Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Fan fan fan!

2010-12-30 11:21 #0 av: LenaR

Nu har jag gjort bort mig!

Jag sitter här med en utbetalningsblankett på dryga 20 000 och ser att den skulle lösas in senast 27/12. Jag fattar inte hur jag kunde missa det.. Men det kan väl inte vara något problem? Jag måste väl kunna få en ny?

Jag måste ringa såklart, men jag är nyvaken och så förkyld så jag knappt kan få fram ett ljud så det lär dröja en timme innan jag kan göra mig förstådd över telefon.

Vad jag känner mig liten just nu...

Anmäl
2010-12-30 11:22 #1 av: LenaR

Ursäkta rubriken förresten. Jag tänkte mig inte för. Om någon medis tycker det ser illa ut är det bara att ändra den förstås.

Anmäl
2010-12-30 11:54 #2 av: LenaR

Fan fan fan igen! Det går inte att ringa dem! Min telefon bryter samtalet på en gång. Kan man inte ringa 020-nummer från mobiltelefoner?

Jag är rädd.

Anmäl
2010-12-30 12:29 #3 av: Perceptionjavisst

Jo du borde få hämta ut dem ändå. Får vi hoppas. Lyllo dig som ska få 20 000. Har du gjort dig förtjänt av dem? : )

Anmäl
2010-12-30 12:31 #4 av: LenaR

Nej gud nej, det är min mammas livförsäkring. Den ska betala begravningen, och just nu har jag vakna mardrömmar om att pengarna ska frysas in så jag inte kan betala fakturan från Ignis. Jag är riktigt rädd.

Anmäl
2010-12-30 12:35 #5 av: Perceptionjavisst

Oj. Inte vad jag tänkte mig. Tänkte mig en fet check för att handla roliga grejer för :/
Beklagar sorgen!
Ring ring ring tills någon svarar. Ingen aning om 020 går att ringa från mobilen. Annars får du låna någons hemtelefon?

Anmäl
2010-12-30 12:55 #6 av: LenaR

Tack, perception.

Det löste sig medan jag satt här och skrev! Jag skickar in avin och kontonummer så kommer pengarna in på kontot istället.

Vilken lättnad!

Att jag aldrig ska lära mig såna här saker? Jag är en medelålders kvinna, men när jag ska hantera pengar eller bokföring eller fakturor är jag hjälplös som en åttaåring. Jag blir så arg på mig själv!

Men nu är det i alla fall löst! Ibland vänder det snabbt som tur är...

Glad

Anmäl
2010-12-30 14:06 #7 av: [aspie]

Phu! Skönt att det löste sig för dig Lena annars hade det varit en riktig katastrof.

Beklagar sorgen Gråter

Kram!

Anmäl
2010-12-30 14:43 #8 av: Svea-

Du löste det lenaR du löste det... du e bäst ingen protest!!

det e ingen tröst på nått sätt eller vis med jag hamnar alltid i såna situationer oxå...såna där man vips kommer på att man själv försatt sig i... å att det förmodligen inte är nån annan som har förståelse för det... eftersom jag e i den åldern att jag borde absolut veta bättre..kunna bättre osv...

beklagar sorgen att din mamma ej finns bland oss mer..

kram

Anmäl
2010-12-30 15:57 #9 av: LenaR

Tack, gulliga och snälla Aspie och Svea, för er sympati.

#8 Jag känner ofta så tyvärr, att det finns saker jag borde veta bättre, borde kunna bättre, borde ha lärt mig av tidigare misstag. Men det är skönt när det löser sig trots allt!

Anmäl
2010-12-30 23:24 #10 av: Fnyfniken

Oj, vilken rysare det måste ha varit.

Ja du Lena, varför lär man sig inte? För att man inte kan, skulle jag tro. Om du har samma handikapp som jag så är det nog så. För min del så brukar jag lära mig just den specifika typen av misstag som jag har gjort (betala a-kassan), men då kan det vara något annat som faller emellan (räkning so  går till inkasso i onödan och så blir det 1000% dyrare, eller så). Och ju mer på sin vakt man är desto mer ångest får man för man vet inte var man kommer att missa nästa gång.

Tråkigt att höra om din mamma. Var det väntat eller kom det plötsligt?

 

Anmäl
2010-12-30 23:49 #11 av: LenaR

#10 Jag hör vad du säger... Oskyldig Och det var en rysare, fast det bara gick två timmar mellan den kalla paniken och upplösningen.

Tack för din omtanke, Fnyfniken.

Mamma fick en svår stroke förra sommaren, och har gradvis blivit sämre. Så ja, det var väntat.

Men jag har hanterat det mycket sämre än jag trodde jag skulle. I min enfald trodde jag att jag skulle känna lättnad när hennes lidande var över. För hon led, hade ont och kände sig fången i sin kropp. Jag försöker tänka att hon har fått ro nu. Men jag är en Hamlet, som undrar vad det finns på andra sidan.

Anmäl
2010-12-31 00:00 #12 av: Fnyfniken

Jag tycker att det alltid är svårt att förbeteda sig på hur det egentligen känns den dagen då det förväntade faktiskt händer, oavsett vad det är. En massa människor säger att de vill få dödshjälp och de blir obotligt sjuka, etc, men jag har ingen aning om vad jag kommer att tycka i en sån situation. Själv upplever jag att jag har lämnat båda mina föräldrar bakom mig för länge sedan trots att de är i livet. Men jag vet inte alls hur jag kommer att reagera den dagen någon av dem dör. Men jag misstänker att jag kommer att tycka att själva fixandet med begravning, bouppteckning, arvsfördelning, etc kommer att vara det jobbigaste. Det drar ju ut på tiden så oerhört att man aldrig kan komma vidare. Från när både mormor och morfar dog kommer jag ihåg att det jobbigaste var att känna att alla förväntade sig något från mig (sorg? Empati? Visdomsord? Vad?) Själv kände jag bara en stor tomhet. Kanske för att jag inte tror att det finns något på andra sidan.

Styrkekramar

Anmäl
2010-12-31 00:56 #13 av: LenaR

Du har helt rätt, det går inte att förbereda sig. Man kan föreställa sig hur det ska bli, men man vet inte. Vi vet inte mycket egentligen.

Människor sörjer på olika sätt. Det är nog många som råkar ut för omgivningens förväntningar på hur de ska sörja. Det är säkert extra tungt för ett barn eller en ung människa. Jag är som tur är så gammal och klok så jag tillåter mig att vara genomlycklig och glad mitt upp i alltihop - också!

Anmäl
2010-12-31 17:08 #14 av: [Varulv]

I en annan tråd nämnde du lite om din mors bortgång, och i min kommentar så glömde jag alldeles bort att beklaga sorgen. Så det gör jag nu istället. Jag har mist båda mina föräldrar och vet, att sådana incidenter eftergås av sorgearbeten - alldeles oavsett vilket förhållande man hade till dem under livet.

 

αγάπη

Anmäl
2010-12-31 17:16 #15 av: LenaR

Tack snälla Varulv.

Du har säkert rätt. Jag tycker jag har sörjt och saknat båda mina föräldrar många gånger om, men när de väl är borta så är en dörr stängd. Det går nog inte att komma undan den sorgen.

Anmäl
2010-12-31 18:43 #16 av: Wabisabi

Jag har nyligen mist båda mina föräldrar och känner precis som Fnyfniken skrev innan en enorm tomhet. Kanske inte för att jag inte vet vad som finns på andra sidan utan bara vetskapen/känslan av att aldrig mer kunna ställa en fråga och få ett svar eller bara att få berätta något.

Båda var gamla och hade haft ett långt liv tillsammans men just nu är det ingen tröst, det är bara så fruktansvärt tomt.

Skrollade upp för att se vad denna tråden handlade om och det var visst nå´t helt annat, men, men.... Gott Nytt År på er

Anmäl
2010-12-31 20:26 #17 av: LenaR

Hej Wabisabi! Tror inte jag sett dig här inne på bokstavsfolk förut?

Det gör mig ont att höra om dina föräldrar. En liten tröst är det kanske att de fick gå bort nära varann, när de nu delat ett långt liv?

Gott nytt år önskar jag dig och alla andra också!

Anmäl
2011-01-01 14:39 #18 av: Wabisabi

Hej LenaR och Tack, för det är trots allt en liten tröst!

Mamma gick bort först och sorgen blev för stor för Pappa, han ville helt enkelt inte leva längre. Även om det känns tungt så tror jag också att han har det bättre nu.

Stämmer detta är första gången jag är inne på bokstavsfolk, men inte sista!

Anmäl
2011-01-01 18:30 #19 av: [Varulv]

Välkommen hit, Wabisabi! Läste din pres och såg att du håller på med raku-bränning. Själv kände jag en keramiker en gång som höll på med det. Hon var mycket skicklig i den konsten, och hade elever som hon lärde ut till. Jag tror att hon var mycket hängiven... så det gläder mig att du verkar ha funnit det samma!

 

αγάπη

Anmäl
2011-01-01 19:08 #20 av: LenaR

#19 Wabis gör fantastiskt rakugods. Kolla i hennes fotoalbum om du är intresserad, jag tror hon har en del bilder där!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.