Berätta lite om vad det innebär med, jag vet ingenting…

Okidoki.. Återkommer snart med mer info

Hyperlexi beskrivs ibland som motsatsen till Dyslexi, det vill säga ovanligt god läs- och skrivförmåga. Jag tror att det är ganska vanligt i kombination med högfungerande autism (HFA).

Vänliga hälsningar

Niklas

ok, låter ju logiskt, det har inte jag iaf haha

Aha…  vad är ovanligt god? Att man läser meningar istället för ord, ibland nästan sidor? Eller att man förstår krångliga texter? Att man kan formulera sig väl eller att manhar lätt för tt skriva? 

Måste ge mig ut och googla tror jag. För är det något jag faktiskt kan och alltid har kunnat så är det att läsa och skriva.

#5: Jag tror att det framför allt är att man läser och skriver tidigt i livet. Jag såg någonstans om ett barn som skrev och läste i tvåårsåldern. Det hör inte till vanligheterna. Senare i livet minskar nog skillnaderna jämfört med dem som inte har hyperlexi.

Vänliga hälsningar

Niklas

#6 aha=) Då är jag nog inte så häftig ändå=) Jag var fem när jag lärde mig men jag är fortfarande långt snabbare på läsning än många andra=)

#3 Ja, så har jag oxå läst att det är, men jag känner inte igen det riktigt så när jag läser Gunilla Brattbergs bok "Guide i helvetet"

Så här beskriver G.Brattberg sitt hyperlexi:

Jag kunde läsa när jag började skolan, men förstod inte vad jag läste. Under gymnasietiden skulle jag läsa ett antal klassiska bokverk. Jag läste motvilligt och med stor vånda böcker av många stora författare. Men jag hade aldrig någon aning om vad böckerna handlade om. Det är stor diskrepans mellan läsförmågan och läsförståelsen.

Jag läser långsamt och lyssnar ofta inte på vad jag läser. I själva verket kan jag läsa många sidor och kapitel utan att ha en aning om vad där står. Ofta fastnar jag i en mening som jag läser gång på gång utan att komma vidare.

I samma ögonblick Gunilla avslutar en bok har hon oftast ingen aning om vad den handlar om.

Detta är en nästan exakt beskrivning på problem jag själv alltid haft. Hade misstankar och Dyslexi först, men detta stämmer bättre.

Böcker jag är ointresserad av har jag ingen aning om vad dom handlar om. Jag kan läsa precis som beskrivet i #8 en hel jäkla tråkig klassisk roman som aldrig fångar mitt intresse och inte kunna redogöra för vad den handlar om efteråt.

Hanna och aspie i ett nötskal då

haha ja.. kanske anledningen till at jag gilar att läsa om böcker=p Jag glömmer vad dom handlar om…

Det blir ju billigt och bra Hanna, ha ha ha

Jag lärde mig läsa helt på egen hand när jag var fyra år. Ingen visade mig ens bokstäverna. Min första presentation av min nya färdighet var när jag läste upp en notis ur dagens tidning för min förstummade moder. Den handlade om någon industri på orten. Jag läste perfekt utan att staka mig, men hade förstås inget större begrepp om innebörden.

Ovanstående brukar folk inte tro på, men det kan bekräftas av min mor som än så länge finns i livet. Jag minns själv episoden med tidningen tydligt.

Jag läser snabbare än alla andra jag känner. Hela meningar, hela stycken, i en enda blick. Min läsförståelse är, och har alltid varit, extremt god.

Jag känner dock igen mig i det Brattberg skriver om att inte ha en aning om vad texten handlar om när man läst klart, men då är det inte läsförståelsen i sig som brister, utan uppmärksamhet och fokus. Detta beror i sin tur på brist på intresse för det jag läser, samt splittrade tankar. Så är det ofta.

"Jag känner dock igen mig i det Brattberg skriver om att inte ha en aning om vad texten handlar om när man läst klart, men då är det inte läsförståelsen i sig som brister, utan uppmärksamhet och fokus. Detta beror i sin tur på brist på intresse för det jag läser, samt splittrade tankar. Så är det ofta."

Jag kan inte mer än skriva under och hålla med. Jag läser precis som du svepande över sidan, inte orden utan meningarna, stycken ibland sidan men har i slutändan ibland ingen aning om vad jag läst.

#8: Det där finns också med i en del beskrivningar. Jag hittade exempelvis det här i Wikipedia:

Hyperlexia

"In hyperlexia, a child spontaneously and precociously masters single-word reading. It can be viewed AS a superability, that is, word recognition ability far above expected levels. The more common definition also includes difficulties with comprehension of printed material beyond or even at the single-word level. Many hyperlexics also have trouble understanding speech. Most or perhaps all children with hyperlexia also lie on the autism spectrum."

Å andra sidan finns det beskrivningar som den här:

"Mycket god läsförmåga, gäller allt från mekanisk läsning och stavning till memorering och förståelse."

Så står det på Attention Stockholms hemsida. De tycker att förståelsen också är hög vid hyperlexi.

Att inte medvetet minnas vad man läst om man är ointresserad är inget konstigt. Det är ett överbelastningsskydd för hjärnan. Tänk om man var medveten om allt man har läst, sett och hört? Det är därför det är så mycket enklare att lära sig något man är intresserad av. Det kräver ofta nästan ingen ansträngning.

Vänliga hälsningar

Niklas

Ja, jag blir inte klok på detta 

Jag känner bara igen mig i det Brattberg skrev, men inte det andra. Det kanske finns olika grader av hyoerlexi?

Jag har det praktiskt taget precis som Eremitha. Jag läser mycket (typ 10 böcker i veckan) och kommer ihåg dem ett tag i alla fall. Men bara om de är fängslande eller intressanta.

"Mycket god läsförmåga … allt från mekanisk läsning och stavning till memorering och förståelse" är en rätt bra beskrivning.

Anses hyperlexi vara ett problem eller ett symptom på något?

#17 Det hör ofta ihop med AS/HFA enligt vad jag läst. När Brattberg beskriver hyperlexi så verkar det vara ett problem, men jag kanske missförstår? Vid andra beskrivningar verkar det vara något positivt, så jag vet faktiskt inte

Hittar inte så mkt när jag googlar heller. Frågade idag min psykolog vad hyperlexi är, men han verkade inte veta så mycket om det heller, så jag var tvungen att öppna Brattbergs bok igen

F'låt, men jag är inte bra på förkortningar … AS/HFA?

AS= Aspergers syndrom

HFA= Högfungerande autism

#20: Aha! Ja, då stämmer det på mig.

Ni som är bra på engelska, kan ni inte försöka översätta i stora drag om vad det står här om Hyperlexi. Jag vill veta och får inte ihop det då jag inte förstår massor av engelska ord  

För att underlätta kan ni väl översätta något stycke var eller

http://www.hyperlexia.org/aha_winter9697.html

Voila! Obs! Väldigt "quick and dirty" och med en massa facktermer även på svenska ..

När man talar om hyperlexi måste man tala om språkinlärningsstörning. När man talar om dessa båda måste man ta upp autism. På senare tid, när man talar om hyperlexi, måste man också tänka på ickeverbala inlärningsstörningar. När man talar om hyperlexi och ickeverbala inlärningsstörningar måste man tala om Aspergers syndrom. När man talar om dessa måste man alltid överväga att ADD (Attention Deficit Disorder) kan föreligga samtidigt.

När man talar om någon av dessa inlärningsfunktioner är det två spektra som är viktiga. Det första är det sociala perceptionsspektrat, som sträcker sig från ringa till god medvetenhet om sociala koder och lämpligt beteende. Det andra är det kognitiva balansspektrat, som mäter både praktisk (ickeverbal) IQ och verbal IQ. Hyperlexi bör inte betraktas som en fristående uppsättning egenskaper, utan bör ses i kontext av dessa spektra och hur olika störningar uttrycks i dessa kontinua.

Två undertyper

I vårt arbete har vi identifierat två undertyper av hyperlexi. En grupp har språkstörning. Detta är den typ som vanligen uppmärksammas i litteraturen. EN anan grupp har visuell-spatial motorisk störning. I vår grupp med språkinlärningsstörning har vi ofta funnit lägre verbal IQ och högre praktisk IQ. Vi fann överlägset visuellt minne i nästan samtliga fall.

För den typen med visuell/spatial motorisk störning fann vi ofta lägre praktisk eller ickeverbal IQ och högre verbal IQ. Det förefaller ovanligt att tala om högre verbal IQ hos ett barn med språkstörning, men om man tittar på barn med ickeverbal inlärningsstörning eller Aspergers syndrom, ser man barn med på många sätt relativt intakt språk, men som har svårigheter att använda språket pragmatiskt. Denna grupp har överlägset ljudminne men nedsatt kognitiv organisation. Gruppen med språkinlärningsstörning hade fler fonikfel vid läsning, medan de med visuell/spatial störning hade mycket få fonikfel.

#21 Men tusen tack! Så jätte snällt av dig att översätta detta

Fast jag vet inte om jag blev så mycket klokare

Vet du oxå vad "fonikfel" betyder?

Tydligen är "fonik" konsten att veta vilket ljudvärde en bokstav eller ett fonem ska ha i olika sammanhang. Till exempel när C ska uttalas som K och när det ska uttalas som S (är väl vanligare i engelska). Ett svenskt exempel är ordet "engagera". Det första G uttalas som G, det andra som SCH. Om man blandar ihop det och säger fel blir det ett fonikfel, även om man mycket väl fattar vad ordet betyder.

när jag började skolan kunde jag redan läsa/skriva utan problem sedan länge. Var även mycket tidig med talet, före två års ålder pratade jag rent enligt min mor, och det var ganska långa komplicerade samtal jag kunde föra, inom vissa områden (förmodligen saker som intresserade mig massor hehe ).. Har även alltid setts som mycket språkbegåvad, älskar att läsa och har mycket god läsförståelse (så länge jag läser nåt intressant, annars fattar jag verkligen noll och ingenting alls hur mycket jag än försöker ). Jag läser mycket fort, tar ibland 2-3 meningar i taget. Ett uppslag tar några sekunder. Oftast vet jag exakt vad jag läst och förstått, men om någon ber mig att återberätta så är det nog mer givande att prata med en vägg som min mor brukar säga. Jag får inte ur mig det helt enkelt. Ställer nån frågor så svarar jag utan problem, ska jag återberätta helt själv går det inte alls.

Lärde mig läsa när jag var fyra och läste alla böckerna i sagan om ringen serien när jag var åtta. Jag läste JÄMT under en period på några år, alldeles för sent på kvällarna, på vägen till och från saker, vid maten, på lektionerna, på rasterna.

Svårt att veta vad som är hönan och ägget tycker jag. Jag kanske känner mig lite osäker socialt för att jag inte fått samma Träning som andra barn som lekte med varandra istället, fast samtidigt försvann jag ju in i böckerna för att jag redan tyckte att det var lite komplicerat att umgås med andra barn. Eller rättare sagt så uppskattade jag böckerna mer.

Läser också väldigt fort Tassy :) Min lärare trodde alltid att jag ljög när jag sa att jag redan hade läst färdigt, tills hon frågade frågor på texten och jag kunde svara på alla ^^ Ser också direkt på ett ord om det är felstavat och det sticker i ögonen. Det känns som jag inte riktigt "känner" ett ord förrän jag sett det skrivet. Jag gillar text och bokstäver väldigt mycket. Fast alltså, jag tror snarare att det beror på att jag läste så himla mycket förr, och alltid har skrivit mycket själv. Än på hyperlexi alltså, vad det nu riktigt är.

Lustigt. Jag råkade ut för en olycka och fick en nackskada för några år sedan, som i sin tur gav upphov till en hemsk huvudvärk. Samtidigt pluggade jag vid universitetet och hade enorma mängder litteratur att gå igenom. Det beskrivna hände mig och blev ett allvarligt problem.

I ett stadium kunde jag fortfarande läsa, men inte förstå ett iota av innehållet. Vad göra?
Jo, jag ringde upp någon av mina föräldrar, läste upp texten för dem i telefon och lät dem återberätta texten för mig. De förstod inte alls vad den handlade om, men det gjorde ju jag och när jag hörde dem berätta kunde jag lätt förstå hela texten. Men när jag läste själv kunde jag inte få signalerna att gå vidare till den delen av hjärnan där förståelsen av texten sitter.

Det kändes jätteskumt och jag undrade om jag skulle gå via dyslektiker till analfabet …

Jag har alltid varit en långsam läsare som går in för varje ord och hör det inom mig, samt avsmakar det som en god delikatess. Men vid behov kan jag snabbläsa i oerhörd hastighet och ändå minnas nästan hela texten i stort sett utantill (samt vid behov återberätta handlingen i korta eller längre drag).
På så vis kan jag gå in på ett bibliotek och sträckläsa mängder av böcker i jakten på olika intressanta saker. Det tar då bara några minuter att läsa en bok och när det gått ett tag minns jag fortfarande precis de delar som jag tyckte bäst om och som jag vill minnas. Just de delarna kan jag sedan leta upp och läsa om för att friska upp mitt minne och avnjuta dem än en gång.

Jag har alltid haft lätt för att läsa och skriva, och ändå befinner jag mig i gränslandet mellan aspergare och NT - dvs. jag har inga direkta problem med kognitiv organisation eller pragmatisk språkanvändning och inte heller med foniken, som är lätt för mig … inte heller med vissa andra typiska AS-symptom. Ändå är jag väldigt aspergiansk när det gäller tusen och en saker. Jag är nog en asperger-ad(h)d light NT. ;-D

När jag läser vad ni andra skriver om hyperlexi får jag klart för mig - förutom att jag är likadan själv - att det här tycks vara dubbelt. Å ena sidan har vi "fotografiskt minne" vilket betyder att allt det vi läser går in och registreras i hjärnan - och vi kan för det mesta läsa tämligen fort (men inte alltid; ibland är vi riktigt utpräglade långsamläsare…). Å andra sidan kan vi ömsom ha mycket svårt för att bearbeta och tolka det lästa ömsom ha mycket lätt för detsamma.

Märkligt, minst sagt! Men så tycks det ändå förhålla sig.