# Kan ni bli irriterade om någon säger fel? Author: skippy Jag har upplevt en sak med mig själv som jag inte alls kan förstå.  Det märks allra mest när det kommer till min mamma. Om hon säger något, jag ger ett exempel: Mamma: Jag var till ICA idag. Jag: Vad köpte du på ICA då? Mamma: Nej, jag sa fel, jag menade apoteket. Jag: Men du sa ju ICA. Mamma: ja, jag vet, jag sa fel. Ungefär så kan det låta, fast det handlar oftast om andra saker som hon säger och som då kan vara fel, just detta gör mig upprörd.  Jag kan bli jätteirriterad över att det inte är som hon säger.   Rationellt sett, så skäms jag över mig själv, för jag vet att det absolut inte är något att bli irriterad över.  Men jag känner mig liksom irriterad ändå, kroppen blir irriterad över detta, samtidigt som jag inte förstår varför - logiskt sett. Kan det bli såhär för er också? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Ja, så kan det bli för mig också. Min sambo är ofta lite slarvig i sina utsagor och säger, liksom din mamma, fel mellan varven. Och då blir jag, liksom du, irriterad och måste stoppa upp samtalet för att få klarlagt vad hon egentligen menade. Detta ditt och mitt beteende tror jag är typiskt aspergerskt och uppfattas av omgivningen som rigidt, onödigt petigt etc. Men vårt beteende beror på vårt speciella förhållande till språket. På grund av vår empatibrist har vi svårt för att leva oss in i den berättande personens värld. Vi blir inte i samma måte som NT delaktiga i det scenarium som hen med ord målar upp. Språket är för oss ett strikt meddelandemedium. Därför är det särskilt viktigt för oss att de utsagor som andra meddelar oss, är korrekta - vi tolkar ju som bekant allt bokstavligt! Det finns en annan aspekt här också. Somliga av oss - däribland jag själv - har svårt med tolkningen av konsonanter. I muntlig konversation får vi gissa oss till en hel del av orden som sägs. Proceduren där är att vi först hör ett ord som det låter för oss - därefter kollar vi med vårt förnuft om det vi hörde verkar rimligt iförhållande till sammanhanget - verkar det orimligt, då kan vi kanske lista oss till vad ordet egentligen skulle vara - men kan vi inte lista oss till rätt ord, då måste vi avbryta talaren och fråga vad hen faktiskt sa. I ett sådant fall blir det ju extra irriterande för oss, om ordet som sas _faktiskt_ var "fel" i sammanhanget - en nonchalans av talaren som alltså kan drabba oss med asperger dubbelt hårt... ## Comment 2 Author: Zaphix Näe, jag blir inte irriterad. Jag kastar ofta om ord i meningar och säger fel ord, kan inte göra något åt det utan hur mycket jag är försöker fokusera på att säga saker rätt så rör hjärnan ihop det. Handlar som Varulv skrev inte ett dugg om nonchalans från min sida, utan det handlar om att min hjärna helt enkelt inte får ut rätt ord hur gärna jag än vill. Är jag nervös eller osäker blir det ännu mer kaos. Så det hade varit att kasta sten i glashus om jag blivit irriterad på att andra säger fel. ## Comment 3 Author: [Borttaget] #2 Men det blev ett intressant möte här tycker jag ändå! Två diagnoser med varsin svårighet möts, vilket förstärker problematiken för båda...! Bra att sådant här kan komma fram - då finns chans till bättre tolerans och förståelse i samhället... ## Comment 4 Author: skippy #1 tack för ditt svar, som vanligt skriver du mycket intressanta saker, och jag känner igen mig i det. =) En annan fråga. När du ska berätta något, är det då viktigt för dig att lyssnaren känner till hela historien då?  För mig så är detta väldigt viktigt och kanske blir det lite långtråkigt för lyssnaren när jag då berättar varför, och vad som hände innan osv.  Jag anser att det är viktigt att lägga en grund för lyssnaren, så att han eller hon kan förstå. Så ibland kan det ta en himla lång tid innan jag kommer till själva poängen, det som jag från början ville berätta. Ibland händer det då att jag blir avbruten och då känner jag irritation, eftersom jag blev avbruten och inte kunde komma till själva poängen. ## Comment 5 Author: skippy #2 Tack för ditt svar också. =)  Jag säger som varulv, att det är ett intressant möte mellan två svårigheter. Själv så känner jag att det är viktigt att verkligen mena det man säger, för annars blir jag bara förvirrad och irriterad. Allt jag gör måste vara riktiga uppgifter, annars tröttnar jag och förlorar tilliten till den uppgiften och ger då upp. Men när det kommer till människor och när de säger fel, så vet jag logiskt sett att det inte är något att bli irriterad över, men känslorna inom mig styr mig mer än tankarna. ## Comment 6 Author: Zaphix #5: Jag tycker också det är viktigt att mena det man säger. Men för min del är det inte vad det handlar om, utan att jag helt enkelt inte får till orden rätt. Kan tänka att jag ska säga en sak, veta precis vilka ord jag ska använda, men när det sedan ska ut genom munnen så blir det inte rätt ord. Hänger nog samman med att jag i många nervösa, osäkra eller exalterade situationer börjar stamma. Hjärnan får inte till orden utan det blir som en skiva som hakar upp sig. Hade någon blivit irriterad på mig pga. det så hade det nog bara blivit värre, eftersom jag då blivit nervös. ## Comment 7 Author: [Borttaget] #4 Ja, så kan det vara för mig med. Och även det hänger samman med aspergern, skulle jag tro. Vi aspergare är inte lika bra som NT på att förstå vad lyssnaren har förstått; vilken förförståelse hen har; och hur dum eller intelligent vederbörande är i allmänhet. För oss är ett samspråk i varje läge som att tala ut i tomma rymden ungefär; vi måste "över-förvissa" oss om att våra lyssnare har fått allt klart för sig. Genom sig själv känner man ju också andra, och på grund av att vi själva är så beroende av all nödvändig information konkret, när vi åhör något, så tror vi ju, att våra lyssnare är skapta lika som vi. Men det är de ju oftast inte! Av redovisade anledning är det väl, som vi aspergare anses som små docerande föreläsare i nästan alla lägen. Vi har ju inte heller känsloutspelet att ta till lika lätt som NT har. ## Comment 8 Author: [Borttaget] #6 Ja fast stamning etc. är väl en lite annan sak. Gent emot människor med stamningstendenser är åtminstone jag väldigt tolerant (försöker iaf ![Flört](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")). Det är väl inte riktigt det problemet vi diskuterar just i detta nu. Utan mera det faktum att det händer att människor säger "ICA" fast de menade "Apoteket". Och där vidhåller jag nog lite ändå, att det kan vara en viss nonchalans som ligger bakom, eller kanske tanklöshet. Samtidigt tror jag mig ju veta, att en sådan slags tanklöshet kan finnas med i er ADHD-problematik, och i så fall bör ju hänsyn tas till den svårigheten såklart. ## Comment 9 Author: Zaphix #8: Fast jag kan lyckas säga "Det snöar ute!" fast det jag egentligen ville säga var att det regnar ute.. Eller blanda ihop "hon" och "han" eller använda ord som inte alls är relevant för sammanhanget medan jag i huvudet tänkte något annat. Och det händer mycket oftare när jag är nervös eller osäker, precis som mina stamningstendenser gör. Känns på samma sätt i huvudet under tiden, som att munnen arbetar helt skiljt från hjärnan och jag inte får stopp på munnen fastän jag försöker. ## Comment 10 Author: skippy Zaphix: Om jag skulle känna till en viss problematik, som tex. den problematiken som du har, och om jag då skulle träffa dig, så skulle jag verkligen försöka ha överseende med det.   Jag brukar också vara tolerant emot andra människor.  ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") #7 Varulv. Tack för din beskrivning där, känner igen mig mycket i denna text: **För oss är ett samspråk i varje läge som att tala ut i tomma rymden ungefär; vi måste "över-förvissa" oss om att våra lyssnare har fått allt klart för sig.** precis sådär är det. Så att det inte blir något missförstånd. Dessutom så känns det lite såhär för mig: När jag berättar något för tex. dig Varulv. Så vill jag bjuda in dig i min värld, så att du kan se det som jag ser, och försöka känna och uppleva det som jag känner och upplever,  På så sätt blir jag inte ensam, och dessutom får jag någon utomstående som kan hjälpa mig med det problemet som jag kanske berättar, osv. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag tycker det är jättejobbigt när det blir så eftersom att jag samtidigt som personen berättar för mig att den "var på ICA" så föreställer jag mig själva scenen, alltså ICA. Om då platsen byts ut helt plötsligt så blir det kaos i huvudet för det blir för svårt att byta ut denna miljö jag redan skapat i mitt huvud. Så ja, det är irriterande. :P ## Comment 12 Author: zatanica När jag ska berätta något är även jag mycket grundlig. Har nu på senare förstått att det inte alls är uppskattat tydligen. Men för att hela  poängen ska med så måste man ju få hela historien tycker jag, men man ska tydligen hoppa över alla detaljer. Men inte jag inte ska jag berätta något så blir det allt, då får folk snält vänta tills jag är klar ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") eller så blir man avbruten och då vill ma int elängre fortsätta, då blir man iriterad en stund och håller då tyst. Som Zaphiz så kan jag i huvudet formulera vad jag vill ha sagt, det låter där jätte bra. Men när jag väl öppnar munnen kommer något helt annat ut. Eller om man inte hinner säga det man ska innan  någon annan börjar prata ja då är det man själv skulle säga som bortblåst. Samtidigt så kan jag ibland bli irriterad på folk när de säger fel, men vet att det är så dumt då jag själv ju kan få ur mig något helt annat än det jag menar. ## Comment 13 Author: skippy #12 sitter här och skrattar nu. Inte alls illa menat, skrattar för att vi är såååå otroligt lika.  Exakt sådär tänker jag med, Alla detaljer ska med, blir jag avbruten blir jag tyst och irriterad och vill inte fortsätta längre. Dock kan det gå bättre om tex. telefonen ringer och personen jag pratar med måste svara.  Då är jag tyst, men sedan kan ju det här dåliga minnet komma över mig, så då kan det hända att jag glömde bort vad det var vi pratade om innan. #11 Väldigt intressant svar du gav här. =) Tack för det =) ## Comment 14 Author: zatanica Hahaha det är lugnt Skippy för nu fick jag skratta lite med ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag tror vi är väldigt samstämmiga här, allesammans. Vill tillägga till #10 av skippy: Ja, jag förstår vad du vill ha sagt. Och för mig är det så med. Det finns ett djup i det vi säger (_om_ vi säger det) som ställer krav på motsvarande kvalitativ respons, om man så får säga. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 16 Author: skippy #15 Ja, det stämmer mycket väl. ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 17 Author: MissInAction känner också samma som #12 ![Skrattande](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")![Tyst](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst") ## Comment 18 Author: [Borttaget] Jag blir inte irriterad, men jag frågar mig själv ibland, om jag ska rätta personen....eller påpeka att den har sagt fel. För ibland kan det just när en person försöker berätta något viktigt för mig, som jag lägger märke till att den har sagt fel ord, eller något annat. Då passar det inte helt att komma med "Men, det där lät ju inte helt rätt" Men jag blir inte irriterad på det...