Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Trötthet

2012-01-25 20:36 #0 av: dragonstar

Jag har ingen diagnostiserad bokstavsdiagnos.

 

Jag vet att det finns massor med medecinska förklaringar och jag håller på att utreda men skullle vilja se vad ni har ätt säga om detta.

JAg har sen jag kom in i tånåren haft problem med trötthet. Jag sover en normalnatt 12 timamr och sover ofta mer.

Jag är sjukskriven pågrund av min trötthet och dåligt mående, har varit väldigt deprimerad haft panikångest och även fysiska problem med muskelsmärtor och Tarmvred som resulterat i IBS ( ospecifiserad magvärk)

 

Det mästa har stabliserat sig och jag har för över ett år sen slutat må så dåligt och vill sikta framåt, jag är intreserad av schamanism och vill studera till djursjukötare och kunna få ett jobb då ajg alldrig kunnat jobba.

 

Men tröttheten är kvar och tar över, vad kan jag göra?  Har ni några förslag? Jag kan inte hålla ett spår längre utna hoppar mellan alla ideer, planer och drömmar och allt slutar i pankaka pågrund av min trötthet.

 

Vet att min morfar hadde likande problem som jag någon fomr utav deprsijon som återkomm under hela hans liv han var inlagg på sjukhus perjodvis.

Jag äter Seratonihöjande i minsta dos 20 mg och det har tagit bort problemen när det gäller jup deprisjon Panikongest, apatiskt men jag tröttheten sitter i lika hårt och det försör hela mitt liv rent ut sagt.

 

 

 

Jag har flera gånger gjort omaffande blodprover och de är perfekta. Jag har även pratat med min läkare på psyjriatrin och hon anser att det är något fysiskt problme och inte psykiskt så jag ska nu börja utreda vad det kan vara.

Jag har även förökt ära och träna och såva regelbundet med hjälp utifrån men det har inte hjälpt.

 

 

Känner nog att jag bar vill skriva av mig men vill äve veta om någon annan kan ha några likande problem eller förslag vad jag kan göra.

 

 

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-01-25 21:10 #1 av: [Varulv]

Jag har vissa perioder av mitt leverne haft abnorma sömnbehov. Tillika har jag då inte fungerat i den "normala" verkligheten, utan tvingats inse, att min dvala-tillvaro har måst gå före allt annat. Detta i sig har då inneburit en viss lättnad - att verkligen unna sig det som kroppen allrahelst vill.

Har misstänkt för egen del det, som benämns SAD (Seasonal Affective Disorder - eller nåt i den stilen), med innebörden, att man är mano-depressiv genom årscykeln det vill säga mer eller mindre dvala-tillstånd under vintern, ett plötsligt uppvaknande fram på vårkanten varpå en helt annan växel läggs in: en rastlös energi utan like! Under sommaren planar det ut, för att i sen augusti och hela september kännas fantastiskt behagligt och "normalt". I början av oktober inträder oftast en lika plötslig förändring som på våren, fast nu i motsatt riktning: en slöhet infinner sig, till en början behaglig, därefter deprimerande. Depressionen brukar kulminera just kring jultid - typiskt! eftersom det då är som jäktigast, och jag behöver som mest ro...!

Svårighetsgraden med det abnorma sömnbehovet tycks till en viss del iaf vara kopplad till mina sysslor. Så min kontrollfråga till dig blir således: Vad sysslar du med? Och: trivs du med din situation?

 

αγάπη

Anmäl
2012-01-25 21:18 #2 av: dragonstar

Jag studerade gymnasiet förut, nu är jag heltidsjuksriven och arbetstränar 2 timmar 2 dagar i veckan.(går ut med hundar vilket jag älskar)

Ananrs gör jag inget för jag kan inte göra något, Det är liksom inte att jag är så trött att jag måste vila efter jobbet utna jag är så trött att jag alldrig kommer kunna jobba.

Så jag måste säga att jag hatar det, känner mig väldigt värdelös eftersom att jag vill kunna jobba, vill studera till djursköatare och vill skafa hund, jag vill i framtiden kunan skaffa barn. Inget av deta är möjligt idag.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-01-25 21:31 #3 av: [Varulv]

Det jag beskrev hos mig själv var inte det, att jag (som i nuvarande situation) måste vila efter jobbet, utan just en sådan extrem allmän trötthet, som du beskriver hos dig.

Men det sätt jag tänkte att jag eventuellt kunde hjälpa dig på var, att jag minns mina beskrivna perioder som så, att det kan ha funnits ett samband mellan min ambitionsnivå och kroppens sätt att säga nej. Och när då psyket accepterade (motvilligt!) så kändes det på ett sätt som balsam för själen. Detta tolkar jag nu som att jag verkligen behövde den där djupa vilan.

Kanske är det så för dig också? Du har ju dock krav på dig själv. Vad händer, om du bestämmer dig för att strunta i alla de kraven, och bara ta dagen som den kommer...? ObestämdFlörtKyss

αγάπη

Anmäl
2012-01-25 21:46 #4 av: dragonstar

Förstår vad du menar, Det jobbiga är ju att jag setat med detta mående i... (röröker räkana) måna år.  sen 15 år oldern kanske. Jag gick gymnasiet och tog studentne 2010 men avslutade några kurser efteråt. Sen dess har jag alltså setat hemma och rullat tummarna. Kan inte göra så mycket. Man får ångest och blr depprimerad av att sitta hemma ensam i två år.

Har förökt roa mig med de jag gillar men i slutändan känner jag mig bara tom och meninslös. Har ingen inkomst så lever på sambon, vill upptäcka värden, ser de runt mig åka på resor och lära sig nya saker och jag ka nbar sitta hemma i min lägenhet.

Det är inget liv, men när jag gör något blir jag supertrött och det resulterar i flera dagars soffliggnade med massor med slmn.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-01-25 22:01 #5 av: [Varulv]

Jag tror ändå att du kan vara betjänt av den där djupa vilan - på något sätt! Den kan vara en väg för dig att så småningom - det kan ännu ta lång tid - få kontakt med dig själv och ditt sanna jag; i den processen kan du behöva hjälp från professionellt håll. Kan du inte försöka söka upp den hjälpen?

(Nu tänker jag stänga av datorn och gå och lägga mig, så bli inte orolig om jag inte svarar utifall du skriver något mer inlägg ikväll. Men jag vill gärna konversera mera med dig, om du själv tycker att jag kan vara till något stöd Kyss).

αγάπη

Anmäl
2012-01-25 22:11 #6 av: dragonstar

Jag vet inte riktigt vad jag kan göar mer för mig djälv, att sitta hemma och inte göra något alls är ohälsosmat och väldigt jobbigt, det var skönt förta måanderna men sen blir man frustrerad.

Att pendera första halvan av sitt liv sittande hemma och havsova det känns så fel.  Men jag hålelr med dig jag är ju trött av en annlednign inna trodde vi att det var pågrund av deprisjon och ångest. men nu när vi jobat med det och

tröttheten är kvar.

OM jag viste att mitt liv alltid komemr se ut så här att jag komemr vara såhär trött... jag vet inte om jag vill fortsätta.. vet inte vad jag ska fortsätta med över huvudtaget...

 

Sov gott Kyss

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-01-25 22:12 #7 av: JohannaEkroth

#1 Varulv - Är du min klon eller?! Förvånad

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-01-25 22:27 #8 av: dragonstar

#1 och #7 känner inge mig med att jag påvärkas av årstidnerna men jag blir nedstämd alltid på våren. hösten är min favoritårstid oftast.. Lite ironsikt då många har tvärt om.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-01-26 20:31 #9 av: [Varulv]

#7 Vet ej, BusHanna, men vi är ju dock aspergare båda... (Vi får utreda det där närmare vid tillfälle Flört).

#8 Så som du beskriver det för din del, är det i princip för mig också. Nedstämd på våren blir jag väl inte direkt; det hinns liksom inte med; men gillar våren, det gör jag faktiskt inte (annat än att man kan njuta av naturen etc.). Däremot håller jag fullständigt med dig om hösten: jag älskar faktiskt den årstiden, den känns så riktig för mitt temperament. Det sägs ju, att "hösten är den starkes vår", och då är det kanske så då, att du och jag egentligen är ganska starka i våra psyken. ObestämdFlört

#6 Jag hade en idealdag på jobbet idag. Ska inte gå in på detaljer, men just idag kunde jag jobba helt och hållet utifrån mina egna förutsättningar samt det som ger mig stimulans. Jag kunde vara kreativt verksam, samtidigt som jag hade den sociala biten på lagom distans. När jag kom hem, behövde jag inte sitta och analysera dagen - det kändes befriande! Behövde inte heller känna trötthet.

Det jag nu sa, vill illustrera det jag tror gäller för mig, och för din del i kanske än högre grad. Det är väldigt viktigt att vi får vara sådana vi i sanning är, i vardagen. Får vi inte det, ja då blir vi trötta, deprimerade, grubblande, etc.

Men får vi vara och fungera så, som vi i sanning är, då får vi energi utav det, blir glada, frimodiga och harmoniska till sinnes, och finner livet värt att leva.

Vill till sist i detta mitt inlägg bara kommentera det du befarade om att allt kommer att vara såhär i evig tid.  - Är det nånting livet har lärt mig, så är det just, att det (livet) är fyllt av överraskningar. Att ingenting varar särskilt länge. Livet är omväxlingen personifierad! "After rain comes sunshine" osv. you know! Så lev på! Allt ordnar sig för dig också! GladKyss

 

αγάπη

Anmäl
2012-01-26 21:37 #10 av: dragonstar

Tack för ditt uppmuntarande inlägg =)

I dag hadde jag en bra dag me nvar där en timam exstra oh lekte med valparna och känner de nu ov 2 timmar på soffan i eftermiddags och sitter nu och är helt slut så 3 timamr var för mycket för mig.

 

Detta med att hösten är den starkes vår, har nog inte härt det, men sambon säger alltid att jag är en otroligt starl människoa psykiskt så kanske stämmer =)

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-01-27 18:08 #11 av: [Varulv]

Se där! Flört

αγάπη

Anmäl
2012-01-27 19:13 #12 av: [Cleopatra]

Har du din ibs under kontroll nu? För om magen och därmed näringsupptaget inte är i form så påverkar ju det hela din kropp.

Sen kan det också handla om att du är en person som går på sparlåga i ditt system, det här pratar man väldigt lite om, hyperaktivitet vet alla vad det är i princip men att många människor är åt andra  hållet anses ofta inte som ett problem.

Även hormoner kan göra en trött, i de blodkoller man gjort har man mätt hormoner?

Anmäl
2012-01-27 20:55 #13 av: dragonstar

JAg vet inte vad man mätt i mina prover, var ca 3  A4 papper sammlade med olika prover. VIlket är rätt mycket endå.

Tror man mätt mina hormonivåre innan, min IBS tycker jag är under kontrol nu. I början (för 3 år sen ca) hadde jag väldigt ont, det höll mig vacken och hindrarde mig från att röra mig. Då var ajg tunven att äta min medecin (bulkmedel) minst en gång om dan.

Idag äter jag medecinene endas 2 gånger i vekcna eller mindre. JAg har nte ont om ajg inte äter tex mycket smält ost eller anant oms är svårsmält. HUr jag tar upp näring vet jag inte, men denna jul har jag för första gången gått upp i vikt har alltid vägt ca 43 och nu väger jag hela 47!

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-02-03 14:24 #14 av: dragonstar

Idag hadde jag läkartiden, Hadde tor och träffade en trevlig läare som verkar veta vad hon gör.

Jag ska in på provtagnign på mondag och sen ska hon remitera mig så att jag får göra ett ultraljud på hjärtat och se att allt där är dom det ska.

Desuto mtar hon en del blodprover hon kollade på de som tagits innan och konstaderade att hjärnhalten var bra men att man inte kollt sjävla järnföråden bara att mängden i blodet var bra. Sen var tydligne mina kättlar nogt över normala så det ska vi kolla närmare på.

 

Får se vad vi får fra mmen känns skönt att någon äntligne tar mig på allvar.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-02-07 17:30 #15 av: dragonstar

Jag har nyligen pratat med läkarne på telefånen.
Följade täster gjordes
Bakt Lab:
Anti-Borrelia IgG
Anti-Borrelia IgM
Klin kem:
Järn-P
CRP-P, PNA
Hb-B, PNA
Glukos-p, PNA
SR-B ,PNA
NT-pro BNP-P, PNA
Kreatinin-P
Kalium-P
ALAT-P
ASAT-P
Kobalamin-P
Ferritin-P
Tureotprotin (TSH)-P
Tyroxin, fritt-P
Calcium, total-P
Samt EKG


När hon ringde hade hon nyligen pratat med Kardeologer som också tagit del av mina prover och dom hade då konstaterat att all provsvar var bra och tyckte inte man behövde göra mer undersökning gällande mitt hjärta eftersom att proverna var så bra att de andra prover inte skulle visa något annat en bra. Dock skulle dom kolla ingeom mina gamla sjonaler men dom trodde inte att jag skulle remiteras till dem.
Min läkare sa även att hon inte kunde komma på vad som skulle göras härnäst, hon bad at få skicka en remiss till Psykriatrin och ta kontackt med dom som jag haft kontackt med och på så sätt kunna komma på vad hon skulle göra.
Så snälla om någon har några förslag, för min läkare vet inte riktigt vad nästa steg är och jag känner mig ledsen och vilse.

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-02-07 17:48 #16 av: [Varulv]

#15 Omöjligt att svara på, men i mina tidigare svar till dig har jag ju haft på känn, att det är något psykiskt och inte kanske direkt något kroppsligt, vilket ju tydligen också dina provtagningar nu har bekräftat. Så mitt råd till dig är att försöka få en riktigt bra psykiaterkontakt, så att ni i lugn och ro kan få tillfälle att prata igenom din problematik.

 

αγάπη

Anmäl
2012-02-07 18:09 #17 av: dragonstar

Jo fast jag har under flera år haft kontackt med spykologer och dom säger alla nu att jag måste ut i värden och att odm inte kan hjälpa mig mer. Så primärvården säger att det kan var psykiskt och psykriatron säger att det är Fysiskt.

 

Sambon och jag sitter nu och säker på olika saker och går igenom allt möjligt hittade denna täxt och den stämmde väldigt bra in på mig.

 

http://hem.passagen.se/l8.bjork/_private/adhd.htm

To the world you may just be one person but to one person you may be the world.


Anmäl
2012-02-07 20:49 #18 av: [Varulv]

Jo, jag läste också den texten, i anslutning till en annan tråd, och fann den bra och inkännande. Vad jag själv noterade med intresse var den vakenhets/trötthetscykel som nämndes som signifikant för ADHD:are genom dygnet. Det tyckte jag stämde väldigt bra in på mig, i synnerhet under ungdomsåren. Fast jag har ingen ADHD-diagnos, utan en asperger-dito.

Men, som sagt, jag har alltid varit extremt morgontrött, haft ett känsligt morgonhumör, och liksom "simmat omkring i en sörja" under flera förmiddagstimmar. Mitt på dagen ett tag har vakenheten känts på topp, för att dala under eftermiddagen. Bottennoteringen har nog legat där någonstans, som nämns, vid 17-tiden, möjligen något tidigare - eller eventuellt senare - för min del. Framåt 20-21-tiden har vakenheten ökat, och kring midnatt och in på småtimmarna har man upplevt "flow" för det mesta.

Om detta är typiskt för just ADHD-are, så har jag kanske en släng av ADHD. Men, som sagt, jag har bara aspergerdiagnos.

Som jag sa förut, så har jag i perioder upplevt extrem generell trötthet. Jag har faktiskt "sovit över" hela dygn. Ovanligt dock, men ändå. Något vanligare har varit att man - typ såhär års - har vaknat sömndrucken i skymningen, gått upp och ätit frukost, och sedan gått och lagt sig igen.

Jag har spekulerat om, utifall dessa somnambula perioder kan ha haft någonting med ens situation att göra. Att denna har varit särskilt betungande på visst vis. Och för en aspergare som jag, så kan det säkert vara så. Jag har blivit allt mer medveten om hur viktigt det är för vårt välmående, att vi får känna oss frimodiga och handlingsfria. På rätt sätt då, är väl bäst att tillägga.

 

αγάπη

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.