Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 3447 ggr
[Varulv]
2011-12-16 23:23

Kontamination

I en "mediekrönika" av Harry Amster i dagens SvD nämns ordet "ensamvarg" upprepade gånger intill tjatighetens gräns nästan. I en "svart låda" slänger krönikören ned allehanda dåliga mänskliga egenskaper, vilka därmed kontamineras.

Så här skriver han bland annat:

"I Sopranos är Tony Soprano ännu en patriark som inte drar sig för någonting, inklusive massmord. Här inträffar det intressanta att män ofta skildras som ensamvargar men då blir det plötsligt något positivt. Tony Soprano är ju egentligen ett praktarsel som mördar, hatar svarta, judar och kvinnor, går till prostituerade. Ändå finns där en lockelse och många tycker han är så 'häftig'."

"Ensamvargen, som ofta är psykopatiska mördare, får ett positivt drag, som Tony Soprano som springer i terapi mellan morden."

Just denna kontamination är det, tror jag, som jag reagerar mest på: ensamvargen och psykopaten. Enligt min verklighetsuppfattning står ensamvargen och psykopaten så långt ifrån varandra som två människor kan komma.

Men artikelförfattarens mål tycks som sagt vara, att sammanblanda - kontaminera - dessa poler. Givetvis tacksamt ur ett medelmåttornas perspektiv, men hafwandes föga med sanning att skaffa!

Enligt mitt förmenande i alla fall.

- Hur ser ni andra på saken?

Annons:
CatharinaEngberg
2011-12-16 23:26
#1

Jag är en social ensamvarg. (Alltså social men som trivs med att vara ensam). Men inte sjutton är jag en psykopat för det!!!!

Zaphix
2011-12-16 23:39
#2

En psykopat är väl en typ av ensamvarg, inte en sån som isolerar sig själv ifrån folk långt ute i lappländska vildmarken, men en sån som inte har nåt behov av andra utan klarar sig själv.

En person som sköter sig själv och lever på sina egna villkor.

Det kan väl också ses som, en ensamvarg? Ensam är stark?

Är iaf vad jag uppfattat att en psykopat är.. Interagerar socialt med andra, men ändå står ensam.

En ensamvarg behöver ju inte vara en psykopat, men en psykopat kanske behöver vara en ensamvarg?

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Pippis Ängel
2011-12-17 05:29
#3

#2 Nä, Zaphix. Psykopater sköter sällan sig själva eller lever på egna villkor …
De parasiterar på andra och anser att lagar och regler inte är till för dem.
En slags iglar.
Och det är ju inte riktigt samma sak.

Men tja, sociopater och antisocialt personlighetsstörda kan måhända förefalla vara lite asociala, trots att de har nästan samma kriterier som psykopater.
Vanligtvis är emellertid en psykopat en person som behöver någon annan att parasitera på - även om de överlever även "mellan offren". 

Och jo, visst har du rätt i att de inte känner någon gemenskap med andra människor och därför alltid förblir "ulvar i fårakläder", men de brukar inte anses vara typiska ensamvargar, som vissa andra.
Och det bekommer dem inte alls att vara mitt i centrum.
De blir sällan utstötta heller, eftersom de jämt lyckas manipulera folk.

Men om aspergarna nu skulle tillhöra kategorin ensamvargar, så skulle just den biten vara ett särskiljande drag - trots allt. 
Psykopaten är kontaktsökande - aspergaren inte precis. 
Psykopaten har ordets makt i sin hand och kan tala för sig - aspergaren kanske inte precis.

Jag antar att du tänker på någon i stil med Helens mördare (vad-han-nu-hette … jag och namn …), som jag tror benämndes sociopat. Men jag vet inte om just han var så klockren psykopat.

Anonym
Anonym
2011-12-17 10:28
#4

Nej, ensamvargar och psykopater är absolut inte samma sak, enligt mig. Ser inte alls att psykopater brukar vilja vara ensamma, tvärtom de vill utnyttja andra och få det goda utan att ge något tillbaka.

--Kex

Zaphix
2011-12-17 11:31
#5

Tror inte riktigt att ni förstått hur jag menade..

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Anonym
Anonym
2011-12-17 11:44
#6

#5 Jag svarade itne på digg inlägg utan på Varulvs fråga.

Annons:
Zaphix
2011-12-17 11:48
#7

#6: Syftade väl mest på #3, men råkade skriva ni.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Anonym
Anonym
2011-12-17 11:56
#8

OK, då förstår jag. Glad

Pippis Ängel
2011-12-17 12:12
#9

#5 & 7 Okay, förlåt …
Men om man skall tala om typer av ensamvargar, så är det ändå svårt att hänföra psykopaterna dit.
Det var ju det som frågades efter …

Även om de står ensamma inom sig …

Pippis Ängel
2011-12-17 13:00
#10

#1 Och haha, CatharinaEngberg, även jag skulle nog ha kunnat kallas en "social ensamvarg" under stora delar av mitt liv. ;D
… och jag är naturlligtvis inte heller psykopat … =) 

Och Varulv, jag tittar aldrig på Sopranos (men det kanske man inte heller behöver göra för att svara) och eftersom jag inte läst hela artikeln vet jag inte om jag är berättigad att svara heller …

Enligt min man är inte Tony Soprano någon riktig ensamvarg heller, men inte vet jag.
Är det serien som blandar ihop begreppen? Eller snarare artikelförfattaren?
Eller har det bara råkat bli lite fel?

Sammantaget kan man ju konstatera att det finns en dragning åt huvudrollens karaktär, och att denna karaktär sägs vara en ensamvarg med psykopatiska drag. 
Om han trasslar in sig i att det finns en dragning i att mannen är psykopat har han ju i alla fall rott något i hamn, även om han kanske inte begriper riktigt varför eller lyckas få fram det …

Psykopater har en lockelse på folk, eftersom folk "köper" hela deras "paket" med hull och hår, så om han verkar "häftig" så är det just för att folk går på det här. De tar det onda med det goda och tycks finna sig i att psykopatens utpräglat ytliga livsstil måste ha ett visst mått av mord och annan kriminell verksamhet som en missförstådd nödvändighet.

Jag vet inte vart han egentligen vill komma. Följande mening låter så skum, när han invänder:
"Här inträffar det intressanta att män ofta skildras som ensamvargar men då blir det plötsligt något positivt." 
En paradox. 
Vem säger att en ensamvarg automatiskt är något negativt? 
Eller att män som skildras som ensamvargar inte sedan tidigare skulle vara en intressant företeelse?

Jag blir inte klok på varken hans budskap, beskrivning eller mystiska sammanblandning av psykopati och ensamvargssyndromet.

??? Jag tror jag kört i diket …

[Varulv]
2011-12-17 13:32
#11

Pippis Ängel, du uttrycker dig suveränt! Och din uppfattning om psykopater överensstämmer fullständigt med min. "Sopranos" vet jag inte ens vad det är (tydligen en serie som går på tv?) - min reaktion rörde uteslutande artikelförfattarens sammanblandning av begreppen.

Jag känner mig själv mycket motiverad att hålla isär begreppen ensamvarg och psykopat, eftersom jag själv är ensamvarg ("social"!) men inte ett dugg psykopatisk. Men jag har upplevt psykopater, och vet vilken makt de har över en grupp människor. Alldeles riktigt "köper" folk dem med hull och hår, hela paketet. De är ju så trevliga och välmenande, ja godhjärtade och omtänksamma. Och deras skitsnack om andra (utanför gruppen, eller de som ska uteslutas) låter ju så rimligt och rätt! Deras "småbrottslighet" överser man ju så gärna med - de har väl inte haft det så lätt kanske alla gånger i livet… Osv.

Zaphix, även jag misstänker att du inte gör en riktig tolkning av de båda begreppen. Men givetvis kan det vara så att jag missförstår dig jag, liksom andra.

Pippis Ängel
2011-12-17 14:04
#12

Kommer samtidigt att tänka på "American Psycho" som "typiskt" nog beskrivs ur ett väldigt ensamt och världsfrånvänt perspektiv - trots att han egentligen gör allt han kan för att bli "den perfekta människan" som alla i hans omgivning kan se upp till och som samtidigt vill kunna mörda folk lite så där på eftermiddagen, när det faller på …

Han upplevs också som en ensamvarg, just pga. hans annorlunda tänkande och göranden, som inte alls sammanfaller med (den normala) betraktarens. Men är man verkligen en ensamvarg för det?
En verklig ensamvarg anstränger sig ju inte alls för att vara andra till lags eller för att imponera på andra …

Nä, ensamvargsbegreppet är nog lite feltolkat.
Jag sätter ingen värderande åsikt när det gäller själva företeelsen ensamvarg; det är varken positivt eller negativt.
Antagligen väldigt positivt för den som är och vill vara en ensamvarg, och troligen väldigt negativt för den som vill integrera en ovillig ensamvarg, haha …

Ja, Varulv … vi är nog överens om att ensamvargar troligen har mycket lite med psykopater att skaffa … under alla omständigheter …
Och att det är trist när folk automatiskt tror att dessa båda begrepp kan misstänkas ha ett naturligt samröre … 
Säkert är det också pga. denna felaktiga tolkning som folk tror att psykopaten inte är en charmerande och mycket social varelse, som de själva glatt och omisstänksamt umgås med.

[Varulv]
2011-12-17 14:40
#13

Egentligen en väldigt viktig fråga vi nu diskuterar, som är central för oss aspergare (läs: ensamvargar). det är klart, att vi upplevs som lite suspekta, eftersom vi inte riktigt ingår i "flocken". Allt okänt är lite skrämmande och obehagligt för dem, vilka hyser fullständig gemenskap och koncensus.

Man blir (som ensamvarg) på det sättet gärna en "blackbox" i vilken "flockmedlemmarna" kan ösa ner allsköns bråte lite som det passar. Och det är ju praktiskt och bra för dem; egentligen samma fenomen som "scapegoat": man lägger över allt ont som ligger farligt nära att förknippas med en själv, på en viss yttre instans (en ensamvarg etc.) - och vips! så har man räddat sitt eget skinn och samtidigt återställt "det goda", det oklanderliga inom gruppen.

Annons:
Pippis Ängel
2011-12-18 01:12
#14

#11 Hihi, jag såg inte att du hade hunnit svara, när jag skrev min fortsättning …
Skäms Tack för komplimangen, som jag inte kan annat än återgälda, eftersom du sporrar oss alla att anstränga oss när vi skriver, pga. att du alltid skriver så väl …
Glad

Ja, psykopater är, som sagt, ett elände …
Precis som du säger, så tror folk dem om så mycket gott ..??
Ja, det är mycket, mycket märkligt att de så skickligt lyckas förvända synen på folk.
Och verkligen trist att det skall vara så svårt att genomskåda dem! Ibland när man försöker öppna folks ögon, så blir det dessutom etter värre, och man får både dem och psykopaten emot sig. Skrikandes
Suck.

Jag anstränger mig verkligen att finna någon "Sesam, öppna dig"-lösning, som skulle kunna få folk att se att Rödluvans mormor egentligen är den utklädda Vargen. Men det låter sig alltså inte göras så lätt.

#13 Och ja, det är tragiskt med trångsynthet.
Jag tycker ju att man ser klarare ju mer man vet, men ibland vet man ju inte riktigt om hur ovetande man är eller exakt hur dum man borde känna sig …
(Man behöver vara ödmjuk inför allt här i livet, men det är ju inte precis något som lärs ut nuförtiden.)
Folk tycks i alla fall väldigt benägna att leta upp just syndabockar att kasta skulden på. Och är det inte den ena, så är det den andra. 
Psykopater har dessutom de längsta pekfingrarna, då det gäller att snabbt peka ut någon! >:-(

Pippis Ängel
2011-12-18 01:38
#15

Glömde förresten poängtera att den förryckta meningen
"Ensamvargen, som ofta är psykopatiska mördare, får ett positivt drag, som Tony Soprano som springer i terapi mellan morden."
får mig att sätta i halsen.

Väldigt obildat skrivet, eller otroligt klantigt?
Snacka om inskränkt och huvudet under armen!

HAHAHAHA! Om alla de stackars ensamvargarna OFTA är psykopatiska mördare, så lever vi alla farligt nu … 
HUA MIG ..!

FlörtSkrattande

Pippis Ängel
2011-12-18 02:15
#16

#12 Öh … vill bara förtydliga min egen märkliga mening:
"En verklig ensamvarg anstränger sig ju inte alls för att vara andra till lags eller för att imponera på andra …"
Jag var så inne i "American Psycho" att jag inte märkte vad jag själv skrev …

Jag menar förstås i den bemärkelsen, som huvudpersonen i boken försöker sig på; att imponera på andra och låtsas vara till lags för att vinna deras tillit, och sedermera utnyttja dem och kasta bort dem efter behag.

Naturligvis kan en ensamvarg försöka sig på att både vara till lags, när han vill, och imponera på folk - något annat vore nog dumt att påstå.

[Varulv]
2011-12-18 20:27
#17

Givetvis rör vi oss med grova förenklingar här i vår strävan att polarisera två sociala avvikartyper - men rent definitionsmässigt äger man ju rätt att göra det. Det skapar om inte annat ökad tydlighet.

Glad

Croatoan
2012-12-29 06:46
#18

http://www.psykopat.se/

Förtydligar skillnader mellan sociopater/psykopater

[Varulv]
2012-12-29 19:26
#19

#18 Kul att du aktualiserar tråden, Croatoan! Glad

Gur4m1
2012-12-31 10:10
#20

Är själv ensamvarg (i den mening att jag inte går under i den fysiska ensamheten och trivs fint med mitt eget sällskap i skogen) men är även otroligt social ibland- men jag upplever aldrig "åh gud, nu måste jag va lite social för att må bra!" :D 

Psykopat är jag inte, inte heller sociopat. Jag gillar inte Sopranos heller, för den delen, just för att jag själv länge irriterat mig på hur dessa psykopatiska "hjältar" blir idoliserade och håller man inte med är man en jävla moralkärring.

Brukar inte "isolerad/asocial" (ensamvarg) tas upp även när det kommer till att beskriva gärningsmännen i skolskjutningar och andra hemska mördare?

Ensamvarg är som det är- en ensam varg, en ensam människa, men nöjd med det. Ensam är stark-tänket men utan att för det önska livet ur folk. Men visst gör man vad som krävs för överlevnad. De tär dock skillnad på att överleva och att göra "vad som helst" för att uppnå personliga mål/makt (vilket psykopater verkar pyssla med).

Jag är ensamvarg (se rmig som) just för att jag klarar mig fint tillsammans (som det flockdjur nu vargen och människan faktiskt är) men även är stark helt ensam och faktiskt föredrar det tillståndet och går dne vägen om min närvaro inte passar andra. Det är ensamvarg för mig- man går sina egna vägar. Man går inte över lik.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
[Varulv]
2012-12-31 18:28
#21

Jag tror att det kan vara på det här sättet, att en del av oss aspergare, som ju ofta kan vara ensamvargar, mår bra av ensamheten, väljer den gärna själva, och som du säger - rent av blir starka och klarsynta i den.

Andra individer, kanske en aning udda på olika sätt och av olika skäl, blir marginaliserade, utstötta. Dessa väljer inte ensamheten på egen hand, utan hänvisas till den. Därav kan ett missnöje med denna icke-självvalda isolering uppstå. Och kanske är det i sådana situationer, som lömska planer börjar smidas…?

Wide Awake Dreamer
2012-12-31 20:09
#22

Ensamvargen ser jag som den personen som väljer att klara det mesta på egen hand, endera för att hen vill eller ser sig inte ha något annat val. Psykopat är ju något helt annat men jag tror inte det ena behöver utesluta det andra. Psykopater kanske är mer själsliga ensamvargar i det att de inte bryr sig om andra människor även om de gärna utnyttja dem för sin egen vinning.

Vad gäller kopplingen mellan ensamhet och våldsamma vansinnesdåd tror jag man kan säga att de flesta ensamma och isolerade människor INTE är våldsamma av sig, vare sig de valt ensamheten själv eller inte, men av de som begår dessa våldsdåd får man lätt intrycket att många av dem varit väldigt ensamma och isolerade. Ostracism är ett uttryck som används för att beskriva när en person blir eller känner sig utesluten ur ett socialt sammanhang. Det har forskats en del på det och det finns vissa samband mellan ostracism och t.ex. skolskjutningar. Den som blir utstött av andra eller bara känner sig utstött har lättare för att känna hat mot de som ses som en del i gruppen som uteslutit dem, vilket tyvärr kan vara en hel skola eller t.o.m. hela samhället i vissa fall.

Gur4m1
2013-01-01 12:54
#23

:) #21 gillade det du skrev, även om mer udda perosner (dvs utstötta till ensamhet) säkert också många gånger blir nöjda med det så småningom? Om de nu inte blev väl motagna i samhället, tänker jag. Men ja, det där lät som en enkel, clean beskrivning av ensamvargen för min egen del.

#22 Intressant om ostracism. :) Borde ju öka deras förebyggande mot mobbing och annan social isolering mer tycker man.

Ensamvarg är självvald ensamhet i mina ögon, annars är man ju faktiskt utstött, eller annat. Ensamvargen har _valt_ när/om den är ensam, mer eller mindre. Ska vi gå riktigt in i ordet så är ju vargen människans kusin :) En varg är ingen hund men det är ändock relaterad till hunden, därav även människan. Flockdjur som valt ensamheten med andra ord. En varg är överlevare, en ensam varg dödar och har sig inte för nöjes skull- vilket jag associerar med en psykopat. Därför harjag själv svårt att säga att en psykopat är en ensamvarg men jag kan förstå att folk använder det utrycket i allmänhet för ensamma människor i allmänhet.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Varulv]
2013-01-01 20:32
#24

Härligt analyserande här, tycker jag! Glad

Och du, Wide Awake Dreamer, uttrycker ju en exceptionellt nyanserad och förmodligen väldigt riktig analys. Någonstans på den skalan befinner vi oss aspergare säkerligen. Och någonstans på den skalan står förmodligen psykopaterna.

Så, att vara "ensamvarg" kan betyda mycket; det kan betyda allt från eremit till utstött. Allt från självvald naturlig situation till icke-självvald konstlad.

Upp till toppen
Annons: