# Rumslig upplevelse Author: [Borttaget] Jag vet att detta är ett svårt område, men jag gör ett försök. Det här är riktat framför allt till er, vilka i likhet med mig är utpräglat spatialt lagda, och kanske vet med er, att ni tänker i "bilder" (istället för med ord). Om jag befinner mig inomhus, i en lägenhet av något slag med olika rum, och går in i ett rum från ett annat, så är det som att hela min verklighetsuppfattning ändras - så mycket påverkas jag av den nya rumsliga situationen. På likartat sätt skiftar upplevelserna när jag rör mig i obanad terräng: Man går liksom från ett rum till ett annat. Från att ha befunnit sig i en värld, så finner man sig plötsligt befinnandes i en annan värld. Ytligt sett låter detta kanske inte så konstigt. Men för mig har upplevelsearten ett stort djup - den påverkar hela min personlighet, ja till och med tankeprocesserna. Jag kan gå så långt som att påstå, att man i rätt stor mån "blir" en annan människa beroende på rummets påverkan. Någon mer som vet med sig att den har upplevelser av liknande slag?![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 1 Author: [Borttaget] ...Nehe..? ![Skäms](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Får förtydliga lite då. - Alltså: Jag beslutar mig för att ta en promenad från säg en periferi tillhörande en medelstor stad, och in till centrum. Först tar jag mig då genom ett villaområde. Det påverkar mig på ett visst sätt. Så kommer jag in i ett 60-tals hyreshusområde, med säg trevånings lamellhus i mexitegel. Det ger mitt sinnelag en annan prägel. Därefter tätnar staden, till en halvcentral stadsdel med sluten kvartersbebyggelse vari skiftande hus är inlagda. Här får min kognition ännu en ny upplevelse. Av mer eller mindre slump, så råkar jag ta vägen genom ett kulturreservat. Detta består av trähus omgivna av smala gränder. De flesta husen är falu rödfärgade, men många är panelade och bestrukna med linoljefärg i olika kulörer. Här förändras mitt sinnelag än en gång. Så kommer jag in till centrum: ett _city_ med storstadspuls. Jag påverkas av denna miljö, givetvis! Väl i city, slinker jag in på ett café. Därinne finns en stämning som påverkar mig markant. Det blir dags för ett besök på caféets "facilitet". Därinne upplever jag en helt egen värld, totalt annorlunda mot cafémiljön. Ja, det är så där typ jag har mina rumsliga upplevelser. Men jag är ju aspergare. Kanske att det hör till vår särprägel, dessa upplevelser? Eller också är jag helt unik på området - har inte ens sällskap utav aspergerfrändena...? ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 2 Author: zatanica Menar du att man ser olika plattser eller vad man ska säga som olika världar där man känner olika stämmningar? I så fall är svaret ja. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Se där! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 4 Author: Star68 Först fattade jag inte bad du menade, Varulv, men när du förklarade närmare så...ahaaa! Fattar precis vad du menar...tror jag. :-) Visst är det så som du beskriver...men är det inte så för ALLA? Jag känner iallafall igen mig i det du beskriver, men har aldrig funderat så mycket över det...det bara ÄR så liksom. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Vad skönt, då är man inte ensam i världen i alla fall! ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jo, det är nog så som du säger, Star68, att de flesta människor går omkring och är omedvetna om denna typ av upplevelser. Men ber man dem tänka efter lite, så kommer de på en del. Skillnaden mellan mej och "alla andra" är tydligen att jag är mycket medveten och observant på mig själv om just denna typ av upplevelser - alltmedan de allra flesta andra människor går omkring lyckligt omedvetna om dessa fenomen... ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 6 Author: LinaIsabell Jag förstår dig! Jag fungerar likadant. ;) ## Comment 7 Author: [Borttaget] Ah! vad bra! ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 8 Author: indra-bus Så funkar jag nog oxå till viss del. Undrar om jag inte är" dubbel muppad" ;) Har nog drag av asp iallafall. Även om jag inte har de på papper ![Tungan ute](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Menar du då, indra-bus, att det skulle vara en "dubbel-muppad" egenskap detdär, som jag beskriver...? ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")![Gråter](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")![Skäms](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 10 Author: indra-bus Nej, Jag menar att jag har ju adhd o har funderat länge på om jag har drag av asp. FÖRLÅT om de lät illa. Ja tyckte de uttrycket lät så roligt. De är mig själv jag driver med![Skäms](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 11 Author: zatanica HAha indra-bus dubbel muppad är ett så bra uttryck, brukar på skämt säga att jag numera är dubelmuppad. Inan var jag bara muppig :) ## Comment 12 Author: [Borttaget] Aha, då begriper jag! ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Tja, "dubbel-muppad", det kan väl gälla även för mig i visst hänseende...! ![Guld i mun](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-money-mouth.gif "Guld i mun") ## Comment 13 Author: Lunar Om jag kommer in på ett nytt cafe tex. kan jag känna mig osäker,bortkommen.Är det så du menar ? ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13 Ja på ett sätt, Lunar. Fast då är det ju den sociala biten som påverkar ens sinne. Man kan givetvis inte bortse från den dimensionen alldeles. Men vad jag är ute efter mera renodlat, det är blott och bart den rumsliga dimensionen. Således hur caféstämningen som "scenografi" påverkar mig. (Fast jag vet ju hur svårt detta är. Ty kommer jag in på ett café som är tomt på människor, då framstår ju där "scenografin" i all sin nakenhet. Men då påverkas jag _ändå_ av den sociala dimensionen: jag kanske upplever en ödslighetsstämning av det, där inte fanns folk!) ## Comment 15 Author: Internettan Jag känner inte igen mig alls. (Och har ingen diagnos av nåt slag så det säger inte så mycket.) Men jag funderar över en annan sak. Hur kan man tänka i bara bilder? Själv fick jag jättesvårt att fundera ut hur jag tänker. Men jag tror jag både tänker i ord och bilder. Om man bara ser bilder - hur kan man då veta vad man menar? Man måste väl förklara för sig själv genom ord på något sätt? Hur kan man tänka avancerat utan ord? Fast jag kanske helt missuppfattar? ## Comment 16 Author: [Borttaget] #15 En mycket bra fråga, Internettan, och jag tycker den håller sig innanför ramarna för att inte vara off-topic. Ska försöka möta dig. Nej, jag tror inte att du har missuppfattat alls. Jag själv är praktiskt taget helt och hållet en bildtänkare. Det har jag varit medveten om väldigt länge, kanske ända sedan jag var liten. Jag kom att förstå att de flesta människor tydligen tänker med ord, vilket inte stämde för min del. Jag visste att jag själv inte tänker genom ord, utan att tänkande och språk är två helt olika saker för mig. Jag har till och med en _oförmåga_ att tänka i ord. Däremot lärde jag mig mycket tidigt att hantera språket som ett kommunikativt redskap i vissa begränsade avseenden. För mig har språket aldrig kunnat vara "socio-emotionellt" (så som det är för NT) - utan språk är för mig en enkelriktad kommunikation (i output eller input), där fakta förmedlas. Att "prata" det kan jag inte och det är en meningslös aktivitet för mig. Och jag är urusel på att läsa mellan raderna, som det heter. För mig är språk struktur. Orden är byggstenar som man använder för att konstruera "byggnadsverk" med. Eftersom jag har en starkt utvecklad struktureringsförmåga, så är detta något som jag gillar, och verkar vara lagd för. Men eftersom språket för mig inte är kopplat till den axiomatiska emotionella dimension som det är för NT, så kan det uppstå märkliga missförstånd och konflikter ibland. Men nu var det ju bildtänkandet som du frågade speciellt efter. Jag brukar beskriva mitt bildtänkande som att jag har ett "föreställningsfält" - ungefär som en bildskärm - ini huvudet som jag betraktar parallellt med den "verkliga" världen. Föreställningsfältet presenterar hela tiden resultaten av mitt "tänkande" - eller rättare kanske - föreställningsfältet _är_ tänkandet. Förutom logiskt tänkande då, vilket utgörs av särskilda processer; men detta har inte heller med språklig bearbetning att göra, tror jag; det anses även finnas ett "matematiskt" tänkande. Och, nej, jag har faktiskt inget behov alls av att "förklara saker i ord för mig själv". Jag har ju mitt bildtänkande, och det räcker mer än väl! Och hur kan man tänka avancerat utan ord? Tja - ska jag vara riktigt ärlig, så tänker jag rätt sällan. Bara när jag löser korsord, sudoku och liknande. Annars klarar jag mig utan att tänka, faktiskt. Det som finns inombords, det finns. Det som inte finns, det finns inte; hjälper då föga hur mycket man än försöker tänka. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 17 Author: Internettan Varulv: Tack för en utförlig förklaring. Jag önskar jag kunde lägga till "nu förstår jag precis..." - men det kan jag nog inte. Det kanske helt enkelt inte går att riktigt begripa om man inte själv är likadan. Fast, som sagt, har jag lite svårt att riktigt få fatt i hur jag själv tänker. Ser absolut bilder när jag tänker men "pratar" även med mig själv i huvudet. Vet inte om jag kan göra bara det ena utan det andra. Du har verkligen koll på dig själv. Trots att du inte tänker så mycket. :) Själv tänker jag väldigt mycket - men är trots det (tack vare det?) rätt så velig av mig. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 18 Author: [Borttaget] #17 Du har nog en balanserad hjärna, med möjlighet till såväl bildtänkande som ordtänkande. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Min hypotes är att ordtänkandet är linjärt och bildtänkandet fältmässigt. Eller med andra ord: endimensionellt respektive tvådimensionellt. Eller för all del: det fältmässiga tänkandet är i flera avseenden tredimensionellt. Exempelvis så kan jag lösa tredimensionella problem ini huvet genom att föreställa mig konstellationerna. Ok, detta är väl att tänka - på mitt sätt då. Till och med är det så, att det fältmässiga tänkandet kan vara "enkelriktat fyrdimensionellt" - det vill säga jag (i likhet med andra bildtänkare förmodligen) har en stor minneskapacitet. Jag minns i princip allt jag har upplevt. Då i bemärkelsen den yttre miljön. Inte så bra egna känslor, eller sociala intriger etc. Dessa glömmer jag istället fortare än kvickt. Men eftersom jag minns allt (inte riktigt allt förstås), så minns jag även förändringarna i ett slags kontinuum, och allt finns ju ini hjärnan samtidigt och parallellt. Och jo, förresten, jag tänker nog en hel del jag med - fast inte i ord då, som sagt. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 19 Author: Internettan #18: Jag har väldigt dålig lokalsinne, dessutom har jag svårt för att komma ihåg detaljer. Visste t ex inte vad jag hade för tapeter hemma (vi pratade om det på jobbet) trots att jag bott där i fem år då. Blev också överraskad när en kompis sedan två år tog av sig glasögonen för att putsa dem. "Va, har du glasögon?" utropade jag förvånat. Jag skulle heller aldrig kunna ge signalement på en person som sprang förbi även om jag stirrat på honom. Som om jag inte ser vissa saker. Däremot har jag alltid haft lätt för mig i skolan. Hade (har) jättebra minne när det gäller t ex glosor eller faktatexter. Såg dem ofta framför mig inuti huvudet, precis som de stod i boken, när vi hade prov osv. Vet inte om detta hör ihop med hur man tänker eller om det bara är jag som är ouppmärksam av mig när det gäller vissa saker? Tycker det är intressant i alla fall. Hur har du haft det med sånt som glosor och andra skoluppgifter? Jag misstänker att du haft lätt även för sånt i och för sig. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 En god samtalspartner finner jag här och nu i dig, Internettan! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Först vill jag bara berätta en anekdot. Det var så, att jag för typ tio år sedan stötte på mina forna "svärföräldrar" på stan. Vi kom att stanna upp, och prata ett slag. Min svärfar berättade spontant om en händelse. De, mina svärföräldrar, hade planerat en resa till Stockholm (centrala delen; ifrån Eskilstuna). Jag pluggade då i Stockholm, så min svärfar frågade mig om vägen till det mål de hade. Simultant skrev jag då tydligen ner en vägbeskrivning, som enligt svärfadern hade stämt till punkt och pricka. Jag hade till och med förmedlat rätt text på orienteringsskyltar o.dyl. Vliket hade impat mycket på min svärfar! Detta ser jag som ett litet exempel på min relativt goda orienteringsförmåga uti den spatiala verkligheten. Ett gott detaljseende har jag. Som en paradox kan då det faktum upplevas, att jag är ansiktsblind. Jag har således extremt svårt för att lära mig mina medmänniskors utseenden i form av ansikten. Detta har vi dryftat i flera andra trådar här på communityn. Men faktum kvarstår... ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag hade ganska lätt för mig generellt i skolan. Men svårigheter fanns - just där, faktiskt, som du beskriver: att lära sig glosor, utantilltexter, faktauppgifter. Det hade jag väldigt svårt för, och våndades inför varje läxförhör. Jag insåg redan på den tiden, att jag funkade kognitionellt på det viset, att jag inte kunde programmera in i _närminnet_. Däremot så "mognade" alltid exempelvis glosor (för att ta just det nu då) efter drygt en vecka till säg ett par, tre veckor. Därefter satt de (mer eller mindre fast, för evigt)! Så av den anledningen så kunde jag prestera rätt bra på skrivningarna ändå, ty då hade glosorna hunnit "sätta sig"! ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 21 Author: Internettan #20: Det är verkligen tydligt att du har ett bra lokalsinne med sinne för detaljer. Fascinerande! Konstigt att det kan krocka med ansiktsblindhet, kan man tycka. Men man använder kanske inte samma områden i hjärnan? Jag har lätt för att klara mig igenom utbildningar osv eftersom jag lätt kan läsa in någonting för att sedan "kopiera" det ur minnet. Det jag har svårt för är att sedan hämta och "få ihop" all information till en begriplig helhet. Jag kan göra det i ett lugnt sammanhang, som t ex lämna in en skriftlig uppgift i anslutning till att man nyss lärt sig en kurs. Men att sedan ge sig ut i arbetslivet och tillämpa det man är utbildad för.. Det är  något jag inte fixar. Kan få fatt i fragment men om någon frågar mig vad jag anser om något eller hur just jag skulle vilja jobba osv. Då blir det helt blankt. Jag kan ingenting trots att jag fick högsta betyg på utbildningen. Får mig att känna mig som en nolla på sätt och vis, som en prao på jobbet. (En sleten prao på 47 år. :) Är du möjligen tvärtom? ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") (Vi verkar ju vara varandras motsatser.) Jag funderar på att söka hjälp för att se vad jag har för problem. Men vet inte om det skulle leda till något positivt. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #21 Ja, som du beskriver det, så verkar vi vara varandras motsatser, åtminstone på inlärningsområdet. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Intressant och lärorikt för mig med att få lite mer klarhet i sådana här saker. Ja, att spatial förmåga och ansiktsigenkänning sitter i olika delar av hjärnan, det känner vetenskapen väl till. Så min förmåga/oförmåga är kanske inte så märklig. För mig är det nog så, till skillnad från dig då, att min kunskapsinhämtning mognar långsamt - men "säkert". Jag tror att min kognition fungerar så, att all ny kunskap assimileras med all gammal kunskap - till en helhet då, i bästa fall. Att lära mig "utantill" fungerar helt enkelt inte för en sådan "Ior" som jag. Utan jag har mitt eget originella sätt till inlärning, och det ändras icke på! ![Oskyldig](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig")![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Men visst: prao på jobbet, det är vi väl alla i varje ny jobbsituation. För under de första dagarna av ett nytt jobb, då borde man väl verkligen ha nytta av de egenskaper som du redovisar att du har: att snabbt anamma, och komma ihåg, från ena dage till den andra - en egenskap, som jag själv äger i mindre väl utvecklad omfattning. ## Comment 23 Author: Internettan #22: Att snabbt komma ihåg kan väl vara bra. Men den fördelen drunknar i andra svårigheter, tyvärr. Jag är en sån som måste få veta tydligt och i detalj hur jag ska göra när det gäller jobb. Har mycket svårt att ta egna beslut och initiativ, även efter en längre tid på samma arbetsplats. Det krävs MYCKET lång tid för att det ska kunna ske. Jag kan följa till punkt och pricka det andra sagt eller anvisat - men sen blir det typ stopp. Kan inte räkna ut hur jag ska göra med saker de glömt att säga något om. Sånt jag antar att andra bara vet ändå eller åtminstone tycker att de kan göra efter eget huvud. Det tar tid för mig att verkligen lära mig och få en helhetsbild av jobbet. Vissa saker kan jag fortfarande fråga om, trots att jag varit på samma ställe sedan september. Alltså sånt som bara nya frågar om. Sånt som jag inte lagt märke till eftersom jag inte direkt har använt det själv (men som alla andra självklart vet eftersom det finns rumtomkring en). Sicken knasboll man är. :) Till dessa problem kommer då det sociala, där jag har svårt att vara avslappnad med andra människor. I alla fall med vissa, det varierar lite i "svårighetsgrad". Likaså dagsformen varierar. Har svårt för att bara "kallprata", vill gärna ha något speciellt att prata om som t ex ett problem eller eller något annat specifikt. Jag gillar att gå på kurser på fritiden eller vara med i en förening där man gör något intressant tillsammans. Men så fort det bara handlar om gemenskap, t ex after-work med jobbarkompisarna, håller jag mig undan. Jag sitter ändå bara tyst. Kan tycka det är roligt att bara lyssna men känner mig mest som ett barn som lyssnar på de vuxna. Kan säga något om det handlar om jobbet eller något speciellt men kan inte delta med privata "berättelser", i alla fall inte med fel person eller om de är för många. Vet också med mig att jag kan bli rätt undvikande. Jag jobbar liksom bredvid men med vissa är det som om det uppstår en mur som jag inte kan ta mig igenom. Har svårt att se personen i ögonen. Tänker jämt på hur de måste uppfatta mig, vilket gör att jag ofta har ångest. Speciellt efter helger då jag upplever att jag måste "börja om" igen. Muren kan nämligen tunna ut lite mot slutet av arbetsdagen eller mot slutet av veckan. Men den byggs upp igen när jag är ifrån jobbet. Det gör att jag blir ännu konstigare. Ena dagen kan jag prata med folk som om jag vore normal, nästa gång vi ses är jag som en främling igen. Jag ler visserligen och är glad och vänlig till sättet och är lätt att ha att göra med på ett sätt. Tycker om folk. Men är som sagt undvikande samtidigt. Det blir lätt pinsamt. (Åh, vad jag hatar att vara sån.) Är dessutom en tänkare och en analytiker, vilket gör att jag är plågsamt medveten om hur jag är. Har också MYCKET svårt för att, utan att vara beredd, prata med folk i mitt eget hem. Eller när jag är privat överhuvudtaget. Avskyr när det ringer på dörren. Gillar heller inte när telefonen ringer. Tycker det är jobbigt när mina barn tar hem kompisar och allihop kommer till mig när de vill något. Känns som om jag vill gömma mig. Så kände jag även när de var små. Däremot tar jag på mig "masken" när jag går till jobbet så även om det är jobbigt där går det inte att jämföra med hur jag känner när jag träffar på folk privat, utan "skyddsutrustning". (Mina egna släktingar går dock bra.) Vet inte om jag har social fobi (vilket skulle förklara en del av svårigheter med att ta beslut som en enorm osäkerhet och rädsla för att göra fel, istället för okunskap) eller om något kan antyda drag av Asperger. Har svårt för att själv reda ut vad som är vad ibland. Finns det något som du, som Aspergare, känner igen dig i? Eller handlar det antagligen om helt andra problem? (Ursäkta det långa inlägget, kändes bra att få ur sig lite. Inte meningen att pressa dig till att ställa någon slags diagnos på mig. Vill bara så gärna veta om någon känner igen sig.) ## Comment 24 Author: [Borttaget] #22 Jag tycker du beskrev en sällsynt trevlig och tilltalande människa i dig själv! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Grundproblemet i dag ligger nog mest i att mänskligheten har blivit så strömlinjeformad, ytlig och mingel-anpassad, att sådana här olikheter, som du och jag dras med, får så svårt att få egen plats. Det var nog lite lättare förr, tror jag. Jo, jag känner igen mig i ganska mycket av det du beskrev. För min del tillskriver jag de egenskaperna aspergern. Men för ditt vidkommande så kan det kanske röra sig om ADD? Eller också Asperger. Endera, för just det där absoluta motståndet som finns, det kanske inte är så mycket miljöbetingat som genetiskt betingat. Man får ständigt jobba mot svårigheterna, och det tycks ju du göra. Och så har jag gjort, hela livet. Jag har upplevt mig kunna göra framsteg, men helt i mål kommer jag aldrig någonsin. Dessa grundproblem som vi har, de ger givetvis lätt upphov till klent självförtroende. Ditt självförtroende tycks inte helt på topp, och mitt har tangerat bottenläge. Men jag ha arbetat emot detta under väldigt lång tid och vet, att man kan neutralisera spärrarna. Numera är mitt självförtroende väldigt gott i de allra flesta sammanhang, vilket känns skönt. Men ändå finns det en problematik som man inte kan göra något åt. Bland annat det, att man blir väldigt trött och utmattad av för mycket sociala engagemang. Och det beror inte på något sätt på att man är asocial. Själv är jag en social, kanske inte så väldigt kontaktsökande men ändå, varelse, som på flera plan mår väldigt bra av social samvaro. Men på andra plan mår jag mycket dåligt därav. Så mitt råd till dig är att jobba kritiskt med allt som har med det sociala att göra. Utmana samtidigt ständigt dina rädslor - där kan du komma hästlängder i din personliga utveckling. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 25 Author: Internettan #24: Tack för dina råd. Det känns som att jag utmanat mina rädslor hela livet i och med att jag inte sökt hjälp. Nu känns det som om jag helst skulle vilja slippa. Att äntligen få hitta en plats (ett jobb) där jag kan vara avslappnad och vara mig själv. (Typ sitta i ett hörn och slicka kuvert... :) Eller ännu hellre - vara pensionär. Skulle vara höjden av lycka och så har jag känt sen jag var 15 år. :) (Tur att ingen frågade vad jag ville bli då...) Känns inte som att det hjälper att utmana sig för även om det ofta går bra så går det också ofta dåligt och slutresultatet blir att jag ofta har ångest och är trött. Men det är klart - om jag hade varit långtidssjukskriven istället för att utbilda mig och jobba så hade jag kanske varit folkskygg nu. Vem vet? Men måste man välja mellan ångest och folkskygg? ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Något mellanting hade känts befriande. Får kanske flytta ner till Asien för att få de där enkla lågavlönade jobben som inte längre finns i Sverige. Kanske det skulle hjälpa att söka hjälp? Eller så kommer det innebära att jag på något sätt ser det som en ursäkt för att få ge upp (sjukskriva mig) och då hamnar jag kanske i socialbidragssvängen eller nåt sånt hemskt. Och det vill jag inte. Men man kan ju faktiskt söka hjälp utan att sjukskriva sig. Se vad de säger och få prata lite med någon som kanske, kanske förstår? Ska fundera på det. Trots detta är jag i alla fall en glad typ som faktiskt aldrig är deprimerad. Skrattar mycket och ofta (privat med mina barn och andra nära). Blir löjligt glad när jag får läsa (vilket jag gör extremt mycket). Och konstigt nog så gillar jag mig själv. (Så jag mår inte dåligt så sett. :) Älskar att leva om jag bara slapp tvånget att jobba. Nog om mig själv nu! Tycker du har jätteintressanta frågeställningar om saker och ting och så verkar du vara en rolig person. Uppskattar verkligen dessa diskussioner och är glad att jag hittade hit. ## Comment 26 Author: zatanica HAha #25 pensionär ja det får man ju inte direkt säga att man vill bli men tanken brukar slå mig trotts att jag bara är 28 och det var längesedan den först dök upp :) Men slicka kuvert känns lit eför understimulerande. Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba på en bondgård och bli bortglömd med kossorna. Eller bortglömd ute i skogen eller någon hage eller liknande där jag kan sega runt med en röjsåg och göra fint, eller leta ovanliga svampar och andra ovanliga arter för att få området skyddat. NÄr jag var yngre ville jag bli författare och häxa och bo i ett torp mitt ute i skogen med mil till närmsta granne :) Behöver jag säga att tanken på det där torpet i ödemarken börjar locka igen. Jag sa till min as utredare något i stil med att så länge jag bara får gå och lalla runt i min egen värld och vara bara jag så är det inga problem. Problemen kommer när jag måste ut i den "riktiga" världen och jobba och hänga med på alla sätt och vis. Låter som det är lite lika för dig där. Min mormor har troligen grav asperger eller något sådant, hon har fungerat för att hon fått vara sig och inte tvingats ut i världen. Hon var hemafru med barnen på gården de hade. Minns när jag var mindre och bode hos mormor och morfar en vecka på sommaren hur morfar hade koll på mormor. Han berättade ingående vad hon skulle göra och när när han skulle ut i skogen eller bort. Hmta potaties i källaren med den gula hinken klockan 10 är en fras jag minns. Men hade hon tvingats jobba och vara ute i det sociala hade hon säkerligen kraschat totalt. Så det bästa vore om man kunde anpassa världen lite åt folk med problem inom autismspektrumet. Vi kan fungera alldeles utmärk må bra och utföra ett arbete bara man lyssnar på oss och tänker till lite. Det är det jag hoppas på med min utredning att jag ska kunna hitta det där jobbet där jag får göra något jag brinner för och samtidigt kan lalla på i min värld och slippa de där fikarasterna och sociala biten som för mig känns helt meningslös. SÅ efter att läst ditt så tycker jag nog att du ska prata med någon och se om du kan få en remiss. Tror det beror lite på vad man själv har för inställning när man går in i en utredning. Är man ute efter att få bli sjukskriven ja då är det ju det man stärvar efter. Men vill man däremot bara få ett verktyg till att förstå sig sjäkv och kunna använda detta för att komma till något ja då är det lite bättre. Jag exempelvis ville ha detta verktyg till att förstå mig själv och kuna nå målet ett jobb jag trivs med, sedan om jag kommer jobba 100% eller 25% och sedan kanske vara sjukskriven. DEt får tiden utvisa, men jag vill hellst inte bara lalla runt hemma tills jag dör. Det skulle vara tråkigt. Vem vet kanske jobba 50% och ha något eget företag vid sidan om där man själv kan styra hur mycket man vill göra. Men håller tummarna för dig ## Comment 27 Author: Star68 #25 Internettan, jag förstår dig och känner ganska mycket som du! Känner att arbetslivet känns överväldigande på många sätt, men när jag får skrota för mig själv om dagarna så mår jag ganska bra om jag bara känner mig avslappnad, och då kommer kreativiteten av sig själv... Men i ett mer el mindre "påtvingat" arbete blir jag liksom låst i skallen och funkar inte så bra, verkar det som. (Jag har provat på en del i arbetslivet och...jaaa ...upp som en sol, ner som en pannkaka, så att säga...) Nu hoppas jag på att den pågående utredningen ska ge mig de verktyg jag behöver för att hitta en lösning... Kanske blir resultatet både ett arbete jag gillar...och att "lalla runt i min egen värld och bara vara jag", som zatanica säger. Det är vad jag hoppas på iallafall. Ordet "pensionering" har dykt upp i min skalle ett antal gånger, det medger jag, men jag är inte så säker på att jag skulle känna mig bekväm med det, jag är ju bara lite över 40. (Plötsligt har jag glömt vilken tråd jag skriver i...har en känsla av att det kanske blev lite OT... I'l so sorry!) ## Comment 28 Author: [Borttaget] #25, 26, 27 Dessa tre inlägg beskriver vår problematik på ett fulländat sätt tycker jag. Egentligen borde de lyftas ut och bilda en bas i en ny folkrörelse, ett nytt parti eller nåt liknande. Att det ska vara så djävla (rent ut sagt) svårt för NT-företrädare för vårt samhälle att begripa och förstå vår situation! Snacka om vilken part som brister i empatisk förmåga! Jamenvisst! Precis så som ni tre så talande beskriver, så är det ju! Har jag inte själv i all tid längtat efter att bara få vara och rå mig själv! Har jag kunnat få ha samhällets stöd i den strävan? Nej! Dåligt samvete har man haft, ty att inte vilja jobba, det är fult och asocialt. Icke-acceptabelt på några vis! Så det har inte varit att tänka på. Men samtidigt så vill vi ju arbeta! Vi vill inte vara drönare och slå dank hela livet! Bevare oss för det! Nej vi har mycken energi inombords, vi är uthålliga, kan massor av olika saker. Men vi klarar inte av att någon annan dikterar villkoren för oss. Vi är så kallade "själv-tänkare". Jamen - så låt oss då få vara de självtänkare som vi i sanning är! Nja, det tycks stört omöjligt att få något gehör för den rimliga och blugsamma önskan. Det vore tydligen att gå utanför ramarna i vårt samhällssystem! Har ofta starkt funderat på att flytta till ett uland. Upplever tillvaron i sådana samhällen ofta betydligt humanare än i vårt finslipade sammanhang. Men det får man inte heller anse, ty u-länder är av ondo. Tänk bara på alla fattigdomar och sjukdomar som grasserar där! Visst - men människor framstår där oftast som väldigt mänskliga, med dimensioner som vi verkar ha gjort oss av med, för länge sen och flera gånger om, i vårt västerländska välstånds perfektionism. ## Comment 29 Author: Internettan #26: Ja, vi är nog lite lika där med att livet vore bra om inte "samhället" ställde till det med sina (moderna) krav. Funderar också på att bli typ bonde och få leva mitt eget liv. Min 16-åriga son har samma idé och han har också ungefär samma problem som jag har. Slicka kuvert kanske inte är det optimala riktigt... :) Fast ibland när jag inte riktigt orkar vara så social som mitt jobb kräver så hade jag föredragit det. Det är rätt intressant det du skriver om din mormor. Förr fanns det nog fler möjligheter att få vara den man var. Alla jobb var inte sociala eller krävde en massa initiativförmåga eller att man var självgående. Inte heller behövde man kanske "sälja sig själv" ute på arbetsmarknaden. Fler var hemmafruar eller småbönder osv. Man kunde vara som man var utan att nödvändigtvis vara "sjuk". Idag måste man nästan välja att vara sjuk för att få rätt att vara som man är. Hemskt! Tack för din uppmuntran. Tror nog också en utredning kan vara bra just för att få bättre verktyg att hantera sitt liv. Inte just för sjukskrivning - det är mer ett sätt att komma IFRÅN det jobbiga. (Bättre än att vara kvar i det jobbiga.) Ännu bättre är ju att komma TILL någonting bra också. #27: Det är så himla skönt att veta att fler känner som jag. "Där ute" märker man ju inte det och alla verkar så anpassade och framåt. Vi är nog ganska många, trots allt. Det gäller att göra våra röster hörda på något sätt. #28: Amen till det! Det där om u-land var intressant. Jag tänker mycket på hur det var förr, med det enklare livet. Tuffare på vissa sätt men ändå enklare. Och det finns nog kvar en del av det där äkta i u-länder. Vår fixering av kunskap känns nästan som roten till det onda. Vi vet mer och mer men världen blir bara sämre och sämre. Visserligen behövs det kunskap för att få en bättre värld - men samtidigt har just kunskapen orsakat mycket av det elände vi vill bli av med. Skolan är hemsk idag - den är som en minikopia av det samhälle vi har och alla elever ska prestera och vara framåt och göra egna projekt osv. Mål och betyg är det enda som räknas och jag ser rött när jag går på utvecklingssamtal med mina barn. (Har tre, den yngsta är 12 och den äldsta är 16) Försöker spela med för enkelhetens skull, men då och då hoppar det ut grodor ur min mun. Hasplade ur mig nåt om hjärntvätt häromdagen när lärarna tyckte att jag skulle uppmuntra min dotter till att delta i en grej i skolan som hon absolut inte ville. De menade på att för hennes skull är det bra att uppmuntra eftersom hon kommer att få fler sådana uppgifter kommande år. Och då tänkte jag att om jag måste uppmuntra till allt som mina barn (och jag) tycker är fel eller som får dem att må dåligt så blir det som hjärntvätt. De lär inte barnen att de ska tänka kritiskt och självständigt i skolan - utan de lär dem att de ska lyda. Om de inte tycker om någonting så ska de uppmuntras till att gilla det eftersom det i längden blir bättre för dem (om de anpassas till normen?). Barn mår ofta bra av att göra som alla andra, att tillhöra. Och när de gör något, bra eller dåligt, och får uppmuntran och beröm både av lärare och föräldrar samt sällar sig till sina kompisar som också gjort det - ja, då mår de bra. (Efter de har gjort färdigt det i alla fall.) Men vad har de egentligen lärt sig? Att det de själva tycker är fel och att lärare alltid har rätt? Att aldrig ifrågasätta? Barnen mår bra av berömmet och av erkännandet - inte av själva uppgifterna. Tänk om eleverna kunde få beröm och erkännande för att vara kritiska istället? Jag känner att jag inte kan gå med på allt som lärare hittar på, jag bara måste gå emot ibland. För mina barn ska inte behöva tiga och lida som jag gjorde. (Måste förstås tillägga att barn inte alltid vet vad som är bäst och att de kan må bra av att lyda också. Men det måste vara mer flexibelt och föräldrar borde få mer att säga till om.) Vi har mycket kunskap i vårt samhälle men ingen visdom, kan man säga. Och det ena utan det andra blir katastrof. Förlåt, nu blev det ett långt inlägg igen. ## Comment 30 Author: [Borttaget] #29 Det var väldigt vist talat av dig, tycker jag! Och det stämmer, vi har kunskap, eller snarare tillgång till info (nästan obegränsad) - men ingen visdom, ingen kulturuppfattning. Det finns olika former av auktoritärt styre. En form där det finns ett glapp mellan den auktoritäre och den som ska fostras. Sedan finns en annan form, där symbios, eller koncensus, råder mellan "mästaren" och "lärlingen". I det senare fallet låter sig eleven gärna, eller åtminstone inte med hatisk motvilja, styras. Jag tror att den senare uppfostringsprincipen ofta kan återfinnas i u-länder. En fader där kan kanske till och med aga sina barn, utan att dessa nödvändigtvis behöver fara illa därav, just för att det fanns kärlek och omtanke bakom den skarpa tillrättavisningen. Tillrättavisningen gavs inte i utnyttjande eller förslavande syfte, utan för att hjälpa individen att rusta sig väl för sitt förestående liv som människa. ## Comment 31 Author: Lunar Har läst lite här igen och vill tillägga om det är detta ni menar.Jag har ett mycket väl fungerande fotominne. Det har ju också med bilder att göra,hjärnan (min) kan lättare minnas bilder än ord. ## Comment 32 Author: [Borttaget] #31 Ja, Lunar; åtminstone är det så, som jag menar! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 33 Author: zatanica #28 du är så klok varulv, i vårt samhälle ska man matcha in i en ram och där ingår det inte att vara en individualist och kunna ha egna åsikter. DEt ingår defenitivt inte heller att ha en önskan om att vara mer eller mindre själv på ett arbete, nej man måste vara beroende av andra och arbeta i grupp. Men det finns ju arbeten vi vill utföra som vi passar för som nästan ingen annan vill ha, sätt oss då där. Har många gånger varit inne på att bilda ett parti, men det är mycket jobb med och någonstans har jag tappat hoppet för vårt samhälle. ## Comment 34 Author: zatanica #29 Nickar och håller med, verkar vara många som har tänkt i banorna bonde i skogen, u-land, eller tidsmaskin till medeltid/vikingatid/stenålder mm just för enkelheten i det svåra livet. Om skolan det är bara så rätt det du skriver, uj vilka problem de skulle få med mig den dagen det blir barn (om det nu blir) jag skulle vara den jobbiga morsan, men skulle troligen inte sätta dem i kommunal skola och då kanske det är en aning bättre. ## Comment 35 Author: [Borttaget] #33 Som du har jag också funderat på att bilda ett parti eller en organisation. Men som du har även jag i viss mån förlorat hoppet för vårt samhälle. Därför har jag börjat tänka i termer av isolat, skyddade enklaver, "gated communities". Ungefär som klostren var på sin tid. Eller för all del de medeltida borgarna. Eller ännu längre tillbaks bronsålderns oppida. Konceptet kan låta lite fel men behöver inte vara det. Varje företag fungerar ju egentligen så: som en isolerad ö. Ja, varje organisation; religiösa "sekter" (fast just de ogillas ju generellt - på grund av exempel med osunt leverne och tvivelaktiga budskap mm.); föreningar; och tänker man efter varje jordbruksenhet, varje gård på landet. Så jag skulle vilja se framför mig en anläggning långt bort, just isolerat belägen (så att den kunde få frid från intryck och intervention från det "vanliga" samhället), ett mönstersamhälle, ett utopia - där människor kunde få finnas, ha en meningsfull vardag och må bra. ## Comment 36 Author: zatanica Varulv då sluta rota runt i mitt huvud och skriva sådant jag funderat på :) Lite kul ändå att vi är endel som funderar i samma banor. ## Comment 37 Author: [Borttaget] Vi kanske skulle starta en ny tråd om just denna fråga och spåna loss lite? ## Comment 38 Author: Star68 #28 _"Snacka om vilka som brister i empatisk förmåga!"_ Verkligen värt att fundera över, tycker jag!!! ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Kanske framförallt för de som bestämmer definitionen för vad som ÄR empatisk förmåga! #35, 36 Om någon av er hittar en sådan anläggning, eller bestämmer sig för att "driva" en sådan, så finns här en till intresserad. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har tänkt lite mer på det här med hur man uppfattar saker omkring sig... För det mesta är jag känslig för miljöer och atmosfärer i olika rum, på olika sätt, men beroende på omständigheterna, och kanske känsloläget, så är det även olika hur mycket som "fastnar" i medvetandet så att säga. Jag menar...om någon frågar mig hur mycket jag minns om en person, eller ett ställe jag varit på alldeles nyligen, är det inte säkert att att jag kan komma på nå't att säga, men vid ett annat tillfälle kan jag kanske "plocka fram" en hel del detaljer om personen eller stället, fast lång tid förflutit. Ibland är det tvärt om också...dvs, jag minns det mesta efter en kort stund, men efter ett tag bleknar det... Lite märkligt tycker jag! Sen är det så att jag ibland helt utan vidare kan plocka fram någon sak som min sambo förlagt på nå't konstigt ställe, och mina egna saker kan jag få leta efter... Kan detta också ha med den rumsliga uppfattningen att göra? Och är det som handlar om "spatial förmåga"? ## Comment 39 Author: [Borttaget] #38 Kul att du är med på "utopia"-konceptet! Vi får allt ta & öppna en tråd där vi kan utveckla saken lite närmare. Apropå det där att hitta / inte hitta saker, har jag nämnt i åtskilliga trådar. Och ja, jag tror att det har med spatial förmåga att göra. Jag själv är ju funtad på det viset, att - bara jag inte städar i mitt rum, så vet handen var den ska plocka fram ett visst föremål. Likadant är det i böcker - mitt undermedvetna vet och håller reda på var alla citat etc finns. Ett exempel som jag i något sammanhang beskrev, fastän det var långt innan aspergerbegreppet ens fanns (om nu detta vi talar om här har med AS att göra, vill säga), var, att - när jag levde som ungkarl, och således rådde mig själv, och ingen "oordnade" hemma hos mig, så visste alltid handen i vilken kökslåda förskäraren låg. Den vandrade nämligen runt mellan tre olika lådor, och mitt medvetna jag hade ingen aning om vilken låda handen borde dra ut. Men min "intuition" var mycket träffsäker; den tog nästan aldrig miste - vilket förvånade mig själv (!). Kryddburkarna i överskåpet över spisen likadant - men nu är vi inne i nutid - "handen" visste alltid var den skulle finna en viss krydda (de står rätt högt och i oordnade rader framför och bakom varandra, så de går svårligen att visuellt överblicka). Ända tills den dag, min sambo städade i kryddskåpet, och dels slängde en del burkar dels omorganiserade min intuitiva ordning. Sedan dess hittar jag aldrig en enda kryddburk på det suveränt direkta sätt jag gjorde innan! Så det verkar således som att åtminstone jag inte behöver ha någon _systematisk_ ordning på mina pinaler. Jag klarar mig till och med bättre utan ordning - förutsatt att sakernas tillstånd på intet vis störs. Ty då rasar alltsammans. Och därefter måste jag införa en ny pedantisk och mycket sträng systematisk ordning (något som jag _egentligen_ ogillar, men blir nödd och tvungen till)... ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 40 Author: Star68 Apropå ordning, Varulv... Jag vet inte om min ordning är systematisk eller inte i andras ögon, men jag måste liksom ha ett slags system på allt möjligt, som skulle kunna vara helt fel för någon annan, men helt rätt "system" för mig...jag kallar det gärna för "ORGANISERAD OREDA". Ditt exempel med kryddburkarna är lustigt nog nästan identiskt med hur det funkar här hemma...och det gäller inte bara kryddburkar kan jag säga. ;-) Och precis som du beskriver det så var det egna hushållet lite lättare att sköta på den tiden innan någon kom in och "oordnade" i mitt hem. Faktum är att jag fortfarande gärna vill bestämma i "mitt" kök. Inget ska helst flyttas på NÅGONSTANS utan att jag godkänner det. ;-) Låter kanske lite knäppt och överdrivet, men det är nog tyvärr sanningen... För om allt får vara som det är, så hittar jag det med förbundna ögon...nästan. Men i ärlighetens namn så är jag med och rör till det själv! Motsägelsefullt, jag vet... Min egen gissning är att det skulle kunna röra sig om att eventuella AS-drag kanske konkurrerar med ADD-drag. (Även när det gäller andra saker.) Nu är jag på väg att bli långdragen igen... ;-) Men jag gillar såna här "analytiska" diskussioner, jag upptäcker mer och mer om mig själv tack vare er här på BiF. ## Comment 41 Author: [Borttaget] #40 "Organiserad oreda" - på PRICKEN!, vill jag säga, Star68. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Liksom du, har även jag mina alldeles egna vägar till organisation - vilka ingalunda är allmängiltiga! Stadens absoluta original här i E-tuna, en gammal musei-amanuens tillika pryl-samlare och ungkarl, avled nu i veckan. Han var allmänt känd för att ha haft ett vardagsrum som aldrig fick städas. Där satt han och rökte Havannacigarrer och drack cognac om aftnarna, förmodligen. Askade antagligen på golvet (eller den changerade äkta mattan kanske), etc. Hade gamla avbarrade julgranar som inte fick kastas utan återanvändes år efter år... Knäppt? Kan tyckas, men för mig en formidabel idealsituation. Så skulle även jag vilja ha det -  e g e n t l i g e n  . . . ! Just på grund av att man då får sig en miljö, som är fullständigt hemvand och igenkännbar. Smuts och damm? Rena petitesser i sammanhanget! skulle jag vilja säga. ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 42 Author: zatanica Ja 40 håller med :) När min kära svärmor är här hamnar hon av någon anledning altid i vårt kök :) Hon diskar och donar så det blir så fint och det är uppskattat (av nästan hela mig) För när jag sedan står där når hon åkt hem kan jag slita mit hår och ilskan kokar i mig för vart 17..... fula ord.... är mina saker, letar som en galning och svär över hur ologisk hon är när hon ställt vissa saker på en helt ny plats. Hur tänker hon lixom. Sedan kan jag gå och irritera mig på detta i evigheter, hur hon inte kan förstå vart vissa saker ska stå. Men någonstans förstår man ju att hur ska hon fatta min logik lixom, hon plaserar nog sakerna där hon tycker dem hör hemma, sedan att mitt kök är organiserat typ helt tvärtemot vad andra har är en annan sak:) Måste bara nämna en sak till, när jag var yngre och bode hos mor och far och de tyckte det var dags att städa rumet kom jag alltid med följande komentar. Men om jag städar hittar jag ju inget. Är lite så fortfarande när man har städat hittar man ju inget. För man vet ju att tidningen man ska ha den ligger under sängen dit den trillade ner på kvällen när man gick och la sig. tofflorna står i hallen under alla kassar för det var där de hamnade när man skulle ut. Så ja man har ordning i oredan så att säga, när det blir ordning då blir det kaos. Ja varulv vi får ta o starta upp en sådan tråd,det är kul att spåna och filosofera över diverse saker :) ## Comment 43 Author: [Borttaget] Visst, zatanica! Och: den är faktiskt redan startad... ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Tänk, vad vi tycks lika i många avseenden, vissa av oss här...! ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 44 Author: zatanica Ja såg det sedan :) ska just in o läsa där i.