Om du inte gjort magnetröntgen av hjärnan skulle jag kräva det om jag var du! Det ställs väl inte diagnos på avvikande röntgenresultat enbart, men tas nog med i beräkningen det är ju en stor indikation om man har vissa förändringar.

Det har aldrig varit på tal faktiskt. På vilka grunder skulle jag kunna kräva det? Och ska jag då vända mig till neuropsykiatriska vuxenenheten, som gjorde min utredning?

Min psykiatriker remitterade mig (inget jag bett om) men man kan ju säga att man vill utesluta andra saker, jag menar din barnepelepsi bara den borde vara en grund till röntgen och EEG. 

Bara genom att läsa denna texten så förstår man ju att du borde få röntga…

Det finns många orsaker till epilepsi. Några av de kända orsakerna är syrebrist under födseln, infektioner som hjärn- och hjärnhinneinfektion samt utvecklingsstörningar i hjärnan. Dessa orsaker är vanliga hos barn. Man kan även få epilepsi till följd av en blodpropp i hjärnan, en hjärnblödning, en hjärntumör eller till följd av en demenssjukdom. Alkoholmissbruk är en vanlig orsak till krampanfall. Vid några typer av anfall som barn och ungdomar får, försvinner sjukdomen av sig själv.

Hmm, men jag blev friskförklarad från epilepsi då jag var 15 år gammal och är nu 31. Det var den varianten med ett enda (märkbart) anfall och sedan käkade jag medicin, och så växte det bort. 

Men du menar att man kan behöva utesluta att min barnepilepsi inte hade sin grund i samma förändringar i hjärnan, som problematiken jag har nu? Hoppas du hänger med, jag fick formulera om den där sista meningen några gånger 

Ja alltså jag tycker ju dom borde göra det per automatik, tex den "skadan" jag har kan relateras både till ADHD och epelepsi därav dom borde vara väldigt måna om att röntga de som har eller haft epelepsi som utreds för ADHD, kan man ju tycka. Min mamma har både ADHD och hade precis samma epelepsi-version som dig… 3 stora anfall och friskskriven som 20-åring.

Stå på dig, för tänk om dom hittar en förändring? Det blir ju som ett slutligt "bevis".

Bläddra ner här på länken till "utredning och provtagning", detta kan du ju använda som underlag när du argumenterar för din rätt till ordentlig utredning. 

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=876

Nu ska du få höra en teori jag har grubblat fram just kring epilepsi och div andra diagnoser…. ;) (grubbla är något jag gör hela tiden hehehe)

Jag som är bipolär äter Lamotrigin som är antiepileptikum.
Bipolaritet och ADHD är inte ovanliga "samsjukdomar".
ADHD och bipolär kan vara väldigt svåra att skilja åt.

Dvs alla dessa tre borde ju vara närbesläktade uppe i huvudet. Om epilepsimedicin kan hjälpa mot bipolaritet och ADHD, måste det ju indikera något. 

Därav skulle jag ifrågasätta de som utreder och behandlar dig, varför dom inte även är extra måna om att göra en ordentlig somatisk utredning. (för att utesluta eller bekräfta)

Visst måste det ligga något i min teori där?  

Har googlat och hittat diverse "fakta" som kan vara intressant (stod massa källhänvisningar till forskningar skippade att ta med dem)…

• 29% av barn med okomplicerad epilepsi har neuropsykiatrisk problematik, jämfört med 12% av barn med annan kronisk sjukdom som inte involverar hjärnan och 7% av barn utan sjukdom‡ 

• I gruppen barn med epilepsi och underliggande hjärnskada/neurologisk tilläggsdiagnos är förekomsten 58%

• Av 114 barn 5-16 år gamla hade 60% en diagnos enligt DSM-IV, men färre än 2 av 5 hade insatser eller behandling

• Det finns bristande erfarenhet av samarbete mellan neurologin och psykiatrin kring att bedöma patienter med epileps

• ADHD vid epilepsi hos barn: Prevalens enligt genomförda studier varierar mellan 17 till 58%

• Alla studier finner en högre förekomst av ADHD än i normalbefolkningen – åtminstone ett barn av fyra till ett barn av tre med epilepsi har ADHD

• 31/97 (38%) av barn remitterade till en specialistklinik för epilepsi hade ASD (autismspektrumstörning) enligt frågeformulär 

Hoppas detta kan hjäpa dig att våga ifrågasätta, ibland är det tyvärr så att man måste vara påläst själv och ligga på och "kräva" saker. För att kunna få rätt hjälp oavsett om man har diagnos eller inte så söker man ju hjälp av en orsak, att man har stora problem som påverkar vardagen negativt.

Kram

Jag har röntgat hjärnan under utredning av ADHD och då har jag aldrig haft epelipsi. Det gjordes liksom automatiskt.

Stå på dig och ge inte upp. Min familj kämpa för mig i 18 år och fick höra samma saker , de va inget fel på mig alls. Trots flera års depprisioner (börja i 6:an ). Nu har jag min diagnos det tog bara ett visst antal år.

Lycka till.

#5-6 och #7
Tack så jättemycket för ert stöd! Tänk om jag hade känt det från folket som jobbade med min utredning.. och dem träffade jag ändå ett par gånger

I mina ögon så är det ju en solklar grund till att få en magnetröntgen! Jag tyckte jag var hyfsat påläst men ändå hade jag ingen aning om att man kunde kräva en sån sak, eller att det kanske rentav borde vara rutin vid utredning!

Jag minns hur kritisk och besviken jag var då, för jag tycker att de tog för allvarligt på mammas teori om att mitt beteende berodde på epilepsin.. dvs. att jag "försvann" emellanåt eller fick utbrott och var rastlös osv.  
Om det finns en ärftlighet i diagnoserna, exempelvis ADHD, så borde de väl också fråga om hon själv eller min pappa har något som kan indikera det. Men även det tycks ha gått dem förbi.

Nu har det gått fyra år sedan jag inte fick diagnos,  ska jag begära en ny utredning eller kan jag överklaga? Borde vara för sent? Jag kontaktade då psykiatriska mottagningen (som hade remitterat mig till utredning) och sa att jag var missnöjd, och sedan hände det inte mycket mer än att jag fick gå hos en psykolog ett tag… vilket inte gav nånting.

Jag tycker du kanske ska vända dig till din VC-läkare och ta detta med magnetröntgen den vägen.

"Mina vårdkontakter" är bra att använda tycker jag, slippa ringa och vänta på sköterska som ringer upp för att sen ev få läkartid. Bättre mejla direkt till läkaren, skriva klart och tydligt men ändå bestämt vad man vill ha hjälp med. Jag begjorde nyligen "fullständig somatisk utredning" av överläkaren på min VC. Jag skrev rakt av vilka remisser jag även ville ha, tex till dietist (har IBS) och vilka blodprov jag ville göra ;) (som sagt ibland måste man bli självpåläst läkare för att få rätt hjälp). 

Om du redan gjort utredning tror jag inte du behöver göra om, däremot kanske lite kompletterande tester kan bli aktuellt sen (börja med VC tycker jag). Jag har gjort såna tester då jag själv ifrågasatte alla mina diagnoser. Det gjordes inte på np-enheten utan av min "vanliga psykolog".

VC-läkare känns som närmaste vägen nu, ja. Har nämligen ingen kontakt med psyk sedan drygt 2 år. Jag har en läkartid bokad till början av Oktober men den är avsedd för fysiska besvär i form av återkommande infektioner, så jag är rädd att det kommer dröja.. men jag ska se om jag kan ta upp det med henne då 

Helt off topic kanske viktigt, angående IBS så kan jag tipsa om att googla lågkolhydratkost eller LCHF, och IBS. Vi är många som har fått bättring genom att minska eller helt utesluta spannmål (främst pga. gluten som är inflammatoriskt etc.) och stärkelserika grönsaker, och socker. 
Sen beroende på vilka symptom som överväger för dig, så kan man anpassa kosten. Ibland funkar ingenting utan det känns som att det faktum att man äter, är problemet.
Vidare rekommenderas det (utom av ungefär hälften av dietisterna) att äta smör och bregott istället för margarin, eftersom margarin är en kemisk sörja som omestras och härdas hårt i tillverkningen och behöver färgämnen, aromer och konsistensgivare för att överhuvud börja se ut som något som liknar smör.. de innehåller väldigt höga halter omega 6 i förhållande till omega3, och är sannolikt allergiframkallande och inflammatoriska.. samt tillför ingen som helst näring. Huua… gör dig själv en tjänst om du inte redan gjort det, och uteslut alla margariner. Det blir kroppen glad av Och att det dessutom visar sig att människor med ADHD, Asperger m.m. ofta mår bättre på en kost bestående av i huvudsak mest naturligt fett och protein. Som du säger, man får söka efter information och utbilda sig själv för att hjälpa sig själv och andra, för det är inte alltid det går att lita på myndigheterna. Pengar som kommer från företag som vill sälja livsmedel och läkemedel.. *host host* 

Tack för IBS-tipsen :)

Jag har ätit både strikt Atkins, Gi, LCHF men magen blir total-pajjad… men det är ju svårt oavsett hur man äter…

Jag måste få i mig potatis och inolaxol och det är väl inte så LC direkt :P hehe… och Fil måste jag ha…

Jag får mixtra fram egen diet… äter helst fisk, det känns som mest lättsmält… jag klarar av att äta väldigt lite av sädesslagen… och inga baljväxter…

Jag ÄLSKAR grönsaker, bara det att jag HATAR att äta dom kokta… haha.

Blir inte klok på min mage, men har bett att få följa upp den i slutet av oktober här, ska be att få utesluta annat, eftersom jag haft IBS "hela livet" men sedan ett år tillbaka har det varit dygnet-runt-handikapp… den har gått från risig till totalt omöjlig. Hade jag inte redan varit sjukskriven så hade jag definitivt behövt vara det sedan ett år tillbaka… och då enbart pga magen.

Om jag får önska bort en av mina sjukdomar/diagnoser så är det IBS, tar hellre en till psykisk diagnos…

Men stackare, du har verkligen drabbats hårt av IBS  Vet att det drar ner livskvalitén något enormt. 

Jag var tvungen att googla inolaxol. Något slags bulkmedel, står det… sånt har jag fått tips om innan men aldrig vågat prova. Jag köper loperamid receptfritt på apotek, undrar just hur många tusenlappar jag lagt ner på det under de senaste åren. Det värsta är att besvären började bli ordentliga då jag började med SSRI-preparat i slutet av 2003. Något jag inte är glad över. Undrar om de där medicinerna har gjort mer nytta än skada egentligen..

Vad "behöver" du potatis för? Gissar att du är rätt insatt i hur våra kroppar fungerar om du har ätit enligt de sätt du besvkriver
Hur lång tid gav du magen innan du bestämde dig för att det inte passar dig? Vissa med IBS har gått i en eller ett par månader med förvärrade symptom innan de blivit bättre än någonsin. För min del går det i vågor.. för mycket smör och grädde kombinerat verkar vara värst för mig. Men det finns ju alternativ!

Körsång säger de hjälper IBS-patienter också.. får dem att må bättre och bli gladare. Kan tänka mig att yoga och meditation också höjer livskvalitén. Testat det?

Så nu har vi glidit ifrån ämnet lite grann men detta är ju minst lika viktigt! 

Potatis är bulkande och bra mot trög mage :P Enl dietisten… har viktiga näringsämnen i sig också.

Jag har ätit lågkolhydrat i långa perioder sedan 2006, fått ge upp pga förstoppning som inte gått att få till + helvetiska magkatarrer… Vi talar om förstoppning som inte ens laxermedel råder bot på… satte i mig enorma mängder linfrön osv men nä gick inte hålla igång magen…

Nu försöker jag hitta nått som passar just mig, fast för det mesta passar inget… jag får inte i mig tillräckligt med fett för att kunna utesluta eller dra ner på kolhydrater för mkt… men den kosten jag testar fram är GI-likt till viss del… klarar viss hårdost, men det är väl det fetaste bortsett från olivolja som jag kan få i mig (trögtänkt idag)… Bregott kan jag bara äta väldigt lite av… jag reagerar alltså på bland annat: syrlig mat (frukt ffa), mjöl, baljväxter, sädesslagen, råa grönsaker, fett, fiberkänslig, rött kött, alkohol, kolsyrad dryck… etc… 

Blev tipsad om att testa polenta, att göra gröt o dyl på, har inte ens hittat det när jag sökt… bara polentamjöl eller vad det nu var… måste leta vidare…

Ja magen tar mkt energi… lite jobbigt hantera magen och allt annat samtidigt… allt sitter som ihop också… väldigt vanligt vid ADHD om man stressat mkt genom livet… 

Jag tror detta skov uppkom efter förra höstens envisa förkylningar var tvungen ta både molipect och cocillana i flera omgångar… dessutom slutade jag med Lyrica i samma veva, tror nog den är största boven…

Oki då låter det som att jag definitivt ska undvika potatis 
Men det är verkligen så, man får hitta den diet som passar för alla med IBS verkar ha olika saker som fungerar eller blir katastrof. 
Jag ska verkligen kolla upp det där bulkmedlet, och/eller kolla om jag kan få medicin på recept.

Jo men polenta känner jag igen, finns det verkligen inte i vanliga mataffärer? Har för mig jag sett det i såna där genomskinliga påsar. De som har bönor och linser och gryn. 

Någon hobby som ger en energi och hjälper en att fokusera på något man tycker är roligt, brukar också hjälpa. Att man faktiskt lyckas glömma bort kroppen ett tag. Även om det råkar vara saker som yoga och mindfulness..

Jo polenta ska finnas jag har bara hitta polenta väldigt finmalet, men dietisten sa polentagryn, haha ska kolla hälsokost och de större matbutikerna i veckan… :-)

Jag har ju varvade versionen av IBS, så jag får köra stoppande mat eller lösande om vart annat, haha det är en hel vetenskap. Tänk om alla fick testa på detta, det skulle öka ödmjukheten hos alla… tror inte folk fattar att man kan gå "magsjuk" i flera veckor, månader och år…

Jag vill ju gärna vara ute mer i friska luften, det är ju svårt när magen tjorvar, man blir ju otålig och irriterad på att vänta på att den ska vara någorlunda stabil.

Inolaxol är bra, är jag lös dricker jag även resorb (vätskeersättning) för att försöka hålla vätskebalansen, dessutom hjälper det mot illamående.

Pasta ska vara uppstoppande, men på mig är det tvärt om… och jag är testad för gluten osv… blev tipsad om att äta mycket bär, tex blåbär mot lös mage. 

Jag tror det mesta har att göra med vad för fibrer det är hur lätt och svårsmält allt är…

Är magen helt galet tjorvig så får man uselt immunförsvar också, jisses vad jag får kämpa mot att inte vara kroniskt risig… försöka få i mig antioxidanter osv. Men då blir det ju detta problem: Dricka C-vitaminbrus inte bra för magen, syrligt. Äta syrliga frukter, samma sak, äta piller inte bra för magen… nog med medicinerna liksom…

Och när magen är crazy så tar man ju upp medicinerna olika hela tiden, min ena medicin löses upp direkt så det är lugnt, men concertan (ADHD-medicinen) tex… den är ju depot… och utsöndras under jättelång tid. 

Och IBS hör ju ihop med psykiska måendet och IBS påverkar måendet både psykiskt och fysiskt… haha det är ungefär som ett hamsterhjul man är fast i, allt hör ihop och det är så mycket som måste stämma för att ens få förbättring.

Jag var tex utomlands (första utlandsresan) i vintras, jag var tvungen att trycka i mig immodium som en galning… gick ganska bra tills vi skulle flyga hem… fy fan… fick springa på alla toaletter jag hittade, på flygplatsen, på planet… jag var likblek, kallsvettig och hade i princip panikångest.

Men är glad att den bara tjorvade då, hade ju kunnat tjorva hela resan :P

(tur man är duktig på att tänka "det hade kunnat vara värre")

:)

Vårdens tester för livsmedelsallergier är det många som har "klarat" men sedan fått klarhet i att de inte testar allt som de borde. Just gluten finns det flera olika av och man testar bara två av dem.

http://chriskresser.com/perfecthealth
Kolla in den här sidan, första kapitlet om Don't eat toxins, handlar om just detta. Klicka och scrolla ner en liten bit, nedanför den rosa munken, där ser du en bild av olika gluten och en beskrivande text.
Bokmärk gärna sidan så att du kan gå tillbaka och läsa igenom resten.  

Blåbär allså.. ja de anses ju vara en av våra superfoods Tycker du att de hjälper? 
Det är stor skillnad på bär och bär också. Jordgubbar och andra odlade bär innehåller flera gånger mer socker än exempelvis vildhallon. Men det är just för att socker är det som jästsvampar, candida, livnär sig på, och även cancer lever på socker. Det verkar skada hälsan mycket. Men blåbär är bättre iaf!
http://www.fineli.fi Här ser du skillnaden mellan olika bär, och andra livsmedel också för den delen.

Om någon säger "polentagryn" till mig så tänker jag faktiskt finmalet. Är du säker på att det inte var det hen menade? Jag menar, mannagryn.. det är ju finmalet  Fast korngryn kanske inte är det… nåja, haha.. 

Vitt bröd är väl extremt uppstoppande? Typ klassiskt franskbröd. Men det är ju en ordentlig festmåltid för candidan samtidigt. Men kanske funkar med en terapeutisk dos vid behov? 

åhhh tack för länken! Ska ju till överläkaren på VC om två veckor, ska diskutera candida osv har begjort massa fler blodprover, ska ringa labbet imorgon och kolla vilka hon lagt upp! 

Måste kanske googla polenta hahahaha… :P

blåbär har vart hyfsat under fullfräs-faserna… men svårt veta hur mkt man ska äta av stoppande mat…

Jag blir lös av ljust bröd. Har fått order tex att inte dricka samtidigt som jag äter för det blir full fräs annars… kan äta grova bröd i små mängder ibland… är ju ett mysterium då det liksom är olika hela tiden.

Jag måste nog utesluta helt och sedan testa mig fram och vilken mängd jag tål. Tex ska jag kolla gräsallergi, det kan bidra till att man reagerar på sädesslagen och tex morötter tydligen… hon bad mig även utesluta nötter…

Som att vandra i en djungel haha

Usch, ja visst är det frustrerande att inte veta vad som funkar. Att det hela tiden ändrar sig 

För att tarmen ska kunna läka helt, och bli av med skadorna som bl.a. hårda fibrer och gluten åstadkommit, så behöver man utesluta sädesslagen helt i ca ett halvår. Det skulle jag vilja göra men jag erkänner att jag är fast i sockerträsket.. har så himla svårt att hålla mig ifrån exempelvis kanelbullar

Det stämmer nog att drickandet medans man äter gör mer skada än nytta. Man kan dricka efter måltiden. Så gör ofta även småbarn, och de gör det instinktivt De plockar också det goda av maten.. smöret, pålägget, köttbullarna etc.. haha

Jag läste för övrigt i en bok om ayurveda, att de rekommenderar att man inte tittar på TV, läser eller gör annat medans man äter. För att musklerna och blodflödet enbart ska koncentreras på matsmältningen och inte annat, då hjälper det till. Och en annan aspekt är att man njuter av maten, med alla sinnen, mycket mer när man bara äter och inte liksom halvt äter och halvt gör en massa andra saker. Kan låta flummigt men det fungerar, det känns mycket bättre.

Gurkmeja då, har du provat det? Det kan man ju ta för matsmältningen, en terapeutisk dos.. minns inte om det skulle vara 0.5 tsk på en dag eller nåt. Det har använts för det här syftet i tusentals år.

Du råkar inte vara admin på den här sidan eller?
Funderar på om inlägget bör flyttas till nån annan sektion då vi har bytt ämne. Kan ju vara fler som har nytta av det här

Hehe, kom på en till sak som jag är skeptisk till ang. min utredning. Testerna som gjordes med hjälp av datorn, och som jag fick "bra" resultat på tolkade ena utredaren som att det beror på att jag har datorvana..!! Vafan? Klicka på en mus kan väl även en icke datorvan göra utan svårigheter. Där blev jag faktiskt förbannad.. men vad kan man göra liksom 

Jag blir bara mer och mer uppgiven och frustrerad och imorgon ska jag ringa till vårdcentralen och säga att jag behöver komplettera min utredning med Magnetröntgen och eventuellt även EEG igen. 
Försökte ringa nyss men de tar inte emot fler samtal idag.

Blir till att stålsätta sig. Nästan garanterat så kommer sköterskan som jag pratar med att säga att jag får vända mig till öppenvårdspsykiatrin, eller att "vi sysslar inte med sånt här hos oss".  Försöker skapa en användare i Mina Vårdkontakter men det verkar gå trögt…

I morgon bitti har jag tid hos husläkaren och ska ta upp med henne om att jag vill få göra magnetröntgen. Jag tar med mig nerskrivet en radda (i mitt tycke) väl valda, goda, skäl till att jag ska få det!

Lite missmodig känner jag mig och det finns en risk att hon tror sig veta att sånt där kan man minsann inte komma och kräva, eller det har gått för lång tid sedan utredningen. Men jag tänker isf göra mitt bästa för att hålla mig saklig och behärskad och inte bli upprörd…. lättare sagt än gjort

#21 Lycka till!

Tack! *rädd* 

Så. Hon tyckte absolut att jag skulle till psykiatrin igen eftersom detta inte är hennes bransch, som hon uttryckte det. Hon skriver en remiss dit. I den skriver hon att jag har uttryckt en önskan om komplettering till min utredning, i form av bland annat magnetröntgen, och önskar få behandling så att jag kan fungera bättre i vardagen. 

Jag hade känslan att hon inte förstod orsaken… varför jag ville ha magnetröntgen. Hon ver mer inne på att det är behandlingen i sig som jag vill åt. Visst, självklart. Men för att komma dit, så måste vi börja med att göra den där magnetröntgen. Fast kanske förstod vi varandra ändå trots att vi pratade helt olika.

Med mig vid besöket hade jag utskrift som jag dragit från sidan som vuxenadhdbipo tipsade om, samt lite statistik som hon också tipsade om. Läkaren tyckte att jag hade gjort en bra research 
Hur som helst, om du läser det här så vill jag iaf tacka dig för att du tog dig tid att leta upp information och skriva i den här tråden 

Hon satt nära mig, lutade sig framåt och tittade mig i ögonen, samtidigt som hon frågade mig vad jag har för symtom som jag tycker tyder på att jag har ADHD eller AS eller liknande. Jag känner mig fruktansvärt obekväm i såna situationer och jag får ofta blackout och tappar både tankeförmåga och ord. Jag lyckades väl få fram en bråkdel ungefär av vad jag har för problematik 

Hon gjorde en basic neurologisk underrökning samt att de tog lite prover och så är som sagt remiss skriven till psykiatrin. Det är rätt lång väntetid men nu är det bara att vänta!!!

Jag svarar i den här tråden då jag tycker det är relevant.

Du SKA begära en ny utredning och du behöver prata med din mor, då hennes talan betyder mycket för utredningen.

Jag bad min mor att bara svara på de 100 frågorna utredaren ställde över telefon, ingenting annat.

Dumt av din mor att skylla på epelepsibehandlingen.

Kramar

#25
Oj är det så mycket som 100 frågor? Jag har inte fått veta så mycket om vilka frågor de ställde till henne. Jag tror inte att hon minns. Oftast så är min mamma sådan, att hon vill inte "göra något värre än vad det är" och är nog bra på att göra saker luddiga. Men jag vet inte. Har ingen aning om vad hon sa, eftersom de tog intervjun på telefon eftersom de bor långt bort.

Det som jag nu har bett om, via husläkare, är att få komma tillbaka till psykiatrin och få göra en magnetröntgen. Hon skulle skriva i remissen att jag har problematik i vardagen och att jag önskar få hjälp.
Vet inte om det är möjligt om jag kommer tillbaka in i psykiatrin, att ta upp en helt ny utredning då? Med tanke på remissen så kanske de endast är intresserade, om ens det, av att göra en komplettering av min gamla utredning?

Inte göra en kompletterande, utan göra en ny… Säg till din mor att det är otroligt viktigt för dig, för din skull, att hon svarar ärligt.

#27
Ja, jag får säga det när kallelse kommer. Det är ju en viss väntetid till psykiatrin.

Jag pratade faktiskt med henne innan de skulle ha den där telefonintervjun och jag sa att hon måste svara ärligt på frågorna och gärna tänka tillbaka innan de ringer. Det har ju gått rätt lång tid sedan jag var barn så jag undrar hur väl man minns sånt? Det måste vara svårt.

Jag har också en tendens att få "black-out" i sådana situationer och kan då antingen inte formulera mina tankar i ord eller glömmer bort allt som jag borde ha sagt. Därför skrev jag en uppsats med titeln "Varför jag tror att jag har Aspergers syndrom/ HFA" som jag mailade till sjuksköterskan som var min första kontakt i psykiatrin. Jag skrev uppsatsen under flera veckors tid för att ha tid på mig att erinra mig vad jag hade för problematik, om den funnits där sedan barndomen, vad jag hade haft för problem i barndomen som blivit bättre med inlärning och mognad etc. Jag var lite orolig för att jag skulle trampa på några ömma tår hos dom professionella och lade därför till ett stycke som visade att jag var medveten om problemet med självdiagnostik (och internet!) och jag skrev om varför jag var tvungen att uttrycka mina problem i text och vilka insatser jag önskade få. Kanske det kan vara något för dig?

En bieffekt med detta uppsatsskrivande var att jag vande mig vid tanken på att få en diagnos, att det blev mindre känsligt att sen prata om min problematik eftersom jag redan tränat på att formulera mina tankar i ord och jag kände mig mindre pressad att prestera i mötet med vården för jag hade tryggheten i att dom ändå visste det mesta om mig (som var relevant i det sammanhanget).

#29
Ja, det låter jättebra!! Skriva har alltid varit min grej. Eller det var åtminstone till för ca 10 år sedan då jag fick skrivkramp. Jag hade troligen något som de kallar autoskrift, eller något liknande. Nåja…

Skriva har jag faktiskt funderat på att göra, för då får jag med allt jag vill ha sagt och då har de ett underlag att bygga vidare på.

Tack för idén! Kanske lika bra att börja skriva redan nu, trots att jag inte vet när jag får kallelse tillbaka till psykiatrin, eller vad de kan tänka sig att göra. Kanske totalvägrar de när jag kommer med önskemålet om en ny utredning 

:) Det kanske kan vara bra att skriva oavsett vad som kommer att hända, det är ju skönt att skriva av sig :) Och om du mailar det till psykiatrin så kan det ju hända (borde ske, enligt min mening) att dom omvärderar den utredning du redan har gjort och/eller beslutar om en ny sådan. Förutom att förklara varför du tror dig ha en diagnos kan du också förklara varför du skulle vilja ha en, att du faktiskt har svårigheter som kräver det stödet och de rättigheterna en diagnos kan ge.

Ge inte upp, det är förjävligt att man ofta måste vara nog frisk för att kunna förklara att man har ett funktionshinder, men tyvärr så verkar det se ut så på många håll. Då gäller det att hitta sitt sätt att få fram det man vill och behöver, och om du kan göra det i skrift är det ju jättebra!

Jag använde ett frågeformulär om Asperger som stöd, jag svarade på frågorna och byggde ut mina svar utifrån det. Kan ju vara ett tips om man har svårt att komma igång med vad man ska skriva, då blir det inte lika "stort".

Jag önskar dig ett varmt lycka till i detta.

#31
Tack, det kanske jag ska göra. Jag skrev ut några frågeformulär och svarsresultat för en tid sedan. Tyckte det var ganska intressant.

Absolut måste jag lägga krut på vad jag tror mig ha för nytta av en diagnos, det är liksom en stor del av poängen. men jag måste nog läsa på lite mer om det för jag vet inte exakt vilken typ av stöd jag skulle ha rätt till om jag fick en diagnos, eller fler.

Tack för all uppmuntrande ord! Jag uppdaterar här i tråden om det händer något spännande.

Har nu börjat skriva i ett textdokument, vilket jag förmodar kommer ta ett tag. Jag vill vara noggrann och verkligen få med alla aspekter och alla problemområden. 

Fick ett samtal från min husläkare för en timme sedan. Hon hade fått tillbaka remissen som hon skrivit till vuxenpsykiatrin. De skrev att en second opinion hade redan gjorts, vid 2009, och att magnetröntgen inte är rutin vid utredning och att de därför inte tänker ta emot mig.

Jag blev tyst i telefonen och tankarna snurrade, blev både besviken och sedan fruktansvärt arg. Vad är det för second opinion de har gjort? Psykologkontaken som de gav mig, mannen med noll empati och som vid varje besök fick mig att må dåligt och till och med gråta?? Det gav mig ingenting att ta med mig och en mer inskränkt gubbe får man leta efter. Så jag fattar inte vad de syftar på när de säger att en second opinion redan har gjorts. Och därmed har de tydligen avslutat ärendet.

Så nu skriver jag. Vete fasen vart jag ska skicka det sedan…. till öppenpsykiatrin eller till neuropsyk som gjorde utredningen. Önskar så att jag kunde få kontakt med psykiatern (eller vad hon nu var) som först remitterade mig till utredning.

Just nu känns allt skit. Det känns som att allt och alla är emot mig. På jobbet, bland bekanta och främlingar och till och med mina närmaste. Det är så himla frustrerande och påfrestande och jag vet inte hur länge jag ska orka. Min alltmer handikappande trötthet håller på att ta kål på mig också. Igår la jag mig 22.30 och skulle upp 06.05 idag. Min mage pajade inatt (jag har IBS) och jag bestämde mig för att det är ingen bra idé att vara på förskolan när man måste springa på toa hela tiden. Detta går i skov… Så jag sjukanmälde mig en timme senare då de hade öppnat. Sedan la jag mig och somnade om igen, med markarbete av byggare utanför då de ska bygga nya radhus, och gick inte upp förrän 11.15 då sambon ringde. Hade lätt kunnat sova några timmar till. Jag är alltid trött när jag vaknar och det tar minst en timme innan jag känner mig vaken, sedan är det full fokus på jobbet och det händer saker precis hela tiden.. och jag somnar på bussen hem och är helt slut när jag är hemma. Har inget liv. Är bara så oändligt trött. Och så less. Den här tröttheten har blivit värre men den började väl för tio år sedan ungefär. Nyligen har jag fått reda på att trötthet är ett av symptomen vid PCOS (polycystiska ovarier) och det hade jag ingen aning om! Har fått telefontid för att diskutera det med en PCOS-expert på Gynmottagningen. 

Just nu är all glädje som bortblåst.

Jag räknar dagarna till min anställning går ut, den 29:e juni. Då har jag arbetat ett år på den förskolan. Måste söka nytt jobb. Att tänka på att plåga sig igenom 35 år på heltid med ett jobb som kräver 95% av min energi är knappast tilltalande. Det är 35 år till min beräknade pensionsdag.
Samtidigt måste jag ju ändå ha ett nytt jobb, en inkomst. För jag har levt på socialbidrag varvat med studiemedel i hela mitt vuxna liv och det är ovärdigt. Ingen vill ändå anställa mig. Jag har bra utbildning, jag är ambitiös och noggrann och kunnig och ändå handlar det bara om kontakter! Det är redan ångest för jag vet hur det kommer att bli med jobbsökarkarusellen igen.  

Just nu önskar jag att jag vore ensam uppe i norska fjällen eller nåt. Någonstans långt bort ifrån folk och från civilisation. Hämta kraft och styrk från naturen. Och så tittar jag ut genom fönstret och ser en byggarbetsplats på en förortsgata i Uppsala.

Vi kanske kan ta en tur i Jotunheimen du och jag?

Ja dit skulle jag vilja åka och vandra och förundras över vackert landskap coh andas frisk luft. 

Har en internet-vän från Holland, som vandrat själv där vid några tillfällen! Förstår inte hur han vågar. Jag skulle nog inte våga vara själv eftersom jag är så otroligt rädd för kryp  Vi pratade för något år sedan om att åka dit tillsammans men sedan blev det inte av, trots allt.

När jag var liten åkte vi några gånger till Hattfjelldal på fiskesemester.

Skriv ner vad du känner och så lämnar du det till din husläkare, och fråga vad du ska göra nu. Eftersom du mår dåligt och har problem så är det DERAS jobb att hjälpa dig.

