Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Berättelser ur verkligheten

Hjälp - vad är det med mig?

2012-04-08 01:47 #0 av: MissInAction

OBS jättelångt inlägg. Jag hoppas att någon orkar läsa, för jag skulle verkligen behöva hjälp! 

Det är något som jag har funderat på sedan jag var barn. När jag var i förskoleåldern och sedan i början av grundskolan så var det lite mer extremt, som att jag inte riktigt kunde kontrollera mig själv, eller inte var medveten om att andra kunde se.

Exempelvis så hade jag perioder då jag hoppade jämfota, helt apropå, när jag promenerade eller när jag gick omkring hemma. I perioder gjorde jag som piruetter. Mina klasskompisar retade mig för det.

Ett tag hade jag några konstiga ljud för mig.

Återkommande saker jag gjort är olika slags grimaser, rörelser med handlederna, fingrarna och armarna, och axlarna. Det här är lättare att dölja och ägna sig åt när andra inte ser. 

Andra återkommande grejer är att ständigt räkna steg, räkna "varv" med pedalerna när man cyklar. Gå ett visst antal steg på eller längs med de målade strecken på vägen, eller innan en trottoarkant kommer.
Att i tanken räkna ett två tre, ett två tre, ett två tre - tills jag nästan blir galen och så stressad att jag inte vet var jag ska ta vägen. Ibland gör jag liksom rörelser med fingrarna eller armarna men det är alltid att jag räknar på samma sätt. Vet inte om någon förstår Skäms Jag inser att det här nog låter helknäppt. Har berättat lite för en psykolog en gång, som var nyfiken, samt under min utredning. Men det är så jobbigt att prata om när det sitter en människa mitt emot en och frågar...

Jag har märkt att jag har mer tics för mig när jag är stressad, orolig eller mår dåligt. Ofta när jag står framför spegeln i badrummet och är påväg att gå ut, så liksom fastnar jag där och måste "avreagera" mig och då blir det kanske att jag står och gör upprepade rörelser med ena axeln, eller konstiga grimaser kombinerat med något slags ljud. Sedan tror jag att jag är färdig, men känner att behovet finns kvar, så jag fortsätter. Får till slut tvinga mig att sluta och gå därifrån.

Motorisk orolighet har jag alltid haft. Nuför tiden yttrar det sig mest i att jag ständigt rör på fötterna, benen eller fingrarna, eller pillar på saker. Det stör mig inte så mycket, det ger mig lugn. Men mina sambos har alla blivit stressade av det Foten i munnen

En viss bestämdhet, eller tvång, har jag också när det till exempel gäller hur jag viker tvätt. Sängkläder och handdukar måste vara på ett sätt för att få plats i hyllan. När sambon viker ser det helt förfärligt ut och jag får sån ångest att jag måste fixa det
Samma sak med att bädda sängen. Lägger han lakanet med huvudändan neråt, eller, gud förbjude, med sömmarna uppåt, så måste jag också fixa! Skäms Hur skulle jag kunna sova när jag vet att det är "fel"?
Detta är dock något som jag har försökt jobba med. Om jag tagit ut soppåsarna och ställt tillbaka kärlen och ser att de inte står rakt, så kan jag stänga skåpet och ändå gå därifrån, och världen går inte under. Men det är jäkligt jobbigt. Och jag gör det ogärna Flört

Höjdskräck hade jag aldrig när jag var liten men det har börjat komma i vuxen ålder, mest för att jag får sådan ångest över tvångstankarna att jag ska kasta mig ut. Kan få samma ångest vid tågspår också eller vid dammluckor. 

Jag utvecklade även en enorm, oväntad rädsla för att bara i mörka vatten, då jag var 16 år. Helt plötsligt så gick det inte. Hur ska jag kunna veta vad som gömmer sig där under ytan?? Kanske är milsdjupt där under, där monster och odjur bor, och kommer upp och drar ner mig.

Mörkrädd har jag varit sedan jag var liten, och mina kusiner skrämde mig med "stort öga" i fönstret. Jag är rädd att det ska vara någon eller något i mörkret, då jag inte ser. Både inomhus och utomhus. Om jag är med någon som är mer rädd, så kan jag faktiskt vara modig, men annars är jag rädd, och jagar upp mig själv.

Har jobbig separationsångest, som har blivit värre sedan jag flyttade hemifrån för 13 år sedan. Ännu värre efter att min mamma hade en hjärtinfarkt under 2004. Tycker det är jättejobbigt att säge hejdå, att lämna de jag tycker om. Men ännu värre är det när de lämnar mig. 
Exempelvis så är jag sambo, och när jag går hemifrån är det inte några problem, men när han går hemifrån och lämnar mig - då får jag jätteångest och blir rädd att jag aldrig ska få se honom igen! Gråter
Jag ser inga tecken på att det här blir bättre. Kanske blir det bara värre med åren? Jag nämnde det här sista för en bekant, och han sa att det finns hjälp att få, man kan söka terapi. Det kanske vore något.

Men frågan är om jag behöver mer hjälp?? Allt det här som jag nu har skrivit, plågar mig varje dag. 
Jag märkte att mina tics blev mer tydliga igen då jag trappade ner på antidepressiv medicin (Zoloft) för några år sedan då jag var deprimerad. Intressant, jag vet att just Zoloft i låga doser kan ha en mildrande effekt på tics och tvång. Men vete tusan om det är värt det? Jag fick såna jobbiga biverkningar av dem. 

Vad ska jag göra? Rynkar på näsan Och är detta typiskt för någon slags diagnos? Det känns verkligen inte "normalt" - ja jag vet, jag hatar det ordet! Men nu säger jag det ändå.

Det var nog allt för just nu.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 02:17 #1 av: AnneN

Oj, jag trodde att jag var ensam om dessa konstiga tvång och tics Förvånad Kan inte sova i en säng om jag inte själv bäddat den, tom på hotell så river jag upp allt och bäddar om det på mitt sätt.

Det där med jämfotahopp och andra konstiga rörelser och ljud känner jag också så väl igen!

Mörkrädd är jag och har alltid varit, är inte rädd för mörkret i sig utan snarare det jag inte kan se i som kan finnas i mörkret.

Dessa tics och tvång blir alltid betydligt värre om jag har en period med mycket stress och oro, eller om min depression är i en svacka.

Vad jag förstått så är både tics och tvång väldigt vanliga i kombination med diverse andra diagnoser, men vet inte om det hör ihop med någon specifik diagnos. Kanske kan man även ha det utan att ha andra diagnoser?

Det där med separationsångesten känner jag dock inte igen mig i, mer än att jag har väldigt svårt för att åka ifrån djuren längre stunder, men människor har jag inte alls samma oroskänsla för att åka ifrån.

 

Men måste erkänna att det faktiskt var en lättnad för mig att läsa om dina tics och tvång och känna att jag inte är ensam om alla dessa "konstiga" saker jag har för mig emellanåt.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2012-04-08 09:18 #2 av: JohannaEkroth

Sånt hade jag också för mig..

Nu är min frågan, vad har du för diagnoser MissInAction?

Anne, jag vet ju att du fick diagnoserna ADHD och autism.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 12:30 #3 av: MissInAction

#1
Ja det är nog samma för mig, det är det okända som kan finnas i mörkret som jag är rädd för. Föreställer mig ofta monster och grejer från filmer och böcker.
Kan inte sitta på sängen med fötterna på golvet om det är mörkt, för då kan det ju vara något där...  Obestämd

Vissa grejer, ofta grimaser, gör jag ofta när jag är glad eller upprymd över något. Det går bara inte att inte gör det! Och det gör mig förbannad och frustrerad. Men jag är 31 år och det är nog inte så lätt att sluta nu? 

#2
Inga diagnoser. Men väl en jäkla massa problem Skrikandes regelbundna depressioner, ångest, trötthet, svårigheter i olika relationer och sociala sammanhang, koncentrationsproblematik osv.

Du säger att du hade sånt för dig. Det är borta nu eller? Förvånad


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 13:41 #4 av: JohannaEkroth

#3 Nej nej, det beror på hur förvirrad jag är för tillfället oh vilka behov jag har att avskärma mig från verkligheten och självcenterera mig.

Flört

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 15:55 #5 av: MissInAction

#4
Oki, ja det låter ju logiskt Glad

På vilket sätt kan det tänkas relevant vilka diagnoser jag har? Nu har jag ju inga.. men jag misstänker.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 16:42 #6 av: JohannaEkroth

Det är ganska vanligt vid autismspektrumdiagnoser. Asperger och autism...

 

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 16:45 #7 av: MissInAction

Menar du att det då hör ihop med de diagnoserna, eller att det här är grund för en egen diagnos?
Jag har länge trott att det handlar om Tourette, eftersom när jag läser kriterierna så stämmer det till punkt och pricka. Har dock inte den delen då man säger obscena saker eller gör påträngande gester. Men allt har funnits med så länge jag kan minnas.

Har också läst att OCD eller TS kan existera ihop med ADHD. Men kanske är det olika?


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 17:26 #8 av: JohannaEkroth

Stereotypiska=likformiga upprepade rörelser, gärna cirkelrörelser är vanligt vid asperger/autismdiagnoser då man vid de diagnoserna gillar upprepelse och att göra samma sak om och om igen. Om man hamnar i en kaotisk situation så kan man skapa ett eget sätt att lugna sig, genom dessa repetiva rörelser....

Det finns en tråd som heter stereotypa maner vid AS. Jag ska putta den.

 

Tourettes däremot handlar om tics som man inte kan kontrollera. Ryckningar i armen, blinkningar, vokala ljud etc. Tourettes som du säger kan gå hand i hand med ADHD. Men för att få diagnosen tourette krävs att man har både vokala tics och motoriska tics.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 17:37 #9 av: MissInAction

#8
Nja är du säker angående TS? Jag har läst att man inte behöver ha vokala tics. Och långt ifrån alla har det. 

Fick en klump i halsen nu. Cirkelrörelser... absolut. Det blir ofta det. Med högra armen/axeln eller handlederna. Eller med huvudet. Dock så kontrollerar jag ju det här hyfsat, så att inte andra ser. Gå in i ett eget rum eller låsa in mig på toaletten känns bäst.

Frågan är om jag vågar läsa tråden du pratar om! Jag ska titta in där nu...


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 17:39 #10 av: JohannaEkroth

Gumman, vad är det som skulle vara så hemskt om du skulle få en Aspergerdiagnos också?

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 18:01 #11 av: MissInAction

Har läst nu. 
Håller andan när jag läser och istället för att le igenkännande, som jag ofta gör, så blir det mer och mer att en irritation växer upp inom mig. Varför i h***e togs inte detta upp när de gjorde utredning på mig? Rynkar på näsan Tänk OM det faktiskt finns ett namn på mina tokigheter också, att det inte bara är att jag är allmänt konstig och jobbig (för mig själv).


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 18:52 #12 av: JohannaEkroth

Maria, det är en helt normal reaktion. Jag har också gått igenom den sorgefasen.

Men du har gjort en utredning skriver du? Faktum är att detta är ett diagnoskriterie på AS/autism...

Hittade de ingen diagnos på dig då?

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 20:07 #13 av: MissInAction

#10
Ojdå jag missade det här inlägget, ser jag nu.
Egentligen är jag inte rädd för det. Jag skulle bli lättad över att få en AS-diagnos. Eller om det är ADHD. Kanske blandbild?

Det var just blandbilden som var intressant i utredningen, har jag förstått.
Här startade jag en tråd om mitt missnöje med utredningen, för jag undrade om någon hade överklagat ett utredningsresultat Obestämd

Men ja. Du förstår sorgen... skönt att höra att även dessa reaktioner inte är något konstigt Glad

Det som de sa vid diagnossamtalet var att det finns tydliga drag av både AS och ADHD och de ville inte sätta diagnos.

Jag tycker att hela processen med frågeställningarna var jobbig, kände mig superstressad och fick kortslutning i hjärnan och kunde inte alltid vara säker på vad han egentligen menade, så jag tror jag gissade mig igenom hälften av svaren. 

Ett test gick ut på att klicka med datormusen när en 2:a visade sig på skärmen - eller om det var en 1:a, jag minns inte vilket. Det var jag snabb på, och det förklarade de med att jag har datorvana... Förvånad Eh? Klicka med fingret på en knapp, hur mycket datorvana kräver det??

De godtog min mammas gissning på att min frånvaro och oförmåga att lyssna till tilltal när jag var mindre och i tonåren berodde på min epilepsi (som växte bort senare) och så var det inte mer med det. Jaha? Mamma kan ju ställa diagnos kanske. 

