Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Tips och goda råd

Strikta rutiner i vardagen?

2011-03-13 20:16 #0 av: PlusPlus

Vad jag läst så kan en rutinerad vardag göra dagarna mycket lättare för person med funktionshinder. Stämmer detta? Är det bara för AS:are elr kan det funka bl.a. för de med  ADD också?

Jag har ADD och funderar på om det skulle kunna fungera att sätta in strikta rutiner i min vardag för att få den att fungera lättare. Jag fajtas även mot GAD och depprison (stavning?) så jag får ofta känslan av allt går emot mig och blir lätt nedslagen osv.

Har ni nå tips på rutiner ni tror skulle fungera?
Saker överhuvudtaget som gjort att eran vardag fungerat lättare.
Hur fungerar ni?

Jag har såå svårt att komma till skott med saker och ting och fastnar lätt i något helt annat än det jag borde. Gissar att det är min ADD som spökar och drygar sig?
Är det tråkigt så verkar jag inte fatta att det borde göras ändå -.- Som nu, suttit här på ifokus i flera timmar. Jag skulle ha städat men tiden har flygit iväg totalt :S Det är så irriterande och bl.a mamma tycker jag är lat och bekväm när det blir så. Men vissa gånger är det medvetet pga kraftig ångest och andra gånger är det som nu, jag kommer av mig "/
Det är sååå frustrerande...

Många gånger blir jag fundersam, börjar tänka att jag kanske är lat och bekväm? "Jag kanske är allt det där dåliga mamma jämt tjatar om? Eller?"
Då börjar den onda cirkeln av nedvärderingar av mig själv, mot mig själv vilket gör att jag mår ännu sämre :S...
Förvirring på högsta grad...

Anmäl
2011-03-13 22:40 #1 av: Knaprig

det första jag tänker på är att din mamma, får båda eran skull, måste förstå hur ADD/ADHD funkar... För det är en sak om hon tjatar positivt, alltså helt enkelt påminner, men som det är nu så är det ju negativt.

jag fick hela uppväxten höra sånt där också, både hemma och från skolan och alla som tyckte jag va lat och sånt. Men så här nu förstår jag ju liksom hur jag funkar lite sådär att man bara kommer av sig och gör nåt annat.

att ha strikta rutiner vet jag inte egentligen, har försökt men har svårt att hålla dom, speciellt nu på senare tid, så vet inte hur mkt bättre det egentligen kan bli men kan ju säga att ju mindre rutiner jag har desto sämre går det då.Så det ligger kanske något i det.

men rutiner som kan hjälpas att hållas av dom runt dig tror jag nog är bäst, och på ett positivt sätt inte klankande. Det leder bara till att det tar ännu längre tid att få nåt gjort

Anmäl
2011-03-14 11:48 #2 av: snuz

Något som jag har testat och tycker fungerar är att ställa en klocka/alarm på tex 7 minuter och under den tiden ska jag tex diska, och bara göra det tills klockan ringer. När det ringer tar jag "rast", men ställer även då en klocka, på kanske 10-15 min. När jag har rast kollar jag dator eller dyligt. Sen kan man ta ställning till om man behöver som i det här fallet, diska mer eller göra annat.

Det hjälper iaf mig att behålla fokus på det jag gör.

Sen har jag bestämda dagar, och i vissa fall även tider, då jag ska utföra något, tex tvätta. 

Tror mest att det är viktigt att vara öppen för att testa många olika sätt att hantera de problem ens diagnos kan leda till. Och alla är ju olika, tänker olika osv, så det finns inget rätt eller fel sätt, utan bara att prova.

 

Anmäl
2011-03-14 14:20 #3 av: Zaphix

Prata med din mamma och be henne om hjälp så du kan ta itu med saker.

Jag tror att det är mycket bättre som förälder att istället för att säga "Nu ska du diska på momangen" (inte ofta jag får använda ordet momangen, bäst att ta tillfället i akt och skriva det härliga ordet) så är det bättre att säga "Kom igen nu Petronella, nu tar vi itu med disken tillsammans.".

Lättare att ta sig för saker när man får hjälp och samarbetar man om hushållssysslorna blir det lättare att inte dra ut på att göra dom.

Man har då en anledning till att göra det nu, eftersom man då får hjälp, och kan inte skjuta upp det in i det oändliga.

Men samtidigt viktigt att inte skylla på sitt funktionshinder, att man har ADD betyder mest att man måste hitta nya vägar och strategier för att komma runt det som man har mindre lätt för. Vilket ju är det du gör, söker tips om hur du kan få till rutiner. :)

Anmäl
2011-03-14 20:56 #4 av: [Varulv]

Jag tycker att Zaphix' råd är så kloka, men vill bara komma med ett litet försvar för din "lättja" den, du redovisar i ditt inlägg.

Jag har själv stundtals (har aspergers syndrom) kommit till sådana situationer, då min egen integritet har fått komma i första rummet. Och har aldrigt ångrat det. Ändå kan det ha gällt viktiga saker, som exempelvis en jobbsituation. Har jag känt starkt, att mitt jag har behövt få sin plats framför allt, så har jag valt det. Därefter har mitt jag mått mycket bra, kan jag säga.

 

αγάπη

Anmäl
2011-03-14 21:08 #5 av: Zaphix

#4: Inte helt med på vad du menar i ditt sista stycke, eller ja, inte med alls om jag ska vara ärlig.

I vilka situationer har din integritet gått före? Och på vilket sätt?

Känner mig lite smådum, men förstår inte alls vad du skrivit nu. :)

Anmäl
2011-03-14 21:10 #6 av: PlusPlus

Jag har alltid levt ganska orutinerat så därför jag funderat lite på om striktare rutiner kan fungera. Är villig att prova precis allt för att försöka kompromissa med mina svårigheter så vardagen fungerar bättre. Vill liksom fungera så "normalt" som möjligt.

I dags läget gör jag inte det och tipset om att prata med mamma och be henne om hjälp är underbart, om det hade varit möjligt :(
Det känns som om ända sedan jag fick diagnosen svart på vitt så att säga så har hon avskärmat sig från mig "/ Hon hör inte av sig längre och när jag gör det så har hon aldrig tid eller lust att prata.
Hon hälsar inte på längre även fast det inte är långt och hon bjuder inte hem mig längre. IBland verkar det som om hon motvilligt säger ja när jag frågar om jag kan komma.
Även fast jag ibland har jätte jobbiga dagar och behöver "en moders stöd" så har hon inte ork elr lust att prata.
Hon agerar ofta väldigt egotrippat och sen skyller hon på att JAG är egotrippad. ALLA i min omgivning tycker jag tänker på tok för lite på mig själv men jag är livrädd för att verka ego när hon säger att jag är det hela tiden. Det känns många gånger som om mina svårigheter skulle vara lättare att hantera om jag hade haft hennes stöd, eller åtminstonde att hon slutar motarbeta mig eller vad man ska kalla det.

Tyvärr Varulv så förstod jag inte vad du menade "/ Sorry, hehe. Är lite trög på att förstå vissa gånger :P
Men tack för råd och omtanken och allt :)

Anmäl
2011-03-14 21:36 #7 av: [Varulv]

#5 #6 Ha ha förstår att ni är lite ironiska nu...! Flört

Du sa det ju själv, PlusPlus - "ALLA i min omgivning tycker jag tänker på tok för lite på mig själv men jag är livrädd för att verka ego".

Alltså - jag unnar dej att få vara lite mera ego, PlusPlus. För jag är rätt säker på att du skulle må bra av det, och må mera bra av det, än av att försöka uppfylla din moders krav på dig att vara mindre ego.

Om ni två, Zaphix och PlusPlus, skulle ha någonting gemensamt, så tror jag det kan vara, att ni tänker väldigt mycket, och o-egoistiskt, och självuppoffrande, på era nära och kära. Och intet fel i det! Det ska ni fortsätta att göra, men det lilla råd som jag ville ge var bara det, att ni samtidigt inte bör glömma bort er själva.

Ty ni är egna individer, med suverän rätt att få gestalta era egna liv, de enda liv ni äger och har, och till vilka inga andra än ni själva har någon rätt.

 

αγάπη

Anmäl
2011-03-14 21:50 #8 av: PlusPlus

Mamma har haft en ganska negativ effekt på mig med sitt skumma beteénde.
Ska försöka ta till mig tidd råd så gott det går. Hört det många gånger förut men det är så svårt Skäms Fattar inte riktigt varför. Jag själv tycker jag är o-ego men får ändå för mig många gånger att jag är som mamma säger, ego, lat och bekväm. Det är nog som du skriver, att jag (vi) tänker lite för mycket. En liten fundering som utvecklas till en ond tankespiral, elr ngt. Obestämd
Hehe, ja jag vet inte. Någon rät sida måste det bli på alltihopa då både jag och min sambo kämpar med mina svårigheter. Är bara sååååå less på alltihopa och tycker att det går på toook för sakta. Vill bara kunna knäppa med fingrarna, blunda och sedan när jag öppnar ögonen igen så är allt bra. Allt flyter på och jag har lyckats lära mig leva med min diagnos och hittat allt det positiva i det hela. Vissa dagar går det, andra inte. Värsta berg och dal banan jag varit med om :S

Anmäl
2011-03-14 23:00 #9 av: Zaphix

#7: Det där var ju lite roligt, jag var faktiskt inte ett dugg ironiskt, utan jag förstod faktiskt inte vad du menade eller syftade på. :)

Jag tycker inte att jag tänker så mycket, men jag är ju van vid mitt tänkande och vet inte om nåt annat. Men jag får ständigt höra att jag tänker för mycket, medan jag å andra sidan ständigt klagar på den bristande tankekraften hos mänskligheten. Att folk bara gör saker av gammal vana, inte ifrågasätter varför. Men det jobbar jag på, och folk omkring mig börjar sakta men säkert tänka och ifrågasätta, älskar att få starta igång en hjärna som alltiid verkar ha varit vilande.

Nu kom jag av mig, som vanligt..

Ego ska man vara, med måtta såklart, men sanningen är att i slutändan så har man ingen annan än sig själv. Så ser man inte till att man tar hand om sig själv, sätter värde på sig själv, så kommer man ångra det senare när allt annat blir trasigt för att man själv inte har en egen grund att stå på.

Till TS:

Fick för mig att du bodde hos din mamma, men nu förstår jag att så inte var fallet.

När jag ska göra nåt så skriver jag ofta listor och eftersom jag älskar att få kryssa i en lista så får jag så lov att göra det jag skulle, annars kvarstår ju listan och jag får inte skriva en ny med nya saker i.

Men jag har väl inte riktigt samma intressen som andra, folk verkar inte vara så fascinerad av listor som jag är..

Men om du bor själv, gör det så mycket om du drar utv på att städa ett tag då?

Diska och sånt kan man göra det lätt för sig, ha bara ett glas, en tallrik o.s.v, eller iaf väldigt få av varje sak, då måste du diska innan du kan använda det igen. Så gör jag, fysiskt omöjligt att skapa diskberg med väldigt få saker.

Med städning och grejor så väntar jag oftast tills jag blir på humöret att ta tag i det. Händer rätt ofta, men tillräckligt sällan för att det ska lyckas bli stäkigt dock. Men jag kan vänta..

Anmäl
2011-03-15 00:20 #10 av: [AlltIEtt]

Jag personligen måste ha rutiner i min vardag, annars får jag ingenting gjort överhuvudtaget, det är väldigt påfrestande om rutinerna rubbas för då blir jag galen ha ha.

Anmäl
2011-03-15 02:36 #11 av: ekorren

Väldigt roligt att läsa alla kloka ord.

En sak som kan hjälpa för mig ibland är en variant på snuz's 7 min system. Jag bestämmer att jag ska göra t e x 5 eller 10 småsaker...t e x diska 5 tallrikar, plocka upp 5 plagg till tvättkorgen eller annat. Ingen tidsgräns men det ska ske i rad så att säga. Förr blev jag lätt för ambitiös och då fick jag ingenting gjort. Mitt mål är att rätta till lite gnutta mer än vad jag stökar till, det räcker för att saker ska gå åt rätt håll.

En otroligt viktig sak jag har lärt mig... fast det tog jättelång tid, som jag är övertygad gäller dig plusplus också...du är INTE lat!! Omgivningen tror ofta det tyvärr eftersom dom bara ser på resultatet inte på ansträngningen vilket är mycket frustrerande.

Tror vi addare behöver ofta en knuff från något håll för att få saker gjorda, ibland behövs det inte mycket, ibland är det omöjligt och då får man ta det senare eller kanske t o m avstå och acceptera det.

En knuff för mig när det gäller städning är att bjuda hem någon i familjen eller en god vän som jag sätter i soffan med en kopp kaffe och en macka. Där får dom sitta och slappa medan jag tar och diskar eller plockar med något och så pratar vi lite strunt. Det brukar inte vara speciellt betungande sätt att hjälpa till och städa...men väldigt effektivt!

Rutiner...hmm...vad är det? Oskyldig Hmm...ja det är något jag aldrig har haft och blir bara stressad och mår dåligt av det....i alla fall konstruerade sådana. Kanske tillfälligt, men dom kommer och går och håller sällan i sig tyvärr....så rutiner har jag gett upp...utom tandborsting kanske...försöker i alla fall hehe...

En annan sak som har tagits upp..tror det var varulv... som jag också tycker är viktig är att respektera sina egna behov och integritet. Det är inte att vara egoistisk utan helt enkelt nödvändigt i längden för att orka med. Det kan tyckas egoistiskt i andras ögon men det är det inte. För mig är det ärlighet. Så länge man inte skadar någon så är det den andres problem om han/hon inte kan acceptera det. Om jag vet vad mina gränser går och respekterar dom kan jag mycket lättare och ärligare vara omtänksam och hjälpsam mot andra....om man känner för det....

Ledsen om det blev lite långt...

Anmäl
2011-03-15 09:14 #12 av: Knaprig

tack ekorren :)

jag är också lite sådär egentligen.. men vet inte om det har med vana att göra, men för strikta rutiner känns det iaf som jag mår jättedåligt av.. och får mycket svårare att göra.

det jag försöker hålla hårdast på är väl att äta bra typ. frukost, lunch och middag, sen typ mellanmål gärna, och nåt på kvällen. fast då är jag ju typ hungrig jämt känns det som nästan ibland :) och har jag inte mat eller så så blir jag jätte mkt sämre på koncentration osv..

jo medicin försöker jag väl hålla på också, det går åt helvete just nu ;) tandborstning försöker jag också med..

annars kör jag mycket på att tex ha påminnelser om räkningar från typ den 20:de varje månad, istället för att alltid betala tex 25te. då har jag alla dom där dagarna på mig att känna efter om det känns lämpligt att betala just då, så då hinner man.

likadant brukar jag boka onödigt många tvättider :p för inte alltid det blir av bara för att jag bokat.

Anmäl
2011-03-15 20:52 #13 av: [Varulv]

Att vara coach och att ha coach - det är nog viktigt för ADHD:are...!

Flört

Och själv känner jag igen mig i detdär. Så aspergare jag är. Kanske har jag då ändå lite granna ADHD-droppar i blodet...

Och liksom ni, blir jag lätt väldigt passiv lämnad i ensamhet - något jag finner oändligt skönt (ensamheten), samtidigt som jag sörjer den förlorade gemenskapen...

Obestämd

αγάπη

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.