Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 7848 ggr
undrandemamma
1/13/10, 7:32 PM

asperger hos 3 åring...

jag skäms…..

jag har idag efter ett års tjat tagit kontkt med bvc igen angående våran son då situationen är ohållbar!

han är som en virvelvind, har 10 bollar i luften samtidigt och när han inte fixa det så blir han tokig, han är en lillgammal kille med STORT ordföråd!

han älskar att kramas och gosa, och älskar sina syskon, mamma pappa mormor mest av allt!

han har alltid vart aktiv, mer än aktiv ska ja väl säga… sen han började åla!

men som situationen ser ut nu så blir han för mycket för sig sj, och jag som mamma får inte göra annat än att tjata!

nu känner jag mig som världens sämsta mamma då ja konstaterar att Aspergers stämmer mest in på min underbara son, får man tänka så utan att ha en diagnos i handen!

på dagis kan han följa rutinerna lite grann, om han sitter i knä kan han delta i samlingar, sitter personalen och leker med honom stannar han kvar vid lek, maten fungerar dock sådär, han kan inte riktigt slappna av o sitta kvar!

dock så verkar det lite som att han på nått sätt skärper sig ändå på dagis för att fortsätta härja hemma, raseriutbrotten avlöser varann då man hela tiden får jaga på honom o ta bort saker, han klättar o rotar o far överallt!

det är nästan så man skulle behöva vara en på honom hela tiden, dock har ja två barn till o kan ju inte det, men ofta får dom andra två, en större o en yngre stå tillbaka för att man måste göra klart med honom först!

tårarna trillade ner för kinderna idag när ja faktiskt äntligen fick bvc att boka oss en tid hos bvc läkaren för samtal…. är ja ett steg i rätt riktning nu?

han är en underbar liten kille som verkligen är begåvad, älskar musik kan sånger utantill veckodagar räkna trummar och klurar ut div saker!

men han blir som sagt för mycket för sig sj…..

han vägrade sluta amma, har inte sovit mer än kanske 10 nätter helt på 3år, vaknar lätt…… har grav seprationsångest när någon han älskar försvinner ur sikte

kan det vara som jag tro…..??? någon som har erfarenhet o kan säga vad ni tror?

jag älskar min son till vansinne och vill för hans skull få situationen utredd…… inte bara för vår, utan för hans framtida liv!

Annons:
[Tassy]
1/13/10, 7:46 PM
#1

Tog mig inte igenom hela texten nu, men första tanke är ADHD, inte AS.

undrandemamma
1/13/10, 7:53 PM
#2

fast han stämmer mera in på Asperger än adhd….. så frågan är ju!?

svårt att beskriva allt så att folk ser hela situationen….

undrandemamma
1/13/10, 7:54 PM
#3

Redan som barn har många med Aspergers syndrom en störd sömnrytm, lider av bristande uppmärksamhet och är överaktiva. Eller tvärtom att de är stillsamma, har dålig kroppslig följsamhet och stirrande blick. En del beskrivs som ovanligt snälla och lättskötta under spädbarnsåret, kanske de varit ovanligt nöjda med att bli lämnade ifred. Den stillsamma och försiktiga gruppen gör inte mycket väsen av sig om man håller sig till invanda rutiner.

Tidigt märks detaljminne och detaljintresse hos dessa personer. Många framstår som oerhört envisa, med liten förmåga att anpassa sig till rutinförändringar. De har svårt att följa andra människors initiativ och visar ett uttalat motstånd mot förändringar.

Det finns en grupp som tidigt är mycket aktiva och som kan uppfattas höra hemma under diagnosen ADHD. Dessa personer förefaller som barn vara orädda, distanslösa, påflugna och samtidigt ointresserade av andra människor. Går man däremot utanför ramarna kan barnet bli rasande. Troligtvis finns det ytterligare en grupp med Aspergers syndrom som barn tidigt är avskärmade och mer självförsjunkna. Gemensamt för dessa olika grupper är troligtvis svårigheten att rikta uppmärksamheten mot andra människor. En förmåga som är viktig för att kunna delta i det sociala samspelet. En del barn med Aspergers syndrom kan ge ett lill-gammalt intryck. Närstående upplever i allmänhet inte att barnet är kontaktlös eller kontaktstört. En del barn tycker mycket om kroppskontakt och en del kan vara mycket beroende av sina närmaste. Endast ett fåtal tycker intensivt illa om kroppskontakt.

http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_aspergers_syndrom.htm

undrandemamma
1/13/10, 7:56 PM
#4

läste upp det här för min mamma utan att berätta i vilket syfte då ja inte berättat för henne om mitt samtal med bvc förrens ja får veta vad läkaren säger… hon sa direkt hans namn!

[aspie]
1/14/10, 8:37 AM
#5

#0 Din son kan ju ha både AS och ADHD. Din beskrivning av din son stämmer så väl in på hur min dotter var när hon var liten och hon fick diagnosen AS och ADHD när hon var 19 år först.

Hoppas ni får en utredning

Sweetelle
1/14/10, 12:33 PM
#6

Några saker jag tänkte på när jag läste det du skrivit:

"jag skäms….. " och

"nu känner jag mig som världens sämsta mamma då ja konstaterar att Aspergers stämmer mest in på min underbara son, får man tänka så utan att ha en diagnos i handen!"

Hur menar du? Skulle du skämmas och vara en sämre mamma för att ditt barn eventuellt har Asperger syndrom?

Sedan skriver du en annan sak som jag inte förstår vad du menar med, vad är att bli för mycket för sig sj (älv?):

"blir han för mycket för sig sj, och jag som mamma får inte göra annat än att tjata!"

Jag tycker utifrån det du skrivit, att det mycket väl kan vara ADHD. Visst kanske det är Asperger med eller istället.

 "han är som en virvelvind, har 10 bollar i luften samtidigt och när han inte fixa det så blir han tokig, han är en lillgammal kille med STORT ordföråd!"

Lillgammal är lite aspigt det övriga är mest ADHD, dvs virvelvind, många saker på g samtidigt och  ett hetsigt temperament.

"han älskar att kramas och gosa, och älskar sina syskon, mamma pappa mormor mest av allt!"

Detta utesluter inte Asperger, men tyder inte heller på det.

"…han kan inte riktigt slappna av o sitta kvar!" (apropå at det är svårare med måltider)

Det här verkar mer som ADHD då barn med Asperger ofta trivs och fungerar bättre där det finns tydliga regler och rutiner (som måltid och samlingar) men har svårare för fri lek där det är mer ostrukturerat, även barn med ADHD har problem med det men inte riktigt på samma sätt.

Slutligen vill jag säga att det låter som att ni behöver en utredning och visst låter det mycket väl som att du kan ha rätt och det är något som ligger bakom i form av tex Asperger syndrom. 

Förresten så vill jag hälsa dig välkommen hit vi är många här med olika erfarenheter av diagnoser, både vad gäller oss själva och våra anhöriga. Själv har jag ADHD med asperger- (autistiska) drag. Så jag har ingen ren diagnos, därför kan jag inte riktigt jämföra med mig själv och få ut om det skulle kunna vara det ena eller det andra, jag tycker dock din son verkar ganska lik mig ;o)

Annons:
Fnyfniken
1/14/10, 12:47 PM
#7

Men… det är väl BRA om du tar kontakt så att han och resten av familjen kan få hjälp? Det är ju inte så att du tjallar på honom eller kommer att lämna bort honom eller något. Det är ju för att du älskar ditt barn och vill honom allt gott som du ber om hjälp, eller hur? Jag ser det som bara positivt, om det nu blir så att du kan få någon slags hjälp, varesig det innebär diagnoser eller annat! Lycka till!

undrandemamma
1/14/10, 12:54 PM
#8

sjklart menar ja inte att ja skäms för att ja skulle vara mamma till ett barn med "diagnos" men skäms över att ja inte har tagit tag i saken tidigare och rytit ifrån till bvc o sagt att nu e det nog!!

jag tycker ju som så att om en familj anser att det finns problem då borde det ju vara så, man har ju mamma "känsla" om du vet hur ja menar! visst e säkert så att ja sett det men kanske förnekat det då bvc bara viftat bort oss o skickat oss info om trots, aktivteter för barn, rutiner mm

vi har rutiner hemma men det blir ju inte på samma sätt som på dagis ändå kan ja tänka mig, där gör alla samma saker o då flyter han väl med!

med att han blir för mycket i sig sj menar ja att han har så många saker på gång att han inte vet i vilken ände han ska börja göra det…. och att han ju till slut märker att man blir irriterad på honom när det blir så!

han är världens smartaste och ligger långt före sina jämnårig vänner i tal och kunnande, han snappar upp allt, lär sig sånger på två gånger och sjunger dom ordagrant!

jag skulle absolut inte skämas för min son, vi har vänner som har barn med diagnos av olika slag, ja skulle snarare tycka att det skulle vara skönt att få veta, för då skulle vi kunna hjälpa honom på ett bättre sätt, även om man försöker nu att vara pedagogisk och lugn så blir det lätt så att man blir irriterad och arg till slut!

orken rinner liksom ut och man ska ju faktiskt finnas för dom andra barnen oxå! nu kommer dom lite i kläm pga att man måste passa på honom hela tiden!

man kan verkligen inte släppa honom med blicken en enda sekund!

han är verkligen den goaste lille plutten som finns…. och ja vill bara mitt barn d bästa!

har du nått tips på vad ja ska säga på mötet med läkare nästa torsdag?