Är emellanåt så ledsen och känner mig ensammast i hela världen och övergiven. Jag passar inte in någonstans och jag kan inte förstå hur jag ska klara av ett helt arbetsliv!


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 20:40 #14 av: JohannaEkroth

Datortestet indikerar på ADD/ADHD, koncentrationssvårigheter, Har man dåligt på det så har man svårt med att behålla uppmärksamheten...

Jag ska läsa den tråden du länkade till nu.

En second opinion har man alltid rätt till inom sjukvården.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 20:42 #15 av: [Varulv]

#13 Borderline eller bipolär då, MissInAction, har de utrett dig för det månne...? Obestämd

αγάπη

Anmäl
2012-04-08 20:55 #16 av: JohannaEkroth

Såhär ser kriterierna ut för AS:

Diagnoskriterierna i DSM-IV-TR

A. Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:

  1. påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala uttryck såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
  2. oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
  3. brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
  4. brist på social eller emotionell ömsesidighet

B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

  1. omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
  2. oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
  3. stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
  4. enträgen fascination inför delar av saker

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).

E. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.

F. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 20:59 #17 av: JohannaEkroth

Jag prickar i:

Diagnoskriterierna i DSM-IV-TR

A. Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:

  1. påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala uttryck såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
  2. oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
  3. brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
  4. brist på social eller emotionell ömsesidighet

B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

  1. omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
  2. oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
  3. stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
  4. enträgen fascination inför delar av saker

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).

E. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.

F. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-08 22:04 #18 av: MissInAction

Superlångt svar Skäms Fast diagnos-kriterierna kan man ju bara ögna igenom!

#14
Haha, där ser man! Jag hade föreställt mig att ett för snabbt klickande, det vill säga innan man hinner se vilken siffra som dyker upp, visar på stark impulsivitet - vilket ju också är knutet till ADHD.  Tungan ute

Kanske att jag skulle ha gjort detta tidigare. 2006 gjordes utredningen. Jag ringde sedan psykiatrin och sa att jag var missnöjd med hur utredningen sköttes samt resultatet, och det de erbjöd mig var samtal med en psykolog och det var den värsta "hjälp" jag någonsin fått. Det gav inte ett dugg! Det enda han lyckades åstadkomma var att göra mig ledsen, upprörd och känna mig dålig som människa. 

#15
Ingen som har fört det på tal alls, nej. Har du sett något som tyder på det hos mig?

#16

Diagnoskriterierna i DSM-IV-TR

A. Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:

  1. påtagligt bristande förmåga att använda varierande icke-verbala uttryck såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
  2. oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
  3. brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
  4. brist på social eller emotionell ömsesidighet

B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:

  1. omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
  2. oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
  3. stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
  4. enträgen fascination inför delar av saker

C. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

D. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder). - osäker

E. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata vardagliga färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen. - osäker

F. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda. - osäker


--


Har tittat på en föreläsning om autism, AS och autismliknande tillstånd. Föreläsningen är i 11 delar. Jag tänker bara rabbla upp lite som jag fastnade för. Självklart är detta lite lösryckt men det är viktigt för mig.

Ömsesidighet i kommunikation.
Dels så förstår jag inte grejen med att prata om ditten och datten. Det ska vara någon mening med samtalet, substans i det som sägs, annars kan det väl kvitta. Jag har alltid haft svårt att påbörja konversationer och ännu svårare att hålla dem igång. Lättare går det om jag vet att vi har samma intresse, typ Harry Potter Tungan ute gärna något nördigt. 

Perceptionsavvikelser. Extremt känslig för beröring, lätt beröring kan kännas för mycket eller kännas obehagligt. Störs och distraheras ofta av låga ljud som andra inte bryr sig om. Ljuskänslig - men jag vet inte var gränsen för normalt går? 

Missbruk. Självmedicinerar med socker såpass att det utvecklats till ett beroende. Under ett par år så rökte jag lite till och från under kanske några veckor eller någon månad, och slutade sedan. Inte rökt nu sedan 2004 då min mamma hade en hjärtinfarkt. Har snudd på shopping-beroende också. Jag vet att beroendesjukdomen är en och samma med olika utlopp. 

Mentalisering. Det här har jag inte riktigt koll på heller. Behöver ofta förklaringar på vad som pågår, eller om någon berättar något för mig så säger jag kanske "okej?" och personen kan i en del fall bli upprörd över att jag inte fattar att det var ju något hemskt hen sade! Eller något fantastiskt! Tyst

Svag central koherens. Nu trillade en polett ner igen. Bitarna faller liksom på plats. Detta skulle kunna, men kanske inte nödvändigtvis gör det, förklara svårigheterna i det sociala samspelet. Att man till exempel hakar upp sig på detaljer.

Exekutiva funktioner. Får svårt med att sätta igång med saker, fatta beslut och att angripa teoretiska problem. 
Bristande automatisering. Det tog lång tid att lära mig cykla. Likaså simma (är fortfarande klumpig med det och gör nog förmodligen fel) och åka slalom - jag fick en speciallärare Skäms
Ojämn begåvning. Märks tydligt i högskoleprovet. 

"Ett vanligt och tydligt fynd är att epilepsi är mycket vanligare vid autism än i befolkningen som helhetKanske så mycket som var tredje eller var fjärde person med autism har eller får epilepsi någon gång." - Jag hade godartad barnepilepsi, som det hette, vilket växte bort och jag slutade medicinera då jag var knappt 16 år. 

"Vanligt att man i autismspektrum-grupperna drabbas av depressionstillstånd och ångesttillstånd"

"Tics är vanligt"

"Svårt att reglera aktivitetsnivån" Är både stressad, hyper och orolig, samt inaktiv. Växlar snabbt. 

"Sömnsvårigheter" Ja fast det känns som att det har blivit värre sedan tonåren. Vaknar ofta och är alltid trött när jag ska gå upp. 

Personer med autism kan bli stressade av sådant som vi andra tycker är roligt". Exempelvis gå på kalas, få presenter (som nämns i videon) och att få besök, få uppmärksamhet.





Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-08 22:11 #19 av: [Varulv]

#18@15

Ja, på ett sätt. Men om du ber mig förklara konkret varför, så kan jag nog inte det, tyvärr. GråterFlört

 

αγάπη

Anmäl
2012-04-08 22:20 #20 av: MissInAction

#19
Vad snopet! Det blir som att du säger A, men inte B Tungan ute
Jag har faktiskt inte tänkt mycket i de banorna. Depressioner har jag haft, och varit sjukskriven för, det känns som det närmaste jag vet om.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-09 17:54 #21 av: [Varulv]

#20 Dumt av mig att föra sådant på tal. Jag menar väl, men vet med mig att jag leker amatörpsykiatriker alltför ofta. Så förlåt mig! GråterSkämsObestämdTungan ute ?

αγάπη

Anmäl
2012-04-09 19:36 #22 av: MissInAction

#21
Har nu läst lite mer noggrannt om de båda och visst, det skulle kunna vara båda två. Alltför mycket stämmer in. Men om det nu är så farligt att leka amatörpsykiatriker så kan jag ju ge mig själv lite olika diagnoser, AS, bipolär, borderline och sedan kan jag lägga mig på soffan och vänta på att dö Tungan ute

Nog tror jag ändå att jag känner mig själv bäst, men det vore ändå intressant att veta vad andra har snappat upp utifrån diskussioner, bara i skrivet ord. Jag är medveten om vanskligheten med självdiagnostik, såklart. Ändå har det figurerat i tankarna i många år, till och från. Utan tvekan har ni andra erfarenheter, kanske mer insikt i detta än vad jag har, och ett utifrån-perspektiv är ofta bra.


Läste i ett stycke på wikipedia om bipolär sjukdom, om neurobiologi, och där fanns ett samband med tyreoideahormoner, som har med köldskörteln att göra. "Motsatsen, giftstruma, verkar antingen kunna skjuta upp utbrott av bipolär sjukdom,[23] eller leda till bipolär sjukdom sedan den behandlats.[24]

Har ingen aning om ifall det har betydelse men min mamma har haft giftstruma. De brukar regelbundet ta prover på mig men hittills har det varit normala värden. Kan ju lika gärna vara slump, allting Tungan ute





Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-09 20:06 #23 av: [Varulv]

#22 Vad jag kände, det var väl att du tycks vara öppen och söker dig en diagnos. Men jag skulle ändå vilja diagnosticera dig som ganska så "normal" i de flesta avseenden.

Kvar blir då, att du kanske önskar dig en diagnos? (tänkte jag).

Och detta, att önska sig en diagnos, ett sammanhang, kan möjligen ha med borderline eller bipolär att göra således "kontaktdrift" (för att tala med min husgud Szondi).

Det var i dem banorna jag tänkte. Flört

Lite långsökt, säkert. Men man ska ju inte ha något oprövat i diagnossammanhang! Kyss

 

αγάπη

Anmäl
2012-04-09 20:26 #24 av: [Varulv]

#22 Vad gäller dina spekulationer om giftstruma, så är jag med dig utifall du vill försöka utreda mera vad som utredas kan om ett eventuellt samband med exempelvis mano-depressivitet.

Personligen känner jag på mig att något slags sådant samband skulle kunna finnas. Min fars andra fru (hon, efter min mor) fick giftstruma. Detta botades med jodtabletter ganska så effektivt. Men kort tid därefter drabbades hon av den allvarliga sjukdomen framlobsdemens. Vilket innebar att hennes korttidsminne slogs ut fullständigt samt att hon blev mycket retlig och började ge sig på folk. Hon började också älta samma saker allt mer om och om igen. Och blev allt mer självupptagen och intolerant. Det var ganska hemskt faktiskt för oss omkringvarande att åsyna hennes regression.

Till saken hör, att vederbörande i all tid hade ansetts som egen, och hade mestadels varit illa omtyckt i bekantskapskretsar. (Fast jag vill ändå framhålla att jag själv aldrig tyckte så, utan fann sympati i denna låt vara lite aparta kvinna. Jag översåg gärna med hennes egenheter.)

Hennes bror var om möjligt ännu originellare. Med honom gick det över huvud taget inte att få någon kontakt annat än genom hans specialintresse. Han höll alltid högtravande monologer om sitt ämne, vilket nästan jämt (av en slump?) koms in på. Därefter var det bara hans märkvärdighet som gällde för resten av tillställningen. Nu var han aktad, gubevars. Således en "lyckad" aspergare. Kulturhistoriker, ansedd som intressant. Därför skulle det vara en ynnest att få lyssna på honom... Foten i munnen

Hennes son var en märklig individ. Beroende av psykofarmaka hade han "normalt" ett oacceptabelt temperament; blev ur fattningen våldsamt upprörd för både det ena och det andra. Narkoman. Kriminell. Psykopat. Men väldigt välvillig, vänlig och omtänksam... Obestämd Drog sig ändå inte för att lura och bedra sina närmaste... Obestämd

...

 

αγάπη

Anmäl
2012-04-09 21:02 #25 av: MissInAction

#23
Jaha, du tänkte så. Ja dessa diagnos-tankar började då strax före min utredning, under 2005-2006. En psykiatriker förde det på tal om ADHD och AS, och visst kände jag till dessa sedan tidigare men inte så att jag har tänkt mer på det. Men bitarna har börjat falla mer och mer på plats, ju mer jag läst och hört och tänkt tillbaka.

Det är nog lite både och. Söker en förklaring på varför jag är som jag är och alltid har upplevts som annorlunda, både av andra och av mig själv. Det slår liksom aldrig fel. Skola, arbete och fritid. Folk märker det direkt. Särskilt barn är bra på att upptäcka sådant, och mobba. Det hade varit en lättnad att få ett namn på mitt "tillstånd" och i viss mån blir det som en upprättelse, även om det är för min egen skull som det är viktigast. 

Jag har funderat lite på SAD, Seasonal Affective Disorder. Det är väl ungefär som årstidsbundna depressioner. När jag var 17 år gick jag för första gången in i en depression, och den djupaste, svåraste genomgick jag under åren 2003-2006. Men det normala är ändå att jag tenderar att må mycket sämre under vinterhalvåret och må väldigt bra på våren och sommaren. Blir även jättelycklig av saker som jag mår bra av - en ridtur, en promenad i solljus, meningsfull musik etc. och mår allmänt bra och tycker att livet är toppen. Kan ju vara vanliga återkommande depressiva episoder. Nuför tiden är det inte så mycket ångest inblandat, som det var förut.

#24
Usch då, den där sonen verkar inte alltför rolig att ha i sin bekantskapskrets, eller familj.
Vad sorgligt med din pappas fru Rynkar på näsan sånt måste vara förskräckligt att vara med om, som partner eller anhörig. Att en person förändras så radikalt.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-09 21:50 #26 av: Zaphix

Inte läst hela tråden, bara första inlägget.

Men jag är väldigt lik dig..

Jag har rätt mycket tvångstankar och handlingar, men har aktivt arbetat bort många av dom. Det har stört min vardag rätt mycket.

Ett av det faktiskt jobbigaste sakerna är att jag mår dåligt av att inte gå på sprickorna i asfalten. Försöker att passa in mina steg så att de fungerar att gå på sprickorna utan att det ser konstigt ut, men ofta lyckas jag inte med det utan det kan nog se lite underligt ut.

Nu har jag dock tagit tag i det, då jag försökt undvika gator med många sprickor och ofta struntat i att gå på promenader då jag inte orkat med tvånget att gå på sprickorna.

Jag har fått tvinga mig själv till att gå normalt och strunta i sprickorna, jag får tänka aktivt på det när jag går på asfaltsvägar. Och det blir lättare och lättare, men jag faller ofta tillbaka. Mår jag dåligt en dag så går jag på sprickorna så mår jag bättre..

Jag har blivit lättad när snön kommit så att jag kunnat strunta i sprickorna.

Låter inte som ett stort problem, men det har skapat mycket stress hos mig.

Ett annat problem jag har är att jag biter mig så mycket på läpparna ochinne i munnen att jag nästan ständigt har sår inne i munnen. Jag får ont at det och vet att jag går sår, men kan inte sluta bita. Gör det så fort jag inte är fysiskt aktiv med något.

Är riktigt irriterande, men går inte att sluta..

Blir jag rädd eller nervös måste jag bita lite extra. Är jag ute och rider med hästen och han blir spänd och rädd (han är rätt tittig av sig) och jag vet att han kan kasta sig eller rycka till så måste jag bita mig i munnen en massa.. Det är dumt att bita sig i munnen samtidigt som hästen kastar sig, blir sår då..

Jag joxar också mycket med fingrarna mot varandra så att jag har förhårdnader där. Kan inte riktigt förklara, men jag drar dom mot varandra väldigt mycket. Dock inget som jag ser som ett problem, men jag kan inte låta bli det, är på samma sätt som att jag biter mig i munnen, men får inga sår.

Har föut varit rädd för att folk ska titta på mig genom fönstren, även om jag bott högt upp i huset och känt mig iakttagen. Varit väldigt rädd att vika ned gardinen när det varit mörkt ute då jag varit jätterädd för att någon ska vara där ute och hoppa fram. Så rädd att det varit ett problem för mig alltså.

Dock har jag jobbat på det och nu är det mycket bättre,

Har dock fortfarande problem att komma hem när jag varit ute, tror ofta att någon är inne i lägenheten och behöver gå runt och kolla överallt så att ingen är där. Är då beredd på att försvara mig ifall någon skulle angripa mig. Ofta är jag nästan säker på att någon är i lägenheten så att jag bara väntar på att någon är där när jag gör min runda genom lägenheten.

Även det jobbar jag dagligen på, och det blir sakta bättre.

Nåt jag helt fått bort nu är att gå och kolla handtaget på ytterdörren i tid och otid, jag låser alltid dörren när jag kommer hem, men ändå blev jag förut osäker på om jag gjort det så jag blev tvungen att kolla gång på gång. Värst var det på kvällen.
Nu gör jag bara en normal kvällsrunda och kollar om det är låst innan jag går och lägger mig.

Det är bara några av alla såna saker jag har problem med..

Tvångstankar och handlingar är verkligen superjobbigt.

Anmäl
2012-04-09 22:07 #27 av: [Varulv]

#25 @ 23

SAD, det har jag, och har haft mycket mer accentuerat förr, än nu. Har man SAD, så vet man att man har det (tror jag iaf). Har ingen diagnos, men alla symptomen. Det är helt enkelt så, att såhärårs så lägger kroppen ganska abrupt i en helt annan växel än under vinterhalvåret, och jag blir mycket aktiv, får en enorm energi. Detta har alltså mattats en del nuförtiden när jag börjar bli gammal.

På motsvarande sätt går man successivt in i en vinterdvala under hösten; som värst är det kring jul. Och att det just då är stress med klappköp och julstök gör inte saken bättre kan jag säga! Fick jag lyda min natur, så skulle jag gå i extremt ide kring första december och sedan börja vakna till liv igen först nån gång i mars.

Å andra sidan skulle jag kunna vara uppe nästan dygnet runt kring midsommartid. Längtan efter att  r a s a  då, går inte att mätta.

 

αγάπη

Anmäl
2012-04-09 22:19 #28 av: Zaphix

#27: Jag avskyr mörkret under vintern och blir nere av det, men jag mår ändå sämst under sommaren trots att jag älskar ljuset. Har aldrig så stark ångest som jag har på sommaren, mina mest självdestruktiva perioder och de perioder jag varit på väg att ta mitt liv har varit under sommaren.

Är lite irriterande att inte få må bra någon gång, depression under vintern och mördande ångest under sommaren.

Blir nervös bara jag tänker på att det ska bli sommar, även om jag längtar efter värmen och ljuset.

Anmäl
2012-04-09 22:19 #29 av: MissInAction

#27
Ja usch ja. Sedan 2003 ungefär, när mina depressioner blev värre, så har julen präglats av ångest och depressioner och jag har inte alls älskat julen som jag alltid gjorde tidigare Gråter Det har varit en plåga med familjemedlemmar (syster plus hennes tonåringsbarn) som är glada och trevliga och så kan jag inte känna samma glädje! Har oftast heller inte haft råd att köpa julkappar - jag har fått massor men inte kunnat ge, vilket spätt på ångesten. Orkar inte vara glad eller vara social. Det är synd.
Senaste julen så mådde jag faktiskt bra! 2011. Dock så hade jag noll julkänsla - den kom inte ens när vi tittade på Kalle Anka, och det har den alltid gjort förut!  Gråter

Bo någonstans söderut där man inte har samma frånvaro av ljus, det är min dröm. På vinterhalvåret alltså. Jag älskar somrarna i Sverige. Ljusa kvällar och nätter. Natur. LIV. 

Någonstans i alla dessa funderingar, Varulv, så kommer jag osökt att tänka på B-människor. Jag tror absolut att jag är en sådan, och önskar att det fanns ett parallellt B-samhälle här och nu.
B-samfundet

Och en lite random fråga: att ha större utbyte, generellt, av samtal och umgänge med människor som är äldre än en själv, det tas ofta upp i samband med ett visst npf. Vet du varför det är så?
Jag upplever det som att jag och jämnåriga är på helt olika våglängd. Det känns udda och obekvämt och inte meningsfullt. Med undantag, förstås. Men ofta är det så.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-09 22:43 #30 av: [Varulv]

#28 Min bästa tid är hösten, utan tvekan. Jag kan hålla med dig om att sommaren kan vara ångestladdad; man önskar mest, att den snart ska ha passerat förbi, som den parentes den ju faktiskt är... Obestämd

#29 Jaa: B-samfundet! Tungan ute Ett samfund för mig, helt klart. Tack för den länken, MissInAction! Jag är ju en självskriven B-människa. Har för närvarande förmånen att få tillämpa mina later också. Går helst upp efter halv elva (efter en långdragen uppvaknandeprocedur), sitter sedan med frukosten i godan ro en långlig stund (och har för ändamålet tre dagstidningar att läsa...) Långsamt, långsamt drar jag mig sedan till mina arbetsuppgifter; och kommer successivt igång. Framåt sena kvällen upplever jag ett lyriskt flow, och går motvilligt och lägger mig framåt småtimmarna. Sådan är min natur.

Glad

αγάπη

Anmäl
2012-04-09 22:46 #31 av: Zaphix

#29: Min bror som har AS har alltid fungerat bättre ihop med äldre människor, hans nuvarande umgängeskrets består nog mest av människor i pensionsåldern. Han själv är 27. Men han trivs med det, och det är ju huvudsaken,

Anmäl
2012-04-09 22:51 #32 av: [Varulv]

#29 Det där med att hellre umgås med personer äldre än man själv. Ja, sådan var jag under hela min uppväxt. Och har fortfarande bra kontakter med "gamlingar" (fast jag ju snart är så gammal att det inte finns sådana som är äldre än jag själv - om några decennier...). Om det har något samband med AS det vet jag faktiskt inte. Minns, att min mor en gång yttrade: "Varulv, du har ju alltid varit gammal - du har aldrig varit barn..." Och så är det nog.

Med mina jämnåriga har jag bara umgåtts sådana stunder, då jag har känt behov av att "flamsa loss" lite... Obestämd

αγάπη

Anmäl
2012-04-09 22:51 #33 av: MissInAction

#30
Låter som rena drömmen Skrattande Så skulle jag vilja ha det. Jag, en skogsgård, ett gäng hästar, någon katt, författarskap, fotograferande, vandringar och filosofiska diskussioner med.. öh... med någon. 


Den enda ångest jag känner över sommaren är att den är så kort, och att jag vet att mörkret kommer. Så jag får ibland svårt att njuta av nuet och det underbara som sker för stunden. Så är det med allt - jag ser att det kommer att ta slut förr eller senare, och så börjar min sorgeperiod på tok för tidigt, istället för att njuta medan det varar Skrikandes

Upp kl 06 imorgon och tillbaka till jobbet. Hur ska jag kunna somna?? 

"Trötthet och leda försvinner på freda
olust och vånda är tillbaka på månda."
Av Alf Henriksson, tror jag. Tisdag imorgon, men ändå..


Nåja, godnatt! Kyss


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-09 22:54 #34 av: [Varulv]

#31 Intressant att du säger det... ObestämdGlad Då är vi nog lika i det avseendet, din bror och jag.

αγάπη

Anmäl
2012-04-09 23:03 #35 av: [Varulv]

#33 Godnatt, och tack för givande samtal! KyssGlad

Stackare som måste upp klockan sex. Så var det iofs för mig för inte alls så länge sen. Man vänjer sig faktiskt aldrig med den dygnsrytmen.

- Vi kanske borde organisera ett riktigt trevligt kollektiv någonstans i vildmarken (med bibliotek, kultur och filosofiska samtal i "storstugan" framför brasan om kvällarna) alla vi, som är aparta och ändå vill leva så och upplever livskvalitet av vårt aparta leverne...!ObestämdFlört

 

αγάπη

Anmäl
2012-04-10 07:30 #36 av: MissInAction

När jag var 2-6 år så var min bästa vän en pensionerad farbror vid namn Harald Glad Vi hyrde alltså undervåningen i hans hus, han själv bodde på övervåningen. Jag vaknade alltid tidigt, 5-6-tiden, och mina föräldrar sov, så jag gick upp till honom.. som för det mesta var vaken, men ibland väckte jag honom Tungan ute
Vi pratade, hängde i hans verkstad - han gjorde bland annat en jättefin säng till mig. Åkte bil. Vi umgicks jättemycket, och mamma har berättat i efterhand att folk frågade henne hur hon vågade låta mig vara med honom. Ja varför inte, sa hon, hon litade fullständigt på Harald.
På fredagar brukade vi ta bilen till Hemköp som låg 3 mil bort, och köpa grillad kyckling. Jag tyckte det var häftigt när han körde i 100 km/h Skrattande

När vi sedan flyttade till en egen villa, några km bort, så träffade jag nog honom inte igen. Kanske att jag såg honom i affären, men jag var så blyg och klarade inte av att prata med honom. Minns att mina föräldrar hälsade på honom när jag var kanske 15 år. Själv satt jag kvar i bilen utanför, och hade ångest, jag ville träffa honom men jag var så blyg.... han hade frågat efter mig och varit lite ledsen att jag inte kom med Gråter
Behöver jag säga att det kändes ett styng av smärta i mig när de berättat att han gått bort, det är väl kanske tio år sedan nu.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-10 18:53 #37 av: [Varulv]

En rörande historia faktiskt. Glad

Dagens samhälle präglas av pedofilskräck. Man kan undra varför, egentligen. Hur många "riktiga" pedofiler kan finnas? Obestämd Med en perversion utan måtta. Jag har - genom ett visst specialintresse - försökt förstå pedofilens läggning. Men jag finner inget svar.

Du vet själv - bara du - utifall du blev utsatt för något obehagligt av den "gubben". Men så som du berättar historien, verkar det ju i alla fall inte ha skett något otillbörligt. Så i mina kommentarer i just detta inlägg utgår jag ifrån att du inte blev utsatt för "saker".

Och var det så, att denne gamle man bara kände sig glad över att få ha din vänskap ett litet tag, så var väl allt som det skulle!

I min värld finns en dynamik i att umgås över åldersgränserna. Dagens samhälle har blivit så sektorsuppdelat: dagisbarn för sig; lågstadiebarn för sig; mellanstadiebarn för sig; högstadiebarn för sig; gymnasister för sig; ... 55-plussare för sig; pigga pensionärer för sig; särskilt vårdkrävande för sig etc.

Annat var det förr. Då hade de flesta barn en morfar; en mormor; en farmor; och/eller en farfar att gå till, anförtro sig åt, hämta tröst ifrån, och få visdomar utav. Och detta utan mammas eller pappas inblandning (inte nog så viktigt)!

ObestämdGlad

αγάπη

Anmäl
2012-04-10 19:48 #38 av: MissInAction

#37
Det där kollektivet, förresten, låter som en trevlig idé tycker jag.

Nej det hände verkligen inte något konstigt alls med Harald. Han var världens snällaste <3
Jag har något vagt minne av att han blev arg på mig någon gång, och då blev jag rädd för honom, men jag minns inte vad som var anledningen. Han slog mig aldrig och var aldrig elak, bara genomsnäll och generös Glad
När jag fyllde år, så fick jag födelsedagskort där det stod "grattis på 1000:e dagen" och sådant, han räknade ut dagarna istället för att skriva åren!

Jo jag håller med dig, det blir nog mer dynamiskt att umgås med mer blandade åldrar, och även kön. Tänk dig hur det är att jobba på en kvinnodominerad arbetsplats (förskola) Obestämd

Hehe ja... vi bodde 200 m från min farmor, som nog var världens snällaste, och dit gick och cyklade jag ofta, ofta Glad hon hade alltid tid. 
Jag tror att hon numera är min skyddsängel, faktiskt.



Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-10 20:09 #39 av: [Varulv]

#38 Håller med dig om (min) farmor! Hon var min second mother... Min mormor i all ära, men hon ställde bestämda krav hela tiden (men gav godis och kramar i överflöd). Min farmor ställde aldrig ett enda krav, faktiskt. Jag dög precis sådan som jag var. Även när jag hade gjort något dumt faktiskt... Skäms

Och fanns där något otillgodosett behov, så fann min farmor alltid på relevanta och problemet lösande råd.

 

"Det där kollektivet, förresten, låter som en trevlig idé tycker jag."

Visst gör det! Hänger du med på projektet, således? ObestämdFlört



αγάπη

Anmäl
2012-04-10 20:49 #40 av: MissInAction

#39
Haha, undrar om det är speciellt farmödrar som är extra snälla och stöttande? Min mormor var också supersnäll verkligen, fast vi bodde 6-7 mil ifrån dem så vi sågs ju inte lika ofta.

Ja jag är på! Skrattande Bara det finns hästar, så. Och natur. Sedan var vi ska göra av våra sambos, det vete tusan?? Får skuffa in alla dem i grannhuset kanske, haha.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-10 23:01 #41 av: [Varulv]

#40 Ha ha-ha! Skrattande Tja, vi kanske kan sammanföra våra sambos... ObestämdTungan ute

 

αγάπη

Anmäl
2012-04-11 00:36 #42 av: Star68

MissInAction, det du skrev som inledning till den här tråden var till vissa delar helt överensstämmande med hur jag var/är. Du beskriver det så bra... Vissa stycken handlade om mig, kändes det som...

Som det där med att räkna steg, trappsteg, tramptag med cykeln... Dessutom var jag "tvungen" att börja vissa trappor med högerfot, och vissa med vänsterfot...hade att göra med om det var jämna el udda antal steg i trappan...låter knäppt för mig själv t o m ;-), men om sanningen ska fram så har jag vissa drag kvar av det fortfarande...Hmmm.
Och det där med att vika tvätten... EXAKT samma här! Och bäddningen likaså!

Det var nå't mer också...kommer inte ihåg nu...

Annars så har jag också gillat/uppskattat att umgås med äldre personer.

Har ingen diagnos, men är under utredning, och vad som än kommer fram där så känns det alltmer som att jag känner mig en hel del "hemma" i "aspie-familjen", och lite hemma i "AD(h)D-familjen".

Anmäl
2012-04-11 07:47 #43 av: MissInAction

#41
Det vore om inte annat ett intressant experiment! Som Big Brother fast utan kamerorna :p

#42
Vad "trevligt" att du känner igen dig, skön känsla va? :)
Jag gör samma sak med trappor. Om jag börjar med fel fot så känns det fel i kroppen hela vägen och jag förbannar tyst mig själv för att jag lät mig börja med fel fot....


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-11 07:54 #44 av: MissInAction

Alltså, min mobil beter sig underligt så jag gör en ny kommentar.

Den där ständigt spelande "radion" i huvudet, är det någon som känner igen det? Det gör mig superstressad.

När jag lärde mig gå, så gick jag egentligen inte - jag sprang. Överallt sprang jag. Sprang till och med in i ett furubord i vår sommarstuga :p
Jag har alltid haft en snabb gång, vilket min bästa vän brukade reta mig för..


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-11 07:59 #45 av: MissInAction

När jag gick i lågstadiet sprang jag med badkarsvåta fötter och halkade, slog upp ett sår i käken och där har jag nu ett av mina kännetecken ;D
Det var först när jag började bli deprimerad och mer trött som jag har börjat gå långsamt. Men jag är snabb i huvudet och vill att saker ska gå snabbt.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-11 08:22 #46 av: JohannaEkroth

Tvång och ritualer är mer en regel vid AS/autism...

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-04-11 15:12 #47 av: [Varulv]

#44, 45 Min syster, numera död, men som jag tror det var nåt autistiskt med, sprang jämt som liten, redan så fort hon hade lärt sig gå. Och så var hon en stum iakttagare. Visade aldrig affekt (förrän i 6-årsåldern, då hon fick raseriutbrott).

αγάπη

Anmäl
2012-04-11 20:30 #48 av: MissInAction

#47
Raseriutbrott hade jag mer när jag var yngre, men jag visade andra känslor också. Lite tråkigt att man inte minns så mycket från de första levnadsåren. Eller inte jag åtminstone!

Nu blir de lite sidospår här - min pappa 

Det där med tvång och ritualer har jag funderat på när det gäller min pappa. Han har ett gäng tics, som jag kallar det, som han alltid har för sig. Knycker med nacken och harklar sig är det han alltid gör. Och har gjort så länge jag kan minnas. Sedan kan han var lite väl ärlig och säga vad han tycker och får ibland tillsägelser av mamma för det Tyst sen blir han arg. Och så tycker han om att klappa kvinnliga bekanta på rumpan när man ska kramas! Fatta vad pinsamt...... ehh jag vet inte om det har någon betydelse men uppenbarligen så bryr han sig inte om vad folk tycker. Han är väldigt social, pratsam och skrattar mycket och så. Men lite udda.
Som sagt så får han även raseriutbrott, oavsett om han är bland främmande folk eller familjen. Ofta för banala saker. 
Han kan verkligen inte tänka sig att andra människor fungerar annorlunda, tänker annorlunda och har andra behov. Allt ska vara enligt hans regler Skrikandes
Usch vad många bråk vi har haft när jag bodde hemma. Skrikit åt varandra. Han har slagit både mig och mamma.

Så, jag har funderat på om han skulle få någon diagnos ifall en utredning gjordes på honom.  

Han har även "gummisnodd i ryggen" - han klarar verkligen inte av att vara hemifrån länge. Sova borta en natt är jättehemskt, tydligen. Och så skyller han på katten. Han gillar sina rutiner. En typisk helgdag: Gå upp tidigt. Dricka lite kaffe. Ta en promenad med katten. Äta frukost (gärna rester, ur kastrullen) Köra en vända med bilen på skogsvägar. Ta en tupplur. Läsa lite. Spela på trav. Ta en tupplur till. Isäng tidigt. Hahaha... 


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-11 22:08 #49 av: [Varulv]

En tänkbar aspergernatur, kanske? Obestämd

αγάπη

Anmäl
2012-04-11 22:33 #50 av: MissInAction

Ja kanske?
Jag har till och från tänkt ADHD. Men på sistone har jag förstått att många av AS-symptomen liknar de som jag alltid har kategoriserat som ADHD Förvånad

Tänkte särskilt på min pappa då jag läste boken Nördsyndromet. Väldigt mycket kändes klockrent. Boken står i bokhyllan... kanske ska titta lite i den igen nu när jag "tänkt om".


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-12 16:39 #51 av: Star68

#43 Jaaa...på sätt och vis en skön känsla... Men mindre skönt om utredningen säger nå't annat...tvångssyndrom kanske? :-/ Eller...ingenting!?! :-(

Anmäl
2012-04-12 19:27 #52 av: MissInAction

#51
Ja precis. När man känner i hela sin själ att det är något som avviker och det inte bara handlar om personlighet, så är det... eller det kan vara förkrossande att få ett utredningsresultat som säger annorlunda Rynkar på näsan


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-12 20:48 #53 av: MissInAction

Hehe... det slog mig precis, att min pappa var väldigt fäst vid min första pojkvän. Det klickade direkt, liksom. Och sedan tror jag att ha grät när de hjälpte mig att flytta ifrån honom... kanske kände han att de var på samma nivå. De är olika, men verkade förstå varandra bra. Glad


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-13 22:51 #54 av: MissInAction

När jag läste om borderline på wikipedia så stod det att personerna ofta har ett snabbt tal och/eller sluddrar. Vet någon hur detta hänger ihop? Obestämd

Jag pratar väldigt snabbt och sluddrar, såvida jag inte aktivt tänker på att sakta ner, hela tiden när jag pratar, och artikulerar ordentligt.
Jag är redigt less på att folk säger va? innan jag ens har hunnit halvvägs genom en mening - även när jag pratar tydligt!! Skrikandes
Detta visar sig som värst i spontana samtal och helst med personer som jag inte känner, eller om jag känner mig osäker eller underlägsen i sammanhanget. Om jag däremot ska hålla ett föredrag eller har "spelat upp" samtalet för mig själv innan så går det bättre, då kräver det inte lika mycket energi att göra sig förstådd.

Med vänner och familj så är det som sagt sällan några problem.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-14 21:35 #55 av: [Varulv]

#54 Här ger du mig nu input, MissInAction!

Min sambo är sådan, att jag ofta inte alls hör vad hon säger. Jag har hittills skyllt detta fenomen på min asperger, men här inför du ju verkligen ett nytt synsätt. Min sambo kanske "sluddrar"? Obestämd (och jag har länge misstänkt henne för borderline...) Obestämd

αγάπη

Anmäl
2012-04-14 23:27 #56 av: MissInAction

#55
Hmm, intressant! Har du inte tänkt på det förrän nu? Ni har ju bara varit tillsammans i nästan 20 år, eller hur det nu var Flört Du kanske kan fråga någon bekant om hen har tänkt på det?

Det är riktigt otäckt, jag vet inte vad som orsakar sluddrandet. Det är som att jag inte kan formulera orden i min mun.. det blir liksom inget flyt i talet, utan mer hackigt. Och sedan när jag väl pratar avslappnat, så är det väl ändå rätt så onyanserat, kan jag tro. Inte alls samma "melodi" som andra. Men jag jobbar på det... särskilt när det gäller att läsa sagor för barn - då måste det vara med inlevelse ju!


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-14 23:48 #57 av: [Varulv]

#56 Ja nuh får duh nog förklara liteh närm(a)re ewad exaktert duh menarer... Obestämd

Menar du atonalationen?

Jag trodde du menade artikulationen... Obestämd

 

αγάπη

Anmäl
2012-04-14 23:58 #58 av: MissInAction

#57
Jo jag menade artiukulationen Glad Det är det som jag oftast inte får med mig när jag pratar snabbt. Men också, i spontana samtal, så tenderar jag att "fastna" i meningarna, som om jag tappar tråden halvvägs, eller bara inte vet vilket ord jag ska använda härnäst. Men detta är två separata problem! 

Atonolablabla har jag ingen aning om vad det är för nåt - jag googlade men blev inte klokare av det Skrattande Intonation vet jag vad det är däremot.


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-15 00:12 #59 av: [Varulv]

Skit samma. Vad jag åsyftade var den där sjungande recitationen av en sagobokstext, som förmår trollbinda barn...

αγάπη

Anmäl
2012-04-15 00:22 #60 av: MissInAction

Jag är jätteförvirrad nu, men kanske lika bra det - det är ju mitt i spöktimmen Oskyldig


Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland

Anmäl
2012-04-15 00:28 #61 av: [Varulv]

Oki. Du får suga på karamellen tills i morrn bitti. Har förhoppningsvis klarnat lite mera då...! Flört

αγάπη

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.