Annons:
Etikettadhd-add
Läst 5363 ggr
Panzer
2012-01-27 22:37

ADHD-PI/SCT

ADHD-PI/SCT (sluggish cognitive tempo). Någon annan här (förutom jag) som tycker sig passa in på denna diagnos? När nästa Amerikanska DSM uppdateras kanske SCT blir en egen diagnos?

Annons:
JohannaEkroth
2012-01-28 11:04
#1

Vad innebär/betyder det?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

LuminaKreiss
2016-08-29 13:54
#2

Jag googlade runt idag långsamt arbetstempo. Har fått till mig sen jag var liten att diverse olika lärare trodde jag hade ADHD/DAMP m.m, allt i ett svep. Mina föräldrar gick dock aldrig och kollade upp detta utan blev förbannade. Åh, andra sidan ville många mycket ont mot mina föräldrar och det lät ju deras föräldrar gå ut över oss. Det är en väldigt lång historia bakom varför jag tror, tolkar och fått till mig varför de ville oss ont, åh andra sidan är väl den värsta sortens smärta hos en vuxen förälder är när ens barn blir negativt lidande tror jag, och att många fler av oss är medvetna om. Hursomhelst,  visste inte mina föräldrarna vad de skulle tro om det hela, då övriga vuxna började påstå allt detta i följd av att mina föräldrar satte fötterna ner i marken när jag gång på gång blev utsatt för psykisk&fysisk misshandel samt utfrysning. Efter att diverse barnens föräldrar blivit kontaktade och  inblandade i det hela, så började påståenden  även från skolans håll diskuteras och lyftas fram till mina föräldrar om att jag var långsam i språk/tal-utvecklingen, disträ, kunde inte sitta stilla& var hyperaktiv, klumpig i rörelserna och säkert mer.

Något som inte hade diskuterats kring tidigare innan all problematik uppstod.

Jag är rätt så gammal idag, har känt för stor skam, rädsla och osäkerhet kring att söka öppen hjälp hela livet till psykolog, vårdcentral, BUP o.s.v. Aldrig haft kontakt med något av dessa…då jag länge själv påverkades av att det är dåligt att söka hjälp, att det inte är nåt fel på mig, jag är bara lite blyg i början, att alla känner stress eller har svårigheter med skolan då och då…Dock har jag först nu faktiskt känt att jag vill veta om det går att hitta nåt fel på mig och i sådant fall vad, skall göra en diagnos-utredning..men först måste jag göra ett läkarbesök innan jag får vänta ut de år det tar innan kan kan få börja bli utredd, det är så många som köar så…blurgh!

Jag har ju reflekterat många gånger om inte vissa aspekter av det lärare påstod om mig faktiskt stämde, kanske inte precis allt! För det var väldigt mycket trams-snack.

Dock minns jag mig som väldigt disträ i unga åldern, mina tankar svävade alltid förbi någon annanstans under lektionstiden, satt alltid vid fönsterplatserna fram tills lärare i fråga fick omplacera mig så att jag ej lika ofta var 100% frånvarande genom att sätta mig i mitten eller i främre bänkraderna. Dock gjorde det inte avsevärt mycket skillnad iallafall, satt alltid med ena handen upp mot ansiktet och filosoferade och fantiserade om , who knows what egentligen? Sen kan det ha varit lite on point att jag var hyperaktiv, ej helt säker på den biten dock! Jag hade skrik-outbursts och tyckte det var kul att upptäcka och att skrika högt rakt ut för det var så utflippat, fast det tänkte man kanske inte just då för man var alldeles för liten utan jag och mina vänner som jag hade kvar skämdes och skrattade samtidigt i kör åt mina sjukliga upptåg.

Dessa sidor har mina föräldrar aldrig sett hos mig så att höra från lärare att jag hade damp, ADHD och liknande stämde ej alls in i diagnos-mallarnas symptom. Hemma var jag lugn, öppen för att hitta på saker/nyfiken, var aldrig otrevlig. Nåt jag hört från min mor rätt nyligen när jag ville prata luska fram saker hon minns från min barndom och hurdan jag var.

Dock har jag i flera år känt att jag levt i en konstant dimma, att mina tankeprocesser är tröga, kroppsspråket flygigt, osäkert och trögt.

Jag vet inte om jag fortfarande är lika disträ som jag var liten, fast det kanske avtar att man fantiserar men att man istället kanske ser uppgiften framför sig men får aldrig grepp om hur man skall börja/gå tillväga med den, det går trögt eller det går ej alls…nåt som stämmer med mig. jag kanske är fullt lika disträ iallafall? Är ju ute på internet och gör annat än att just plugga (flyktigt beteende) veeet.

Jag tampas med ångestproblem&depression,sömnsvårigheter som fram tills förra halvåret har varit självdiagnostiserad, kanske fortfarande är? Har bara haft 1 enda kontakt med psykolog och jag sa att ja vill träffas fler ggr men han har ej hört av sig, så han kanske är ytterligare en person som ej tar mig på allvar när jag faktiskt valt att blotta mig. Har alltid burit på allt inom mig själv, ingen av mina närmaste har jag anförtrott mig till. De skulle inte förstå.

En annan sak är den att jag är super introvert& misstänker att jag har social fobi& något jag även påtalade för psykologen vid mötet, men allt som allt så har han skrivit ut endast Sertralin åt mig, rekommenderad dos 50 MG. 

Jag fick nys om SCT av ren slump& tänkte direkt när jag lästen artikel om en studie en doktor gjort att "Det där är jag". Det där är så jag.

Sen blev jag ledsen när det stod att det inte är något som tagits på allvar, ännu inte kommit ut till allmänheten, att man ej satt ner resurser för att ta det på allvar och försöka hitta medicin och behandling mot det, the heck! Det stödjs varken som en beteendestörning eller diagnos.

När jag läste om SCT så kände jag direkt mig intresserad att fasen bli en testperson redo för att åka om det behövs försökspersoner eller intervjupersoner som har misstankar om att de har SCT och som kan berätta varför de tror som de gör genom att dela med sig av egna erfarenhet, dock ej hittat nåt sånt.

Ananse
2017-01-21 03:09
#3

Jag har ADHD,  men jag är rätt säker på att det är nåt mer också utöver det , och om det inte är nåt på autism-spektrum, så kan jag mycket väl tänka mig att det är SCT - eller Concentration Deficit Disorder som Barkley vill kalla det. Just den där inåtvända dimmiga trögheten har präglat hela mitt liv, i kombination då med den här bristen på självreglering och motivation som kommer med ADHD. Hyperaktiviteten har liksom varit det enda som räddat mig…

Sånt där verkar vara så svårt för folk att förstå. Om man inte har 'myrer i bena', vad är då problemet?? Vad ska man då ha tjack utskrivet för?? Okej, disken blir stående, men det är väl liksom bara att… ja, typ skärpa sig. Väl? Och när folk ändå i nån mån fattar att det är bristen på iniativförmåga som är själva problemet, så vill dom se det som depression. Tänk positivt, se möjligheter. Ja men vafan… Jag tänker positivt hela jävla tiden ju. Jag brinner av lust, jag ser möjligheter överallt. Men allt jag gör misslyckas.

Det är inte taskig attityd när jag säger att det inte är lönt att försöka. Om jag säger så beror det antagligen på att jag redan har försökt - och försökt och försökt och försökt och försökt och försökt och försökt - och misslyckats. Jag vill inte ha antidepressiva eller KBT för att känna mig mindre frustrerad över mina misslyckanden. Om jag nån gång känner mig knäckt så upplever jag det som en frisk och jävligt relevant känsla. Snarare vill jag ha lite MER stress och oro, lite ångest ibland helst, om det går att ordna. Typ vad som helst som får mig att vakna till lite.

Agafia
2017-01-27 15:32
#4

#3 . Medicinerar du för ADHD ?

Ananse
2017-03-18 04:10
#5

Ja. Amfetamin. Men det har varit en fruktansvärd kamp för att få komma upp i en verksam dos. Samtidigt som mitt liv rasar. Nu har jag äntligen fått höja lite, men det känns som att det redan är för sent.

Jag svarar på CS känns det som, men det är en massa saker som den inte löser. Skulle vilja pröva att kombinera tjacket med guanfacin, som ju verkar mer specifikt på noradrenalinet.

Upp till toppen
Annons: