# Sökt jobb Author: zatanica Idag när jag insåg att försäkringskassan igen inte kan hålla sina tider och jag får vänta en stund till på mina pengar blev jag lite lätt galen och desperat. Speciellt då jag ville gå på en medeltidsmarknad i morgon, hur kul är det utan pengar lixom? Min ADHD sida skulle jag tippa på tog då moppen och fick för sig att åka till bönderna runt om för att kolla om man kunde få jobb på någon av dessa.Döm om min förvåning när jag på det första stället fick napp, han ska höra av sig på söndag så troligen redan nästa vecka ska jag testa att jobba där hela veckan lät det som. Sedan får vi se. superduper glad och peppad åkte jag moppen hem och trallade glatt hela vägen hem. Fortfarande lika glad och peppad ringde jag min mamma och berättade. Tänk att nu var det tydligen min tur att ha lite flyt i livet. Tänk om det skulle gå bra nu äntligen, få ett jobb med fast stadig inkomst underbart. Det höll väll i sig en timme ungefär. För när jag satt där på trappen och rensade mina blåbär började jag undra, men hur löser man resten av livet om man jobbar? Jobbar man 7-16, när handlar man mat? När kan man ta sina turer i skogen, när bara är man? När sjutton gör man sina ärenden som att exempelvis besikta bilen? Ska man bara vara sitt jobb? Hur löser alla andra detta som jobbar heltid och har banr mm. Fattade inget alls när jag satt där på trappen, nu var det helt plöttsligt inget kul mera ![Rynkar på näsan](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Efter att ha varit glad och peppat sig själv  med att man kan allt om man bara vill och att man kan lära sig allt och att allt skulle lösa sig nu och bli bra så började man tvivla på sig själv. Tänk om jag gör bort mig totalt där om/när jag får provjobba? Tänk om jag blir helt handfallen och trög, inte fattar något och inget fastnar i mitt tröga huvud? Fy på mig, blir så trött på mig själv. Hur sjutton lever "vanliga normala" människor? Fattar inget alls. Uppe på allt detta börjar jag fundera på vart sjutton mina arbetsskor har gömt sig. ## Comment 1 Author: Star68 Jaaa du, zatanica, så där brukar jag också fundera... När, och hur gör man alla dessa saker som att handla och tvätta, mm...? Och jag kan för mitt liv inte begripa hur det kan funka för alla som har barn hemma... OBEGRIPLIGT! (Nä...jag skojar inte!) Men det var duktigt av dig att fixa jobb! :-) Och kanske måste du inte jobba heltid, ni kanske kan komma överens om lämpligt antal timmar i veckan som kan funka för er båda! Håller tummarna! Tänk på att det KAN bli riktigt bra! :-) Kram (Har saknat dig förresten...har inte sett dig här på ett litet tag...eller är det kanske bara nå'n vecka...?) ## Comment 2 Author: Praefatio Jag förstår inte heller hur man får ihop livspusslet. Jag har aldrig jobbat fulltid, har inte klarat av det, men ska efter drygt två års sjukskrivning på heltid börja praktisera på halvtid till hösten. Bara de 20 timmarna i veckan känns stressiga, inte för att jag oroar mig över att inte klara av att jobba så mycket, utan för att jag är orolig över att inte orka med resten av allt som ingår i ett liv. Det ska bli roligt att "göra något" igen, men det knyter sig lite i magen när jag tänker på hur lite tid jag kommr att ha till att sköta om mig själv, städa, tvätta, diska... Sånt som upptar all energi. ## Comment 3 Author: zatanica Ja du Star68, käns bra men dåligt att fler känner på detta viset. Det är ett jobb jag tror jag skulle trivas mycket bra med, bara jag kommer in i det och lär känna folket, älskar ju djur och att få vara med kossor hela dagen, utomhus och få använda kroppen är ju inte helt fel. Men får se vad han säger sedan när han ringer på söndag. Får jobba på som en ADHD myra veckan jag får provjobba, sedan får man väll utvärdera hur det har gått osv. 6 timmar om dagen känns lagom för mig bara så här, sedan kan jag jobba en massa extra när sambon jobbar om det funkar, han jobbar nämligen skifft. Bättre då att jobba än att bara sitta hemmaoch glo. Ska tänka på dina ord där om att det kan bli riktit bra. Känns lite skummt då han tydligen gick på samma gymnasium som mig fast ett år äldre. Tack för att du saknat mig ![Glad](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Har haft liten svacka under sommaren plus att jag försökt dra ner min tid vid datorn. Men har kikat in här emellanåt och läst men inte orkat skriva. ## Comment 4 Author: zatanica Ja sedan är det ju det där, ska man nämna att man har både ADHD och AS, eller bara ADHD:n eller bara AS:en, eller bara hålla tyst om det. Eller kanske nämna något eller båda senare? Har inte den blekaste, jag är ju jag, vill inte bli specialbehandlad elle så bara för att man har diagnos. Så hur gör man, hur har ni andra gjort i liknande situationer? ## Comment 5 Author: Star68 #2 Jag ska gå en utbildning som börjar snart, och jag tror att den är på heltid, men hoppas på lite mindre. Den ska vara inriktad på på personer med funktionsnedsättningar, men jag känner ändå samma oro som du beskriver... Får försöka ta en dag i taget. Ska bli kul också...men lite ångestladdat är det samtidigt. ## Comment 6 Author: Star68 Oj, zatanica, missade dina inlägg medan jag skrev...så långsam är jag... ;-) Har ingen aning om vad man säger, men kanske det ger sig automatiskt när du väl börjat jobba. Först efter ett tag kanske det visar sig vad som är relevant att berätta... Jag gör som du emellanåt, bara läser här, men orkar inte skriva så mycket... Det tar en del tid och energi ju... :-) ## Comment 7 Author: zatanica Praefatio ja precis så det knyter sig lixom i magen, samtidigt som man ju vill ha något vettigt att göra om dagarna. Mer än att gå hemma och skrota och försöka göra det som ska göras. Tänk om man bara kunde åka till något trevligt ställe och jobba på sina egna förutsättningar när man får lust, vore kanon. DÅ kanske man jobbar konstant 16 timmar om dagen i två veckor för att sedan kanske inte vara där på en vecka. Oj du Star68 en kurs för personer med funktionsnedsättning kanske de inte borde ha på heltid, känns ju lite skummt ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Tänk om man bara kunde sluta tänka så himmla mycket och överanalysera saker hela tiden. Bara snällt acceptera tillvaron och ta dagen som den kommer. Visst tar jag dagen som den kommer men samtidigt planerad in i minsta detalj, samtidigt inte planerad alls ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") skummt det där. Får försöka tänka på allt kul och tränga undan alla onda tankar och ångestklumpar och allt vad det är, in med dem i ett hörn täck över och glöm bort, gärna låsa in och kasta bort nyckeln med. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag har heltidsjobb, är även ensamstående pappa, jobbar skift, har min son varannan vecka. Känns som man inte har tid över till något annat, när man är helt slut. Kan nog bero på min Asperger :/ När man inte nämner att man har t ex: Asperger, så har man lättare få jobbet. Nämner man att man har Asperger eller något annat, så lovar de höra av sig, men gör inte det eller säger att jobbet gick till någon annan. ## Comment 9 Author: Ladydragon vad är det för ersättning du får från Försäkringskassan? sen borde du väl kunna få hjälp när det gäller att söka arbete Arbetsförmedlingen eller något mer om du har någon diagnos ![Obestämd](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") hur gammal är du? vad har du för diagnoser? min åsikt är den att man måste ju ut i arbetslivet eller arbetsträna för att få reda på vad man orkar det ligger ju oxå till grund om man skulle behöva förtidspension (aktivitetsersättning/sjukersättning) hur vanliga människor fixar allt med att jobba heltid till barn och intressen tja vad jag har sett så funkar det bara...det är väl det som är skillnaden på oss med NPF och "dom vanliga" människorna jag tycker nog att det kanske är bättre att försöka få hjälp och en plan om när och hur du ska söka jobb och försöka struktera upp det hela bättre ## Comment 10 Author: Line333 Hej Zatanica! Jag har ingen diagnos (än) men har tydliga drag av AS och ev också ADD. Har jobbat i korta perioder, och visst är det kämpigt med allt runtomkring. Men det finns också jobb där man kommer in i arbetsrutinerna, och när man känner att man faktiskt kan, att man är den andra frågar, då känns det väldigt väldigt bra! Det jag tänkte skriva var nog att alla jobb är olika. Det kan ju faktiskt hända att jobbet på gård är mer fritt och lättare att anpassa än många andra jobb. Det beror ju på vem bonden är såklart. Kanske det passar utmärkt? Om du gillar djur, tycker om natur och inte vill möta nya människor hela tiden, då stämmer det ju väl. Jobbar man på gård ser ju tiderna kanske annorlunda ut än på ett vanligt kontorsjobb. Kanske du jobbar kväll då och då, och kan fixa andra ärenden under dagen. Självklart kan det också bli åt andra hållet; massor av jobb, mycket nytt att lära och lite tid att hämta igen sig på. Det vet man ju inte innan. Jag tycker du ska prova! Du behöver inte alls berätta om dina diagnoser innan du vet hur du själv trivs. Det syns nog tydligt om man har fallenhet för att jobba praktiskt på gård, dina diagnoser är kanske lika mycket en styrka som en svaghet i det jobbet, beroende på hur du själv trivs. Arbetet är ju både rutinbundet och omväxlande, och du låter som en person som kan ta i när du får de rätta förutsättningarna. Ställ in dig på att det är ditt intresse mer än ett jobb, så är det lättare att koppla bort kraven. Tar du chansen så önskar jag dig lycka till! ## Comment 11 Author: zatanica Westhamunited ja det är troligen bäst att hålla tyst till en början. Folk har ju enförmåga att ha en aning fördommar. Lady dragon, jag får aktivitetsstöd, jo tycker med jag borde få mera hjälp,mer handgriplig lixom. Men från arbetsförmedlingen känns det fortfarande som man ska göra allting själv, de agerar bara polis att man är på deras möten som tar 5 minuter och inte ger något för de undrar mest vad man gör där ![Rynkar på näsan](http://bokstavsfolk.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Är 29 i oktober har både ADHD och asperger. Så kloka ord av dig Ladydragon, synd att inte arbetsförmedlarna här är lika kloka som dig. Hur svårt ska det vara lixom att anpassa en bra plan utefter varje individ och sedan faktist hjälpa till ordentligt och inte bara låta folk sköta allt själva och glömma bort dem Tack Line333 för dina ord, både kloka och bra på alla vis, ska minnas dem Sitter nu (läs sitter, springer runt gör allt möjligt) och väntar på att telefonen ska ringa. Vill att den ska ringa och vill att han ska ha glömt bort allt. Skumma jag. Vill träffa minkontakt på hab men det är inte förens den 14, hon verkar så klok och bra de 2 gånger jag träffat henne. Hon kanske  har någon bra lösning eller förslag på det där med joberi och inkomst mm ## Comment 12 Author: kristina130 Härligt [zatanica](http://bokstavsfolk.ifokus.se/users/4d7120c1b9cb4620e900a28b-zatanica "Visa personlig sida för zatanica") ja har inte kommit så långt än att jag kommit iväg att söka jobb, hade jag kommit på idén, så hade säkert 1000 saker ploppat upp innan jag kommit iväg. Det tycker jag var strongt gjort. Och, du fick jobb också! Kanske kan du få jobba litet mindre tid än heltid? I så fall, försök göra någon slags schema, har hjälpt mej jättemycket. Mellan t.ex. 17-18 städar jag, eller vad jag nu har skrivit. Sätt in de roliga sakerna också, men låt dem ta litet mer tid. För mej funkar det bättre om jag har det inrutat, då vet jag att det inte blir totalkaos i alla fall. Var stolt över dej sjäkv som fixade ett jobb, inte illa! ## Comment 13 Author: zatanica Jahapp, vad oroade jag mig för...För inte ringde han igår inte...Får väll ringa upp eller åka till något annat ställe och prova lyckan. Det som lät så bra. Men ringer kanske på torsdag för har saker inplanerade då och är ju lite så att det blir knas kaos om något skulle komma emellan när jag har något inplanerat redan.