Vill de inte diagnosticera dig så måste du fråga vad du ska göra, för jag tror du mår sämre och sämre av detta.

Och du måste förklara för dem hur allvarligt det är, innan du vill ge upp!

*kramar*

Tack! *kram*

Ja, eller nej husläkaren kan jag inte gå till. Det var det jag gjorde i vintras och hon som remitterade mig till psykiatrin igen. Och i dag ringde hon ju och sa att hon fått tillbaka remissen. Eftersom hon är specialist i allmänmedicin och inte på "rätt" område så säger hon att hon inte kan hjälpa mig med det här, utan hon rekommenderade mig att ringa psykiatrin eller neurogruppen och ta upp mina tankar med dem. Och visst, ringa kan jag väl men jag kommer aldrig att få fram mitt budskap via ett telefonsamtal så det är därför jag har börjat skriva 

#37 SUCK! :-/ Vad ska man säga… Måste bara skicka dig en kraaaam!

#38
Ja, vad? Jag får ta ett tag och fundera så att jag inte gör något dumt i ren ilska eller desperation. Håller på och skriver. Kram tillbaka!

Läste på Autismforum igår. 

"Normalt kommunicerar människor med mer än bara ord när de träffas. Ansiktsuttryck, satsmelodi, ögonkontakt och gester – så kallat icke-verbal kommunikation – förstärker och förtydligar det som sägs." 
Jag använder inte gester, inte flytande "normal" satsmelodi när jag pratar utan det är ofta hackigt och närmast monotont. 
Klarar heller inte av att se någon i ögonen längre än en sekund eller två, sedan flackar blicken. Har försökt träna men det blir bara värre.

"Oförmåga att etablera kamratrelationer". Absolut. 

"Det är först på senare tid som man har förstått att depression är den vanligaste psykiska sjukdomen hos personer med Aspergers syndrom." Återkommande sedan 14 år tillbaka.

"Stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen). Många, framförallt barn, med Aspergers syndrom har stereotypier, det vill säga vissa rörelser man upprepar rutinmässigt. Vanligen är det i form av handrörelser. Oftast är de dock inte lika uttalade som vid autistiskt syndrom. Bland vuxna personer med Aspergers syndrom förekommer det mer sällan." Ja, som sagt… en stor del av min tid och energi går åt till detta och det är både fysiskt och psykiskt påfrestande.

"Att inte dela andra människors intressen och upplevelser." Nej. Jag tänker inte fråga. Vill de berätta så kan jag väl lyssna med ett halvt öra. Men räkna inte med att jag kommer komma ihåg det - jag kommer att fråga några gånger vid senare tillfälle, av "artighet" för att visa intresse, men slutar för att jag skäms då jag inte kommer ihåg något och i och med det verkar ointresserad. 

"Personer som har Aspergers syndrom behöver inte nödvändigt-vis var intresserade av till exempel bussar, rymden och tidtabeller. De kan lika gärna vara intresserade av till exempel arabhästar, hamstrar eller egyptiska faraoner och dessutom tycka om att rita dem om och om igen." Hästar, hästar, hästar. Och ja, faktiskt arabhästar. Rasfakta, anatomi, tävlingar, utrustning, foder etc. Och i alla mina skissblock och skolböcker så var det hästar jag ritade. Och det är det fortfarande. 
Nu sedan några år tillbaka är det naturlig hudvård, kost och hälsa som är det stora intresset. Tidigare var det datorspel som tog upp hela min fritid (och pluggtid). 

Det här är några saker som gicks igenom under min utredning 2006, och som innebär stora svårigheter för mig. Men varför i h**e ignorerade läkaren det?? "Hästar gillar ju alla tjejer" och "lite tics har vi ju alla då och då". Alltså jag var förvånad då, över att de tog så lätt på saker och ting, och glömde bort att kalla mig till provtagning, och var förbannad efter utredningen. Och mer och mer ju längre tiden går. Och nu har de mage att påstå att det har gjorts en "second opinion" och jag har ingen aning om när de gjorde det. Hur görs sånt?? Läser de igenom sin utredning en gång extra eller? 
De refuserar att göra en magnetröntgen trots att jag haft epilepsi. För att "det är inte rutin vid utredning". 

Jag blir tokig av att tänka på det här. Fram tills i år så har jag trott att mina problem beror på ADHD och tourette. Men ju mer jag läser och hör om AS, desto mer inser jag att allt faller på plats. Det enda som jag inte känner igen mig i är "brist på empati", som ju flera här inne har vittnat om att de har inte de heller någon brist på. 

Ärligt talat så vet jag inte om jag är mest ledsen eller mest arg. Men något är jävligt fel och de som har möjlighet, vägrar dessutom att hjälpa mig.