Annons:
Etiketterfamiljanhörigarelationer
Läst 11084 ggr
sisan881
2008-12-07 02:13

HJÄLP - Är det Asperger?

Hej

Jag har ett "bonusbarn" som bor hos mig på heltid (mamman är ute ur bilden och pappan jobbar på annan ort) Jag har egna barn så jag har erfarenhet av barnuppfostran men denna kille driver mig till vansinne ibland.

Skolan misstänker Aspergers men pappan blir bara upprörd när man ens nämner det.

Jag känner mig helt ensam om att faktiskt ta hand om honom och det kan vara fruktansvärt frustrerande ibland. Jag behöver veta varför han är som han är och vad jag kan göra för att göra livet lättare - Jag funderar på om skolan kan ha rätt - Snälla! Ge feedback om vad ni tror.

Killen är väldigt skärpt - han kan rapa upp en bok han läst som ingenting. Han har en otrolig begåvning när det gäller språk - pratar som ingen annan i hans ålder. Har högsta betyg i alla teoretiska ämnen och är väldigt boksmart. Men, han klarar inte av de simplaste instruktioner eller de simplaste göromål. Han kan gå runt hörnet på huset och kan inte hitta hem. Han är 16 år och jag måste tjata om att byta underkläder, kamma håret, klippa naglarna, att man måste ha diskmedel om man ska diska något, att man inte kan gå upp och äta kl 2.00 på natten, stänga kylen när man tagit mjölk, lägga på telefonluren när man pratat färdigt. Saker man bör göra och klara av med automatik när man är över 16 år. Han är helt osocial, han har en flickvän men umgås inte gärna med andra människor. Han är frånvarande och har konstiga rörelser med både händer och huvud. Inte stora kast utan gör konstiga rörelser/vridningar med fingrarna, vrider huvudet i små cirklande rörelser med en svävande blick mot taket. Han har ingen kontroll över sin kropp. Han undviker att titta folk i ögonen när man pratar med honom, han tittar upp i taket. För att få vardagen att fungera så måste jag ha en massa "regler" om ALLT - det blir många. Alla "regler" måste vara kopplat till ett straff - gärna ekonomiskt för att han överhuvudtaget ska anse att han behöver följa det som sägs. Minsta lilla som bryter "reglerna" gör att han blir stressad och han vill absolut inte justera något/anpassa sig. Han blir sällan arg om man säger åt honom, han svarar, "javisst, det ordnar jag" sen händer inget. Pengar är katastrof, jag måste ange exakt vad han ska använda pengarna till vilket han följer blint. Jag har barn själv i samma ålder som får sitt barnbidrag - och planerar sina klädinköp men det fungerar inte med denna kille. Han fick sitt barnbidrag men köpte inga kläder för att jag inte sa vad han ska köpa och när. Om jag är "snäll" och gör undantag från "reglerna" så är man tillbaka på 0 igen - då har alla "regler" försvunnit. Då måste jag börja ge han tider för när han ska lägga sig, vakna, gå till skolan osv. Jag vill inte behöva kontrollera och straffa hela tiden - men så fort jag släpper lite så slutar han gå till skolan, tvätta sig, äta på vettiga tider - han slutar fungera.

Innan han flyttade in till mig så var han otroligt deprimerad, han var vaken hela natten och grät hejdlöst. Skolan klarade han inte av och han levde på sockerbitar. Han säger själv att han tycker det är bra att jag är på honom men detta är inte normalt tonårstjat - detta är något annat. Jag har ett barn på 7 år som är mer självgående, tar mer ansvar än han, kan förutse konsekvenser av handlingar - vilket inte han kan… osv.

Jag är fruktansvärt orolig att detta ska fortsätta. Jag kan inte göra detta hur länge som helst och hur ska han klara sig när han ska flytta hemifrån? Han förstår inte vilken tid på månaden han får pengar - hur ska han klara av att betala räkningar? Jag kanske är elak men jag orkar inte ta detta längre. Pappan anser att han är världen snällaste för att han inte är en obstinat tonåring som skriker och käftar emot - men jag tycker detta är jobbigare - det kan han inte förstå. Han lever inte med detta varje dag och vill inte se att detta inte är "normalt".

Jag vet att detta blev jättelångt - Men jag känner mig vilse och rådlös. Hoppas någon orkade läsa igenom allt och ge en feedback på om detta kan vara ett barn / en tonåring med Aspergers.

Annons:
sighni
2008-12-07 06:39
#1

För mig låter det som Asperger. Hur som helst bör du kontakta någon proffessionell för rådgivning/utredning. Det är ju rätt uppenbart att han inte fungerar som de flesta 16-åringar så stöd behöver ni båda av något slag. Du kan t.ex. kontakta vårdcentralen eller barnpsykiatrin. Lycka till!

Niklas
2008-12-07 16:27
#2

#0: Jag tycker också att det låter precis som Asperger. Jag känner igen i stort sett allt du beskriver.

Hur är pappan? Vet du något om mamman? Asperger är ärftligt så det kan komma från någon av dem.

Har du någon möjlighet att påverka att det ska göras en utredning? Om pappan inte ser några problem har han inget att oroa sig för. Varför bor han inte hos honom?

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Helona
2008-12-07 18:35
#3

Hej Sisan!

Först vill jag säga,vilken tur denna killen har haft,som fått komma till dej!!

Du har öppnat ditt hem för honom,strukturerat upp hans tillvaro,satt regler osv…. Framför allt har du uppmärksammat att han behöver hjälp,och stöttning i sitt liv.

Visst låter det, som han har en Aspergerproblematik!!Vi som har levt i många år med AS förstår att du inte orkar själv längre. Min son har haft stöd,förståelse o hjälp i många år,och han har inte hälften av denna grabbens problem.

Jag undrar också,var är pappan??Du måste annars kunna kontakta skolsköterska/skolläkare i första hand. De måste veta hur gången är,för att han ska få den hjälp han har rätt till.

Tänker på er. Skriv gärna o berätta hur det går. Sänder dej en tröstekram,och en guldstjärna för ditt engagemang.

Åsa

Sweetelle
2008-12-07 19:36
#4

Det låter inte alls vettigt att pappan lassar över allt på dig men sedan inte lyssnar på din oro och det du säger. Det är svårt att ge råd när man inte vet hur relationen mellan dig och pappan ser ut. Av det du skriver låter det helt klart som att något är fel och borde utredas, som niklas säger borde ju pappan tycka att det är ok med en utredning… om inget är fel får ni ju veta det.  Men om det är något han kan få hjälp med så är det ju hemskt att undanhålla både dig och honom det stöd han skulle kunna få. Dessutom är det bra att bli utredd nu, när man är myndig blir det svårare att få utredningar.

Lycka till.

sisan881
2008-12-07 19:37
#5

Han bor hos pappan men pappan jobbar så långt ifrån hemmet att han inte kan köra hem dagligen. Han är hemma varje helg.

Pappan är inte alls som sonen, mamman känner jag inte egentligen mer än att sonen flyttade hem till oss efter att mamman inte klarat av att ta hand om honom.Hon har flera gånger legat på psyk men mer vet jag inte. Killen kom till oss när han var 12. Jag trodde i början att det berodde på ouppfostran - för mamman hade inga regler, inga rutiner och lämnade han att sköta sig själv. Killen kunde inte ens tvätta sitt hår - han visste inte att man skulle ha schampo.

När jag tar upp detta med pappan så går han direkt i försvar - "då har jag också Aspergers" säger han surt. En utredning påbörjades en gång men blev inte slutförd. Pappan vill inte ge sonen en "stämpel". Han tycker jag är dum som säger att något inte är som det ska med killen. Att få pappan att gå med på utredning kommer inte ske.

Men, kan jag göra något själv?

Sweetelle
2008-12-07 20:01
#6

Jag tror inte du kan göra något själv eftersom det inte är ditt barn, såvida du inte adopterat. Däremot kan du be skolan prata med pappan och så kan du prata med pojken. Ge honom en bok om Asperger så kan han läsa på och se om han känner igen sig. Vill han själv sedan ha en utredning så kanske han kan få det iom att han ändå är 16 år, då har man ju en viss bestämmanderätt över sig själv.

Kontakta BUP och fråga dem hur du skall göra. Det finns iofs en väg att gå om pappan vägrar och det är om tex skolan och BUP tycker att det är viktigt för hans välmående att han får en utredning, då kan de ju ta över och ge honom en utredning mot föräldrarnas vilja, men då måste det nog vara ganska allvarligt, ungefär som när sociala tvångsomhändertar barn.

Du skulle ju kunna läsa på om Asperger för din egen skull för att veta mer och få råd om hur du skall hantera olika situationer, men utan diagnos får han nog inget extra stöd i skolan eller på annat sätt.

Du kanske borde säga till pappan att du inte orkar mer att han får ta pojken någon annanstans om han vägrar gåmed på utredning, det skulle iofs inte vara bra för pojken.

Annons:
sisan881
2008-12-07 20:26
#7

Hej

Nej vill inte göra sååå drastiska saker som att tvvinga fram en diagnos - Risken blir då att han skickas hem till mamman och då mådde han jättedåligt så det vill jag inte. Pappan bryr sig verkligen han är jättebra egentligen - även om det inte låter så. Han lever bara i förnekelse. Sen ser han inte det jag reagerar på - mycket för att han inte är hemma mer än på helgerna.

Vilken typ av hjälp kan man få egentligen om han får en diagnos?

VAd jag förstår av Helona så är regler och struktur bra - Något annat jag kanske bör tänka på?

Helona
2008-12-07 21:44
#8

OM hans pappa verkligen vill bry sej,då ska han omedelbart se till så att hans son blir utredd!

Pojken har RÄTT att få hjälp,stöttning och framförallt förklarat för sej varför han har svårigheter. Han är så stor,så det tror jag att han märker.

När han/ni förstår hur han tänker och upplever tillvaron,kommer ni att må mycket bättre.

Det är inte ovanligt att personen med AS,lätt blir deprimerade och ångestfyllda.

Med en diagnos har man rätt till viss hjälp,som lyder under LSS-lagen.

Man kan dessutom ha rätt till ett Vårdbidrag,för merkostnader och/eller merarbete för personen.

Det finns SÅ mycket att berätta. Men mitt råd är,att han behöver hjälp av människor som har kunskap och erfarenhet av AS!!!ALLA inblandade behöver information!!!

Min erfarenhet är,att regler,struktur och mänsklig värme o förståelse är viktigt.Han ska inte känna sej som "en black om foten"

AS är ett livslångt handikapp,som han måste få hjälp att hantera på ett bra sätt.

Min son lever ett bra liv. Han väljer själv,vem han har lust att informera om sitt handikapp. För det varken syns eller märks för en utomstående.

Om det "kör ihop sej",vet han var han vänder sej för hjälp. DET är en trygghet.

Stå på dej!!!

Åsa

Niklas
2008-12-07 22:05
#9

#5: Fråga pappan vad han menar med stämpel. Är det en stämpel att vara närsynt? Överviktig? Cancersjuk?

Om man ser dåligt är det ingen som tycker att det är konstigt att man bär glasögon. För att få glasögon måste man först göra en synundersökning. Om man har andra svårigheter är det väl inte mer än rätt att man får den hjälp man behöver även om vägen dit går via en utredning?

Förutom det du redan gör tror jag att bearbetning av pappan är en viktig sak. 

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

ikna
2008-12-07 22:22
#10

Jag undrar över en sak… vad säger killen själv… tycker han att det är något som inte stämmer… ser han det själv som något han skulle vilja utredas för?

giffan
2008-12-07 22:53
#11

Det bästa som hänt oss var när min son fick diagnosen aspergers… Nu tycker jag knappt att jag märker hans problematik. Eller, jo det e klart att jag gör, han är 15 och kan inte knyta sina skor och klarar absolut inte av sådana saker som många i hans ålder borde.

Men vi har fått omgivningen att förstå så mycket mera och det har hjälpt honom.

Försök verkligen att få pappan att gå med på en utredning.

Till mig sa de på BUP att Aspergers inte kommer från mig, för om de gjorde det skulle jag inte förstå mitt barn så bra som jag gjorde, kan vara något att lägga fram för pappan, om han är orolig att det ska komma fram att det kommer ifrån honom.

I våran utredning nämdes inget alls om det, det var jag som frågade hur/vart man får det ifrån.

Hoppas att ni kan hitta en bra lösning.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

sisan881
2008-12-07 23:44
#12

Hej

Pappan är inte orolig över att det skulle komma från honom.

Nu gör ju killen så himla bra ifrån sig i skolan så vad pappan menar med "stämpel" är att han kan bli begränsad i vad han kan läsa - Där vi bor finns en Aspergersklass på Gymnasiet och där läser dom inte alla ämnen. Jag tror att pappan är rädd att killen kan bli begränsad i de val han har. 

Jag har själv en dotter med generell språkstörning så vi är bekanta med detta att barnen kan ha en diagnos. Min dotter ska börja en specialskola till hösten. Tyvärr så är det många som inte vet vad språkstörning är och som dömer ut henne som ointelligent, cp-skadad osv. Pappan kanske är rädd att sonen ska få samma behandling av omgivningen som min dotter får. Jag måste ständigt utbilda alla jag möter - ändå tror en del att det är smittsamt.

Han ser förmodligen inte detta som ett "handikapp" för killen är så "talför" och duktig i skolan. Han ser inte skillnaden…. ok, ett ex.

mellan killen och mon son - ingen städar rummet utan att jag måste säga till… typiskt tonåringar så långt. När de börjar städa tar det 30 min för min son och resulttet blir bra för han vill inte ödsla sin tid från att träffa kompisarna. Killen håller på i evigheter. Han glömmer att dammsuga ingår, att man måste kasta skräp. Jag måste peka och säga till exakt vad som ska göras och hur. Till slut blir det rent (ganska). Pappan ser att båda hade stökigt, båda städade och båda fick rent. Att jag fått upprepa samma instruktioner vid varje städtilfälle ser han inte som mer än ett sätt för han att slippa undan - pappan se inte att det ligger mer i beteendet än så.  

Förnekelse är svårt att bryta…. Gaahhh,,,, tror jag har bättre tur med killen…

Niklas
2008-12-08 09:38
#13

#12: Skolan ska inte minska kursen om det inte behövs. Det tycker jag inte att pappan ska behöva vara rädd för. Om jag inte minns fel krävs föräldrarnas tillstånd för att minska antal ämnen.

Tror pappan att sonen kan klara sig själv om två år, när han är myndig? De flesta barn kan det mer eller mindre. Har pappan hört det du skriver i #0?

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
giffan
2008-12-08 09:49
#14

#12 Pappan borde vara mera med sitt barn som det ser ut.

Undrar om du inte skulle kunna kontakta habiliteringen, för att få lite råd och hjälp. Man borde kunna få viss hjälp av dem även om man inte har diagnos. För om killen själv kommer på att det kan vara bra, har ju inte pappan något att säga.

MEN vissa saker kan man nog inte bli av med, som städandet, jag har samma problem med min grabb. Det är nog något vi får leva med, eller så får jag stå ut med att han inte kan städa. Som jag ser det…

Man kan ju för att underlätta. Sätt upp bilder så att det blir tydligt i allt han ska göra. Scheman om när han ska duscha, och bild schema om hur man gör.

I allt där du tycker att han har problem.

Jag trodde att min grabb skulle tycka det var löjligt… han är iaf 15. Men han tycker att det är bra, för som han säger, då vet jag hur/vad jag ska göra!

Prova det iaf å se om något kan bli bättre.

Sen måste man lära in dem riktigt från början. När jag jobbade på ridskola hade jag hand om handikapp ridningen, då fick jag berättat om en som skulle lära sig att åka buss. Då hade man "klippkort" som man stoppade ner i en maskin å så klippte den av en flik. Ledsagaren klippte två klipp en till sig å en till den som skulle lära. Ett par gånger senare fick den med handikapet klippa, även då två gånger då ledsagaren va med. Sen skulle h*n åka själv och allt flöt på bra. När H*n kom ett par dagar senare och behövde ett nytt buss kort blev de fundersamma, det tog slut så fort. Men h*n hade ju hela tiden klippt två gånger, för det va ju det h*n va in lärd att göra, förstog inte att när h*n åkte själv skulle man bara klippa en gång.

Därför är det så viktigt att man lär rätt från första början. Om man lär sig att man plockar undan kläderna, sen torkar av och sen damsuger, och att man alltid gör så, då blir det inge svårt!

Försök så.

Hoppas verkligen du kan hitta ett sätt som passar er!

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Sweetelle
2008-12-08 13:04
#15

Såg att du skriviti en annan tråd:

"Har precis blivit väldigt övertygad om att mitt bonusbarn (BB) har Aspergers. I princip allt stämde in på honom! Bra minne - det har han endast när det gäller sina intressen, annars försvinner allt vilket gör att han knappar in allt man säger i sin mobil."

Att han knappar in allt på mobilen tycker jag låter jättebra, då har han ju redan på egen hand skapat sig hjälpmedel. Något som ofta (tycker iaf jag) är jobbigt när man har sådana här problem är att man förväntas klara sig utan hjälpmedel, omgivningen kan bli irriterad om man vill skriva upp saker tex, det där är ju inget det kan du väl komma ihåg. Problemet är ju då att man blir stressad, känner sig dum och krånglig och kanske struntar i att göra det för att inte störa andra.

Det är som att säga åt någon som ser dåligt att den är tramsig som inte kan se eller någon som har rullstol, att det är bara att gå dit man skall, men kan man inte så kan man inte.

Som sagt att han skriver upp saker är jättebra, uppmuntra att han gör det och hjälp honom komma på ännu fler saker som underlättar hans liv. Kanske listor på vad det innebär att städa sitt rum; slänga tvätten i korgen, plocka iordning, skaka mattorna och dammsuga, har han en sådan lista på insidan av garderoben tex så kan han följa den och du behöver inte hela tiden påpeka allt. Ett bildschema kan ju vara ett alternativ om skrivna listor är för ospecifikt.

sisan881
2008-12-08 14:38
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#16

Hej

Jag har faktiskt försökt få honom att skriva en egen lista på hur man städar rummet och sen har han ett jobb i hemmet (alla har det) och  han får plocka i ordning efter en måltid, plocka ur diskmaskinen en gång ock kasta soporna. Dvs. 1 ggr/vecka. Fyra år har gått och han klarar inte av det. Det har hänt att han tyckt att det är orättvist att inte min son inte gör det varje vecka. Han får andra uppgifter, dammsuga överallt, hjälpa till med tvätten osv… men bara för att hans uppgifter varierar så kan inte mitt BB se att han gör något alls.

Pappan tycker att sonen kan få varierade uppgifter också men accepterar när jag säger att han inte klarar det. Han tror det beror på klumpig motorik, alla kan inte vara händiga (som jag är) men han är ju teoretiker - Och då gör det inget.

Min oro är just framtiden - Detta blir intressant att höra vad ni tycker om förresten ………,

Pappan säger att han kommer lära sig när han flyttar hemmifrån för att han själv lärde sig då (han var lite bortskämd). Och jag säger att jag inte tror att han kommer klara det. Jag ifrågasätter - hur ska han kunna äta? Han kan inte handla, inta laga till, inte planera mat, inte ens värma upp färdiga matlådor osv. Hur kommer hans hem se ut? Han ser inte vad som behöver göras och är oförmögen att göra utan att man pekar med full hand. Han klarar inte av pengar - alls. Hur kommer det gå med räkningar, kpommer han ha pengar till mat hela månaden ut? Men, pappan tror inte det blir ett problem, han tycker jag larvar mig och överdriver.

Tror ni det går? Tycker ni att jag överreagerar?

Det med schema var en bra idé. Jag har en dotter med generell språkstörning som har schema med bilder över vad som händer idag - typ. Om jag gör ett veckoschema där duschning, mat tider, sov tider, städning och hur man gör ingår så kanske han kan klara det. Då kanske han får en rutin innan han flyttar ut. Han kommer väl kasta soporna utan sopor ett par gånger *fniss* - han är precis som med killen med bussbiljetten. Uj, vad reseberättelser jag har :-)

Kan ju säga att han vill vara ensam så han vill flytta till studentrum så fort han är 18 år så han får vara ifred på rummet.

Gjorde appropå något annat testet som fanns en länk till, tittade på andras och såg ganska lika ut så jag testade mig själv för att ikväll testa mitt BB, har redan bokat tid med honom ikväll. Här är mitt resultat iaf…

Niklas
2008-12-08 14:46
#17

#16: Jag tror att det krävs ett mirakel om han ska klara det när han blir myndig. Nu är jag ingen läkare och kan inte ställa diagnoser, men för mig är det ett skolboksexempel när jag läser vad du skriver. Får han ingen diagnos ser jag ingen ljus framtid för honom eftersom det är en nyckel till all möjlig hjälp, även ekonomisk.

Gör ett av testerna för Asperger tillsammans med pappan och se vad som händer.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

sisan881
2008-12-08 14:53
#18

JA - precis. ur ska han kunna hålla ett jobb??? I de flesta jobb måste man kunna följa en instruktion, samarbeta med arbetskamrater mm.

Klarar folk med Asperger att sköta sina jobb???

Måste få pappan att öppna ögonen - Jag lever med en struts !!! alla vill vi ju våra barns bästa och det vill han med, men han ser inte problemet - jag måste få upp ögonen på honom på något sätt. Nu lyyssnar mitt BB mest på mig så jag tror vägen är genom honom.

Niklas
2008-12-08 15:10
#19

#18: En del klarar sina jobb alldeles utmärkt. Alla har olika svårigheter precis som vi utan diagnoser. Det finns en konsultfirma som bara anställer aspergerdiagnosticerade, men det passar naturligtvis inte alla.

Pappans resonemang håller inte ihop. Om sonen har Asperger kommer han inte att bli bra när han flyttar hemifrån. Blir han bra då har han inte Asperger och i så fall kommer han inte att få en diagnos. Man tar inte bort ämnen från barn i skolan om det inte är för att rädda betygen i andra ämnen. Det låter inte som om det är problemet i hans fall. 

Klipp ihop delar av dina texter här, där du beskriver killen, och ge det till pappan så att han kan läsa i lugn och ro. Får han det serverat skriftligt i en så stor dos måste han åtminstone börja fundera. Du kan visa honom någon text som beskriver Asperger också (Om Asperger syndrom).

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

sisan881
2008-12-08 16:21
#20

Kanon - det ska jag absolut läsa.

Kan ju berätta vad han vill bli som stor:

Han vill forska i religion mm. - hans favvoämne! Han är inte religiös och tror inte egentligen på något av det han läser men han är fashinerad på något sätt och läser om allt "onaturligt". Så religion, sekter, occulta saker, typ numerologi, spådommar, läsa i handen, hyptnos, trans, islam, fanns jesus? skillnader och likheter mellan gudar, just det, mytologi, meditation, häxors tro om medicinalväxters inverkan mm.

Hans intresse leder till att han köper böcker om allt, antecknar massor om detta, testar att spå för att inse att det inte fungerar men då kan man grotta ner sig i varför vissa tror på det och säger att det funggerar och andra inte - han har plockat giftiga växter som han börjar mala hemma på rummet… blev riktigt arg när jag hittade gullregn i alla dess former - det är ju jättegiftigt! Han skulle utvinna olja ur fröna…. GGGAAAHHHH 

Han kan vara jätterolig att diskuttera med (om ämnet är rätt) samtidigt som han kan vara jättejobbig. Jag känner mig väldigt skyldig för att jag känner som jag gör och för att jag kan bli så fruktansvärt frustrerad.

Annons:
giffan
2008-12-08 18:18
#21

Försök att inte sätta för stora krav på honom.

Min son som är 15 kan inte damsuga och städa, han får göra på sitt rum som han vill, sen någon gång ibland så tar jag en rajd i hans rum för att det ska vara uthärdligt att sova där.

Gå ut med soporna är rena döden för honom (de lukat ju illa) och för att inte tala om att diska…

De gånger han hämtar ved är de så små pinnar så det går bra att ha som tändved…

Nu får han iaf hjälpa till med vissa sysslor i hemmet, men det gäller verkligen att hitta de som passar honom. Och att verkligen uppmuntra honom till att göra dem. Du ska inte tro att han skulle duka bara för att jag börjar med maten (han dukar nästan varje dag) Jag får alltid säga till vad han ska göra.

Han kan inte göra ett schema helt själv, jag måste hjälpa honom att fylla i det, så att allt kommer med och i rätt ordning. Det kan även vara bra att sätta upp bilder om Hur man gör när man duschar mm.

Det jag däremot aldrig behöver säga till honom, det är att nycklar och böcker och sånt han ska ha med sig till skolan kommer med. Han är 110% i skolan och det finns inte i hans värld att man kan skolka el göra saker som man inte får. Det är nästan så att lärarna tror att det är något fel om han inte skulle stå utanför klassrummet 5min före lektionen börjar.

Som någon skrev tidigare. Ge han någon bok om Aspergers och se om han känner igen sig. Hör av dig till habiliteringen och se om du kan få råd och hjälp utan någon diagnos.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

sisan881
2008-12-08 20:17
#22

Hej

När han städar på rummet så blir det uthärdligt, inte dammat, ordentligt dammsuget osv. Han dammsuger mitt på golvet bara. Han lider inte av lukt så sopor är det enklaste han gör - han blir nästan glad när jag ber honom. Diska blir inte bycket - vi har ju diskmaskin så det handlar om att stoppa i maskinen. Ev. diska någon gryta. Det är inte så många saker han har att göra - och jag känner att vissa saker behöver han träna på för att han ska klara sig bättre när han flyttar hemifrån.

Precis som med din son så behöver jag inte längre kolla skolan. När han precis flyttade till mig så skolkade han massor, han hade 8 IG i betyg. Mamman bodde han hos då och han hade inga sovrutiner så han var uppe dygnet runt, han blev mobbad i skolan så dit ville han inte gå. När han flyttade till mig så blev det jättekoll på sovtider, att gå, när man går osv. Gjorde mig också smått avskydd av fröken på skolan - han fick en ny :-) Hon menade på att han fick skylla sig själv eftersom han ser ut som han gör. Han vill bara gå klädd i kläder som har stil från 1860-talet ungefär. Höghatt, kravatt, svart kavaj och krås. Så jag frågade om det inte står i skollagen att man skall uppmuntra elevers individuallitet, att man inte skall segregera, peka ut elever utan istället lära dom att acceptera varandras olikheter. Jag ifrågasatte varför hon tror att skollagen gäller i alla klassrum utom hennes och sen bad jag om rektorns telefonnummer. Snabbt fick han en ny, jättebra lärare som killen tyckte var fantastisk! Idag går han på en annan skola - han går i gymnasiet nu.

Kan ju säga att jag har gjirt testet med han nu - inte lätt då han ska börja analysera frågorna hela tiden :-) Han tyckte själv att han var bättre på kommunikation och socialt samspel än vad jag skulle bedömt - annars tyckte jag att det stämde ganska bra överens med min bild av honom. Här är resultatet iaf…

Han har också gått med på att läsa om Asperger

sisan881
2008-12-08 20:18
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#23

Glönde visst ladda upp filen - nu kommer den iaf.

Niklas
2008-12-08 21:26
#24

#20: Jag vet en "asperger-tjej" i samma ålder som är intresserad av religioner på ungefär det sätt du beskriver. Hon funderade ett tag på att "prova" några av dem för att se om det var något för henne.

#23: Vilken poäng kom han upp i på testet?

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

sisan881
2008-12-08 21:41
#25

Hej

Jag förstod inte riktigt vad som menades så du får jättegärna förklara vad de olika delarna står för - för en novis. Jag har bara kunnat jämföra med mig själv och det var STOR skillnad.

Här är hans poäng:

Din Aspie poäng : 145 av 200

Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 77 av 200

Stor sannolikhet att du är Aspie

Aspie talang 9.0 Över normal

Neurotypisk talang 3.8 Normal

Aspie tvång 6.2 Normal

Neurotypisk tvång 3.1 Under normal

Aspie aktivitetsmönster 7.9 Över normal

Neurotypisk social 2.8 Under normal

Aspie kommunikation 7.6 Över normal

Neurotypisk kommunikation 4.5 Normal

Aspie jakt 5.8 Normal

Neurotypisk jakt 3.4 Normal

Aspie perception 5.1 Normal

Neurotypisk perception 1.6 Under normal

Niklas
2008-12-08 21:55
#26

Jag har inte satt mig in i detaljerna.

Det finns ett antal områden som de mäter i testet. Flertalet mäter de för både Asperger och icke-asperger, men några är bara aktuella för detena eller andra. Har du en hög siffra på ett område som börjar med "aspie" pekar det åt att du ligger åt aspergerhållet inom det området. "Neurotypisk" innebär att det inte är Asperger, det många kallar "normal".

Talang kanske är sånt som musikalitet eller konstnärlighet. Jag vet inte. Tvång är ett område som många med Asperger har problem med. Saker de måste göra. Aktivitetsmönster vet jag inte vad det är. Social är nog vad det låter. Många med Asperger anses asociala. Kommunikation är kommunikation, förmågan att kommunicera. Jakt vet jag inte vad det är. Perception kan nog hänga ihop med sånt som förmåga att sätta sig in i hur andra mår. Det är en gissning, men för mig låter det lite som om de är ute efter empati.

Den som vet bättre får gärna rätta.

Det mest intressanta tycker jag är:

Din Aspie poäng : 145 av 200 Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 77 av 200 Stor sannolikhet att du är Aspie

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
sighni
2008-12-09 13:42
#28

Perception betyder varseblivning. Hur vi upplever med våra sinnen. Hur vi tolkar det vi hör, ser ,känner o.s.v.  Personer med NPF brukar har perceptionssvårigheter.

sighni
2008-12-09 19:32
#29

#8 tycker jag är ett bra inlägg. Pojken har rätt till stöd och hjälp.

#9 är också bra. Varför ska det vara så svårt att få diagnos och behandling så fort det inte handlar om någon somatisk sjukdom?

Många av förslagen med bilder, scheman och listor tycker jag är mycket bra. Du verkar vara en naturbegåvning som kommit på det här med struktur själv (andra behöver gå på kursFlört). Du märker ju också att han tyr sig till dig. Det är gott betyg. Jag har gått både TEACCH och PECS i mitt jobb för att nämna några.

Jag tycker inte han ska få flytta till studentrum för att få vara ifred. Jag tror han behöver ha någon /några omkring sig för att inte bli helt introvert. Min sambo som nu är 42 år ,och precis fått sin diagnos, har blivit "lämnad ifred" i hela sitt liv. Han vågar knappt gå utanför dörren idag. Han kan ju stå som exempel också hur det kan bli när ingen förstår vad som fattas. Om hans omgivning förstått att han har AS kunde han besparats många problem inkl alkoholmissbruk.

Jag håller med #17.

#20 Jag tycker inte du ska förebrå dig. En person med AS kan vara jättejobbig när h*n drar igång om sitt stora intresse. De märker/förstår inte att det blir för mycket. Det är nog inget ovanligt intresseområde din pojk har och jag tycker man ska uppmuntra det som personen är bra på. Han kanske kan jobba som forskare inom det området vad det lider. Han behöver kanske inte ha så mycket personliga kontakter vad det gäller det området så det är fullt tänkbart. På högskolor/universitet finns också en person anställd för att underlättar för studenter med funktionshinder.

Vad är det för ämnen som inte finns i aspergerklassen på gymnasiet? Är eleverna fasta i den klassen? I min hemstad går de som kan både på sitt vanliga program och i aspergerklassen. Hur många dagar det går där är individuellt. 

Det här testet som du gjort var finns det?

Talang kan vara som Niklas beskriver men även annat som man är bra på. Vad som menas med aktivitetsmönster måste man nästan läsa frågorna. Det blir ren gissning annars. Vad jag tänker på är vilka aktiviteter man klarar att göra vad gäller det dagliga, arbete och fritid. Men som sagt utan att ha sett testet är det en gissning.

Jag tycker också att du verkar ha kommit långt och det är ju tur för killen att du hamnade i hans väg. Jag önskar att någon hade gjort det för min sambo när han var 16 år.

sisan881
2008-12-09 22:25
#30

Hej

#29 tack för synpunkterna - Att jag har en tydlig struktur med "inbyggd" arbetsfördelning mm hemma beror nog på att jag är ensam under veckorna med 4-5 barn. Vi har det väldigt lugnt, och aldrig bråk mellan barnen eller mot mig. Kör med 0 tolerans med att retas, tjafsa osv. Sen är jag ultrarättvis. Ingen får mer för att den tjatar eller så - snarare tvärt om. Belöningar - inga mutor! Och när det gäller att hjälpa till så brukar jag säga att jag har en familj - ingen hotellverksamhet.

Skrattande Jag har förberett honom om att han kommer få en städlista och att torsdag är städdag - han tyckte det var bra att kunna pricka av. Fick också hans första fundering om att kunna ha Aspergers - "Dom är smarta och föredrar ensamhet - precis som jag - men då är jag ju inte unik - det är inte bra. Jag vill vara konstig."

"Jag tycker inte han ska få flytta till studentrum för att få vara ifred." Håller absolut med - det skulle inte ta lång tid för han att grotta in sig och tappa koll på både tid och rum - precis som du beskriver din sambo. Hemma så frågar jag inte utan ex. igår när han kom hem så sa jag bara "tvätta händerna, ta på dig en t-shirt och kom ut till köket. Vi ska baka ppepparkakor, vill man smaka får man baka *stort leende* " Han bakade avkapade huvuden på gubbar, krossade hjärtan och skelett men - dom blev goda :-) Gör jag inte sånt så sitter han 100% av tiden ensam på rummet.

Tycker absolut man ska uppmuntra det man är bra på!

Här går Aspergerbarnen i en klass på heltid där alla läser samma ämnen vilket ger en grundläggande behörighet till Universitetet - basämnen. Inte religion, psykologi eller latin - hans favoritämnen. Han pratade om att bli Psykolog först men jag övertalade han att inte satsa på det - Det är ju bra om man tycker om människor, inte har problem att träffa nya och faktiskt bryr sig om dom som kommer dit. *fniss* Han har inte direkt empati. Kan inte med säkerhet säga att han brydde sig så mycket när han fick en lillebror… hmmmmm Han kan inte ens fejka att han bryr sig - sådär som jag kan göra ibland med andras i-land problem. Foten i munnen 

Religion är mycket bättre. Kartlägga sekter säger han och vrider händerna med ett stort flin. Han skulle inte komma in utan religion i Gymnasiet. Idag ber om extraböcker av lärarna och undrar om han är för ung för att skriva in sig på extrakurser på Universitetet.

Hur kan man vara SÅ boksmart och inte kunna andra simpla vardagssaker - Det är svårt att greppa det!

Testet var en länk jag hittade här: http://www.rdos.net/sv/

Funderade på om "aktivitetsmönster"  kan vara dessa upprepande rutiner dom syftar på.

Du får gärna beskriva mer om hur det är att leva med Aspergers som vuxen - förstår att det är olika mellan folk men vilka svårigheter har man - mellan tummen och pekfingret???????

Niklas
2008-12-09 22:52
#31

#30: Hur kan man vara SÅ boksmart och inte kunna andra simpla vardagssaker - Det är svårt att greppa det!

Kan det inte vara just så, att med den hyperfokusering han gör på böcker, blir det ingen energi och tankeverksamhet över för vardag? Den klassiska tankspridde professorn.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Sweetelle
2008-12-10 01:02
#32

#30: Hur kan man vara SÅ boksmart och inte kunna andra simpla vardagssaker - Det är svårt att greppa det!

Gör samma citering som #31 och lägger till en kommentar; det är här kärnan är enligt mig. Folk undrar och man undrar själv. Kan man få 1,9 på högskoleprovet men inte klarar av att få sina ungar till förskolan på morgonen måste man ju vara lat eller fullständigt nonchalant mot vad som är viktigt i livet.

Det absolut värsta är att man undrar själv, och  inte kan greppa själv att man inte klarar sådant som andra tycker är självklart, det kan verkligen ta kål på självkänslan.

Vill också skriva under på det som många andra sagt, vilken tur för grabben att han har dig, och du verkar ha en naturlig fallenhet att göra det som hela tiden är bäst. Bara du tar hand om dig själv och orkar vidare. Beundrar dig och önskar jag kunde vart lite som dig i min roll som mamma ;o)

sisan881
2008-12-10 13:43
#33

Hej

Ja - det är just ärför jag skriver "boksmart" och inte bara "smart". Killen är precis som Niklas beskriver det - en liten professor :-) För mig är en person som kan lösa problem praktiskt,laga och uppfinna praktiska lösningar men hopplös på de teoretiska bitarna också smart. Och när det gäller sånt är han långt under medel.

Känner mig inte alls duktig snarare taskig, hjälplös och lite förvirrad med vad jag ska göra. Däremot kanske jag är bra på att alysera resultatet för att få det resultat jag vill med minsta ansträngning. Jag kanske är lat ;-)

jJag kan ex. inte kan se på när han plockar ur diskmaskinen, lagar till en macka mm - det är otroligt stressande för mig. Eller se han vanka fram och tillbaka framför mina fötter för han vill säga något och så ska han tänka ut en bra formullering - sen är det inget viktigt. Eller detta ständiga mummel - har försökt få han att förstå att, vill han något så är det en fördel om mottagaren hör vad han säger. Man blir irriterad, frustrerad på så mycket - ingen annan blir jag lika frustrerad på - så man känner sig skyldig.

Fast han är ju mycket bättre nu. I början för några år seadan så stod alla skåp öppna, kylen och frysen med liksom lådorna. Mjölk, smör bröd var framme, disk överallt och smulor. Hur kan man få så mycket smulor? Det såg ut som en tromb hade passerat - Jag höll på att bli galen!

sighni
2008-12-10 16:54
#34

Jag känner igen en del i min sambo. Nu är han glad över att ha fått diagnosen. Den ger honom förklaring på mycket sedan vill ju han också vara "konstig" som du skrev. Han tillhör inte denna världen. Jag log lite när jag läste om pepparkaksbaket. Min sambos stora intresse är skräckfilm. Han hade säkert också bakat sådana kakor om han varit 16 år.

Jag tycker inte att du ska känna dig taskig, hjälplös och lite förvirrad med vad du ska göra. Jag tycker du gör ett jättejobb och jag håller med #32. Du får inte ta ut dig så du blir sjuk själv.

Det är ju inte någon mening att börja en utbildning han inte är intresserad av eller som leder till ett yrke. Min sambo gör ingenting som inte intresserar honom. Är det något som han bara måste då gäller det att diskutera och argumentera bra. När han gör något "vardagligt" ex. dammsuger då muttrar och svär han hela tiden.

Han har mycket svårt för att vara utomhus så det är "krig" innan vi kommer iväg att handla ex.vis. Ibland följer han inte med in i affären utan sitter i bilen.

Han är oehört ljudkänslig och lättstressad. Han har också fått problem med depression. Efter sitt alkoholmissbruk har han fått fler problem än han hade tidigare ex. det här med att inte vilja vara ute eller träffa folk. Det hör till saken att han är otroligt duktig på att spela gitarr (vilket är hans andra stora intresse) och han har spelat med olika rockband, orkestrar och jazzgrupper på scen. Sedan hände något och nu går han sällan ut.

Jag har djur också, 3 hundar och 3 katter. Det tycker han är för mycket. Det kan stressa honom ibland. Han bryr sig inte om ifall det är människor eller djur. Det är för många helt enkelt. När dom gör något som stör honom tycker han att de kränker honom. Vi har diskuterat detta och jag har förklarat att djur inte tänker så.  Han är också väldigt begåvad och duktig på språk men har tyvärr aldrig använt sina talanger till något vettigt.

Funderade på om "aktivitetsmönster"  kan vara dessa upprepande rutiner dom syftar på.  Det låter mycket troligt.

Hur kan man vara SÅ boksmart och inte kunna andra simpla vardagssaker - Det är svårt att greppa det!

Ja, jag kan förstå din reaktion. Men det är inget ovanligt i denna världen. Jag har haft elever som inte kan tala men som kan sjunga så man förstår orden. Jag har också elever som är oehört svaga när det gäller att läsa, skriva eller räkna men som klarar praktiska göromål galant. Olika aktiviteter/funktioner styrs ju av olika delar i hjärnan om det möjligen kan vara en del av förklaringen. Det är svårt att veta.

Nej, psykolog hade nog inte varit så lyckat men det låter väldigt spännande att han vill studera olika sekter. Hoppas han kan underkuva sig en handledare. Man har ju det när man skriver uppsatser och denna handledare ska ju se till att uppsatsen håller måttet och följer alla de konstiga regler som finns för hur en uppsats på olika nivåer (magister/doktorsnivå) ska se ut. Min sambo hade nog inte klarat det. Han hade nog inte brytt sig vad någon handledare hade sagt. Här tror jag att det är viktigt att universitetet vet om hans funktionshinder och att handledaren får hjälp med hur h*n ska handleda din pojk.

Det där att han ska formulera sig riktigt innan han säger något känner jag också igen. Om min sambo ska säga något eller berätta vad han skrivit eller någon sagt så vill han återge det ordagrannt, annars blir han irriterad. Han kan inte bara säga vad det rörde sig om i stort.

Jag tycker det är alldeles utmärkt att du ligger på med att han ska "hjälpa till". Min sambo har fått flyta genom livet utan att någon tagit tag i honom. Man har tyckt att han varit lat o.s.v. men inte förstått varför eller hjälpt honom igång. Så han är den lataste och mest oföretagsamma människa jag träffat. Gissa om vi har diskuterat detta! Han har nu kommit så långt att han har några uppgifter som är hans. Han dammsuger hela huset (2vån.), eldar, tvättar och passar hundarna en gång i veckan när jag jobbar. Nu har han börjat följa med och hämta posten. Vi bor på landet så vi har brevlådan en bit iväg. Han är också med när vi handlar.

Jag tror det är oundvikligt att bli arg,ledsen eller irriterad. Det kan vara jättejobbigt men det är ju inte alltid det. När han mår bra och är på rätt humör är han den bästa människa som finns.Jag vill inte vara utan honom.Kyss Om man bara kan prata med varandra så löser sig det mesta.

Annons:
sisan881
2008-12-10 21:14
#35

Skräckfilm YES! Nosfurato i alla dess former, gärna de gamla (med usla effekter) - "dom är vackra" säger han.

Mitt BB undviker att vara ute med. Jag tjatar inte för han är ju i skolan varje dag och på helgen umgås han med flickvännen. Samma sak är det med min dotter (med språkstörningen) hon får anstränga sig så mycket i skolan att hon är utpumpad mentalt när hon kommer hem - jag låter dom krypa in i sina hålor och lugna sig ett tag.

Om din sambo är duktig på gitarr så kan han väl inte ha motoriska problem? Killen är hopplös med händerna, både finmotoriken och grovmotoriken är dålig. Han vet inte alls vart han har sin kropp.

Vi hade också en katt - han sa jämt att han tyckte om katten. Vi har också två vångar - kattlådan var i badrummet där nere sen var katten jämt i hans rum. Katten var aldrig på övervåingen. Dom sov ihop tom. Jag såg nästan aldrig katten. Jag bara påminde om att "nu måste du mata katten" och sen turades jag och min man om att göra rent lådan. Det fungerade länge. En dag hade han stängt dörren till rummet. Jag blev lite sur för då kommer inte katten till lådan. Så jag går in och säger till, men katten var inte där. Jag gick fram till matskålen och den var så full att massor låg utanför. Jag frågade "Vart är katten" - han tittade fårvånat upp. Han hade av misstag släppt ut katten 2 dagar innan (tror vi) sen har han inte tänkt på att katten som han tom sov med var borta. Att maten inte försvann reagerade han inte på. Katten frös ihjäl ute, den klarade sig inte eftersom den alltid varit inne. Inte en reaktion från killen - som om att han inte brydde sig.

Att "inte förstå att djuren inte kränker honom" - Mitt BB kan ju bli upprörd på vår bäbis för att han ex. avbryter honom, gör honom illa - bäbisar kan ju vara hårdhänta. Det är ju ungefär samma sak.

"Jag har haft elever som inte kan tala men som kan sjunga så man förstår orden." Min dotter är sån, hon kan inte orden men hon spelar gitarr. Hon kan inga accord men hon håller takten. -  riktigt tonsäker!

"Jag har också elever som är oehört svaga när det gäller att läsa, skriva eller räkna men som klarar praktiska göromål galant." Det är därför jag inte tycker det är bra om dom inför mer teori i slöjden. Dessa barn kan ju få vara bäst i något ämne :-)

Är du lärare?

Problemet som sagt blir med mentorn - Jag läste en text han skrev häromdan. Jag kunde faktiskt inte hålla mig för skratt. Elakt men det blev för roligt - Hur man kan få politik att låta som Shakespeares Hamlet *fniss* 

Han är också ibland en riktig känslomänniska - här är kontrasten mot detta med katten. Han skriver dikter - om mörker - inte kärlek och läser upp dom med stor dramatik.

Han är superromantisk mot flickvännen, jag äger ingen romantisk ådra så jag håller på att få kväljningar när jag ser han hålla på *ASG* Men, hon gillar det. över huvud taget hur snäll som helst mot henne, omtänksam, lyssnar på allt hon har att säga, hänger på vad hon än vill. Samtidigt ger han "dubbla budskap" för han berättar inget själv om han inte får en direkt fråga. Han väntar på att hon ska säga till när dom ska träffas - gör hon inte det blir det inte av, vilket kan tolkas som ointresse. Han har gjort henne skenerad så hon hållt på att dö - av obetänksamhet. Vet ju själv hur jag hade ragerat när jag var 17 år om pojkvännen tog in en till vardagsrummet till sina föräldrar och sa "Vi har skaffat p-piller idag - titta vad vi fick. Jag vet inte om det gjorde ont" han vänder sig till flickvännen som håller på att rasa ihop av chock "Gjorde det ont? Vill du berätta?" säger han. Han fortsätter "Sen frågade dom om jag hade en könssjukdom och jag kommer inte ihåg om jag har gjort ett test så då gjorde dom ett test". Jag vet inte svaret än. Och där sitter vi och undrar hur vi ska rädda situationen för den stackars tjejens skull. Han var ju bara stolt. hon höll på att dö - Men, vi fann oss snabbt och bara skämtade bort det.

Skrattande

Det mesta löser sig som du säger, man får ta saker med en nypa salt och ta fajterna där dom behövs.

Niklas
2008-12-11 13:59
#36

#35: "Om din sambo är duktig på gitarr så kan han väl inte ha motoriska problem? Killen är hopplös med händerna, både finmotoriken och grovmotoriken är dålig."

Det är inte ovanligt med bra finmotorik och usel grovmotorik. Någon som är jätteduktig på att teckna kan inte gå genom ett vardagsrum utan att skapa kaos på vägen.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

sisan881
2008-12-11 14:26
#37

Ahhh

Det är klart - Det var bara en klantigt ställd fråga :-)

Mer en fråga om han har motorika problem? Uppenbarligen har han inte det i finmotorik men om han har det när det gäller grovmotoriken.

Jag har tjafsat betyg med lärare några gånger pga. mototiken. Att ge han IG i ex. musik för att han inte kan lära sig att spela en låt på gitarr är vansinne. Jag satt timtal för att lära han att ens hålla ett acord, men helt kört! Läraren hotade med betyg och jag hotade med rektor och JO. Han fick G :-)

Själv säger han inget, han blir ju bara ledsen.

sighni
2008-12-11 16:38
#38

Min sambo är väl inte direkt händig sen om det beror på att han inte vill eller inte kan. Ja,det kan nog skifta. Om något blir krångligt vilket det ofta blir så blir han väldigt irriterad. Jag uppfattar personer med AS som mycket kontrasternas folk. Dom kan klara vissa saker galant men annat som vi uppfattar som enklare eller liknande går inte alls. Men jag uppfattar honom inte som klumpig eller så.

Väldigt tråkigt med katten. Omsorgerna om djuren svänger vad det gäller sambon. Han kan också glömma att de ska ha mat men oftast kommer han ihåg det. Nu har han inte huvudansvaret. Det har jag.

Ja, jag är speciallärare. Jag håller med dig. Jag tycker det var ren katastrof när man minskade timantalet i gymnastik, hemkunskap m.fl. praktiska ämnen. Jag håller med dig, alla har något de är bra på och det är bra för en själv om man klarar något. Dessutom behöver alla praktiska inslag i skolan.

Ja, mörkret är en stor fascination även för min sambo. Han är också romantisk, mycket romantisk.    "över huvud taget hur snäll som helst mot henne, omtänksam, lyssnar på allt hon har att säga, hänger på vad hon än vill". Stämmer fint in på min sambo. Han kan vara en ren dröm. Snällare människa får du letar efter. Han är inte det minsta våldsam snarare tvärtom.

Jag har aldrig varit med om några sådana där pinsamma historier. Det är lite roligt i efterhand.

Jag kan inte kursplanen för musik men det är ju enkelt att kolla vad som krävs för G på skolverkets hemsida. Där finns ju alla kursplaner.

sisan881
2008-12-11 20:11
#39

Hej

Jag har kolla upp vad som sägs om alla praktiska ämnen. Man får inte bara bedömma hantverksskickligheten eller att man i idrotten har god fysik/motorik mm just för att dessa ämnen bygger på anlag eller intresse. Har läst lite om det, är själv Engelska / Data / Textillärare med fördjupning i Specialpedagogik och Musiskt lärande.

Som textillärare får man inte ge ett IG till en elev som inte klarar av slöjden pga. dålig motorik - bara man försöker. Skulle handskickligheten behöva kompletteras så kan man erbjuda eleven att göra vissa delar teoretiskt - ska vara lika mycket värt. Ex. så kunde han ha skrivit en uppsats om Gitarrens utveckling. 

Sen tycker jag att en elev med finmotoriska problem borde få gå på slöjden mer som Träning - tova tex. är jättebra Träning.

Niklas
2008-12-11 20:29
#40

#39: Det är inte alla lärare som har kommit in i det där med mål än. Det har ju inte alltid varit på det sättet (tyvärr). En förklaring men ingen ursäkt.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

sisan881
2008-12-12 00:51
#41

#40 Nu hänger jag inte med hur du menar ?!?

Annons:
HannaM
2008-12-12 00:53
#42

Tror han menar gamla lärare som inte orkar sätta sig in i nya mål…. gissning

sighni
2008-12-12 04:56
#43

#39 Jag hade en känsla av att det var så men som sagt jag kan inte kursplanen för musik och då är det bäst att inte uttala sig. Men det verkar inte logiskt att ge en elev IG som verkligen försöker.

#40 Man måste ha läst läroplanen och kunna kursplan och betygskriterier i de ämnen man undervisar annars är det tjänstefel.

Niklas
2008-12-12 06:17
#44

#41, 42: Inte nödvändigtvis gamla lärare, men lärare som har lärt sig det "gamla" sättet och inte har kommit in i det nya.

#43: Ja, tjänstefel begås. Inte av illvilja.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

sisan881
2008-12-12 10:27
#45

#44 Många har säkert hamnat i en rutin - "men så har jag alltid gjort"- men man måste ju veta vad som gäller och så måste man applicera lite intelligens och logiskt tänkande.

Betygskriterierna är extremt luddiga, man sitter därefter i grupper runtom i skolorna och diskutterar hur man på den skolan skall tolka dessa kriterier. Är man ensam i ett ämne på den skolan så kan det ju bli så att man fastnar i gamla rutiner. Det är lättare för ex engelska lärare att sitta ihop, det brukar ju finas några iaf.

Har träffat lärare ute som säger att dom vet direkt när dom ser en elev vilken typ av elev det är. G - elev, VG - elev osv. Då blir eleverna chanslösa! Riktig farlig inställning. Jag tror på att dokummentera ordentligt. Då kan man argumentera för varför en elev får ett visst betyg, och olika fysiska/psykiska svårigheter mm måste man ta hänsyn till!

[Thiah]
2008-12-13 21:43
#46

Vill bara  lägga in lite att min karl som har asberger (+ lite annat) kan lägga in hela sin själ i ett t.ex. data spel eller problem på jobbet men  kan inte förstå att han måste använda tvål när han duschar…

det finns vissa saker man alltid måste upprepa, hela tiden…

sighni
2008-12-15 13:26
#47

#46 Känner igen det. Sambon hyser stark motvilja mot att hålla sig ren. Tyvärr.

sisan881
2008-12-15 17:12
#48

Ja, Killen gillar inte att vara ren - gillar inte vatten eller att torka sig.

Kan ju säga att städningen i Torsdags gick ganska bra, inte så bra som man hoppas men det får duga.

Däremot blev jag upprörd när jag ser en kartong på rummet - han ville inte att jag skulle röra kartongen ifall innehållet gick sönder. Hmmmm….. då undrar man ju. Så jag öppnade kartongen och hittade massor med glas, muggar och bestick som var smutsiga. Han vet att han inte får ta in glas på rummet eftersom han krossat så många därinne. Så - för att dölja glasen samtidigt som han ville slippa gå ut med disken till köket så la han ner allt i kartongen. Inte undra på att jag har haft sån brist på glas mm. Vad som gjorde mig vansinnig var att jag faktiskt köpt glas för 500 kr och bestick för 300 för att fylla på. Hans infall har kostat mig 800 kr - För att han är för slapp för att gå ut med det till köket och stoppa in det i diskmaskinen. Hans rum ligger ju bredvid köket! Hans rum ligger närmast!

Annons:
Helona
2008-12-15 18:11
#49

Personer med AS,kan oxå vara extremt renliga. Jag har aldrig bett min son,om att duscha,tvätta håret,använda deo,ta rena kläder osv.Han är en dröm där!Däremot var nagelklippning ett problem länge.

Han har använt endast en begränsad del av sina kläder. Svårt att acceptera nya. Likadant med mat.

Han kan stå obesvärad inför en stor samling människor,och föreläsa. Han har imponerat på många. Men…att diska!!! Han gör nog vad som helst för att kringgå det.

Det verkar som AS och just disk inte går ihopSkrattande

Åsa

sisan881
2008-12-15 18:16
#50

*Skratt* Nej - det är något med disk som inte funkar *fniss*

Och ett gäng andra saker ;-)

sighni
2008-12-16 12:10
#51

#50 Kan det vara för att man blir blöt om händerna? Sambon gillar inte att smutsa ner händerna. Paradoxalt med tanke på motviljan att duscha.

sisan881
2008-12-16 15:38
#52

Mitt BB kan gå omkringb med olja och matrester på händerna utan att märka något - försöker få han att sluta pilla på väggarna. Vi får fler och fler fettfläckar och man börjar bli orolig över att man får tapetsera om överallt när vi flytta. HUA

[Thiah]
2008-12-17 08:25
#53

#49 haha min har lite samma…Han har hög IQ men vägrar använda tvål och lufttorkar helst.

Helona
2008-12-17 14:08
#54

Mmmmm…..Mycket är udda o väldigt annorlunda. Men jag tycker att han är….alldeles,alldeles UNDERBAR,precis som han är!!

Åsa

linhof
2008-12-18 10:25
#55

Vill bara säga att jag tycker det är underbart att läsa… Vilken lyckligt lottad unge som har dej Skrattande Du gör ett enastående jobb *kram*

Annons:
Helona
2008-12-19 18:33
#56

Tusen tack! Skäms.

aspiecb
2008-12-27 18:33
#57

Hej, tycker det låter som Asperger Syndrom eller autism ( men han kunde prata, var det så ?, det med svårt med sociala kontakter, huvudvridningar, hand eller fingerviftningar, ej hålla ögonkontakt. Intresset för attläsa böcker och sedan rabbla som ett rinnande vatten är en klar As-tendens. Har själv specialintressen ( som jag brukar säga ) och tycker om vissar serier, en favorit-sångare, musik och datorer m.m. As-personer behöver ibland ett schema och tydliga och korta instruktioner, steg-för-steg hur en aktivitet skall utföras. Detta med familjebilden har jag mindre kunskap om.

Sen kände jag igen med i att skriva in saker i mobilen, det gör jag för annars kommer jag inte ihåg mycket..haha

Lycka Till!

Mvh

C

[aspie]
2008-12-28 09:01
#58

Ja, vad skulle jag gjort utan mobilen Obestämd Glömmer det mesta.

Nu funkar inte påminnelselarmet helt plötsligt,måste försöka fixa det Rynkar på näsan

Constance
2008-12-29 12:07
#59

Hej!

har ej hunnit läsa igenom alla andras svar och inte om du sökt hjälp heller, men hoppas att du gjort det som den ända vuxna som ser och hör grabben, för han behöver hjälp och det snarast, hjälp att få veta sina svårigheter, hur han funkar och stöd att få vardagen att fungera med struktur och rutiner.

Det låter väldigt mycket som Aspegers och en del kan inte ta muntligt in saker man säger utan behöver det skriftligt eller tvärtom. Kanske kan hjälpa dig lite i vardagen, SKRIV SCHEMAN…sociala berättelser, skrivna, där man skriver ner som vett och etikett, känslor, rita små glada gubbar, lessna eller arga…Bara för att skriva ner och förklara saker som känslor tex.

Jag skulle kunna skriva ner massor men bästa rådet är att DU söker hjälp åt honom oavsett…Vill inte pappan lyssna så är det grabbend et drabbar i slutändan, ångest och depp hör till diagnosbilden också och jag känner igen allt du skriver om - men min dotter är bara 11 år än så länge och allt som vi andra har per automatik har hon inte, hon får lära sig alla beteenden, självklara saker som att komma ihåg att borsta tänderna, tvätta händerna, kissa, dricka osv.

Vi har haft rutiner, rutiner…morgon, dag och kväll på schema skrivna ner och hon är också otroligt smart högt IQ och språk, matte m.m. är hennes favvo ämnen i skolan, sämre går det med gympa, slöjd och såna övningsämnen, hon har assistent i skolan.

Den socialabiten orkar jag inte ens gå in på *suck*

Vi har fått massor av stöd från HAB, LSS - ledsagare på fritiden…Skolan, den nya och hela teamet runt henne/oss…Läst massor av böcker och på nätet…Håller på att lära mig nu om sociala berättelser, för det funkar så himla bra på henne, en sak jag tjatat om i nått år nu som hon inte tagit in, skrev jag ner och nu funkar det Glad så det finns hopp!!!

BE om hjälp, snarast…maila om du vill surra av dig! Och du är superstark som orkar och som kämpar så för en grabb som via blod inte är din…du är hans människa!!!

Margareta
2008-12-29 12:32
#60

Du är hans människa - var ett underbart uttryck - det kommer att förgylla min dag. Vi använder samma om våra djur - men det blev så självklart när det handlar om ett utsatt barn.

Lyckliga grabb som har träffat dig och du skall inte ge upp!

Oavsett om du tar pappan till hjälp - eller bara "tipsar" andra i hans omgivning (skolan tex) så gör du en insats - helt klart att pojken behöver hjälp.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

sisan881
2008-12-31 15:41
#61

Hej

Jag har lyckats en bit på vägen! Skrattande

Jag och min man (pappan) var inne på en bokhandel under mellandagsrean (tittade på en bok jag småläst i tidigare) och jag tog fram den - den hette något med "nörd" och så sa jag, gissa vem detta låter som? Pappan tog boken och började läsa på första sidorna om en pojke som var duktig på språk och hade ett stort intresse av latin mm. Han skrattade, läste vidare, skrattade lite till och sa att det var ju en perfekt beskrivning av sonen. Då visade jag förstasidan - Där stod det att pojken i boken hade Aspergers. Pappan tystnade och gick därifrån - så jag sa… Ok, jag kanske har fel - jag kanske inte kan något men jag lovar att aldrig mer nämna detta om du bevisar att han INTE har Aspergers.

Låt han göra testet: har han det så får han den hjälp han behöver innan han är 18 år (vilket gör allt lättare). har han det INTE så är ju ingen skada skedd, då kommer jag aldrig nämna detta igen.

Så, pappan sa att Ok, han får väl göra testet, han har i alla fall kommit in på gymnasiet nu så dom kan ju inte kasta ut han. Men han gör testet bara om han själv vill. Min motkommentar var att frågan ska ställas utan värderingar i det.

Vi kom hem och pappan frågade. Pojken flinade och sa att folk med Aspergers är ju smarta och intresanta människor som inte är som alla andra - vem vill inte vara det?

Så nu är det bästämt, kontakt med skolsköterskan så fort skolan startar.

Skrattande

sighni
2008-12-31 20:31
#62

#61 Grattis Skrattande

Annons:
Constance
2008-12-31 23:51
#63

#61 Jättebra…Och grabben har ju rätt *hihi* Aspergers är smarta och intressanta människor!!!

Och det finns numera företag som anställer bara aspergers…

Ett heter left is right eller var det right is left? *hm* jag minns inte riktigt, det har varit om dom på TV. Det finns speciella skolor om man vill, annars går man i vanlig skola och men har rätten till assistent om man behöver, ni har också rätt till massa stöd och hjälp via lagen om LSS, läs om det på nätet och så kan man söka Vårdbidrag och via sitt egna försäkringsbolag också…

Bara som hjälp och stöd hemma, man kan söka massa fondemedel tex. till datorer osv. via olika stiftelser, jag har adresser till ett antal och har också lagt ut omd et på både Attentions Forum och Barnsajten.

Och skulle nu en utredning/test visa att han ej har Aspergers så vet ni ju, då får man se över situationen utefter det…Eller hur?

Lycka till nu!!!

sisan881
2009-01-01 03:59
#64

#63  Precis - men detta är ett steg i rätt riktning.

Har ju sagt i flera år nu att något är fel - han är inte som andra - och pekat på saker. Att man är olika individer är en sak, eller som jag sa till en väninna. Det är den stor skillnad på att vara tonårsobstinat där dom struntar i att göra det dom ska så att man får tjata och att inte klara av att genomföra det alls.

Jag måste säga att jag intee alls förstår vad man kan få hjälp med. Är som sagt mest orolig för framtiden - när han flyttar. KAn han få hjälp med sin ekonomi, att sköta räkningar mm. Han har verkligen ingen koll alls om pengar. Kan han få hjälp att handla kläder när det behövs? Jag skulle bevisa för pappan att han inte klarade av att handla - killen gick med skor tills sulan gick mitt itu. Han hade fått pengar men trots att jag sagt att han behöver handla så hände inget och han gick med helt trasiga skor.

Det är inte så att vi inte kommer finnas till, men det är ju en omöjlig situation om vi måste åka hem till han 2 ggr/vecka när han är 45 för att kolla om han har strumpor, rena kläder, om han kommer upp och har ätit. Han gör ju detta under min "kontroll/regler" men utan att jag står och pekar med full hand så händer inget. Då mossar han in och bara sitter dygnet runt framför datorn.

Constance
2009-01-01 10:55
#65

#64 Japp, han kan få allt sånt stöd som han behöver vid eget boende, han kan få resor till olika kolli, där man får hjälp och stöd att lär in beteende ett finns här uppe i Norr - Boden Aspcenter

http://www.asperger.se/

det är som ett behandlingshem, det finns till och med olika boende för Aspergers, detta kan ni få hjälp med via eran handikapps omsorg, då Aspergers faller inom lagen för LSS och är ett funktionshinder, så kan dom hjälp er med vad han behöver och fixa detta, han kan få en ledsagare bland annat som enkomt ska finnas för tex. aktiviteter…följa på bio, ta på badhuset osv.

Man kan få hjälp med ekonomin också om man talar om vad hans svårigheter är, man kan be via banken att hans pengar går in sen och att alla viktiga räkningar går per autogiro osv.

Du ska redan nu innan utredning och test - ställa honom i kö för det, det kan vara lång kö för utredning, ta det via skolan eller direkt via BUP/HAB eller barnmottagning - oron är att han ej kommer klara sig själv då han blir 18 år. Sedan så skriver du redan nu upp hans svårigheter, så som du skrivit här - för en slags dagbok sedan du lärde känna honom, detta kan du ge till utredande psykolog och så frågar du i slutet själv om han kan ha Aspergers, det är dina misstankar. Precis så som du skrivit här…

Sedan då allt sånt är klart och ni fått besked och det ev. är AS, så vänder ni er till försäkringskassan, kommun - handikapps omsorgen, erat försäkringsbolag, talar om att ni söker Vårdbidrag och LSS stöd.

Sedan om det blir då diagnos Aspergers så ber ni skolan om hjälp också, han kan tex. behöva assistent vid övningsämnen, min dotter kommer inte ens ihåg att man ska duscha efter gympan, hon stenvägrara så vi har kompremissat, hon går på toa den tiden varje dag det är gympa, för att komma ihåg att kissa 1gång på skolan, annars kissar hon inte förrän hon kommer hem och då ska hon också vaska sig under armarna - hon har börjat lukta svett *hihi*

Annars så kissar hon alla andra dagar vid lunch och detta påminner assistenten henne om. På rasterna finns assistenten där för dottern om det uppstår en konflikt med kamraterna och hon ej förstår, hon har väldigt svårt att avgöra om folk retas eller ej.

Skolan kanske själva har märkt vars han kan behöva stöd och hjälp och så hade han ju sökt gymnasium, där kan han behöva stöd annars så finns det superbra gymnasium just för Aspergers och man får samma slutbetyg och kan gå högskola som alla andra, det är bara bättre rutiner och struktur än en vanlig skola/klass

sånt märker ni ju och om han misslyckas med saker - hitta en lösning åt honom som funkar för honom utan att han misslyckas, anpassa livet efter honom för han kan ej anpassa sig till livet enligt samhällets normer för vad som är normalt.

VI ÄR ALLA OLIKA MEN LIKA VÄRDA!

rekommenderar dig att kolla om ni har attention i eran kommun, gå till deras hemsida och forum: http://www.attention-riks.se/

http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_autism/aspergers_syndrom/

http://www.lul.se/templates/page____4713.aspx

http://www.autism.se/

Här kan man också få hjälp RFA

vi är medlemmar i RFA och Attention

LSS

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2007/9456/HTML.htm

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=22820

SKOLA

http://www.lul.se/templates/page____4289.aspx

http://www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_kan_man_gora/for_foraldrar_till_barn_med_aspergers_syndrom/

BÖCKER

http://www.kanalen.org/bok/rec.php?id=377

Om denna går att öppna kan du spara den som text och skicka till skolan den dagen han ev. får en diagnos:

http://www.diva-portal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_umu_diva-465-2__fulltext.pdf

Superbra sida, här finns mycket info:

http://user.tninet.se/~fxg297r/lankar_skolor.htm

Bara att fråga om du vill ha hjälp med något…kan jag så hjälper jag!

sisan881
2009-01-01 11:58
#66

#65 Jättesnällt!

Ska läsa på, det är väl som med språkstörning (min dotter har det), men man måste veta så mycket innan för att veta att man kan få hjälp med. Skolan visste inget.

Skulle hursomhelst vara skönt med hjälp, om inget annat innan han flyttar så någon att bolla med. Pappan har ju gått med på undersöknng men tror inte på det och då kan man inte bolla tankar. Hoppas det ändrar sig nr det är klart med diagnos. Jag vet ju att det är något - det är jag inte osäker på. Sen har jag blivit väldigt övertygad om att det är Aspergers.

Kunde inte hjälpa att flina när du beskrev idrotten i skolan. Han hade dispans från idrotten i högstadiet, då hade han vägrat ha idrott i 3 år. Försökte prata med idrottsläraren men utan resultat. Jag åke dit och pratade med rektor, kurator osv. och sa att vi kan inte tvinga honom hemifrån mer än att vi skickar med kläder, klarar inte läraren av att få  han att klä om så måste skolan hjälpa till på något annat sätt. Jag sa att han kan göra idrotten teoretiskt, skriva om fotbollens hstoria eller vad som helst. Det ville dom inte. Så efter lite förhandling så fic han sitta ensam i en sal och göra läxor alternativt träna på att skriva, det går knappt att se vad som står. Han går redan på gymnasium och fick då en annan idrottslärare som efter första passet han vägrade sa att han ville ha ett möte med honom. Där satt dom och kompromissade. killen har nu ett eget omklädningsrum i skolan, han behöver inte vara med på bollsporter mm. Så ibland bara går han runt, han hjälper läraren plocka fram material osv. Inte mycket idrott men han måste byta om. Bra kompromiss och killen tycker det är ok med.

Ett annat exempel ang. pengar. Han åkte till sin farfar som bor i en annan stad (utan att berättta). Han går på tåget och åker. När han ska tillbaka inser han att hans busskort hade gått ut (det hade inte spelat någon roll för kortet gäller inte där). Så han står på tåghållplatsen och tar sig inte därifrån, håller på att få panik eftersom det planerade tåget snart ska gå. En gammal man var framme och pratade med honom och killen berättade att han hade 500 kr till kortet, men det kostade 600 kr. (Det var ju för ett större område) Denna man ger alltså killen 100 kr. Killen kommer hem och berättar detta varav jag frågar "Varför tog du inte bara ut 100 kr till på ditt konto - du har ju pegar där?" Hans svar var att han hade fått 500 till buss och resten var till fickpengar. Han kunde inte själv räkna ut att det gick att "låna" från sig själv. Det värsta är att han var på väg att börja gå! Det var väl därför mannen gav han pengar antar jag. Det är 10 mil bort och killen trodde han var inom stadens gränser - vilket visar på hans extremt dåliga lokalkännedom. Det löste sig tack och lov, men men blir ju ororlig.

Han skulle när han blir större verkligen behöva ha ett nummer där han kan ringa till någon som kan "lösa problemet", själv går det inte och vi kan inte vara på plats 100% av tiden även om jag räknar med att man alltid får "passa honom" mer än dom andra.

Själv hade jag flyttat hemifrån vid hans ålder, bodde på elevhem 25 mil hemifrån. Jag betalade räkningar, köpte in mat och kläder. Ordnade skolan själv och skötte mitt boende. Bokade resor tillbaka till föräldrahemmet med kombinerat buss och tåg. Han skulle inte klara en enda av sakerna jag gjorde helt själv. Inte ens när han är 18.

Constance
2009-01-01 13:29
#67

Förstår precis och min dotte rhar ingen som helst känning av tidsbegrepp, för henne kan en timme vara fem minuter osv.

Lösningen med idrotten var ju bra att det funkade, min dotte rhar också att hon hjälper till vissa gånger, då hennes skalle är slut och hon inte orkar, den höga volymen som blir på idrotten, hon har också möjligheten att gå ifrån och vila, ta paus i skolan om hon känner att hon behöver, jobbigast är veckorna innan stora lov, då rutinerna försvinner och schemat ändras det blir pyssel istället osv. det fixar hon inte…

HT-07 hade hon 35% frånvaro i skolan, nu denna HT-08 i nya skolan har hon bara varit borta 7dagar allt som allt…en otrolig förbätting för hennes del…Hon trivs, dom lyssnar på henne och förösker hela tiden lära henne hur hon ska betee sig i olika situationer, där hon tidigare bara fick skäll, höra att hon var dålig och dum…av både barn och vuxna, då hon sa att hon var trött tidigare - trött för henne är slut i skallen, inte sova - trött, men svaret hon fick av fröken vara att då får du sova bättre på nätterna *suck* fröken då, visste att hon var under en NPF utredning och dottern menade inte trött att sova, hon fick till slut migränliknande anfall på skolan, för hon orkade inte ta in mera ljud, ljus och intryck…

Har du märkt av sömnstöringar på grabben?

Min dotter har haft det sedan hon var spädis, jag har alltid frågat om detta på BVC men fått svaret att det ordnar sig, sen hade hon nattskräck och sen var det för att hon växte och bearbetade allt som hände under dagen under natten istället osv.

men nu vet jag ju…en Asperger har ofta tidigt sönmstörningar, svårt att somna in, drömmer, vaknar, kan ej somna om, vaknar tidigt eller tvärsom…

Det som hände då han var på resande fot, kan ju vara rent farligt för hans eget bästa så att säga…han kan ju råka ut för vad som helst! Där borde han få en ledsagare tex.

Hoppas nu att ni får till en utredning och du kan alltid skicka honom till sidor att läsa om Asperger av folk som har Aspergers..

http://www.aspera.nu/

http://aspergersyndrom.info.dinstudio.se/

http://www.angelfire.com/psy/psykiatri/ 

Jag har flera sidor om du behöver…läs du och så kanske du kan låta honom läsa själv sen, då han ev. fått diagnos

sisan881
2009-01-01 14:20
#68

Jo han har tidvis problem med sömnen, han vankar och springer på toa hur många gånger som helst. Jag säger att han får läsa i sängen men inte gå upp och sätta sig framför datorn.

Innan han flyttade hem till mig hade han ångestattacker på nätterna - han grät hejdlöst och kände sig rädd men visste inte varför. Jag tror det var för att han bodde hos mamman - där fanns inga rutiner, regler eller struktur. Hon kom och gick som hon ville och kunde vara borta dagar i streck (han var 12). Han var alltid orolig över vart hon var, när hon skulle komma, om hon skulle ta med sig folk hem (och festa) - han har svårt för oväntade besök och när det blir stoj och stök runt han. Då hade han massor med frånvaro/skolk i skolan. Han hade 8st IG i betyg. Alla IG jobbade han bort efter 1 temin liksom all frånvaro eter att han flyttade hit. Han både trivs med mina "hårda regler", egentligen inte hårda men man kan inte göra undantag för då finns nte reglerna och strukturen längre för han. Så tyvärr kan jag aldrig göra undantag som jag kan göra för dom andra.

Mamman tyckte inte han behövde göra något hemma, hon lät honom få sköta sig själv - större barn blir ju mer självständiga. Pappan har väl lite dom tankarna med - han är ju 16 år så han behöver väl inte informera om allt. Jag anser att självständighet får man förtjäna genom att visa att man klarar det. Han klarar det inte och då fungerar det inte att få göra vad man vill.

Pappan ser inte direkt några problem med att pojken reser till farfar själv - jag säger att endast får det om han frågar, för jag måste vara beredd att köra 10 mil för att hämta han. Sen måste han ha en laddad mobil, biljetter, tider för tåget och instruktioner för om något går fel osv. Pappan går ju med på att killen MÅSTE fråga men det är bara jag som ser problematiken - ser farorna så att säga. Samma sak med detta att flytta hemifrån - det är bara jag som ser riskerna och problemen. Pekar jag på dom så håller pappan med att han inte kan det idag men menar att han kommer lära sig det då och att man inte behöver "måla fan på väggen".

Det är ju konstigt om det typ bara är jag som ser detta - min äldsta dotter på 20 är den enda som också ser att han inte riktigt fungerar som andra. Vad farmor, farfar osv säger vet jag inte - ingen har tagit upp det i alla fall.

Constance
2009-01-01 14:47
#69

Pappan kanske är rädd för att detta är ärftligt? Många vill ju inte att ens barn får stämpeln "dum" på papper som dom tror att det innebär men så är ju inte fallet *hehe*

En Asperger är ju oftast mycket smartare än vanliga NT - normala tills vidare. Dom ligge rpå höga IQ och hittar ofta kluriga, intressanta specialintressen och kan blir forskare, språkvetare och professorer!

Det behöver inte vara ärftligt heller, inte alla gånger och det du beskriver låter ju som om att det skulle komma från mamman, som verkar ha problem annars så kan det bli olika autims liknande symtomer om man haft infektion under graviditeten, trauma eller tex. droger och alkohol - som innebär att fostret inte utvecklats som det ska…Det finns ju all möjlig forskning om detta.

Så att säga med 100% säkerhet att det är ärftlig kan inte jag men jag personligen tror att det är det mest vanliga + graviditeten.

Det är ju viktigt sen då utredningen är att ni också får stöd och hjälp om det visar på diagnos Asperger så bör ju pappan få hjälp att inse sin sons svårigheter och att det INTE är HANS fel.

Att sonen inte är dum i skallen utan säkert smartare än pappa i mångt och mycke men inte klara dom självklaraste sakerna som klockan, tid, fara, sociala koder, hur andra tänker - att dom tänker osv. Grabben är allt annat än dum i skallen Glad han är bara speciell, unik och annorlunda i sitt sociala tänk och liv…det har inget alls med IQ att göra…Plus att låta sonen klara sig själv är där emot dumt tycker jag, då han kan vara en fara både för sig själv och andra, då han ej vet det självklara som att komma ihåg att stänga av spisen tex. sånt han måste få lära sig [tog bara ett ex. på vardagsfaror]

Lycka till nu och skriv gärna och berätta hur det går…fråga och bolla ideer, vi finns ju här ett helt gäng som ser hur du kämpar för denna grabb och hans rätt till ett "vanligt" liv.

Annons:
sisan881
2009-01-01 16:33
#70

Jag är övertygad om att det är mamman det kommer ifrån. Pappans sida har inget som ens påminner av alla jag träffat från släkten.

Mamman klarar inte av att sköta jobb, hon åker in och ut från psyk pga. depression. Hon har ett enda intresse - övernaturliga saker och tror att hon kan se in i framtiden, att hon är en häxa mm. Hon sköter inte sina pengar och förstår fortfarande inte varför hon måste ha det sämre ställt än oss. (hon lever poå socialbidrag, festar upp allt och gillar att "låna") Det som verkligen talar emot är att hon absolut inte är smart.

Vi har haft jätteproblem med mamman. När sonen bodde där betalade vi underhåll, hon fick barnbidraget. Förrutom underhåll gav vi kläder, fickpengar, extrapengar om han skulle iväg på något, höll med både dator och mobiltelefon som vi fyllde på. Jag totalprotesterade för man har ju inte råd att betala hur mycket som helst och mamman gav inte ens 20 kr till killen. Ändå ringde mamman hela tiden och ville ha mer, för hennes pengar inte räckte.

Mamman klarade skolan med dåliga betyg vad jag har hört, skriver otroligt illa (som någon i 4:an kan tänkas göra). Hon har en syster som inte klarade grundskolan. Systern har barn med ADHD och som inte verkar klara skolan. Så det finns "problem" så sätt i släkten.

Inte nog med allt. Mamman tog lån i pappans namn via internet så vi var tvugna att polisanmäla henne för bedrägeri och urkundsförfalskning. Hon lyckades dra på pappan två lån som vi blev tvugna att lösa för att sedan kräva tillbaka pengarna via rättegång - själv påstår hon att hon aldrig fått pengarna trots kontoutdrag - hon menar att banken har hittat på uppgifterna och är i maskopi med oss - tala om vanföreställningar! Förra året kostde hon oss motsvarande en deltidsinkomst… Hon är ett STORT problem för oss. Jag mer än avskyr henne! Sonen visar väldigt lite empati eller förståelse - Jaha, typ - ingen direkt reaktion alls.

Mamman orsakade ett kravbrev från kronofogden på saker hon beställt sin dotterns namn (annan pappa). Dotterns pappa hoppade in och betalade skulden men dottern hade redan fått en betalningsanmärkning. (Grattis på 18:års dan! - typ) Vi är väldigt oroliga att killen ska drabbas av samma sak. Vi har förberett oss lite - har pratat med en advokat som berättat om hur vi ska lösa det hela om den dagen kommer.

Vibeka
2009-01-02 01:17
#71

#65 Tack så jättemycket för alla braiga länkar!!!!!

Har en dotter på 11 år som jag tror har AS har kontaktat BUP och väntar på svar om hon ska få remiss för att utredas.

Tack än en gång!! Och #70 Lycka till och stå på dig!! HEJJA!!

Ljus Carina

Constance
2009-01-02 11:27
#72

#71 Hejsan!

Min dotter är 11 år och har just haft sin utredning, så bara att messa på med frågor och tips, för vi har precis gått igenom hela proceduren och kämpat som "galningar" mot skolan.

Så jag har färskt i minnet saker man kan behöva tänka på.

Hoppas ni snart får eran utredning, jag vet att det kan vara kö - min dotter fick förtur för hon mådde så dåligt av skolan - fick ett enormt panikångest attack på skolan som slutade med sjukhus och höll i sig i 4 dar, dom trodde det var ett enormt migränanfall med aura, för symtomerna liknade detta. Men hon har ej migrän…utan hjärnan var slut helt enkelt, EEG visade inge migrän heller. Och den gamla överläkaren vi fick träffa, SÅG min dotter för första gången, då har vi varit in ett antal gånger för diverse olika krämpor under hennes liv men ingen har SETT henne utan hon har bara fått en massa vi "misstänker diagnoser" bukmigrän, omogen tarm, allergier osv.

Överläkaren sa direkt att jag misstänker att din dotter har Aspergers och vill utreda henne. *chock* fattade inget, hem och satte på datorn och läste allt jag hittade och satt bara och grina för det var min dotter i ett nötskal…ahaupplevelserna bara löste av varann.

Så började hennes utredning!

Och då har jag frågat flera gånger på BVC vad som är galet för min dotter är inte som andra, då har jag själv på eget bevåg gjort rutiner och scheman hemma, för morgon, dag och kvällsrutiner, för hon funkade ju inte annars, då hade jag redan läst vett och etikett böcker för henne, för hon verkade ju inte förstå dom vanligaste artigheter. Slet mitt hår och undrade varför hon inte ens verkade kunna läsa av se kroppspråk, miner och inget funkade, alla mina kompisar tyckte det var jobbigt för det gick ej att muta, hota som med andra barn att sköter du inte det så tar jag det tex. hon brydde sig aldrig. Eller gör du det så får du det…Inget funkade, hon förstod inte då man skojades, var mycket rädd konstiga saker tex. dom handikappade som bodde på ett boende i vår närhet. Hon sov aldrig, har aldrig gjort…som alla andra och än idag sover hon ej ensam - hon sover bredvid mig, hon törs inte, hon drömmer otäcka drömmar om hon sover ensam.

Hon kan än idag inte äta med bestick, hon verkar inte förstå hur man ska hålla dom, fast vi tränat både hemma och på skolan, nu får hon hålla som hon gör - bakvänt. Hon kan inte öppna dörrar tex. hon kan ej avgöra om den går inåt eller utåt, fast det kan stå tryck eller drag på dörren så ser hon det inte och klara inte att trycka ner handtaget hela vägen utan gör en bit sen sliter, trycker och drar hon i dörren…Ofta får jag säga tryck ända ner, eller dra eller putta!

Hon kan ej torka sig själv, har haft besvär med kisseriet och bajseriet sedan hon föddes, redan på BB, späcket kom ej ut, dom fick hjälpa henne. Hon är undersökt för sina tarmar - hennes far har en tarmsjukdom, som dom trodde hon också hade pga. alla besvär.

Hon har alltid haft speciella intressen - tidigt vart det mjukisdjur och dom finns ännu kvar, sedan lärde hon sig allt om rymden: 4år gammal satt hon på datorn och kollade NASA KIDS hemsida om rymden, började skriva då hon var mellan 2-3år och läsa då hon var 3år. räknade division då hon var 4-5år, lärde sig engelska då hon var 6år. Idag anser hennes fröken att hon är tvåspråkig, hennes engelska är perfekt, matte är också nått hon gillar men har svårt för nu då det är lästal, för mångt och mycket blir fel pga. henne okoncentration och att hon är snabb på bekostnad av nogrann.

just nu är det W.o.W som gäller och det har hon spelat sedan hon var 9år, hon älskar djur också, tar reda på allt om ett djur, inte bara att den är söt *hehe* utan vars den kommer ifrån, vad det använts till, hon har gått igenom dinosarier, späckhuggare, basenji, katt osv.

Hon är speciell i maten också, det får ej blandas och ingen sås helst och mest grönsaker, då hon var liten sa vi alltid att hon blir nog vegetarian som stor. Hon åt bara plättar ett tag då hon var 2 år.

Hon har alltid haft svårt med kamrater och är mycket ensam, där är hennes största problem, socialt, det påverkar henne massor, skolan funkar nu bra, hon är med och leker på rasterna, hon har lärt sig och hon har haft "hjälpjag" tidigare men sen efter skolan på fritiden finns det inga kamrater - ensamt, ingen som vill, kan eller så.

Jag kan skriva hur mycket som helst!!!

Ops, detta vart nog lite långt kanske…ber om ursäkt…

sisan881
2009-01-02 13:49
#73

Ingen fara - det är ju jätteintressant att höra berättelser. Jag har ju aldrig träffat någon annan med Aspergers så då får man lite att jämföra med Skrattande

Jag känner igen allt. Han klarade inte av att gå på toan förrän han var 14 år. Han är ju pojke så jag hade kiss överallt. Jag har fortfarande svårt att använda samma toalett som han efter den perioden - tur vi har två toaletter hemma. Han går ju på den närmast sitt rum och den undviker jag.

När han gick på andra skolan så gick han (pga stressen) runt, runt i korriorerna med musik på. Han klarade inte av skolan utan musik.

Specialintressena har hållt sig ganska konstanta - det är ju religion, gudar, väsen mm nu. Men han ä r precis som din dotter också förtjust i Djur, spindlar, ormar mm - ju otrevligare desto bättre:-)

Jag är bara förvånad att ingen annan tycks se detta - Jag tror inte pappan vill se. Däremot är han förundrad över att jag i förväg vet om killen ska fråga något eller bara berätta något. När en fråga kommer snurrar han vänster handled tre ggr, pekfingret ut så vickar han på det några gånger och så öppnar han ögonen så dom blir stirriga. Vid berättelser är pekfingret nedåtböjt och blicken är mer avslappnad och letar efter (någon liten prick kanske) i taket. Är han stressad håller han sina händer (som i bön fast löst) och gör cirklande rörelser med händerna. Hans huvud är starkt nedåtböjd och måste han vara kvar på plats så trampar han och vickar huvudet, annars går han omkring - fram och tillbaka. Hur kan man INTE SE alla dessa tecken! nu var det ju bara de fysiska rörelserna -  lägg på resten med så….

Det ska bli spännande - hoppas det går rimligt fort detta. Tyvärr är jag inte föräldern så jag har ju inga rättigheter alls. Pappan brukar "ge mig rätt" på skolan att få information mm. man annars är jag rökt - det blir ju så viktigt att få med pappan i detta. Han behöver se att det är viktigt - han tror att killen kommer klara sig i alla fall - utan diagnos. Pappan har sån stor "tro" om killen att han kan tänka sig att killen kan passa vår bäbis om man springer till tvättstugan. Det är ju livsfarligt eftersom han inte drar slutasatser - stänger man inte grinden i trappan vad händer? …….. "bäbis kryper över kanten och ramlar ner,,,, Stoppar bäbis ngot litet i munnen…….."kan han sätta i halsen,,,," Jag kan låt min som som är ett år yngre göra det men aldrig killen just för att logiskt tänkande mm inte fungerar.

Han är faktiskt en väldigt bra pappa annars.

Men, jag tar gärna och frågar när skolan och det börjar - det är jättebra att ha någon att bolla med och fråga. Stort TACK!

Skrattande

Vibeka
2009-01-02 15:55
#74

#72 Tack för allt du berättar! Glad 

Min dotters största problem är det sociala, hon förstår inte när de andra tjejerna leker lekar,förstår ej reler och hur hon ska göra och går åt sidan. De säger att hon är konstig…Tror alltid att de vill henne illa att de snackar skit om henne osv. Ofta arg och butter ,når aldrig fram till henne då hon är arg,nere. som du säger går ej att mota eller ge morot hon förstår inte. Tycker inte alls om närhet och ömhet. Skall alltid vara stark och vill inte visa svaghet. Rädd för många saker.När hon var liten och var på dagis så kunde de inte ta med henne på Cirkus osv för hon bara skrek och vill tillbaka. Hon är ytterst noggrann när hon skriver eller ritar som är hennes störtsta intresse, ritar som en vuxen med detaljer och miner  skuggor m.m. det är ett motiv i taget som gäller när hon var mindre var det sjöjungfrun tror hon ritade typ 1000 teckningar av henne för så fort det inte blev bra blev hon arg och kastade och började om… Nu är det Bratz som gäller. Hon gillar blodiga mörka filmer var helt insnöad på Sweeny Tood ett tag och så Corpse Bride en lång period.Hon har jätte svårt för matte förstår inte alls kopplingarna mellan talen gäller alla räknesätt utom +. Skolan har gjort en utredning men bara på den ämnes mässiga delen. Hon är ofta arg och otrevlig här hemma och det blir så infernaliskt tungt då…maten…ätit som en psissmyra hela livet hehe och petar och som du säger bestick vad ska det va bra för?!??! hon äter helst med fingrarna. Då brukar jag säga att du har nog levt i kina eller afrika i ditt förra liv! Glad ja jisses finns mycket mera att säga men måste hasta iväg nu men jag återkommer Skrattande

Tack för stödet!!!!

Kram Carina

Constance
2009-01-02 17:16
#75

Hej båda två…

*jösses* vad man känner igen sig i det ni också berättar…Sitter och små flinar här Glad CARINA: din dotter och min är väldigt lika, min är också otrevlig och butter, brukar fråga vad hon är så arg över, jag har ju inget gjort, typ nyss kommit till skolan och hämtat henne, svar: jag är väl inte arg med en otrevlig röst och hon är inte arg eller otrevlig utan hon släpper allt då jag kommer, hon skärper sig hela dagen i skolan och det tar på krafterna och hennes energi tar slut, hjärnan blir full av alla intryck och hon är både ljud, ljus och berörings känslig. Hon menar inte att vara otrevlig och hon hör inte det själv och uppfattar inte heller sig själv som otrevlig.

Hon kan inte tänka sig in i hur vi andra tänker och känner - eller att vi uppfattar henne arg, sur och otrevlig…

det är en balansgång och jag är super noga med att inte utsätta henne för nått som ger henne en massa misslyckanden, för hon har så dåligt självförtroende ändå. Och jag är på skolan också där, för dom säger åt henne ofta om att hon låter otrevlig att man kan säga på andra sätt, för att få fram detta och så har vi börjat med sociala berättelser, jag skriver ner och det funkar superbra, så nu ska vi göra en om otrevlig röst till skolan.

Jag brukar säga att nu uppfattar jag dig som otrevlig, din röst låter så, är du arg, sur eller irriterad? Då säger hon tex. nej jag är inte arg och jag kan då säga vad bra då kanske du kan försöka låta glad och trevlig, när du svara mig och inte så otrevlig för det är inte roligt för mig.

Jag säger också till henne om jag är det, nu är jag irriterad och fortsätter du tjata på mig så blir jag arg och det är inget skoj för dig för då kanske du blir utan datorn och det vill du väl inte? Nej säger hon, förlåt mamma jag slutar tjata [fråga] och så slutar hon.

Sociala berättelser skrivna, har jag börjat med efter en som var genombrottet för oss, hade tjatat om en sak länge, länge på henne men det gick aldrig in, jag skrev ner det…och det funkade, det var en för mig jätteviktig sak!

http://www.ingelaslekstuga.se/Eirasaga/eirasaga.htm

tanken är att man skriver en förklaring för barnet/ungdomen till varför dom får en viss reaktion vid visst beteende, hur dom kan göra för att ändra det och positivt att dom ska FÖRSÖKA ändra på det för att då får dom…nått positivt!

Läs gärna om sociala berättelser/sagor…

[aspie]
2009-01-03 10:54
#76

Hmmm, Intressant. Kanske skulle testa dett på min dotter som verkar funka exakt som din. Sorgligt är att jag inte visste om hennes diagnos när hon var liten bara. Nu är hon vuxen och bor inte hemma längre.

Annons:
Constance
2009-01-03 11:34
#77

#76 håller med dig - sorgligt, verkligen det är så många barn som skulle behövt vetskapen om sina starka och svaga sidor redan som små för att få en bättre chans i sin ungdom och vuxna liv.

Både då det gäller Aspergers och ADHD mfl. syndrom

Har fått uppfattningen att just många med Aspergers kan ta in skriftligt bättre än muntligt, vet ej hur det är men min dotter funkar då så, det är som hon själv säger då man "rabblar på om nått"

STOPP mamma, det är för mycket jag minns inte, vad sa du?

vi har dom viktigaste sakerna, morgon, dag och kvällsrutinerna uppskrivna, fröken i skolan skriver upp varje dag på tavlan i klassrummet dagens tider och schema - ämnen, det funkar för alla, fast det är en vanlig klass så är det ju bra för allihopa.

jag har en almenacka på väggen, där jag skriver in viktiga saker som doktorn eller möten med HAB eller ledsagartid. Hon kan själv gå dit och kolla om hon undrar. Varje skoldag försöker jag komma ihåg att kvällen före gå igenom morgondagen, hon ska lägga fram kläder, kolla att väskan är packad osv. Sen på morgonen efter toalettrutinen så går vi igenom det igen dagens schema om det är någon speciellt, som att det är gympadag - kom ihåg att vaska dig under armarna efteråt, hon duschar inte. Det gör hon direkt hon kommer hem istället.

Hon har assistent hela dagen i skolan, som tex. påminner om toalettbesök vid lunch osv. bara finns där liksom, för att hjälpa vid konflikter osv. assitenten är ej utbildad men en go och härlig kvinna som fungerar som en vän och stöd för min dotter, hon har läst allt jag skickat om Aspergers och hälsat på i en aspergersklass och pratat med en specialpedagog plus att våran rekotor är också specialpedagog från början *hehe* superbra!

Nu ska assistenten få hjälp med att lära sig just social berättelser via HAB som ska visa och berätta hur man gör.
Så att dom kan ta upp vissa saker som tex. att låta otrevlig.

Nu idag ska jag sätta mig ner och skriva om våra scheman hemma, nytt år och vissa saker som behövs läggas till - dator och hur hon sitter vid den, jag fick helt sonika plocka den igår…*suck*

efter "tjafs och bråk" drog jag ur alla sladdar och ställde undan den, nu får hon tänka lite på detta och sitt beteende som orsakade det hela och jag kan klura ut en bra lösning.
Jag har alltid varit konsekvent och haft strikta regler, då hon funkat bäst med detta, så hon vet att det är ingen ide nu att tjata på mig, hon försöker däremot ställa in sig just nu *flinar* hon testar genom att säga snälla saker *fniss* och berätta vad och hur hon ska sköta sig då hon får tillbaka sin älskade dator…Hon är smart min lilla tjej!

Men jag ska skriva ner skriftligt vad som gäller och hon får läsa igenom det och godkänna det sen åker det upp på hennes vägg [inne i ett skåp] så jag behöver bara visa på det om hon "bråkar" igen om datorn…

Min dotter som asperger/adhd är då väldigt mån om regler och att det ska följas, har hon godkänt det så gäller det, samma med saker som mål i skolan som hon får skriva under…Och hon funkar med skriftligt bättre än muntligt! Men detta kan ju vara olika…som med allt annat, men testa gärna genom att skriva ner hur ni menar om nått ni känner ni får tjata mycket om, hur ni reagerar, hur dom reagerar enligt er och vad det kan bero på och hur ni vill att det ska vara och hur dom kan försöka göra så och så det positiva i att göra så som ni vill *hihi*

[aspie]
2009-01-03 12:02
#78

#77

Ja, jösses så lika din och min dotter verkar vara Skrattande Men så har ju min oxå AS/ADHD.

Är så förbannad på skola och soc och vården som aldrig velat hjälpa till när jag sökt hjälp i alla år.

Vägen till hennes utredning kom först när hon själv lade in sig på psykakuten vid 19 års ålder. Då tog läkarna mig på allvar. Idag är hon 20 år och mår bättre med sin medicin.

Om jag bara hade vetat så hade hon sluppit må så dåligt. Hon hade sluppit bli så misshandlad att hon nästan strök med. Hon hade kanske sluppit att bli mobbad och hotad till livet och en massa andra hemska saker.

Kunskaperna om detta är alldeles för dåligt och det skrämmer mig.

Jättebra sätt du har för att få din dotter att funka. Flört

Niklas
2009-01-03 12:03
#79

#61: Jag blev jätteglad av att se att det händer saker som kan ta er i rätt riktning. Verkligen tur att ni råkade se just den boken.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Constance
2009-01-03 12:18
#80

#78 visst är det hemskt vad en del får gå igenom och hur skolan både kränker barnet och föräldrana/föräldren.

Orkar inte gå in på allt just nu men det har varit ett helvete.

Tur i oturen att hon vart så dålig så hon hamnade på sjukhus och dom bestämde en EEG och hon fick träffa en gammal läkaren som direkt anade vad det handlade om. EEG skulle hon få för att dom misstänkte enormt migränanfall med aura, hon såg syner, hallicinerade och tappade talet, kunde bara prata engelska - sitt specialintresse förutom datorn då *hehe*

är så tacksam idag för denna läkare som efter en vanlig hälsoundersökning undrade om någon sagt nått någon gång, hon hade ju läst igenom den gedigna journal som fanns då vi varit in ett antal gånger för olika krämpor [magen och skallen]

hade ingen reagerat på dotterns beteende, nepp, aldrig och hon har alltid samma beteende hos läkaren, far omkring, kunde ej vara stilla, hysteriskt rädd, ligga på britsen med fötterna upp på väggen, avbryta då man talar och så vidare…hon regerar alltid då dom tar i henne och detta SÅG denna gamla läkare och sa direkt att hon misstänkte Aspergers med viss ADHD problematik.

Hon ansåg det vara väldigt tydligt, och hon frågade mig om sömnen, beröringen, viss motorik [besticken tex.]

jag har ALDRIG fått trösta mitt barn då hon varit lessen, har man försökt ta i henne då och ge kram, gunga och ge tröst har hon blivit hysterisk…Nu går det bättre, ju äldre hon blir, nu kan hon komma och kramas själv också - be om en till och med på sina villkor.

*pust* det finns så mycket som snurrar i skallen som man kan skriva av sig om, hoppas någon annan kan ha nytta av våra upplevelser och erfarenheter…

[aspie]
2009-01-03 12:33
#81

Åh, så bra att ni träffade en så bra läkare som såg vad "problemet" kunde vara.

Min dotter var precis likadan som din. Det kändes oerhört jobbigt att inte kunna krama om och trösta sin dotter när hon var ledsen.

Jag märkte ju att det var något som var riktigt "fel" men kunde inte få tag i vad det kunde vara. Och om jag frågade min dotter så kunde hon inte uttrycka sig och tala om i ord vad som var jobbigt och fel utan blev arg istället, vet inte hur mycket som slagits sönder hemma egentligen Obestämd

Stackars alla dess barn som lider i detta helvete. Undrar ofta på vad jag kan göra för att öppna ögonen på folk om detta funktionshinder.

Tänker ofta på att jag ska ta kontakt med dotterns skolor och soc m.m och påpeka för dom att utbilda sig om detta och tala om för dom hur illa de behandlat min dotter. Usch och tvi, orkar heller inte gå in på allt hemskt hon varit utsatt för.

catfoot
2009-01-04 23:53
#82

TS…Vad jag känner igen mig i det du skriver…Min brorson, ja hur orkar man, hur gör man för att orka..

Han är två barn i ett,,..Ett barn på skolan å ett annat hemma..Var på utvecklingsamtal med hans fröken å han..Har aldrig sett en sån skärpt kille..När vi kommer hem frågar min sambo vad vi pratat om, grabben hade ingen susning om vad vi tagit upp under samtalet..Fy, va rädd jag blir..Att han aldrig kan ta ett Nej, utan skrik i flera timmar, utan att sparka å slå i saker..Att inte för förstå de enklaste instruktioner, men förstå skolans alla räknesätt, å läsförståelse..Vad gör jag för fel…?????????????

Ditt hem är där din katt är.Kyss

OT/Snyggt ....

Vibeka
2009-01-05 00:10
#83

#75 Låter jätteintressant!!! Ja herregud hur många gånger har jag inte förklarat för henne att …så där kan man itne säga, för du låter sur på rösten, då svara hon men jag är inte sur!! (argt) Nej men den du pratar med uppfattar dig så ,men det förstår hon inte alls…*pust* är rätta uttrycket man får vara som den värsta känslodetektiven men så när man klurat ut nåt så är det inte så lätt att få gehör…

Ska absolut kolla på detta med sociala berättelser/sagor.

Du min flicka har alltid gillat tecknat…aldrig liksom spelfilmer som att det är för svårt…läsa av nyanser,skeenden,känslor osv. Tänkte på detta häromdan att det är nog inte så konstigt trots allt för en spelfilm blir ju obegriplig för henne om hon har AS?!?!?!?

Annons:
Constance
2009-01-06 09:56
#84

#83 min dotter har alltid tittat på tecknat också men hon har ej fixat om det är hemska saker som då hon var mindre om det var en teckand vampyr så förstod hon inte att det var ju inte på riktigt, huvaligen vad rädd hon har varit, nu har hon börjat få in att det inte är på riktigt men hon klarar ej barnfilmer som är hemska ändå…vill se glada, roliga filmer, vi såg Peter Pan härom dagen och det var jobbigt fast hon förstod att kroken inte är på riktigt fast filmen var ju med riktiga människor inte tecknad…

Jag ligger i sängen, har flunsan var skit dålig igår rent utsagt, hög feber, kramp i magen och diarre. Så jag är inte ut så mycket nu på datorn…ska vila idag, febern verkar ha gett med sig och magen känns si så där…Så jag orkar inte riktigt skriva så mycket idag…

Vibeka
2009-01-06 13:04
#85

#84 Ja när min var liten så var hon oxå rädd för läskiga barnfilmer men numera är det ju läskigare desto bättre! Corpse bride var en favorit ett långt tag och sen Sweeny Todd trots att den ej var tecknad men Jonny Depp var juh med och filmerna är gjorda av Tim Burton som alltid har en makaber inriktning,dessa har hon gillat skarpt.

Då ska jag skicka healing till dig så du piggnar till Flört

Kram Carina

Constance
2009-01-08 14:17
#86

Glad tackar…är lite piggare nu men urk vilken magflunsa!!!

Min dotter är det bara W.o.W som gäller…det som hon ser på, spelar och skriver, ritar om…just nu! Det har gått i perioder sedan hon var 9år och fick se spelet första gången…hon sjunger också mycket, letar låtar på youtube och sjunger, sjunger…hon låter precis som tex. Amy Diamond och hon kan alla texter utantill…

Förra årets melodifestival *ojoj* på musiken i skolan så sa musikfröken att det var otroligt, dottern min hon kunde alla låtarna utantill och frågade man henne en låt så bara sjöng hon den!!!

Hon ritar också drakar - otroliga drakar…

Niklas
2009-01-08 15:55
#87

Uppmuntra hennes konstnärliga sida. Det verkar hon ha talang för.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Constance
2009-01-09 19:01
#88

#87 Tack Niklas, det gör jag…vi har många konstnärer i familjen, har själv gått konstskola här uppe i norr [Luleå] Men ritar inte längre, händerna fixar det inte med all smärta men jag har själv vänt det till annat kreativt, pysslar, designar saker osv. [större saker]

Försöker bara att inte få det till att bli fel…ofta om man säger att hon är duktig eller kan nått bra så tar hon det negativt som kritik fast det ju inte är det men hon har låg självkänsla…för att sedan en annan dag både verka och låta väldigt "besserwisser" i sitt sätt…

En balansgång och väldigt jobbigt ibland som förälder att hänga med i svängarna, men jag uppmuntrar både musiken, rita och annat massor…

Då hon var mindre tejpade jag upp ritpapper på golvet och hon kunde ligga hela dagarna och rita *hehe* hon ritade också med både höger och vänster hand då hon var mindre, nu har hon mer och mer valt högerhand men kan skifta till vänster också!

Vibeka
2009-01-10 12:08
#89

#86 skönt att du är bättre nu Glad

Ja det är samma här jag uppmuntrar men säger man att hon är duktig ritar fantastiskt fint så svarar hon - det gör jag inte alls det är fult! sjunger gör hon med Flört har gjort sen hon var liten men hör henne inte så ofta i dag sjunga Rynkar på näsan Har försökt att hon ska gå med i nån kör i säkert 1-2 år men där tar det stopp! Men nu är hon med i skolkören tack och lov så att hon får glädje av sin fina röst. Nåt hon ständigt säger som svar på ALLT jag och andra säger är -Jag vet!!! med arg röst. Är så tröttsamt Rynkar på näsan sa igår till henne för 100 gången nu får du byta ord och kan svara mig okey eller jaha…men det är itne lätt!!!

Constance
2009-01-12 21:00
#90

#89 Känner igen det *skrattade till* JAG VET…med arg röst, så fort man säger nått eller ber om nått som ska göras…*suck* våra döttrar låter väldigt lika varann :)

Annons:
Vibeka
2009-01-14 12:56
#91

#90 Ja du lätt är det inte! man blir så trött av detta neggo tillbaka hela tiden… Men du vad det skulle trivas med varandra tror du inte det????? Hahaha

Men en glad nyhet!!!!! jag pratade med BUP i går och min dotter får en utredning! Jippppie!!! Skrattande Men först måste jag få tag i skolans rektor som skall se till att min dotter får en basutredning av skolpsykologen. Vet inte riktigt hur jag ska lägga fram detta till min dotter?! några bra förslag????

Niklas
2009-01-14 17:18
#92

#91: Jag skulle utgå ifrån hennes styrkor och svagheter och säga att det är en utredning för att se vad som kan göras för att hon ska få hjälp med det hon behöver.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Constance
2009-01-14 19:04
#93

#91 konstigt hur olika saker och ting går till, vi har ej gått genom skolan - skolan ansåg att det var inga problem, fast det senare sattes in en observatör som på en dag såg dotterns svårigheter, så tyckte skolan att allt var så bra och då hade dottern 35% frånvaro…

Det slutade med att hon mådde så dåligt och var så utfryst i klassen så hon fick vad vi trodde var ett migrän anfall/stress men idag misstanke panikångest attack, hamnade på sjukhus och där fick vi gå via barnmottagningen och läkaren där SÅG direkt min dotter, alla saker jag undrat över under årens lopp och sa hon ville göra en utredning via en utomstående psykolog, som kom från stora NEP-enheten i grann kommun…

Vi har inte alls kontakt med BUP utan det har varit HAB hela tiden som skött allt, där vi har hela vårat team…

Det jag funderade på var om din dotter själv uttryckt att hon känner sig annorlund, har inga vänner eller varför vill ingen vara med mig?
Om du vet att hon känner sig annorlunda och funderar eller ej?

Jag håller med Niklas om att framföra det genom att gå via hennes starka och svaga sidor, att ni ska få hjälp och stöd för att kunna hjälpa henne, att utredningen är till för detta…Och under utredningens gång måste du "pejla" din dotter om hon är mottaglig för att veta all information - ev. diagnos eller inte…

Vi har pratat om det som dotterns personlighet, hon har alltid känt att hon varit ensam, utanför och annorlunda, jag sa att vi skulle göra en del tester, röntgen och EEG, träffa psykologen/pratdoktorn, för att få veta en gång för alla varför hon alltid har så ont i huvudet och magen, är så rädd och har så svårt att få kompisar och inte kan "ta in" dom vardagliga sakerna - socialt, hon visste om detta, då jag flera gånger faktiskt utbrist "kan du inte läsa av mamma, jag är irriterad nu och snart blir jag arg" Vi har ofta pratat om detta, hon har sagt själv redan som mindre att hon glömmer direkt man sagt nått, att hon inte alls förstår varför man sa man var ledsen men inga tårar rann, jag fick förklara att man kan vara lessen inne i hjärtat…

Hon har alltid haft så jobbigt med att veta om man skojas eller ej, hon har aldrig fixat att andra retats med henne…

Direkt utredningen började så talade vi vuxna om hur man skulle säga till dottern, jag ville vara rak och ärlig med henne, vi lånade böcker och hon vet att hon har Asperger, hon sa direkt att då visste hon varför hon var annorlunda, ångesten är förklaringen till all rädsla, mag och huvudont…stressen har fått sin förklaring och hennes stora svårighet att ha sociala interaktioner, läsa av signaler och att ge dom själv…Hon har tagit detta jätte bra och hon går hos sin psykolog och pratar om autism och vi har fått en slags bättre realtion också fast vi alltid varit tajta och pratat om allt, jag slipper få panik då hon får sådan ångest så hon ej kan andas, hon och jag har båda fått en vetskap…

Visst finns det nackdelar också och vi kommer ha bakslag…men vi vet varför numera!!!

Vibeka
2009-01-14 19:52
#94

Tack Niklas och Constance Glad

Jodå hon säger ofta att: jag är så konstig,jag är så dum,jag fattar ingenting osv. Men jag tog det med henne i kväll,sa till henne att Du snart så ska du får träffa Skolpsykologen men jag måste först prata med din rektor för att du ska få göra en utredning om det som du tycker är svårt i skolan,då sa hon snabbt med ett leende JA då blir det matten helt klart! Ler…och så förklardade jag att jo och det att du har det lite jobbigt med kompisar och så som du själv brukar berätta om, och sen när du har träffat skolpsykologen ska vi få träffa en annan psykolog som skall kolla lite noggrannare på dessa saker och för att du ska få hjälp med det så att det blir bättre för dig. Sa oxå till henne att du vet som du fick göra när du var 5 år och träffade Annika(barnspykologen på sunderby sjukhus) jaha okey sa hon bara, hon trivdes mycket med att träffa den psykologen Glad Så det känns bara fint nu ,att hon liksom är förberedd,det kommer säkert att komma frågor det brukar det göra ,men jag vet hur viktigt det är för henne att hon vet i tid att saker och ting ska ske.

Ja på skolan vet jag inte hur mycket de egentligen ser…för där sköter hon sig så bra(fast hon har så svårt med matten), det är när det handlar om det sociala då som de ser men frågan är om det kopplar för dem,jag tror inte det Obestämd. Men jag sitter med i Föräldraföreningens styrelse så det ska itne var några problem att nå fram till Rektorn han är bra att ha och göra med.

Ja jag kommer oxå att göra så låna böcker till min dotter när det är dags och läsa dem med eller för henne…hon har ingen uthållighet när det gäller läsning.För jag tycker det är viktigt att hon förstår själv hur det ligger till och då får man nog ta till de verktyg man kan Glad TACK för att ni finns här inne!!!

Carina

Constance
2009-01-14 22:26
#95

Kom på en sak till, som jag gjorde tidigt med min dotter, då jag upptäckte att hon tex. inte sa tack, hej, hej då eller förlåt av sig själv…Jag lånade vett och ettket böcker som vi läste på kvällarna :)

Lycka till nu och stå på dig, för det kan bli kämpigt men ge ej upp, ibland kan det vara svårt att nå fram, speciellt i skolan men det ska nog gå bra och bara du är tydlig, skriv upp allt…redan nu, för dagbok och ha med dig någon på alla slags möten!

//M

Vibeka
2009-01-14 22:46
#96

#95 okey men det är min dotter rätt så bra på faktiskt Flört däremot gillar hon itne att möta sånna hon känner utomhus eller på platser där de vanligtvis inte är(typ skolkompisar) då hälsar hon inte…

Tack vännen!! Jag är en kämpe,har fått kämpa för mycket i mitt liv så det är jag inte orolig för Glad du vet går jag mot ett hinder så pratar jag mig igenom det! *S*S*

Carina

Constance
2009-01-15 07:38
#97

Det är alltid bra att vara förberedd och ha en inre dialog med sig själv, i vissa lägen, då man som förälder annars kan bli väldigt "upprörd" och gör allt för sitt barn - många föräldrar blir kränka i dessa situationer då man ska utreda sitt barn och få stöd och hjälp…

Erfarenheten min är att skolan kan vara hur bra som helst men när sånt här kommer upp kan det bli problem…

Men ni fixar det :)

Jag försöker alltid tänka positivt men just denna bit har påverkat mig mycket…svårt att vara positiv just då!

Ha det gott och var rädd om er…

Annons:
Vibeka
2009-01-15 14:09
#98

#97 Ja precis men du vet det finns juh utredningar på henne bakåt i tiden så där har Rektorn inte så mycket att protestera om. Jadå det gör vi på ett eller annat sätt ;)

Och var rädd om er ni med!!!

Laomi
2009-01-22 21:26
#99

Hej, hoppas att det inte gör något att jag skriver här, men jag ville bara säga att jag känner igen mig själv i mycket av det som det skrivs om här. Jag vet inte om jag har asperbergers, jag tror inte jag har det fullt ut i alla fall, men som sagt var, mycket stämmer in på mig.

När jag var liten hade jag en extrem fobi för att spola på toaletten. Jag vet inte varför. Det var bara farligt. Det blev ett riktigt problem när jag började i skolan, de andra tyckte jag var äcklig som inte spolade. Innan hade mamma alltid fått föjla med mig in på toaletten, vänta tills jag var klar, släppa ut mig och stänga dörren - sedan spola. Det försvann till slut då jag fick problem med det i skolan, fast jag var tvungen att öppna toalettdörren och stå så lång ut jag kunde, spola och sedan ta mig ut och stänga snabbt. Fortfarande har jag problem med att spola på annorlunda toaletter - på tåg och båtar och så vidare. Jag kan inte förklara varför jag är rädd.

Jag var också väldigt rädd för vatten som åkte ner i avloppet i badkaret, livrädd. Jag började gråta om de inte tog upp mig först. Det har jag inte problem med längre, fast jag vågar fortfarande inte simma nära vattenuttaget i simbassänger.

En period när jag var liten upprepade jag alltid den sista meningen jag sa, fast tyst i en viskning för mig själv. Det kändes som om jag helt enkelt behövde göra det. Jag slutade med det efter ett tag då mamma blev arg varje gång jag gjorde det (hon ville inte att jag skulle bli retad).

Det var extremt viktigt för mig att vissa saker sades innan jag skulle sova, och i rätt ordning. Man skulle först säga Godnatt, sedan "Det samma", efter det "sov så gott", "Vi ses imorgon" och till sist "Nu är det bra". Blev det fel någonstans så var man tvungen att börja om. Annars kändes det som om någonting inte stämde.

Jag vägrade att ha jeans tills jag blev 13-14 år ungefär, för de är inte lika bekväma som byxor med mjuk byxlinning. Jag vägrade ha det mesta typer av kläder, och jag har alltid hatat att köpa kläder, för jag hittar aldrig något jag kan tänka mig att ha och det är Tråkigt.

Jag har alltid kännt mig lite utanför i sociala sammanhang, speciellt om jag inte känner personerna så bra, speciellt om det är i en situation som jag inte känner mig hemma i. Jag förstår inte själva poängen med att vara "ute och festa" till exempel. Man gör ju ingenting förutom att man dricker alkohol. Om man inte dansar, och jag kan inte dansa. Det går inte, jag blir medveten om varenda rörelse jag gör och hur fel den är. När jag pratar med personer blir jag väldigt medveten om min hållning, min blick och var mina händer och armar är och jag vet inte hur jag ska göra med allting. Jag brukar försöka koncentrera mig på att hålla blicken på en punkt mellan personens ögon, men där kan den ju inte vara hela tiden. Jag vet inte när jag ska titta bort, hur ofta, och vart jag i sådana fall kan titta. Jag vill inte verka stirrig eller ointresserad, men det känns som om det är just så jag uppfattas. Ofta tappar jag fokus på VAD personen egentligen säger bara för att jag inte vet hur jag ska sitta och titta.

Jag KAN inte göra någonting jag tycker är tråkigt förrän absolut sista stund. Eller det är klart att jag kan rent fysiskt, men jag gör det inte. Det händer inte. Jag brukar oftast, nästan alltid, bli klar i tid ändå, eller lösa det på ett eller annat sätt. Jag kan till exempel låta bli att betala en räkning fast jag redan sitter vid datorn och räkningen ligger bredvid mig på skrivbordet, fast det är sista betalningsdagen, för jag tänker att det gör nog ingenting om man blir en dag försenad (och det brukar det ju inte heller göra).

Jag hatar att vänta på saker. Att vänta på bussen tillexempel. Jag blir alldeles stressad och irriterad och suckar och går fram och tillbaka och kan inte stå still. Jag hatar att göra tråkiga saker, som att städa, diska och så vidare. Men det är ju inte direkt något jag är ensam om. Skillnaden mellan mig och andra är att andra tycker att det är värt att städa för att få ha det fint, får jag välja själv låter jag det hellre vara stökigt.

Jag tycker inte om att duscha (för att det är tråkigt). Jag duschar ungefär var fjärde till femte dag. Jag brukar inte lukta illa, ibland gör jag det, om jag är själv då så bryr jag mig inte, ska jag träffa folk så ser jag till att jag duschar först om jag luktar.

Jag är väldigt bra på att minnas saker på ett sätt och väldigt dålig på ett annat sätt. Jag lärde mig 80 nya engelska glosor på 10 minuter en gång bara för att testa om jag kunde - jag kunde alla sedan när jag testade mig och tror nog att jag kan alla nu flera år senare. Däremot har jag väldigt svårt att minnas att göra saker som folk ber mig om. Min mamma kan be mig att lämna en bok på biblioteket, jag vill inte glömma den och göra henne besviken, ändå gör jag det. Det är som att saker inte poppar upp i min hjärna när det ska, men när jag ber den att plocka fram någonting så går det bra (som en viss glosa).

Jag älskar djur, rymden, att rita och WoW. Jag har alltid haft det väldigt lätt i skolan förutom när det gäller idrotten. Jag läser första året till veterinär och det går ganska bra. Jag har svårt för "studentlivet" men försöker att vara med på en del grejer i alla fall, jag får liksom tvinga mig själv till det för jag vet att jag egentligen inte mår bra av att isolera mig. Jag har en tenta imorgon och har inte börjat plugga än - men antagligen kommer jag att sitta uppe hela natten och plugga och klara den i alla fall. Jag bor själv och jag klarar mig. Det kan gå en helg då jag bara äter havregrynsgröt och ingenting annat, men jag överlever ju? Igår åt jag bara kladdkaka, men jag har inte märkt av några symptom på att jag äter lite annorlunda.

Det där om att vissa personer med Aspbergers glömmer bort sina djur stämmer inte alls in på mig - jag skulle Aldrig glömma bort mina marsvin. Jag älskar djur och jag tycker de är mycket lättare att förstå än människor. Hundar kan jag i och för sig inte läsa av, men katter och hästar förstår jag jättebra.

Jag har trots att jag har det svårt ibland med det sociala alltid haft en del vänner, som har kännt mig länge. Jag tror det har hjälpt mig mycket. Jag har en pojkvän och jag älskar honom. Jag hade alltid haft svårt med kroppskontakt och var extremt kittlig, man kunde inte ens peta på mig på områden som brukar anses som okittliga, men allt sådant löste sig efterhand med pojkvännen. Han är ganska annorlunda jämfört med mig, han är den som alla lyssnar på och tittar på och skrattar med när han säger ett skämt. Om jag försöker berätta ett skämt som jag av erfarenhet vet att andra människor tycker är roligt får jag det att låta tråkigt i alla fall. Men min pojkvän är nog väldigt bra för mig. Han får mig att träffa folk när jag annars hade suttit hemma själv och jag känner mig trygg med honom och har aldrig "vart ska jag titta problemet" med honom.

Förlåt för att jag bara babblar på. Jag vet att inte denna tråden skulle handla om mig. Jag tror som sagt var inte att jag har riktig asbergers - kanske en släng av det? I alla fall så vill jag säga att man kanske klarar sig själv i alla fall - kanske inte perfekt men för varje sak man klarar så växer man. Och om jag misslyckas, tillexempel om jag inte vet hur jag ska göra med en försenad räkning, så kan jag alltid ringa mamma. Jag är 19 år och bor själv 45 mil från min familj. Jag kan liksom känna att jag mår bra av att se att jag klarar mig själv, på mitt sätt, även om det innebär att bara äta kladdkaka ena dagen och att värma gröten i ugnen andra dagen, och inte köpa vattentäta skor utan ha platspåsar runt strumporna istället. Det fungerar, bara inte på samma sätt som alla andra hade fått set att fungera.

Niklas
2009-01-22 22:37
#100

#99: Välkommen hit!

Väldigt bra skrivet. Det verkar som om du är mycket medveten om dina styrkor och svagheter och att du inte lider så värst av det du har svårt för. Det tycks som om det på det stora hela går bra för dig. Då spelar det kanske ingen roll om du skulle få ihop tillräckligt med poäng för en diagnos av det ena eller andra slaget.

Jag uppskattar att du skriver så utförligt här. Det kan hjälpa många andra som känner igen sig.

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Lady-In-Black]
2013-07-12 08:46
#101

Hej, undrar hur det gått för alla i tråden?

giffan
2013-07-12 09:28
#102

#99 Bra skrivet.

Vad jag har förstått så är ju asbergers ganska stort. Min son har högfungerande asbergers, och stämmer in delvis på din beskrivning av dig, men ändå inte.

Jag som inte har någon diagnos kan känna igen mig i mycket av det du skriver. Just det där med var man ska ha blicken när man talar med någon. Det är så jobbig så det går inte att beskriva, men du lyckades riktigt bra. Jag kände min känsla just när jag läste det du skrev.

Jag tror alla människor har lite asbergers i sig, men för vissa blir det bekymmer för man förväntas fungera på ett visst sätt. Tur det finns förstående människor och hjälp att få om man behöver.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Honestyisdead
2013-07-16 15:37
#103

#102 AS är en funktionsnedsättning. Menar du att alla har det?`
Det tror verkligen inte jag.

Niklas
2013-07-16 20:04
#104

#103: Hon menar nog att alla kan ha drag av det i sig, inte att alla uppfyller alla kriterier. 🙂


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
giffan
2013-07-16 22:38
#105

#104 Precis så menade jag.

Vet många som känner igen sig i en AS beskrivning, men för den delen inte ligger i närheten för en diagnos.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus

Upp till toppen
Annons: