Annons:
Etikettadhd-add
Läst 5693 ggr
[TuvaLiv]
7/2/10, 3:22 AM

ADD/ADHD?

Hej, jag tror att jag kanske kan ha ADD/ADHD Jag kan inte koncentrera mig i skolan, eller hemma. Idag var jag hemma hos min låtsaspappas bror, han satt och pratade med mig och jag var helt borta. Jag måste hela tiden röra på mig tex. sitta och trumma med fingrarna eller slå med mina händer på benen. Jag springer ofta runt och hoppar upp och ner som ett litet barn. Det känns som att jag är konstig, som att jag inte passar in någonstans. Jag är inte dum, men jag får heller inte så bra resultat på mina prov, för att jag sitter och tänker på annat eller att jag kanske inte har tränat, eftersom att jag bara skjuter allt framför mig hela tiden. Jag börjar 8an i höst och det är ju inte så bra om jag får dåligt på proven då :( Jag blir lätt arg, ledsen osv. när jag blir arg blir jag riktigt arg och kan kasta saker tvärs igenom rummet. Många var rädda för att jag skulle blir arg när jag gick på lågstadiet, även mina kompisar. Jag dagdrömmer hela tiden och glömmer bort vad jag pratade om, mitt i en mening. Om man vill prata med mig måste man ofta säga saker om och om igen. När jag läser förstår jag inte riktigt vad jag läser och jag måste läsa saker om och om igen. Jag kan inte lyssna på när någon läser för mig, orkar inte sitta och lyssna, istället sover jag eller tänker på andra saker. Folk tror att allt detta är på grund av lathet, men jag vet att jag inte är såhär lat. Jag vill ju göra läxorna och träna till proven, men det blir aldrig av. Det här har bara blivit mer och mer med åren, när jag var liten hade jag inga problem med skolan, men då var det ju mycket lättare också. Det enda problemet jag hade i skolan när jag var liten var att jag blev så sur att jag slog till min bästa vän med en jätte stor pinne (jag var bara 8år) det hände hela tiden, jag skrek jävla bög till lärarna, jag blev sur för allt. Jag blir fortfarande lätt sur, men det är väl lite bättre nu, mest för att jag är äldre. Det är ju inte bara i skolan som det är jobbigt, det är hemma också, vissa tror att jag har något problem med skolan, men det har ingenting med skolan att göra. Det har blivit så jobbigt på den senaste tiden. Jag vill bara få en förklaring på det här.

Hoppas någon kan hjälpa mig, tack /Tuva

Annons:
JohannaEkroth
7/2/10, 4:04 AM
#1

Just som du beskriver det så låter det ju som att det kan vara ADHD. Jag tror inte att det är bara ADD för du har svårt med impulskontrollen och verkar vara hyperaktiv också.

Nu är det ju sommarlov, och enda sättet nu under sommaren att starta någon utredning är att boka en tid för utredning hos BUP i din hemkommun.

Jag föreslår att du tar upp detta med dina föräldrar eller annan vuxen anhörig och berättar att du inte klarar det här själv längre och att du misstänker att du har ADHD. BUP är de som gör utredningen när man är barn och tonåring.

Texten du har skrivit ovanför ska du ta med och visa för BUP vid första besöket.

Ett annat alternativ är att ta upp detta med skolsköterskan i höst så får hon ta kontakt med skolpsykologen samt BUP.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[TuvaLiv]
7/2/10, 10:28 AM
#2

#1 Tack så mycket för ditt svar, det betyder mycket för mig.
Jag har bara lite svårt att prata med mina föräldrar om sånt här, det känns som att dom inte kommer lyssna på mig om jag försöker. Det känns som att dom inte kommer ta detta på allvar. Därför vet jag inte vem jag ska vända mig till. Jag litar på mina föräldrar och så, men det känns som att dom skulle säga "Jaha" eller "Nej det tror jag inte" om jag förklarade hur jag känner. Jag har berättat detta för två av mina kompisar, men jag är lite blyg när det gäller att prata med skolsköterskan och jag tycker inte heller om att prata om sånt här med personer som jag inte känner. Jag antar att jag får försöka prata med mamma, hon är nog den som skulle förstå mest. Oftast när jag har problem med något så brukar jag skriva en lapp till mamma, men det här är ju inte samma sak, det är ju en sjukdom det handlar om. Hoppas bara att någon förstår. /Tuva

Zaphix
7/2/10, 3:20 PM
#3

Låter precis som mig när jag var i din ålder, eller ehh, är så fortfarande antar jag. :)

Så jag kan klart tänka mig att du har ADHD, vilket är ett neuropsykiatriskt funktionshinder och inte en sjukdom. Inget man kan bli frisk ifrån alltså.

Men prata med din mamma, förklara att du tycker det är riktigt jobbigt, och att du verkligen vill ha hjölp med att ordna upp det så att du kan klara skolan. Ge henne också lite tips på olika websidor med information om ADHD.

Och då inte bara information om ADHD hos flicksor, för i sån informationm tycker jag de oftast tar upp ADD. Jag som har ADHD, fast jag är tjej, känner mer igen mig i beskrivningen om de hyperaktiva pojkarna..

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[TuvaLiv]
7/2/10, 10:39 PM
#4

#3 **Vet inte riktigt vad neuropsykiatriskt funktionshinder betyder, men jag ska komma ihåg att det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder och inte en sjukdom. 
****Jag har läst om både ADD och ADHD och jag tycker att allt passar in på mig.
Jag trodde jag var knäpp ett tag, sedan började jag läsa på om ADHD/ADD och det känns som att jag har hittat felet. Jag har länge trott att det har vart något fel på mig.

Det som är jobbigast just nu är att tankarna far kors och tvärs i skallen på mig och jag kan inte tänka ordentligt.
Ibland måste jag vila mig för att jag inte kan tänka rakt (om man kan säga så) Jag hoppas ni förstår vad jag menar. xD****

Det som oroar mig är att folk inte ska förstå hur jag tänker, känner osv.
Om det är så att jag har ADD/ADHD så vill jag inte att någon ska se på mig på ett annat sätt än vad dom har gjort förut. Vissa kanske inte heller förstår hur det är för mig.

Tack för alla svaren /Tuva
**

Anna4077
7/5/10, 12:45 AM
#5

tuva, hade jag varit i din situvation så skulle jag nog sagt till din mamma/pappa att du vill prata me någon om vissa svårigheter du upplever i skolan osv. försök inte att sätta nån diagnos på dig själv, försök bara att inse att du har svårigheter å försök att låta läkarna stå för de medicinska. du kommer fortfarande ha svårigheterna trotts en diagnos. inte mycke kommer förändras mer än att man har en förklaring på varför vissa saker inte 'funkar'. fokusera på dig själv istället för en diagnos.

säg bara 'mamma jag vill prata me någon, jag känner att jag behöver de' så kan du ta upp de där eller be dom kolla om de kan vara någon diagnos bakom de hela. men tala om problemen å svårigheterna före någon teori.

tyvärr e de aldrig någon som kommer kunna förstå hur du tänker å känner men dom kan sympatiera om du talar om de. jag e 21 å har fortfarande mina problem trotts min diagnos. ingen som klappar mig på ryggen eller har extra förståelse för mina svårigheter, mer än mina föräldrar vill säga.

iaf :) kort tips. tro på dig själv, stå på dig och lev. svårigheter har alla tricket är att utnyttja dom på bästa sätt å alltid vara tuff å bli bättre. jag tror på dig å här förtstår folk vad du går igenom. tror inte folk gör de på andra ställen.

Anna

Anna och taxen Max

siem
7/5/10, 7:29 PM
#6

Så vettigt o moget o klarsynt av dig o kunna beskriva dig själv som i ts, det ska du ha stort beröm för tjejen!!

Jag känner igen mig i det du skriver också, o jag har ADHD fast det fick jag reda på först när jag var över 30 år.

Du har fått bra svar redan, men jag tänkte på en grej att om du tycker det motar för mycket att ta upp det med mamma eller att du inte känner du har nån vuxen som du har förtroende för, kanske prova på ungdomsmottagningen? Om deras psykolog kan hjälpa dig vidare? Tänker där ska det ju vara mer lättillgängligt att få prata med nån än att själv vända sig till bup, iaf är det ju nånstans dit du inte behöver ta upp det med mamma först.

Kämpa på tjejen, du ska veta att det är supermoget av dig att ha sån koll på dig själv o tänka som du verkar göra. KRAM!

Annons:
[TuvaLiv]
7/6/10, 11:01 PM
#7

**#5 & #6

Tack för alla tipsen,

tack för all beröm #6 :)

Jag ska försöka prata med min mamma, även om det är svårt.
Det blir nog lättare när jag har någon vuxen att prata med om det här. 

Jag tror också att det är lättare att prata med mamma om det än att prata med någon på ungdomsmottagningen, men tack för tipset.

TACK SÅ MYCKET för alla tips och idéer,
det betyder ENORMT mycket för mig, det ska ni veta :)

**

Emaljoh4
7/13/10, 4:50 PM
#8

#7 Inte för att låta fräck eller så, men skulle du kunna skriva med vanlig smal text? Jag tycker det är jobbigt att läsa sån här text. Jag kan inte koncentrera mig då. Glad

Och jag känner igen mig Tuva, 8:an var ett riktigt helvete för mig, helt klart det jobbigaste året. Jag börjar gymnaset till hösten, och hoppas det inte går så dåligt.

Jag tyckte iaf att 9:an var lättare än 8:an. Glad

Du kan mejla mig här på iFokus om du vill, så kan vi snacka mer. Jag är nästan lika gammal som dig. Glad

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

Brullebro
7/14/10, 5:27 PM
#9

Ja det är läskigt likt mig.. Allt passar in :o Jag hade tid till BUP förut, men jag vågade inte åka dit, mådde dåligt och var rädd för att något skulle hända mig.. Men det är ju fortfarande såhär för mig, men min mamma är lite jobbig när det gäller såntr.. Till en början bryr hon sig och vill att de ska bli bra, men sen skiter hon bara i det och orkar inte göra något åt det.. Så ja .. :/

[TuvaLiv]
7/14/10, 9:15 PM
#10

#8 Okej, jag ska skriva med vanlig text.
Tycker bara att det var lättare att hitta det som jag hade skrivit när den var i fet stil ;)

Jag hoppas att 8an inte blir lika jobbig för mig som den var för dig,
Hoppas också att det går bättre för dig nu :)

Emaljoh4
7/14/10, 10:36 PM
#11

#10 Glad I slutet av 9:an gick lite bättre.Glad

Hur är det med resurser och sånt på din skola?

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

VeganGeek
7/14/10, 10:52 PM
#12

Det är alltid bra att skriva ner sånt som är svårt att berätta om, det kan om du vill kan du även citera från böcker och nätet där det står om ADHD och sen efter kan du berätta hur du känner igen dig i just det.

Det kan sen vara ett sätt att inleda en diskussion och visa att det är genomtänkt om du är osäker på om du skall bli tagen på allvar.

Sen för att hitta dina poster kan du ladda upp någon bild, jag förstår om du inte vill lägga upp en bild på dig själv, i synnerhet eftersom du är så ung, men någon annan liten bild som sticker ut och säger "kolla här var min post" Skrattande

Emaljoh4
7/15/10, 10:05 AM
#13

Förresten… Om du har en skolsköterska , så brukar de ha böcker om ADHD. Det hade iaf skolsköterska på min skola. Du kan ju börja prata med henne. Glad

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

Annons:
LinaIsabell
7/15/10, 4:33 PM
#14

Är det någon skillnad på ADD och ADHD förutom hyperaktiviteten? Är det egentligen samma sak (dvs sitter på samma ställe i hjärnan), men att det skiljer sig så pass mycket från person till person att man valt att dela in det i två olika diagnoser?

Eller är det helt olika saker som bara råkar likna varandra?

Om det är det förstnämnda, kan man gå från att vara diagnoserad med ADHD som barn till att bli omdiagnoserad med ADD som vuxen om hyperaktiviteten minskat pågrund utav ökad ålder?

[TuvaLiv]
7/19/10, 2:21 AM
#15

Tack för alla svar :)

[TuvaLiv]
7/15/11, 3:23 AM
#16

Har inte kollat in här på länge och jag måste säga att det har inte förändrats mycket. Jag har fortfarande samma koncentrationsproblem. En sak till som jag inte har skrivit här är att när jag läser böcker tex. i skolan och jag ska ta fram information ur texten är det väldigt svårt för mig. Vi hade ett prov och innan var man tvungen att läsa massa, jag fick IG för jag skrev ingenting.. Men sen en annan gång tittade vi på film, och då var det annorlunda! Det var en väldigt lång och tråkig film om religion, men på provet kunde jag komma ihåg nästan allt (missade dock en hel del för att jag har svårt för att koncentrera mig) Sitta still och titta på film kan vara svårt ibland, särskilt om den handlar om något som jag inte är intresserad av. Det blir lätt att man börjar dagdrömma och tänka på annat. Men det gick tusen gånger bättre än att läsa. Därför önskar jag att vi kunde titta på mer film i skolan! Det var första gången som jag kände att det här kan jag faktiskt! Första gången som jag verkligen fattade vad det var jag skrev om. Jag får ofta IG för att jag inte har tränat. Det är inte för att jag är lat.. jag försöker verkligen, men det är bara så att jag inte kan sitta still och läsa..

Oj det var ett år sen jag var här senast ^^

[TuvaLiv]
7/15/11, 4:22 AM
#17

Har några fler saker att tillägga:

Först.. När jag gick i 2an skulle vi lära oss klockan, men av någon anledning lärde jag mig inte. Kanske för att jag tänkte på annat istället för att lyssna på läraren? Jag vet faktiskt inte varför. Men i alla fall.. I 3an hade vi matte prov och jag hoppade över sidan som handlade om klockan. Gjorde samma sak i 4an. Läraren frågade mig varför jag alltid hoppade över sidorna om klockan, och sen frågade hon mig vad svaren var. Men jag kunde ju inte dom.. Det tog långt tid för mig att lära mig klockan ordentligt (det var dock bara digitalklockan jag hade problem med)

Vet inte om det har något med det här att göra men under en lång tid har jag haft sömnproblem. Kanske för att jag tänker för mycket och hjärnan går på högvarv. För att slappna av brukar jag lyssna på lugn musik, men ibland hjälper inte ens det.

Ett till problem som jag har är att jag har svårt för att svara på frågor. Det tar alldeles för långt tid för mig att fatta vad frågan handlar om och sen hinna svara på den. Särskilt på sånna där lekar man har i skolan när man ska vara snabbast på att svara. TÄNK SNABBT lixom.. inte min grej -.-

Jag har ofta svårt för att berätta historier och sånt.. Även om jag har nåt som jag verkligen vill säga och jag har tänkt fram exakt hur jag ska säga det så blir det som nåt slags power shutdown i min hjärna så fort jag öppnar munnen och ska börja prata.

En av dom saker som är svårast för mig är att lyssna på vad andra säger. Om jag står med folk och nån förklarar något som tar en längre tid blir det helt tomt i huvudet och sen börjar jag tänka på annat. Ibland går jag till och med därifrån.

ladymiss
7/29/11, 3:17 PM
#18

#17 samma för mig med och jag ska utredas för adhd/add+dcd, om någon börjar prata om något kan jag "överfokusera" så det nästan blir motsatt effekt å jag märker saker omkring mig… folk uppfattar mig som seg och lat och visst, det tar ju lite tid när jag gör någonting för jag måste koncentr4era mig så otroligt mycket på det andra inte alls behöver koncentrera sig på :S Min pappa brukar ha mke problem me de å säger "men mååååååste du vara så seeeg" "JA DET MÅSTE JAG" Brukar jag säga och jag blir riktigt förbannad, han förstår ju inte!Att jag inte kan fokusera, kommer av mig och sånt gör att andra uppfattar mig som ganska dum och osmart Obestämd Min osäkerhet i mig själv har fått att jag alltid frågar andra om det jag gör är rätt eller om mitt svar är rätt eller frågar om saker trots att jag vet svaret. Lixom för att få en bekräftelse.. det var ytterligare en anledning till att dom tror det :/ Sen har jag svårt att göra olika saker där jag måste söka upp saker för även om saken ligger framför mig och jag BORDE se den så ser jag den inte! Det som smälter in i omgivningen! SKumt detdär.. Men. Jag gjorde ett IQtest som visade att jag hade 126 i IQ på illvet.se och mensa.. jag tror det var lite lägre på illvet för man skulle koncentrera sig och minnas… Jag är också överkänslig mot vissa ljud, t.ex dammsugare, bullriga miljöer då kan jag inte tänka klart och går inte från tanke till handling, i stressade miljöer glömmer jag bara massa saker så det går inte snabbar för att jag är stressad. Jag blir arg på folk som inte förstår. Det där med klockan hade jag också problem i! Jag räknar till och med på fingrarna fortfObestämd

Känner igen mig i sjukt mycket du skriver och ville bara säga att du inte är ensam. kram

www.strangegirlyouknow.blogspot.com

Upp till toppen
Annons: