# Kvinnor med AS Author: kalindas Hittade denna på nätet, vet inte vem som gjort den. Men den stämmer skrämmande väl på hur jag är och fungerar. Tyvärr även delen i slutet om stalkertendenser😎😮 Är det någon mer tjej/kvinna här som känner igen sig? Är det så vi tjejer med AS är? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Massor av sakerna passade in på mig! 😮Men...vad är AS? ## Comment 2 Author: kalindas #1 AS = Aspergers ## Comment 3 Author: [Borttaget] #1 det är läskigt vad mycket vi har lika som filmen ## Comment 4 Author: Mitchika Allt passade in på mig... skrämmande... 😮 ## Comment 5 Author: [Borttaget] Det var genom detta klipp jag till fullo insåg att jag har as. Allt stämmer inte på mig men så gott som allt. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Ja, efter den förförståelse, schablonbild och erfarenhet jag har av aspergska kvinnor, så stämmer det väldigt bra, tycker även jag (manlig aspergare). ## Comment 7 Author: [Borttaget] Nja, knappt hälften stämde in på mig. ## Comment 8 Author: JohannaEkroth Nu sitter jag här och gråter... 😢 Jobbigt att få på "pränt" vilka exakta problem man har. Sista texten om stalker-grejen har jag jobbat otroligt mycket med. Började direkt när jag fick diagnosen 2009 just för att jag inte mådde bra av att vara så beroende av någon. ## Comment 9 Author: kalindas #8 Jo stalkergrejen är ett helsike.:-( Hade kanske haft ett förhållande nu om jag inte varit lite för mycket på när det gäller att skriva. Så fort jag mådde dåligt skriver jag och skrev massor varje dag! Har minskat på mängden skrivande, men känslan från hans sida har svalnat och vi är nu bara vänner. Jag är ändå imponerad av denne kille då han överlevt mitt ångestskrivande i snart fyra månader. Övriga killar hade försvunnit efter ett sånt mejl! Nu har jag fått ner mängden jag skickar till ca 4-6 meddelande per dag. Kanske pga att min fixering för honom börjar släppa också. Men det förstör så otroligt mycket! ## Comment 10 Author: Karmatarerskanise Mycket stämde, men långt ifrån allt. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag tycker det var en riktigt bra video, för den gav en så helt och hållet sympatisk bild av tjej-asperger-särarten. ...Nu väntar jag med förhoppning på motsvarande video om den sympatiske _manlige_ asperger-typen...! ## Comment 12 Author: [Borttaget] En hel del stämmer, men inte allt. ## Comment 13 Author: Cafesinner Det som inte stämmer på mig:  Känslomässigt omogen. Verkar yngre än sin ålder. Annars stämmer sakerna in exakt eller delvis. Lite creepy x) ## Comment 14 Author: Karmatarerskanise Det som jag kommer ihåg nu utan att titta på videon är att vi inte sminkar oss. Jag använder lite smink varje dag eftersom jag har problemhy och vill dölja detta. Jag verkar inte heller yngre än min ålder, kanske tvärt om istället. Ser kanske lite yngre ut än vad jag är. Använder bekväma kläder, men kan också klä upp mig i obekväma kläder om jag ska göra något speciellt som att gå ut eller så. Men det är inget jag räknas till AS eftersom är mina NT vänner helst klär sig bekvämt. ## Comment 15 Author: JohannaEkroth #13 Nä, känslomässigt omogen stämmer nog inte heller på mig. Däremot får jag höra att jag beter mig som yngre och ser ut som 22 trots att jag är 32. 😇 ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jo hörni - känslomässigt omogna är vi allt allesammans, män som kvinnor, inom asperger-ledet. Däremot är vi allt som oftast osedvanligt intellektuellt mogna. ;) ## Comment 17 Author: kalindas #16 Kunde inte sagt det bättre själv! 😃 ## Comment 18 Author: [Borttaget] Tack, kalindas! :) ## Comment 19 Author: [Borttaget] Skrev upp hur mycket som stämde in på mig, 23 saker stämde in på mig, 5 gjorde inte det och 6 visste jag inte riktigt.. ## Comment 20 Author: JohannaEkroth #16 Kan inte säga att jag är känslomässigt omogen. Har jobbat med mig själv väldigt mycket de sista åren. Och jag är duktig att sätta ord på mina känslor och får heller inga utbrott. Jag kan bli sur ibland, men det kan alla. Och jag pratar ofta om vad jag känner inför saker och ting. Jag delar med mig av mina känslor till andra genom att berätta mina tankegångar och varför jag länner som jag gör. Tycker du, Varulv, som känner mig ganska bra, att jag är känslomässigt omogen? ## Comment 21 Author: [Borttaget] #20 Nu ställer du saken på sin spets, Höstlegenden, och din provocerande fråga får inget svar av mig här. Dock har jag ju i och för sig redan svarat i och med mitt påstående om, att det ligger inom asperger-definitionen att man faktiskt inte hänger med NT på det känslomässiga området. Trots att jag känner dig någorlunda väl irl, Höstlegenden, så är jag totalt inkapabel till att kunna svara på om just du är känslomässigt "NT-mässig" eller ej. Vad jag däremot förut sa (i något sammanhang) var, att jag upplever dig som en känslomänniska mer, är vad som tycks vara vanligt i vårt asperger-samfund. Det skulle ju iofs kunna tyda på att du är mera åt NT-hållet vad gäller känslobiten, än vad som kan anses som normalt inom vår asperger-kår. ;) ## Comment 22 Author: JohannaEkroth #21 Just därför att jag har jobbat med den biten otroligt för att slippa känna kaos jämt. Var inte meningen att vara hård. 😇  Jag vet att jag har varit känslomässigt omogen, men känner mig och ter mig väldigt stabil numera. 🤐 ## Comment 23 Author: [Borttaget] #22 Det låter väldigt positivt, tycker jag! Och säkertligen kan det vara så, att - jobbar man med sig själv, så kan man utvecklas och komma vidare. Vilket i så fall inger hopp! Fast för egen del så tror jag nog att det är rättså kört faktiskt. Jag lär nog förbli ståendes på typ en elvaårings nivå vad gäller känsloliv... :) ## Comment 24 Author: kalindas #20 Tror känslomässigt omogen är svårt att sätta ord på. Jag är också väldigt känslosam och inte rädd att tala om vad jag känner eller tänker. Men i mitt fall så slår känslorna ofta över åt andra hållet. Att jag blir "för" känslosam eller reagerar för starkt. Jag reagera däremot aldrig med ilska och är ganska balanserad.  Jag jobbar också väldigt hårt med den biten. Ändå känns det som jag mentalt och känslomässigt ligger ca 10 år efter mina jämngamla vänner. Kanske därför jag fungerar bäst med de som är 10-15 år yngre än mig? ## Comment 25 Author: JohannaEkroth #23, du måste särskilja på det sociala livet och känslolivet. 😉 Jag behöver fortfarande min ensam tid väldigt väldigt mycket. Men idag lyssnar jag på mina känslor och vet när kroppen sätter stopp, hur det känns och varför och vad jag bör göra för att åter nå balans. #24 Jag fungerar också bättre ihop med barn/tonåringar trots att jag är 32 år. Men det tror jag beror på min sociala inkompetens mer är min känslomässiga. ## Comment 26 Author: [Borttaget] #25 Absolut - du har en poäng där. Men det utesluter förstås inte att man kan fundera lite på hur de kan tänkas hänga ihop, känslolivet och det sociala livet. För mig uppkommer känslor främst inom den sociala interaktionen. När jag är i min retreat, så falnar känslorna successivt - tills jag är alldeles känslo-befriad. Det är då, jag upplever att jag har blivit vederqvickt, och kan vara redo att gå ut i världen ånyo. För att ställa en fråga: när du (känslo-befriad från den sociala världen) upplever den, den sociala sektorn exkluderande, verkligheten - vilka känslor erfar du månne då? Kanske känslor av harmoni, välbefinnande? Mera, än kanske sådana känslor som ilska, vrede, upprördhet, exalterad begärande glädje, tröstlös sorg, etc. ?