har redan gått bvc i förväg och pratat med dagis personalen som tog upp honom på stödteams möte igår….. känner att ja vill ligga steget före!!!

undrandemamma
1/14/10, 12:57 PM
#9

tycker det är konstigt att man ska behöva bråka sig till ett möte med läkare eller tjata för att få dom att förstå, på torsdag ska vi i alla fall träffa läkaren, men då kommer han väl vara lugnet sj, för han blir det i främmande människors sällskap till en början!!  Tungan ute

Sweetelle
1/14/10, 1:21 PM
#10

Du skall kräva att få remiss till en psykiatriker som vet vad de här sakerna handlar om och som har erfarenhet av det hela. Du skall också vara medveten om att i och med att du sätter igång den här processen kan du få stora svårigheter med att få försäkringar på honom, det kanske redan är för sent om det är inskrivit i journalerna att man misstänker neuropsykiatriska problem, detta kvarstår även om han utreds och INTE får diagnos.

Har han riktigt allvarliga problem så kan det hända att du kan få Vårdbidrag av olika slag, det vet jag väldigt lite om, andra här vet mer om det. Men de flesta med diagnosticerade barn lämnas i stort åt sitt öde (är min erfarenhet) även om det finns betydligt mer stöd till föräldrar/barn än till vuxna med diagnos.

Mitt råd till dig är att skaffa några bra böcker i ämnet Christopher Gillberg har skrivit en om Asperger Syndrom det gör att du själv vet mer om du talar om och vilka saker som är viktiga att poängtera för utredarna. Mitt råd är att inte lägga krutet på läkaren du träffar för att övertyga honom eller henne om att ditt barn skulle kunna få en diagnos utan det du vill ha är en remiss och då skall du breda på om allt både det som gäller ADHD och Asperger, för båda delarna utreds normalt parallellt.

(Hjälper ingenting så kan du hota lite om att gå vidare med det här, på vissa ställen är de mycket rädda för att ha missat barn som behöver utredas.)

Kunskapen kan du skaffa dig utan att han har diagnos, även om du antagligen kan få någon att prata med  regelbundet om hur du skall hantera din son, vilket kan vara till stor nytta. När det gäller din ork så får du tyvärr inte mer ork för att du har en diagnos på honom.

Ursäkta att jag låter negativ till det här med utredningar, men jag har sett alltför många exempel där man inte får den hjälp man hoppats på. Dock vet jag också att det är många som blivit hjälpta av diagnosen och stödet de fått i samband med det.

Lycka till!

Sweetelle
1/14/10, 1:25 PM
#11

En kommentar till ditt sista inlägg, att han är lugn är inget som skulle motsäga Asperger överhuvudtaget, snarare tvärtom. Däremot verkar ett lugnt barn inte ha ADHD.

Barn med Asperger är ofta (enligt min erfarenhet) väldigt lugna men har ett oerhört hetsigt temperament och kan få fruktansvärda utbrott, men det betyder inte att de inte skulle vara lugna. Jag tror det är just din betoning på hans energi och virvlande som gör att många här gissar på ADHD. Men man skall komma ihåg att de här diagnoserna ofta går in i varandra och kan ha liknande symptom.

Fnyfniken
1/14/10, 1:30 PM
#12

Ja, det är konstigt att man ska behöva tjata. Men det är i alla fall inget du behöver skämmas för eller något sånt, för det är tydligen uppförsbacke att få BVC att ta tag i något sådant. De vill helst vänta och se (tills skolhälsovården tar över eller vad?) Men är det något fysiskt, då blir det andra bullar. Min son har en åkomma sen födseln som kommer att behöva opereras bort. Helt ofarlig, men det har ändå remitterats, tittats, konsulterats och diskuterats en massa. Och det med något som inte ger det minsta besvär. Men är det något utvecklingsrelaterat (i synnerhet NPF-typ) då är det alla bromsarna påslagna. När jag pratade med utredaren som screenat mig, bad han lite lätt om ursäkt för hela svenska vårdapparaten vad gäller NPF. Sverige ligger otroligt efter i jämförelse med andra utvecklade länder med just såna saker, och han trodde, precis som jag tror, att det beror på "psykologiseringen" av psykiatrin i Sverige. Det kanske åter konstigt, men väldigt stora delar av psykiatriska vården i sverige är helt inriktad på samtalsterapi (allt snack om medicineringar till trots). Att alla problem beror på barndomsupplevelser och kan pratas igenom med terapi, gärna då samtalsterapi en och en. När KBT slog igenom för några år sen, och utvärderingsmässigt visade sig vara otroligt mycket bättre på att bota en massa saker både snabbare, billigare och mindre smärtsamt, så blev det protest och ramaskri i psykologleden. Jag vet inte om de ansåg sig ha tappat ansiktet då det visat sig att de satsat på fel utbildning och metod, eller vad det var.

Motståndet mot diagnosticering av NPF bygger på det stora otäcka medicinspöket. Man kan ju inte ge barn KNARK heller!?! Oavsett hur jobbigt de har det, så ska ma inge ge någon, varesig vuxna eller barn så lite knark att de inte ens märker det, även om det hjälper mot problemen. För det är ju KNARK! Min utredare suckade djupt åt det hela, kan jag säga. Men det är sant. Nästan alla som argumenterar emot att så många barn får NPF-diagnoser idag, börjar nästan direkt prata om övermedicinering, medicin hit och dit. När vad man borde prata om är de problem som dessa barn har i vardagen, och hur man skulle kunna hjälpa dem. Och medicin är egentligen bara en del. Men att tänka på att insatser i skolan nu, skulle löna sig om 20 år, det ingår inte i budgeten.

Nu har jag svamlat klart. Jag har faktiskt inga tips att ge dig iinför mötet, för ingen har haft några såna problem i min närhet (utom jag själv, men jag får ju inte gå på BVC nu ;-P ). Men några andra har säkert tips.

Sweetelle
1/14/10, 1:36 PM
#13

Här har vi en hysterisk BVC-sköterska som ville starta utredning på båda mina barn enbart grundat på:

1. Jag har en diagnos

2. Min 4-åring satt inte stilla och tyst medan vi vuxna hade ett långt samtal.

Min son hade hon inte ens träffat, på 1,5 år och hon mindes honom inte. Jag blev skitarg!

Annons:
Niklas
1/14/10, 3:29 PM
#14

#9: Ta med dig en utskrift av vad du har skrivit här ovan. Förutom att du berättar om honom på mötet kan han få det att läsa i lugn och ro. Dessutom kan du ha det som stöd för minnet under mötet.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

undrandemamma
1/14/10, 3:55 PM
#15

niklas…. ja jag har suttit och skrivit en lista på saker, och som sagt bett dagis att säga sitt! så ja ligger på +

ska absolut stå på mig… vill ju hellre att dom tar tag i allt nu än att han ska behöva vänta till skolstart!

mitt lilla duracellbatteri som inte behöver laddas alls!

när mer ork får ja ju inte pga diagnos det vet ja ju så klart men man kan ju säkerligen kanske få lite hjälp med att klara ut jobbiga situationer!

kan det här ha uppstått under grav e min fråga? vart opererad i v 30 och fick morfin under grav! sen vid förlossningen så sjönk hans hjärtljud till typ 18 och ja vart akut snittad!?!?!

Sweetelle
1/14/10, 4:15 PM
#16

#15 Man tror att ADHD har en stark ärftlighet, men det finns massa artiklar på nätet om att tex alkohol och tobak under graviditeten ökar risken för ADHD hos barnet.

(Samtidigt så skulle det vara intressant att se hur de undersökningarna är gjorda eftersom ADHD leder till en betydligt större missbruksrisk vilket gör att det kanske är så att föräldrarna har ADHD och missbrukar vilket i sin tur leder till att barnen får ADHD och då är det svårt att veta vad som är orsaken.)

Men om vi utgår från att de undersökningarna är korrekta så kan ju olika medel påverka risken för ADHD och då borde även morfin kunna det, men även syrebrist under förlossningen skulle kunna orsaka detta gissar jag.

Oj vad jag svamlar på överallt…

undrandemamma
1/17/10, 8:03 PM
#17

ja jag misstänker oxå att det skulle kunna orsaka en del problem, diskuterade detta med min läkare då ja behandlades men han sa att det inte var någon som helst fara för barnet men det som påverkade mig måste ju påverka bebis!! så e det ju med allt annat….

laddar o laddar inför mötet på torsdag…. hoppas läkaren går med på att ge oss en remiss!!!

undrandemamma
2/14/10, 12:24 AM
#18

nu äntligen har vi haft ett möte med barnpsykologen, och nu på fredag kommer hon hem och träffar sonen för första gången! lite nervös att han ska hålla tillbaka sig sj som han faktiskt kan göra i vissa situationer! men ja tror det kommer gå bra, hom var en helt underbar person!!!!!!

vad ska man tänka på????

musicpanda
2/14/10, 12:50 PM
#19

Kan man verkligen utreda om en så pass ung individ har en så komplex diagnos som AS? Är det inte lätt att det blir fel? Fast kanske lika bra att ta det nu ändå.. Jag har gått hos psykologer och fått narkotika klassade mediciner sedan jag var 8 år, diagnosen fick jag inte förens vid 13 år. Men idag är nog allt bättre, hoppas jag. Är bara BUP jag inte tyckte om då de behandlade en dåligt där (Karlshamn) när jag var liten. Hoppas det fixar sig för dig och din son. mvh/ Leo

Upp till toppen
Annons: