Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 6191 ggr
tussas
2011-02-21 22:06

Hur tror ni folk ser på er?

Hej!

Skulle va kul och veta hur ni tror folk i allmänhet ser på och tror ni de förstår att ni har en diagnos?

Jag har själv ingen diagnos med tjatar på min psykolog om det, hur som helst, hur jag tror folk ser på mig är som den knäppa barnsliga tjejen men som samtidigt är väldigt varm och känslig. Att jag sjunger en låt eller två har väl folket på jobbet vant sig vid men när jag gömmer deras grejer blir de lite irriterade =/ Att jag är speciell det vet jag men jag vill även passa in, vara den som sitter still utan oro, förstår de sociala koderna, kniper igen munnen, inte avbryter och lyssnar.

Trevlig kväll allesammans!

Annons:
timmelin
2011-02-22 09:08
#1

Jag Tror folk ser en på olika vis. Jag vet att en del älskar mig men säkert sådana som hatar mig med. Jag är oftast positiv till sinnet vilket folk säger men kan nog också vara jobbig, särskilt eftersom jag är duktig verbalt och inte blyg.

Min mänskliga kryddblabdbing består nog av optimism, skratt och bus men också envishet, argumentationer

Ja en liten Pippi Långstrump i en vuxen kropp

Zaphix
2011-02-22 11:00
#2

Lite konstig..

De ser mig nog som nån cynisk person som vågar stå för vad hon tycker. En person som är lite för rak i son kommuniskation, inte lindar in ord i fetvadd, utan säger dom som de är. Men på samma gång blyg och osäker.

Folk säger ofta att jag är intelligent och kan mycket om det mesta, att jag tänker för mycket och analyserar allt. De kan nog tycka det är nlite jobbigt emellanåt också då jag emellanåt är en besserwiesser.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Svea-
2011-02-22 13:58
#3

Jag tror att jag ( vi ) slåss mot väderkvarnar om jag (vi) nån gång skulle tro att jag (vi) kommer att uppfattas som något annat än "störda",osmarta,konstiga,människor.

Jag personligen säger inte att jag har en diagnos.Varför inte? Ja,för att jag lever här och nu,hör och ser vad människor säger/uppfattar människor med diagnoser.För att jag inte orkar med att dom som fått veta plötsligt ska behandla mig annorlunda m.m.Vilket jag fått bevisat för mig gång på gång.Lika så om jag ser till hur min dotter blivit behandlad & till viss del blir behandlad pga sin diagnos.

Väggen jag själv bygger upp mot dom allra flesta utan diagnos & samhället är en överlevands fråga för mig.tyvärr.Jag väljer när,var,hur och till vem och varför jag ska säga att jag har en diagnos.

Det har kanske blivit lite bättre med hurvida man döms osv om man har en diagnos.Men det har ej blivit så pass bra att det är lika accepterat och okej som att tex ha glasögon pga någon form av synfel.

Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.

[Varulv]
2011-02-22 21:57
#4

#2 Ju mer jag lär känna dig, Zaphix, desto mer tror jag du är en aspergare såsom jag.

Zaphix
2011-02-23 00:57
#5

#4: Tveksamt, tvivlar på det.

Men visst, det kan säkert vara så att jag har AS. Men att mina ADHD-drag väger över så jag inte blir typisk AS'are.

Men å andra sidan spelar det ingen roll om jag skulle ha det eller inte, ingen diagnos som skulle hjälpa mig att få egentligen. Jag är glad över att få en diagnos satt för ADHD'n, men det är till största del för att det ger mig en läkare som skriver ut medicin.

En AS-diagnos har ingen betydelse för mig, jag har inget behov av att veta om jag har AS eller inte. I nuläget iaf. Skulle inte få nåt ut av en sån diagnos i och m,ed att jag inte har ett behov av en diagnos för att förstå och acceptera mig själv bättre. I nuläget.

Fast skulle jag ha AS skulle nog det kommit fram under min utredning. Eller under alla samtal med min psykiatriker på NPF-mottagningen.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[Linsenhejhej]
2011-02-23 21:42
#6

Jag tror folk ser mig som extremt blyg om de bara ser mig en kort stund. Om de börjar umgås med mig så inser de nog att det är något mer … Cool

Annons:
[Varulv]
2011-02-23 21:48
#7

#5 Jo, som du säger, så skulle såklart en eventuell Asperger ha kommit fram vid utredningen. Hoppas att du inte tog illa upp av mitt analys-försök. Vi ska ju inte hålla på med att analysera varandra här inne - jag är medveten om det och försöker låta bli så mycket jag kan.

Mitt "påhopp" var dock bara en spontan reflexion som jag fick. Borde givetvis ha hållit den för mig själv.

Zaphix
2011-02-23 21:57
#8

#7: Nä, onödigt att analysera andra. Men du har nämnt det ett par gånger förut, och det är helt okej. Jag känner mig allmänt aspig emellanåt. :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

vildvild
2011-02-24 12:18
#9

Jag tror många ser mig som ett vuxet barn. Oftast glad , aktiv, hittar på en massa saker. Dock ju äldre jag blivit har jag lärt mig att inte avbryta samtal mm. Ibland e jag riktigt vuxen också tycker jag själv. Men jag vill bara vara den jag är . Glad

[Varulv]
2011-02-25 22:42
#10

#9 Själv är jag bara elva år gammal på det emotionella/sociala planet. Men intellektuellt så är jag hästlängder ifrån vanligt folk. Trivs med det. Är mitt naturliga jag.

zatanica
2011-02-25 23:38
#11

Ja vildvild tänk omman bara kunde få vara som man är vad många skulle få skratta då.

Ibland kan jag känna mig som världens klokaste och visaste medan man i andra situationer och dagar känner sig som ett barn på runt 7 år. Kommer aldrig bli vuxen tror jag.

Hur andra ser på mig har jag ingen aning om tänker inte så mycket på det. Troligen som någon som aldrig växer upp är slarvig och tankspridd och har svårt att passa tider. Ja just jag lindar inte in saker utom säger vasd som faller mig in det är det inte många som gillar, men har aldrig förståt var för man ska tänka före man pratar. :)

vildvild
2011-02-26 09:34
#12

haha zatanica, ja var för skall man linda in ord, skönt att du e rak på sak. Jag försöker att bara vara jag i alla fall. Dock skulle jag lägga till att nu i vuxen ålder är jag väll inte så där aktiv som förr annars samma

[Varulv]
2011-02-26 14:53
#13

De som lärt känna mig uppfattar mig nog till inte så liten del som en perfektionist. Kanske upplever de mig även som en smula oberäknelig - inte "falsk" (de finner mig mycket pålitlig, vänfast och välvillig; trogen - fastän reserverad; går mina egna vägar när det passar), men mera som "infallsrik" i vissa situationer där de inte räknat med det.

En del "vänner" (vilka förmodligen inte är mina riktiga vänner) utvecklar nog metoder att manipulera mig, aningslös som jag ofta är. Men ibland genomskådar jag sådant, och då kan jag bli rejält förbannad. Men hämndlysten är jag inte. Men har ettslags rättspatos.

I rätt sällskap och rätt situation kan jag vara ganska social och - tror jag - stimulerande för min omgivning.

Många människor hyser till och med en viss respekt för mina åsikter, uppfattningar och kunskaper på vissa områden.

Men på grund av min oförmåga till småprat och "flams" så kan jag nog av vissa grupper upplevas som en riktig "torris"…

OskyldigSkrattande

Annons:
coffee-girl
2011-02-26 16:14
#14

Jag tror folk ser på mig som en naiv, lättlurad o övernervös ungdom som inte har vett att växa upp till de år jag har levt. De som inte ser mig så, ser mig som oerhört klok, empatisk med fingertoppskänsla för den som har råkat illa ut på ett eller annat sätt.

När jag har sagt att jag har ADHD har de flesta inte trott på det…

Emaljoh4
2011-02-26 16:36
#15

Svår fråga. Jag har ingen aning om hur folk ser mig.

Som trevlig , det vet jag , har fått höra det flera gånger! De skulle kanske säga att jag är social, men det är inte som jag känner mig. Men det var inte frågan kanske.

Rolig, glad, sprallig, alltid säger kloka ord på lektionerna (hahah! Det sista var en som skrev det på en lapp när man skulle skriva saker om varandra.) Smart, hundintresserad, lite smått galen. Flört

Tyvärr känner jag inte igen mig själv. Längre.

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

afroace
2011-03-13 00:28
#16

Mina dagis barn säger så här om mig:"du är inte en vuxen men inte heller ett litet barn..du är mitt i mellan".Det är väl den bästa beskrivningen tror jag.Vet att jag kan driva dom runt omkring mig till vansinne rätt ofta genom mitt temprament,otålighet,prat,upprepningar och stora känslostormarObestämd

ladymiss
2011-03-20 18:34
#17

jag tror att dom som inte känner mig kan tycka att jag är ganska störande eller tystlåten (beroende på), växlar ofta i humöret, impulsiv och vääldigt glömsk och drömmande ;P Jag e ganska dålig på att kunna "hoppa in" i samtal om några står  och pratar utan att de verkar lite konstigt, haha ;P Jag analyserar ofta och blir lätt rastlös, är väääääldigt lättdistraherad och svårt att  koncentra mig, vilket dom andra MÅSTE ha märkt av ;P Får ofta små "snilleblixtar" eller ryck då jag gör något helt skumt/stört xD Tror jag har ADD.. funderar på en utredning, jag har ju rls och det kan ju ha å göra med att jag kanske har add/adhd (läste någonstans att om man har rls kan det bero på adhd/add), jag kan vara väldigt tystlåten bland "nytt" folk och folk jag känner inte "accepterar" mig, får ibland ångestattacker också och som sagt växlar i humör så jag kan vara värsta osocial och deppig och sen är jag social och glad:P Någon som  vet va jag kan ha? x)

www.strangegirlyouknow.blogspot.com

[Tobbe-Rutgersson]
2011-03-20 21:20
#18

jag berättade för en klass kompis att jag har ADHD han's kommentar var bara VAaa har du ADHD men du är ju  det märker man inte..!!

men jag tycker att alla på stan ser mig som en idiot , men det bror mer på den mobbing man vart utsatt för   tidigare..

hur är ni när ni väntar länge   tlex på bussen , sitter ni stilla och kollar runt ?

på allt som rör sig , har mkt svårt att sitta 100% still . sen tycker man att alla kollar på en och känner sig osäker

Inna74
2011-03-21 08:48
#19

det beror på var jag befinner mig, men oftast är jag ju på jobbet och eftersom jag bor i en mindre stad och jobbar i en butik så är jag nog hyfsat igenkänd. Tror att jag kan ses som glad, rakt på sak och säkert social. Mina kunder ser ju ytan av mig en kort stund. Allt ligger ju på ytan och känns inte innuti.

Oftast går jag in med allt jag har på morgonen och är jättetrött när jag kommer hem. Då är jag väldigt inbunden och orkar inte prata alls.

Jag avskyr mässmöten som man måste genomlida ett par gånger om året (De ser mig troligen som väldigt svåråtkomlig)

Något jag vet att jag ses som är just svåråtkomlig och känslokall. Det är jag ju inte. Inte känslokall i allafall. Jag har jätte mycket värme men sprider väl ut den lite ojämnt kanske…

Mina barn tycker att jag är Världens Bästa Mamma, och det är det bästa betyget jag kan få!;)

Make things happen

Upp till toppen
Annons: