Annons:
Etikettdiverse-npf
Läst 8406 ggr
JohannaEkroth
11/2/09, 2:22 AM

Stereotypa manér vid AS

Är det någon med AS som vet med sig att de har några stereotypa manér för sig som den noterat?

Jag själv har lite sådana grejer för mig har jag märkt nu efter diagnos. Jag tror det är stereotypa manér iaf, men skulle behöva lite konkreta exemempel eller någon som berättar av egen erfarenhet.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Annons:
[aspie]
11/2/09, 7:49 AM
#1

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet vad stereotypa manér är för något. Kan du förklara för mig?

JohannaEkroth
11/2/09, 12:39 PM
#2

Autistiska personer har stereotypa rörelser för sig oftast för att lugna ner sig. Som att vifta med händerna. Likformiga rörerelser. AS personer kan ha det också, ett av kriterierna. Och jag skrev manér för vad jag har förstått så är det inte bara rörelser med kroppen utan det kan vara att göra stereotypa rörelser med någonting.

Jag kan sitta och gunga eller snurra fram och tillbaka på min kontorsstol. Det är jättelugnande. Jag kan tillexempel stryka snabbt fram och tillbaka med min ena hands fingrar på andra armen i små rörelser… Samma hand vrider jag snabbt fram och tillbaka på handleden. Jag vet inte om det är några rörelser som kallas stereotypa…. Skulle vilja höra om någon har fler exempel på det och berätta vad det är.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[aspie]
11/2/09, 12:53 PM
#3

Jodå, jag har haft och har fortfarnade såna grejer för mig. När jag var liten /ung så gnuggade jag ofta pannan mor lakanet eller en kudde tills jag fick en tovig toft i luggen. Tyckte det var skönt och lugnande att göra så.

Minns oxå att jag gungade fram och tillbaka när jag var upprörd vilken jag fortfande kan göra.

Ligger oftast och viftar på foten men det är ju (har jag läst) lika vanligt när man har ADHD.

Snurrar i håret konstant.

Kommer inte på nåt mer för tillfället. Åter kommer i så fall

[Zirre]
11/2/09, 1:53 PM
#4

Jag brukar röra på fungrarna i olika "mönster" vilket ska vara rätt typiskt för personer med AS vad jag har hört.

Tycker det skulle vara rätt pinsamt om någon märkte det så jag försöker dölja det.

Tixy
11/2/09, 3:58 PM
#5

Det är väl främst att jag kan sitta och gunga fram och tillbaka när jag är upprörd eller har enorm ångest på g. Något annat kommer jag inte på sådär på rak arm.

[Linsenhejhej]
11/2/09, 6:12 PM
#6

Jag brukar gnugga händerna hårt i varandra, eller hur jag ska beskriva det.
Och trycka runt i ansiktet med fingrarna, trycka på händerna med fingrarna, bita ihop med tänderna hårt, bita mig i läppen osv.

Annons:
Tixy
11/2/09, 6:21 PM
#7

#6 Ah! Bita i läpparna gör jag också ibland, och biter ihop tänderna utan att tänka på det.

[aspie]
11/2/09, 7:09 PM
#8

#6 Biter i läppen och biter ihop tänderna hårt gör jag nästan dagligen. Har fått bettskena pga det

[Linsenhejhej]
11/2/09, 7:22 PM
#9

När jag var yngre gnisslade jag med tänderna jättehårt varje dag, så att mina föräldrar tvingade mig att sluta. Tungan ute

[aspie]
11/2/09, 7:29 PM
#10

#9 jag gnisslar tänder så jag låter som en gammal gnisseldörr ha ha. Fråga min dotter Skrattande

Men det gör jag på natten så det går inte att sluta, därav bettskenan bl.a

[Linsenhejhej]
11/2/09, 7:38 PM
#11

#10: Beklagar bettskenan! Obestämd

[aspie]
11/2/09, 8:01 PM
#12

#11 Närå, det är ok men bettskenan. Jag glömmer den hela tiden ändå och den ska jag bara ha till natten

Tixy
11/2/09, 9:06 PM
#13

#12 Usch för att gnissla tänder. För mig skär det i öronen, men jag kan förstå att folk gör så ändå.
Du gnisslar inte i sömnen när du glömt bettis då?

Annons:
[aspie]
11/2/09, 9:17 PM
#14

#13 Jo, jag gnisslar när jag sover samtidigt som jag biter för hårt. Det kallas nåt speciellt. Minns inte vad bara men har hört att fler med AS gör det. När jag har bettskenan så hörs det nog inte på samma sätt

[Linsenhejhej]
11/2/09, 10:14 PM
#15

#12: Ärligt talat hade jag ingen aning om vad en "bettskena" var. Skäms

[aspie]
11/2/09, 10:18 PM
#16

#15 En bettskena är typ en avgjutning av tänderna som görs i plast som sen sätts på tänderna för att avlasta trycket som blir när man biter ihop eller/och gnisslar med tänderna för att skona käken, tänderna och huvudvärken som uppstår

[Zirre]
11/2/09, 10:28 PM
#17

Vet inte om det har med AS att göra men jag bet ihop tänderna förut (gnisslar ej) och fick fasligt ont i öronen pga det. Det var iaf så jag kopplade det.

Men jag vande mig av med det för att slippa ha ont i öronen. Lärde mig att slappna av i underkäken/hakan.

JohannaEkroth
11/2/09, 10:35 PM
#18

Jo då, jag har också bitit tänder när jag har sovit och vaknat med migrän på grund av spänningar. Har lärt mig at somna avslappnad och tom i huvudet.

Jag vet inte om det har med AS och göra. Min mor gnisslar fortfarande (63 år) tänder i sömnen. Hon har ingen diagnos. Mer än stressad och slutkörd. Och att man biter och gnisslar tänder vid stress är rätt vanligt.

Det har ingenting enligt mig med stereotypa rörelser och göra. Vi ligger ju inte direkt och tuggar i takt i sömnen. Tungan ute

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Tassy]
11/3/09, 1:11 AM
#19

Jodå, här rör sig fingrarna i mönster när jag är väldigt upprörd men försöker behärska mig, annars gungar jag fram och tillbaka med överkroppen. Sistnämnda gör jag även vid stress, ångest/oro eller när jag är allmänt ur balans. Snurrar fingrar i handflatan, tuggar på läpparna, kinderna och tungan, fingrar som snurrar i håret tills det är ett enda jättetrassel, min mor fick klippa loss mina fingrar ett otal gånger när jag var liten. Vickar på fotlederna, gungar frenetiskt på ena foten och lite allt möjligt.

Folk brukar fråga mig om jag är nervklen Skäms

JohannaEkroth
10/13/10, 2:48 PM
#20

Puttar upp

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Annons:
LinaIsabell
10/14/10, 1:22 AM
#21

Jag brukar gnida mina fötter mot varandra, alternativt gnida ena foten mellan andra foten och lakanet. Det är när jag ligger, förståss. När jag funderar, planerar eller försöka organisera i mitt huvud så vaknar jag av och an, oftast går runt i cirklar eller i någon speciell bana längs lägenheten. 

Jag leker ofta med min ring (som är på nästan dygnet runt) när jag är orolig, någon enstaka gång gör jag "knasiga" saker med fingrarna.

Jag biter mig i läppen då och då, men det gör många jag känner.

Att hålla handen/händerna nära hjärtat gör jag ofta också när jag inte är lugn.

Det som jag kommer ihåg att jag gjort sedan/när jag var liten är att gå runt runt i cirklar och att gnida fötterna mot varandra, eller händerna mot magen. Jag brukade också ligga på mage och spänna hela kroppen.

havsvingen
10/14/10, 1:57 AM
#22

Intressant dessa inlägg…jag  gör mycket av alla de saker jag med..som kommit fram.

Men  vet inte hur mycket av dessa fötutom gungandet

i en BLÅ musse pigg gungstol och en trasa som jag hade

som liten och den  var spygrön och jag gnussade med.Den gick  aldrig

att få tvättad om jag  inte sov så det gjordes alltid

då i smyg när  jag sov…och dessa små "rörelser" med händer

o fötter..undrar mycket som beror  på asberger eller  ADHD?

kanske det kommer fram? natti natt!Är ej klar med utredningen min…kö 1-2 år fy!

JohannaEkroth
2/1/12, 1:09 PM
#23

Puttar upp för nya medlemmar Glad

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

KAGE
2/2/12, 7:12 PM
#24

Vrider fingrarna över varandra på olika sätt, gärna i samma "mönster" på båda händerna samtidigt. Gör det titt som tätt. När jag spelar tv-spel, sitter vid datorn, promenerar, är nervös, är glad. Allt!

/Karoline.

OddMalin
2/3/12, 11:09 AM
#25

Sonen har massor av saker för sig, han växlar och varierar ganska friskt. Några saker han gör är;

- Pillar med tummen på de andra fingrarna som om han skjuter bort något, samma mönster några ggr.

- Blinkar/blundar med ögonen systematiskt. Mest när han sitter och tänker eller ska säga något.

- Fyller munnen med luft som en groda, speciellt när han äter - innan han stoppar mat i munnen.

- Förut viftade/skakade han händerna vid alla typ av känslor.

- Han har också skrikit till men inte nu längre, det var mer förr när hans språk inte var utvecklat.

Jag har försökt att prata med honom men han vill inte prata. Jag vet också att han behöver göra detta för att överleva i vissa situationer och det är en bra sak. Dock sticker det ju ut lite.. (önskar att alla bara kunde låta andra vara sig själv och inte lägga sig i).

Jag känner mig lite orolig att han ska bli retad för detta i skolan. Några har redan uppmärksammat att han beter sig lite annorlunda ibland och en skitunge har börjat kalla honom för "Hysteriko". Det gör ont i själen på både honom och mig.

Någon som har råd att ge mig?
Antar att jag ska ta upp detta INNAN det spårar ut i skolan? Sonen vill dock inte att hans klasskompisar ska veta att han har "Hjärnrätt" som han säger att han har. Känner väl att jag skulle vilja ta upp det på ett föräldramöte men blir osäker på om föräldrarna i sin tur kan tala med sina barn på rätt sätt. Men det kanske är jag som har fördomar. Går jag emot sonens önskemål om jag tar upp det på ett föräldramöte? Fast jag vill ju bara hans bästa.. Hur som helst känner jag att detta är ett dilemma.

Tacksam för svar från erfarna Aspies (även om alla är olika) Glad

JohannaEkroth
2/3/12, 11:24 AM
#26

Ett kanske skulle vara att du kunde komma till klassen och berätta om hans funktionsnedsättning…

Jag minns när jag gick i 4:an (1991 innan diagnosen Aspergers Syndrom fanns. Den kom frst 1994.) och jag fick frågan av en klasskompis som frågade mig så ärligt: Varför är du så konstig?

Att jag inte kände mig som andra, det visste jag ju redan, men det fanns ingenting som kunde sätta ord på mina känslor av förvirring och utanförskap.

Idag har denna förvirring och känsla av utanförskap ett namn, och det är jag så otroligt glad för. Jag behöver inte längre vara ett UFO (Oidentifierat-flygande-föremål) eller OTaM om man vill (Oidentifierad Typ av Människa). Foten i munnen

Mobbning beror på okunskap, och en typ av rädsla samt osäkerhet för det som är annorlunda och emot normerna. Man bygger en falsk mur av trygghet genom att anfalla det som är annorlunda innan det anfaller….Eftersom att det är annorlunda så har det inget normalt mönster som omgivningen känner igen, och är därför en osäkerhet för omgivningen. Bättre att "tämja" det, innan det "tämjer" oss.

Förstår du mina metaforer? (Har kollat för mycket på House MD - mitt specialintresse för stunden.)

Så ja, jag är öppen med min diagnos och har fått bra responser för det. Innan kunde folk kolla snett på mig, men sedan jag har blivit mer öppen, folk har reagerat positivt och jag har därmed fått bättre självförtroende så inser jag att det är så det är: Folk frågar mig ofta av nyfikenhet när de väl har fått reda på min diagnos. Att min konstighet faktiskt har ett namn och det betyder därmed att det inte längre är så konstigt. Glad

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

KAGE
2/3/12, 6:42 PM
#27

Vore väl ändå bäst att ta upp det på föräldramöte, visst de kan berätta för sina barn men så länge det är på ett positivt/bildande sätt så gör det ju ingenting, och om vissa ser det som något konstigt och negativt så är det så det är.. Oavsett så tycker jag inte att det är något man absolut ska försöka dölja, för det brukar inte hålla i längden. Alla har sina egenheter och att skämmas eller se det som något dåligt är ju väldigt onödigt!

/Karoline.

Annons:
[Varulv]
2/3/12, 8:06 PM
#28

#26 Väl talat av dig BusHanna, tycker jag! Glad Och du har så rätt. Och det finns en hög tröskel bara i det, att iom att vi är avvikande på vissa punkter, folk inte får ihop, att vi faktiskt är vanliga normala människor i alla fall, trots avvikelserna.

Precis som när ett barn ser en vindtirig - barnet tror då att människan ifråga är knäpp. Vilket inte alls behöver vara fallet - där finns inte ens ett samband mellan knäpphet och vindögdhet.

Eller ett annat barn som ser en individ med utåtstående tänder: barnet tror då kanske att den ser framför sig en tönt. Men samma sak där: det finns inte något samband.

Cafesinner
2/8/12, 11:46 PM
#29

Typ oändligt med grejer:<

JohannaEkroth
4/8/12, 5:33 PM
#30

Puttar för den aktiva tjejen. Kyss

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

MissInAction
4/8/12, 5:56 PM
#31

Aktiv, är det jag? Flört Känner mig aktiv på mer än ett sätt!

Nu har jag ju som sagt ingen diagnos, men oh ja vad jag känner igen mig!

Gunga fram och tillbaka med överkroppen, gunga med fötterna, vifta med händerna, röra på fingrarna i oilika mönster etc. är sådant som jag alltid gör när jag "sitter still" - haha Skrattande

När jag pratar med andra håller jag oftast på med händerna, eller pillar i ansiktet eller håret. Folk måste tycka att jag verkar nervig.

Jo jag har också bettskena sedan ett år tillbaka, eftersom jag gnisslar tänder på nätterna och ofta biter ihop käkarna, har tydligen väldigt starka käkmuskler sa tandläkaren. Det syntes efter kort tid hur mycket jag bitit på skenan Förvånad

En relativt ny grej som jag har börjat med är att göra typ bakvända C-rörelser med musen (alltså datormusen, haha) titt som tätt. Jag lyfter upp den lite från musmattan samtidigt som jag gör det.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

JohannaEkroth
4/8/12, 6:58 PM
#32

Fast du kallar dig Miss-In-Action, det var därför jag kallade dig den aktiva tjejen! Flört Tjejen med action.. Glad

Känns det inte skönt att känna igen sig? Fast samtidigt skrämmande förstås.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

MissInAction
4/8/12, 7:52 PM
#33

#32
Ahaa, nu hänger jag med. Tänkte inte alls på det Tungan ute

Jodå, det känns faktiskt väldigt bra. Man är i gott sällskap! Fast när något tar över, tar mycket tid eller energi så blir det jobbigt såklart.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Fluyente
4/9/12, 11:49 AM
#34

Jag viftar med fingrarna (i synnerhet när jag hör medryckande musik, då går dom på av sig själva), med tårna när jag ligger ner (också i ett visst taktmönster), ibland rullar jag på nacken (ger avslappning och tankeklarhet). När jag behöver fokus och mer kroppsmedvetenhet gnuggar jag handflatorna hårt mot varandra eller så kommer en rysning automatiskt så kroppen skakar till och jag gör mig då av med den tanke/ känsla jag fastnat i. En av mina mest effektiva stereotypier var dock att trycka ned nästippen hårt, det gav mig lugn och fokus att tänka. Dock så fungerade det inte särskilt bra i sociala situationer, det gav mig mer fokus men andra personer blir väldigt distraherade av det (ser väl rätt lustigt ut när nån pressar ner sin näsa på det sättet mitt under ett samtal :P) så jag har bytt ut den rörelsen mot att dra i eller vinkla upp min septumpiercing. Finns massa folk som har "ovanan" att pilla med sina piercingar så det drar inte lika mycket uppmärksamhet.

Annons:
Upp till toppen
Annons: