# Att vara NU Author: HannaM Det här med dbt, medveten närvaro, mindfullness, vara i nuet.. ja alla som närmat sig psykiatrin och allehanda måbratips har sett det. Det sägs ju vara bra, att vara här och nu och inte oroa sig för vad som har hänt eller vad som kommer att hända vilket är ett problem för många. Att dom fokuserar på då eller sen och glömmer att dom redan är. Jag känner dock att jag till viss mån har motsatt problem, jag är för mycket nu. För det första har jag extremt svårt att föreställa mig något som ska hända, hur något kan bli om jag gör något speciellt. För det andra har jag väldigt svårt att minnas vad jag gjort eller känt eller hur något varit. Jag har svårt att föreställa mig hur något hade kunnat bli annorlunda om jag jort på ett annat vis, jag är ju här nu, det där är gjort och det blev som det blev. Ungefär så. Jag kan inte jobba mot framtiden för den är så långt bort och diffus. Det är som om jag inte riktigt förstår att framtid finns fast jag är väl medveten om den. Sen måste allting hända precis nu också. Sen går inte att vänta in. Nu, nu och helst alldels precis på minuten. Det gäller allt. Går det inte att få till det med en gång så struntar jag hellre i det, tappar lusten, kan inte hålla engegemanget uppe. Är det andra här som är så väldigt nucentrerade? ## Comment 1 Author: Zaphix Jag försöker ständigt att befinna mig i nuet, jag har mindre lätt för det. Jag upplever inte livet, jag är ständigt på väg någon annan stans i tankarna, eller så tänker jag på sånt som har hänt. Jag är alltid planerande inför saker som ska komma, upplever aldrig de planerade sakerna dock då jag istället är någon annan stans i tankarna- Jag befinner mig i min egna värld fullt upptagen med tankar så jag vet inte vad som händer runt omkring mig i stunden. Jag tänler alldeles för mycket för att kunna befinna mig i nuet, tankar och då och sen far runt i huvudet konstant, eller tankar om annat, men intge om det som händer nu. Försök att ta tillvara på din gåva att faktiskt leva i nuet, det är ju trots allt just nu livet pågår. Försök att se världen och verkligen känna in den utan att bedöma den utan ta det för vad det är. Du lever ju faktiskt, på riktigt, här och nu. Var glad för just det och se inte problemen med det, utan acceptera att det är sån du är först, sedan kan du försöka lära dig att planera inför framtiden. Det är min största sorg i livet att jag inte lyckas befinna mig i nuet, att jag faktiskt inte känner att jag lever på riktigt. ## Comment 2 Author: HannaM Problemet är att nuet för tillfället inte är riktigt optimalt. Jag skulle önska att jag kunde se framtiden, förstå att den existerar för att hålla uppe gnistan. Att leva för mitt nu just nu är ganska värdelöst och det är svårt att hitta motivation till det. ## Comment 3 Author: Zaphix Men du får skapa en framtid, börja smått med att planera in nåt du ska göra om en timma, sätta dig ned och läsa en bra bok eller nåt. Eller gå och köp en bok som du gärna vill läsa och se fram emot att du ska läsa den när du kommer hem. Om du har en vän du gillar att umgås med, planera in en aktivitet med den.. ## Comment 4 Author: [Borttaget] ...Och en klen tröst för er båda, mina kära HannaM och Zaphix, kan vara, att ni faktiskt finns - för andra, om inte för er själva. Ni finns för mig, exempelvis (om det kan vara till någon tröst...![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")). Men för var och en av er finns ni med all säkerhet för betydligt viktigare personer än så. Och för dem ni finns, så framstår ni just sådana, som ni i sanning är. Detta kan vara svårt att inse. Men är icke desto mindre ganska (väldigt) sant. För en hel massa personer finns ni just som ni är. Och alla dessa personerna finner sann glädje i att se just er ta för er av livet och dess goda, att just ni får alla faira chanser som står er till buds att finna lyckan; att kunna utvecklas; att få känna stort värde som människor. Det är vad sanna vänner önskar er! ![Kyss](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")![Kyss](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 5 Author: HannaM Det är inte riktigt det som är problemet utan att begreppet framtid inte fungerar för mig. En timme kan jag greppa. En halvdag ibland. Jag vet oftast vad jag ska göra under dagen eller till och med under veckan. Men, jag kan inte känna något inför det. Det är ingenting som ger mig något eller hur jag ska utrycka mig. Jag är inte där för det är inte NU. ## Comment 6 Author: [Borttaget] #5 Oki - du står helt enkelt inte i samklang med ditt sanna NU, dårå, HannaM... !?![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 7 Author: HannaM Samklang och samklang, på ren svenska så mår jag psykiskt dåligt och är inte i topptrim fysiskt heller. ## Comment 8 Author: Zaphix #4: Jo, jag finns. Men jag känner inte att jag lever, jag känner mig inte medveten och upplever inte det som är här och nu. Jag existerar mest uínuti mig själv, medan livet pågår utanför- #5: Se till att ditt nu blir bättre då. Gör saker du tycker om här och nu. Mindre lätt, jag vet.