Annons:
Etiketterfamiljanhörigarelationer
Läst 6860 ggr
[Azeela]
2009-08-23 16:55

ADD+a-sexualitet vanligt?

Jag har länge mått dåligt över allt är så sex och kärleksfixerat…själv är jag snart 19 år och okysst och har grym ångest över det…det kanske hör ihop med diagnosen jag vet inte…jag vill inte ha med någon kille att göra förutom när jag är kär..vilket jag har varit väldigt länge nu..men han är självklart upptagen…jag vill egentligen bara ha någon ibland för att folk ska sluta tjata och fråga om pojkvänner..och börja undra varför jag inte har haft någon..jag vet att man ska skita i vad folk tycker och tänker men det går inte…

Annons:
LenaR
2009-08-24 02:31
#1

Du är väl inte asexuell för att du vill vara kär i den du har sex med? En del människor behöver vara förälskade för att deras sexualitet ska vakna, andra kan ha sex med nästan vem som helst. Människor är olika!

Det är inte lätt att strunta i vad andra tycker, men det är vad du tänker och känner som är viktigt, eller hur? Lita på din känsla, Azeela! Glad


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

[aspie]
2009-08-24 07:52
#2

Trodde alla var tvungna att vara kära mer eller mindre i den de har sex med. Iså fall är jag nog asexuell jag oxåObestämd

MoonVoid
2009-08-24 13:48
#3

Azeela, vuxna brukar tala om att man ska vänta med sex tills man är så gammal som möjligt. Jag vet inte varför man skulle göra det, men du ska absolut vänta tills du känner att du verkligen verkligen vill!

Det är inte nödvändigtvis så viktigt att man älskar den man har sex med. Det viktigaste är att det känns rätt för båda. Känns det fel för en av parterna så kommer det ändå inte att bli något bra sex.

Däremot om man tycker om den man har sex med väldigt mycket då kan man göra något som kallas att "älska" och det är inte alls samma sak som att ha sex. Bara i teorin;)

Vad gäller kärlek så ska du inte skynda fram något. Jag talar av erfarenheter när jag säjer att om du tvingar fram en känsla i dig själv, då kommer den kännslan att skapa mer problem än vad det hade blivit utan den.

Hoppas att du kommer underfnn med dig själv, för det låter för mig som att du tvivlar ganska mycket på dig och din sexuallitet. Försök att släppa det och det kommer garanterat till dig när det är dax.

Det är kraftfullt att vara oskuld. det är därför folk nästan hånar dig för det. Vem vet, de kanske själva önskar att dem vore det? För mycker sex med fel personer kan skada en väldigt.

sayuri
2009-08-24 15:14
#4

Det är inget fel att vilja vara kär och ha känslor för den man är med, det är enligt min mening ett måste nästan (för MIG, singular, den regeln gäller för mig i min värld och inget jag aplicerar på andra) =P

Asexuell är man när man helt saknar sexuella drifter, alltså har noll intresse för sex hur intresserad man än är av partnern. Det ger en helt enkelt ingenting. Kort sagt.

#3 "För mycker sex med fel personer kan skada en väldigt." Det är sant, känner många som ångrar sin tidiga sexdebut och att de inte höll ner det för de har fått "slampa" som en stämpel i pannan bara för att de haft sex med några fler. Trist att sånt gäller så gott som bara tjejer men sånt är vårt sammhälle idag. …

[aspie]
2009-08-24 15:24
#5

#4 Håller nog med dig i detta Flört

sayuri
2009-08-24 15:28
#6

#5 Äntligen har min hjärna lyckats få fram något vettigt… första gången på länge tror jag =P

Jag funderar på om inte de som börjar med sex tidigt oftast blir mer avspända i ämnet och är mer benägna till att byta partner. Jag är själv inte sådan så jag vet inte hur de tänker.

Annons:
MoonVoid
2009-08-24 16:27
#7

#6 det kan nog vara sant till stor del. De flesta unga (och även medelålders) lever nog med sin partner bara så dem kan ha sex. Det är inget fel på det men var är den riktiga kärleken? Om den ena partnen av någon anledning skulle vilja avstå från sex, då ska kärleken inte försvinna för det, eller? Jag tror att det finns ett engelskt utryck här som passar. "Horses for horses";) Vissa vill inte ha en djup relation för det blir för jobbigt och påträngande för dem. Andra vill inte ha en ytlig sexrealtion. Och vilken relation man själv har kan vara svårt att veta. Men en sak är säker, tiden lär avslöja det;)

Mina betraktelser av andra är att de inte är villiga att kämpa för sin kärlek. Helt ärligt, hur många idag är igentligen redo att kämpa för något i sitt liv? Vi "diagnospersoner" behöver kämpa för överlevnad varje dag. Kanske att kämpa för att kärleken ska hålla (som man gjorde förr) kanske inte känns så främande för oss. Medans för andra "friska" så är det konstigt om inte allt kommer på silverfat.

Kan det stämma?

sayuri
2009-08-24 18:31
#8

#7 Både ja och nej tror jag. Många rellationer bygger på sex oxh det är många som anser att hela rellationen går ut på sex oxh att har man inte det där lilla extra fysiska så är man inte kära utan då är man bara vänner. Det är någonting som jag inte kan förstå men så är inte sex någonting viktigt för mig heller utan för mig bygger en rellation på känslor som går djupare än behovet av sex. Dock tycker jag själv att rellationer och känslor är jobbiga mest för att jag inte kan läsa av folk. Jag är kass på det så jag brukar fråga rätt ut men så föddes jag nästan helt utan skam och skäms inte för att fråga någonting heller. =)

I love U but im not in love with u. Så sa en jag känner till sitt ex. De fortsatte vara vänner för deras känslor var ömsesidiga men räckte inte längre än till vän och deras rellation mådde bäst av att stanna på den nivån. Båda har gått vidare men håller fortfarande kontakten som vänner och det tycker jag är fin. Det finns så mycket mer än bara sex, folk missar lätt den där fantastiska vänskapen man också kan ha med folk. Sen är jag själv av åsikten att man inte behöver hata någon bara för att man inte funkar som par, vänner kan man vara ändå. =)

[Azeela]
2009-08-25 13:27
#9

Tack för alla svar!

Det är skönt att veta att det finns så många liksasinnade där ute!

De i min närhet vet inte inte hur de ska trösta precis..

//kramar

MoonVoid
2009-08-25 17:02
#10

#9 de i din närhet kanse är för nära för att kunna se objektivt. Vi känner inte dig och då kan vi se objektivt på det du säger. När man ser objektivt kommer man ofta närmare sanningen än om man blandar in värderingar och kännslor. Det är därför man ofta finner större stöd på internet än hos tex BUP eller psykiatrin. Många går faktist till internet för att klara av att hantera sina relationer på psykiatrin;)

Livet är en paradox av sig självt helt klart.

sayuri
2009-09-01 21:40
#11

#10 mycket sant i det du skriver :)

[Zirre]
2009-11-08 19:03
#12

Asexualitet är att leva fysiskt fullständigt utan att känna sexuell attraktion till en annan människa och betraktas som en typ av sexuell läggning.

Helleh
2010-01-16 12:23
#13

Azela, jag kände precis som du. JAg hade mest killkompisar, de sov ofta över hos mig & vissa i min säng med mig. Trots det så hade jag aldrig sex eller ens hånglade med nån av dom, jag ville oxå vara kär.

Jag var 18 år när jag till slut blev ihop med en kille & hade min debut med honom.  Trodde att jag var kär osv, men det visade sig snabbt bara vara en förälskelse. Kan ibland tänka tillbaka & önska att jag hade väntat några månader till, tills då jag faktiskt blev kär, men ändå ångrar jag inget.

Vänta du oxå om du känner så & skäms inte! Var istället stolt att du värnar så mkt om dig själv :)

Annons:
[Azeela]
2012-04-25 21:40
#14

Okej, jag vet inte hur jag tänkte när jag skrev det här inlägget, nu några år senare har jag inget emot one-night stands ;)

A-sexuell är jag definetivt inte…har snarare varit tvärtom. Men eftersom jag har A.D.D har jag varit alldeles för hämmad för att "ta för mig".

[MissNathalie]
2012-07-02 22:24
#15

Själv har jag för grava koncentrationssvårigheter för att kunna ha ett normalt sexliv. Jag kan inte fokusera på själva sexet, en liten visning på hur mitt sex går till:

Åh vad skönt. Äj fy, fan vad den här filten är ivägen.Hmm… kanske borde lägga den i tvätten sen men just det! Tvättmedlet är slut, får gå och handla sen.

Kanske borde handla lite frukt också, persikor kanske fast just det det kan inte dottern äta för då blir hon prickig… måste fråga om det på BVC nästa gång. När var det vi skulle dit igen? ååh vad jag inte vill träffa den där kärringen. Undra när nästa vaccination är? Jävla skit, nu tänker jag på sprutor. Tänk inte på knark, tänk inte på knark, tänk inte på knark… Fan, jag tänker på knark. Äpplen är gott!

- Älskling… det går inte.

SÅ JÄVLA MISSLYCKAT. :P

[Pappsing]
2012-07-03 10:14
#16

[Azeela]

Jag känner igen mig helt..höll jag på att skriva.
Men, då kanske jag överdriver en aning.
På många bitar av det du skriver, känner jag igen.

När jag var ung, hörde jag om hur den ena killen efter den andra, brukade onanera, medan se såg på porrfilm, läste porrtidning eller något sådant.
Jag fattade inte helt…för jag hade aldrig gjort det själv.
Hade inget behov av det.

Jag tyckte om att se nakna tjejer/kvinnor, men jag kände ingenting i min snopp, när jag gjorde det.
Det var liksom mysigt att se nakna tjejer, bröst och så…

När jag var 13 år hånglade jag för första gången i mitt liv..fick smeka hennes bröst med mer.
Efter det har det varit en del hångel och mys…

Men det var först när jag träffade min fru, som jag blev av med min oskuld, då var jag 24 år gammal….skulle fylla 24.

Så jag kan säga att för en del personer, behövs verkligen kärlek vara inblandat, för att man ska känna riktig kåthet och vilja att ha sex..

Så jag tycker inte du ska känna dig dum eller något sådant.

Försök strunta i vad folk i din närhet säger…
Det är ditt liv och det kan ingen annan leva åt dig.

tarotlasse
2012-07-03 20:08
#17

Ja det var ingen lätt fråga tror det är väldigt indviduellt från person till person även för dom med ADHD.

När jag var i tonåren så var jag som dom flesta med ADHD väldigt social och hade väldit lätt för kontakter och även med det motsatta könet.

Hade inga problem med att var vänner men när det kom till Sex så drog jag mig undan för då var kärleken viktig och hade svårt med sex utan kärlek.

I dag är jag  över 50 och är väl fortfarande väldigt social av mig men  nu är det tvärtom nu har jag inga problem att ha sex utan kärlek o ha en KK.

När det i dag blir kärlek så blir jag rädd och drar mig undan så precis tvärtemot från när jag var tonåring.

Tror inte det har med min ADHD att göra utan mer på att man efter åren fått erfarenheten att kärlek inte alltid är som man tror.

Jag har nog lättare att släppa tankarna och pretstations kraven när det inte handlar om kärlek i dag.

Men vet inte kanske har det med ADHD´n att göra.

Så intresant att höra era erfarenheter av detta.

Lasse

Anna4077
2013-03-20 03:30
#18

Har bara läst igenom tråden lite här och där men det jag har läst här varit intressant. Kan bara säga att när jag var yngre sökte jag närhet genom sex och det höll på att gå riktigt illa. Kände att om jag träffade en kille som flirtade med mig och jag flirtade tillbaka och om han då ville ha sex med mig var det min 'plikt' att sära på benen. Självklart blev jag utnyttjad, ljugen för, utsatt för övergrepp osv. Jag tror att av alla dom jag låg med (kan bara säga att det är långt över 10 snarare 50) var det kanske 10 tillfällen som jag hade sex för mig och för att jag ville och tyckte om. Observera tillfällen inte partners. Nu har jag varit med min sambo i snart 3 år och mina tidigare sexuella erfarenheter förstör mycket av vårat sexliv. Ibland när jag har sex med mannen jag älskar är jag plötsligt på krogen med någon annan och det är hemskt. Ibland har jag svårt för att han ens rör mig. Men när jag kan behålla fokus och inga hemska minnen kommer upp och jag upplever vad sex verkligen ska vara med rätt person… jag önskar jag kunde föra vidare den känslan till mitt 15åriga jag och säga 'det är så här det ska vara, det är såhär det är att vara älskad'. Sex på den nivån är oslagbar. Man måste bara hitta den där speciella personen.

Anna och taxen Max

Upp till toppen
Annons: