Annons:
Etiketttvångssyndrom-ocd
Läst 4899 ggr
Anonym
Anonym
2012-02-19 12:27

Tvångshandling

Jag har utöver mina diagnoser även OCD men den kan vara lite knepig då det kommer i skov. Vet inte om man kan ha det men iaf så har jag den diagnosen. Nu har jag alltså kommit in i ett nytt skov och denna gång handlar det om att skära sig. Det började med att jag ville få ut min smärta men nu har det kommit så långt att det inte längre är min ångest som måste lindras utan det är tvånget på att jag måste skära mig. Finns redan på en psykiatrisk enhet och här planerar jag hur jag skall kunna komma hem och skära mig eller om jag far till en butik som säljer rakblad bara för att få skära mig. Visst själva beteendet är ju hur fel som helst och jag vill inte på nått sett att andra skall ta efter mig. Min läkare var nyss här och vi skall åter igen sätta in Risperidon då detta hjälpt mig förut mot mina tvångshandlingar. Ville få skriva av mig. Tack för ordet!

Annons:
Porklash
2012-02-19 18:12
#1

Usch. Hoppas det ordnar sig.

pEr

[Varulv]
2012-02-19 18:26
#2

Vet inte om det bådar dig gott eller ont att försöka prata lite om detta.

Vi män skär oss inte; vi går hellre och slår ihjäl nån. Men det är ju lika fel det. Fast bakgrunden till "driften" (olika uttryck beroende på kön?) kan väl vara en trängd social situation.  I mitt fall upptänder det aggression; i ditt fall mindervärdeskänslor? Bakom båda beteendena ligger en önskan om delaktighet i den sociala bubblan. Min lösning är att genom våld ta för mig; din lösning är att medverka till den riktning som du anser dig uppleva. Båda vill vi det allmänna väl.

Bakom båda beteendena ligger en ringaktning av den egna personen. Vi är inget värda i sig; vi kan lika gärna offra oss… (jag kan riskera att bli ihjälslagen tebax; eller giljotinerad för mitt brott; eller få livstids fängelse - du kan riskera att dö av dina skärskador).

Djupt tragiskt i alla fall. Du som är så mycket värd! Du är unik, och har rätt till att få pröva dina vingar i en livssituation - utan att andra stör, hindrar eller intervenerar.

Kanske är det där som felet ligger? Att du upplever dig kringsnärjd, ofri, styrd, bromsad, begränsad, förfulad, klandrad etc. etc.?

Samt: att du inte orkar protestera (det har du gjort, för länge sen, men inte gav det något resultat…) Så - om man inte orkar protestera längre, men ändå vill ta sig ur sin situation - vad gör man då? Tja; men visar på konsekvenserna av "de andras" vilja. Således skär man sig.

Bara en mycket lös tes, men jag vill ju inte tro, att "botemedlet" för din del ligger i fortsatt livslång medicinering. Jag vill ju tro, att du är en i högsta grad sund och bra människa, som har råkat ut för hemsk behandling. Behandlingen kan vi tydligen inte ändra på; den verkar för stark och fast. Men vi kan hjälpa dig att få dig urlyft din hemska situation. Du borde kunna få hjälp till ett drägligt liv - just för dig. Kyss

Anonym
Anonym
2012-02-19 19:28
#3

Tack för era svar. Jag hoppas även att jag får en kbt-psykolog som kan jobba med detta och inte bara medicin. Men det kan ju dröja då det är en lång kö till psykologerna.

Upp till toppen
Annons: