämmer bra :) Det är likabra att gå direkt till dem som kan något om det. Går du tex. till en vårdcentral så får du oftast betala för att sedan ändå få en remiss till en specialist. För min del fick jag frågor angående min motorik, om jag var klumpig eller liknande men inget som testades. Jag har dock väldigt klart för mig precis som du, vad som är problemet. De tittar på all den information du ger dem och försöker lista ut vad du kan tänkas ha. Säger du att du är klumpig så antar jag att de testar dig för sådana saker också. Vissa tappar grejer, spiller mat, missar munnen när de dricker, snubblar på sladdar, slår tårna, ramlar över skor, stänger skåpsluckor alldeles för hårt etc. Det gör ju de flesta ibland, men för vissa är det inte bara ibland.. Well.. listan kan säkert göras lång, alla har en släng av det ena eller det andra mer eller mindre :) Gott nytt år! MrNice. ## Comment 6 Author: ladymiss #5 haha ja läste listan du hade gjort å tro ja skrattgrät xD ja ha dessa klumpighetsproblem konstant! xD ## Comment 7 Author: Ekström #6 Det låter hälsosamt, jag är glad att jag fick dig att dra på smilbanden! Ta hand om dig, MrNice. ## Comment 8 Author: Nordqvist #5 Låter som min dotter! :o klantigaste ungen i världen, men hon är ju bara 4 än så! ;) Jag fick en rolig t-shirt av min mamma på nyårsafton! "I don't have A.D.D it's just that... OH LOOK A BUNNY-RABBIT!" Hahaha! ## Comment 9 Author: Ekström #8 Nu har jag inga barn själv, men en gudson och han är precis likadan. (3 år) Låter som om du har en morsa med härlig humor :) ## Comment 10 Author: HannaM På frågan om dom kollar efter andra diagnoser så är det så att en nauropsykiatrisk utredning görs efter remiss. Är remissen bara med frågeställning add utreds add. Ibland gör utredning både för adhd och autismspektrum. En neuropsykutredning innefattar inte tex bipolär sjukdom eller schizofreni men om du vill och den remitterande läkaren anser det relevant kan man ju naturligtvis utredas för annat också men en neuropsykiatrisk utredning utreder huruvida man har något neuropsykiatriskt funktionshinder. ## Comment 11 Author: Nordqvist #9 Ja det har hon! Ibland... ;) #10 Min lillebrors flickvän fick diagnosen ADHD och nu, 10 år senare så fick hon diagnosen utbytt till ADD och Asbergers! Och det är därför jag undrar. Hon vart ju felmedicinerad osv... Men mår bättre nu med rätt mediciner. ## Comment 12 Author: kattislin hej jag är också på gång. dvs jag har insett att jag förmodligen har adhd och försöker nu komma fram till hur jag ska göra. vilka är alternativen? gå via en vårdcentral och sen vänta på diagnos i flera år? jag har inget förtroende för läkare i allmänhet, känns inte som de tar en på allvar. funderar på om man i längden tjänar på att utredas privat för jag förmodar att det går betydligt fortare?! mina misstankar började så smått förra sommaren och sedan några månader har det blivit helt solklart att det är ADD, precis som du säger förklarar det allt med mig från tidig barndom. svårt att säga hur andra "normala" människor känner men jag har alltid känt att det har varit något annorlunda med mig men inte kunnat sätta fingret på vad. tills jag uppmärksammade ADD. allt i livet har gått trögt och jag kan inte riktigt längre se vilken väg jag ska ta mig fram på. jag vill ha någon form av hjälp och att vänta i flera år finns inte riktigt på kartan, då hinner jag gå under. jag har försökt studera något år men det går ganska dåligt och jag ligger bara efter och känns inte som det leder någonstans i vilket fall som helst så nu tänker jag att jag ska gå till arbetsförmedlingen och söka jobb, men har ingen som helst aning om vad jag ska söka då jag inte tycker att jag duger till något. kan man via arbetsförmedlingen få någon hjälp, någon som vet? sist jag var där för några år sedan blev jag så illa bemött och pressad och anklagad för att inte ta mitt jobbsökande på allvar för att jag inte kunde räkna upp en massa jobb jag sökt. så tanken på att gå tillbaka gör mig lätt illamående, och har svårt att tänka mig att de skulle vara intresserade av att hjälpa en med en utredning!? jag tycker också det är obehagligt, utredningen känns otäck för man inte vet vad som väntar, känner att jag kommer ha svårt att förklara hur jag har det för allt är så rörigt och vad som är viktigt osv. sen blir jag väldigt känslosam när jag pratar om det och är därför inte helt bekväm med det hela. men jag är övertygad om att det måste göras och att det i slutändan är något positivt. ## Comment 13 Author: Ekström #12, Jag har tyvärr ingen bra erfarenhet av vårdcentraler, det enda jag har fått utav det är korta anteckningar i journaler och felmedicinering i 10 år med alla möjliga anti-depp du kan tänka dig existera med resultat att jag blev deprimerad av alla piller. Illa bemött blev jag ett flertal gånger där de sagt att jag bara kommer dit för att få piller, samt att jag kräver förmycket av dem. I augusti förra året satt jag hemma och funderade åter igen om jag kanske har något NPF, efter fem minuters surfande i ämnet lyfte jag luren och ringde vuxenpsykiatrin och begärde en utredning omedelbart. En månad senare satt jag där.. i en stol, hos en neuropsykolog. Jaha? tänkte jag. Jag började faktiskt med att skälla ut honom och påpekade att i 10 år har det statliga systemet rövknullat och experimenterat med mig, med olika mediciner utan uppföljning. Nu tar det slut här och nu. Du skall utreda mig, ta ansvar och ta reda på vad som är fel!. "Hmm.." fick jag som svar. Jag la fram alla korten på bordet och pladdrade på så skjortan stod rätt ut. Radade upp alla problem rakt upp och ner. Ännu fler "Hmm.." och tillslut "Vi bokar en ny tid nästa vecka va?" Sen gick det per automatik, jag lärde mig otroligt mycket om mig själv, jag har haft jätteroligt under hela utredningen med alla test och samtal. Utredning tog ca 6 månader, kunde även styrka all min 'lathet' med hjälp av journaler, kvartsamtalsrapporter från skolåren, osv. Även morsan blev inblandad som styrkte min version av det hela. Jag testar Concerta i låg dos, som verkar fungera klockrent (därav all text) änsålänge med väldigt få biverkningar. Jag gör allt som jag inte gjorde innan och mer därtill. Det är många 'aha' upplevelser per dag. Så.. mitt råd är att du tar kontakt med psykiatrin även om du tycker att det känns otäckt/obehagligt eller känslosamt att prata om dina problem. Jag hoppas att din resa blir lika bra som min! Och låt inte andra trampa på dig. Bits dem, bit tillbaka! :) Lycka till! MrNice. ## Comment 14 Author: Nordqvist Tack! :)