Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 1861 ggr
[Varulv]
2012-02-10 19:34

Normal?

1. Känner du dej normal? Dvs. anser du dig fullt normal?

Om "ja" på förra frågan:

2. Tror du att andra också betraktar dig som normal?

Om "nej" på förra frågan:

3. Hur förklarar du diskrepansen? Obestämd

Annons:
Zaphix
2012-02-10 19:45
#1

Först och främst så hoppas jag att denna tråd inte blir ett tillfälle att ställa den vanligaste kvasifilosofiska frågan "vad är normalt?"..

Jag känner mig rätt så normal, jag vet att andra inte riktigt ser mig som det.

Hur jag förklarar diskrepansen?

Att jag helt enkelt har en annan uppfattning om vad som är normalt än andra, just för att i min värld så är jag helt normal, jag är ju så van vid mig själv,

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[Varulv]
2012-02-10 20:06
#2

Inom mänskligheten finns således flera alternativa verklighetsuppfattningar? (Ja, det är åtminstone min egen uppfattning…)

Zaphix
2012-02-10 20:17
#3

Självklart!

En uppfattning av något, i detta fall verkligheten, är ju inget annat än en människans sätt att se nå något. Finns lika många verklighetsuppfattningar som det finns människor, såklart.

Men det det manar jag absolut inte att allas uppfattningar är rätt, mångas uppfattning har ingen kopplinbg till den egentliga verkligheten. De är för inskränkta i sin egen uppfattning att de inte kan se något utom den.

I verkligheten är pi = 3,14 o.s.v, det är så även om någon annan har en uppfattning om att pi skulle vara 18,5758. Men det är fortfarande deras uppfattning att det är så, trots att det är fel.

Japp, jag är ung, min värld är till stor del svart och vit ännu. Även om jag i tonåren ofta blev anklagad att leva i en "rosa, fluffig och glittrrig värld" just för att min verklighetsuppfattning var en aning bomullsinpackad…

Även om detta var rätt OT.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[Varulv]
2012-02-10 20:35
#4

Stopp & belägg nu. Du är ung, men din verklighetsuppfattning är sann, enligt min mening. Har således ingenting med utveckling att göra. Många människor (de flesta) når aldrig under sitt leverne det, du redan har gjort.

Enligt min käpphäst Szondi, är du en solklar Sz3. Så det så.

Att du ser i svart och vitt, det må stå för dig själv. Om du anser att du fungerar så, ja då är det väl så då. Men jag har inte upplevt dig på det viset. Möjligen ibland, när känslorna får övertaget… Men säg den människa, som inte visar sådana sidor i sådana lägen…!? Jag själv, t.ex.

Kom att tänka på en sak nu. Att så fort en människas känslor får överhanden, så fjärmar detta direkt den individen från den sanna verklighetsuppfattningen (vilken finns, och är så beskaffad som du beskrev). En känsla så att säga driver individen åt ett visst håll; detta med hänvisning till, att dess verklighetsuppfattning skulle vara korrekt. Individen lurar således sig själv till att tro, att dess verklighetsuppfattning vore korrekt och sann … (vilket den alltså inte är). Obestämd

Allamej
2012-02-10 21:20
#5

Diskrepans?

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Zaphix
2012-02-10 22:14
#6

#4: Å andra sidan har det rätt liten betydelse vilken verklighetsuppfattning en människa har, sålänge den inte skadar en annan individ det det. Anders Behrings verklighetsuppfattning är ett typexempel på en som skadar andra.. Men att Kalle Karlsson tror att det finns en potta med guld vid regnbågens ände inte gör någon något ont.

Så att diskutera verklighetsuppfattningar känns lite onödigt i och med att det inte spelar någon roll om den är sann eller inte,

Min verklighetsuppfattning grundar sig på både den känslor och intellekt. Min sociala ångest som ständigt berättar för mig att alla tycker att jag är konstig och fel, grundar sig på känslor, även om det för stunden känns väldigt intellektuellt. Det känns väldigt sant, men när jaginte befinner mig i detta ångesttillstånd så kommer den sanna verkligheten ifatt mig och säger att folk inte alls tycker jag är konstig och fel. Iaf så inbillar jag mig att det är den sanna.. Faktiskt osäkert.

Det kan vara både bra och dåligt att ha en sann uppfattning om världen, jag skulle gärna avstå ifrån endel sanningar jag känner till och ersätta dom med rosa och fluffiga "sanningar" föe att jag mår bättre av det.

Men som sagt, om ens uppfattning är sann eller inte är i stort sett irrelevant, sålänge man trivs med dne och det inte skadar någon annan individ.

Lite trött och virrig, men jag kanske lyckades få fram det jag ville.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Annons:
Lunar
2012-02-11 00:49
#7

1. Ja

2. Ja

4. Dessa svar ska leda till?

[Varulv]
2012-02-11 12:34
#8

#7 Det svar som ramlar ut ur "testmaskinen" är för din del:

"Du är förmodligen normal."

- Nöjd med svaret? Tungan ute

[Cleopatra]
2012-02-11 17:47
#9

Jag utgår ifrån att allt som finns är "normalt". Och inom det "normala" finns det ytterligheter.

Jag antar att du kanske frågar efter om man är som "de flesta andra" eller om man känner sig "annorlunda".

[Varulv]
2012-02-11 20:00
#10

#9 Ja låt gå för det då. Och om det är så att man känner sig annorlunda, om man då också tror att man uppfattas som annorlunda av andra, av "omgivningen".

Geru
2012-02-11 21:01
#11

1. Nej

2. Nej

Liksom den allmäna uppfattningen, och hur man generellt sätt är jämfört med andra.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

[Varulv]
2012-02-11 21:54
#12

#11 Då äger du säkert god självinsikt, Geru. Flört

Geru
2012-02-11 21:56
#13

#12 Det gör jag, men det är faktiskt inte jag som säger att jag är konstig. Jag kan ju inte vara något annat än normal om jag är mig själv - men normal är en norm, och jag har inte direkt varit så mycket för normer. Alltså om jag bryter en norm så blir jag "onormal" helt enkelt. Jag bryr mig inte om någon tycker jag är normal, jag vet vem jag är ändå:)

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Annons:
[Varulv]
2012-02-11 22:01
#14

#13 Lite granna det du säger är det faktiskt som jag vill åt. Jag själv känner mig inte heller onormal, utan "tror" att jag är normal. Men det visar sig ofta att andra har en uppfattning om mig, som inte stämmer överens med min egen självbild - i vissa sammanhang n.b.

Geru
2012-02-11 22:04
#15

#14 Jag helt enkelt observerade hur andra betede sig mot mig, frågade varför och kom fram till att jag helt enkelt inte är som alla andra, även om jag är helt normal i min egen värld.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

Andrea71
2012-02-11 22:08
#16

Vad är normalt?

Vem bestämmer vad som är normalt?

Jag svarar ja på båda frågorna.

Alla vi människor är olika och så skall det vara tycker jag. :)

[Varulv]
2012-02-11 22:22
#17

#15 Precis så som du beskriver det, är min egen upplevelse också, Geru.

Zaphix
2012-02-11 22:27
#18

Åh nej, där kom den diskussionen jag befarade.

Normal är ett genomsnitt av befolkningen, omkring medianen. Vilket omfång kring medianen är väl nåt man kan fundera över, men man får nog inse att folk oftast har samma uppfattning om vad som är inom normalspannet.

En kvinna på 190 cm befinner sig inte inom normalen vad gäller längd, medan en kvinna på 170 cm gör det.

Det är inte normalt att som vuxen människa undvika att gå på alla skarvar på en kullerstensgata, eftersom det normala människan inte bryr sig. Det betyder att det är vanligast att inte bry sig om skarvarna, alltså ligger det inom normalitetens ramar.

Ingen bestämmer vad som är normalt, alla bestämmer vad som är noimalt genom att finnas till.

Att alla människor är olika har egentligen inget med normalitet att göra, enligt mig iaf..

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[Varulv]
2012-02-12 12:16
#19

#18 Tack Zaphix för ditt goda försök till klargörande av normalitetsbegreppet som svar på Andrea71:s fråga i #16. Då slapp jag hänvisa henne till ditt varnande finger i ditt inlägg #1. Kyss

Det kan dock ändå, på förekommen anledning, finnas skäl till ett ytterligare klargörande. Vad jag i tråden i första hand avsåg med normalitet var givetvis i meningen inre personlighet sådan denna kommer till uttryck utåt.

Porklash
2012-02-12 13:19
#20

Jag måste svara att jag vet inte på båda?

Men oftast nej på den första iofs.

Den andra får jag så olika speglingar av olika människor på så jag blir bara förvirrad så jag har bestämt mig för att strunta i det helt. En del tycker jag är jättekonstig och en del att jag är tråkigt vanlig. Det är okej för mig.

pEr

Annons:
Lunar
2012-02-12 22:42
#21

Varulv: Ja hahaha jag är nöjd fast det var jag innan också.hehe du e för rolig/KramGlad

[Varulv]
2012-02-13 09:35
#22

Kram tebax Glad

[Cleopatra]
2012-02-15 14:50
#23

Det är inte onormalt att vare sig vara "för lång" eller ha manier på ett eller annat. Även psykiska störningar är normalt. Människan är sådan.

Huruvida ett eller annat sen är lätt att leva med eller är något som man själv stör sig på och behöver jobba på eller få hjälp med är något annat; men man kan inte säga att människan i sin mångfald är onormal.

Det är viktigt att skilja på det i vårt språk och uttryckssätt för vilka ord vi väljer talar om vilka värderingar vi har.

[Varulv]
2012-02-15 15:47
#24

#23 Och just denna diskussion var det inte tänkt att denna tråden skulle utmynna i, som Zaphix påpekade.

Ett normalitetsbegrepp är aldrig objektivt eller "sant". Det ligger i dess natur att vara normativt. Normen beror på sammanhanget. Vi har normer i varje typ av samhälle. Normerna kan skifta; de består av oftast oskrivna regler för mänsklig apparation i samhällssituationen. Passar man in, ja då kan man tänkas vara "normal"; passar man inte in - på grund av egen uppfattning eller andras eller bådadera - så kan man tänkas vara "onormal". I just denna tråd vill jag som trådskapare inte lägga några värderingar i dessa fenomen.

Sedan är det upp till var och en att skapa trådar för att diskutera om och hur man bör försöka ändra på normer och uppfattningar om normalitet.

Upp till toppen
Annons: