Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

Ögonkontakt och AS

2012-06-26 18:58 #0 av: [CajsaBajsa]

Har du svårt med ögonkontakt? I så fall, varför har du det? Vad är det som gör att det för dig är svårt att se folk i ögonen? Alltså vad är det som är så obehagligt med ögonkontakt?

Du kan svara även om du inte har AS men har svårt med ögonkontakt, men då vill jag att du skriver att du inte har AS. (Eftersom jag försöker förstå mig på just aspergerproblematiken kring ögonkontakt)

Anmäl
2012-06-26 19:08 #1 av: [Varulv]

Ja, jag är en typisk aspergare i det avseendet. Hade enormt svårt med ögonkontakt långt in i vuxen ålder. Men från den dag jag blev medveten om problemet, började jag jobba på dess lösning.

Och det var inte så svårt att lägga om beteendet lite grann. Fast jag vet inte ännu, om jag gör rätt i alla lägen. Förmodligen begår jag åtminstone några fel, som gör att det blir konstigt i alla fall. Men i princip så känner jag mig idag tämligen fri i avseendet att jag kan välja lite hipp som happ att ta ögonkontakt under exempelvis ett samtal.

Jag har dessutom lärt mig att "fejka" anledningar till "icke-ögonkontakt" genom att låtsas låta ögonen vara upptagna av något annat - som att fästa blicken i fjärran när jag till synes tänker efter i något spörsmål; betrakta mina händer, när jag (med en gest) fastslår någonting; Eller liksom peka på någonting på bordsduken och då följa med med blicken där - osv.

αγάπη

Anmäl
2012-06-26 19:12 #2 av: [CajsaBajsa]

#1 Ja sådana fejkade anledningar har jag också.

Kanske jag var otydlig i min fråga, för det svarade inte riktigt på det jag undrade. Jag undrar över vad det är som gör att du (och andra ASare) ogillar ögonkontakt. Vad är det som är så obehagligt med ögonkontakt? För ASare.

Anmäl
2012-06-26 19:24 #3 av: [Varulv]

#2 Oki doki.

Det obehagliga ligger i - för min del - att det blir ett alldeles för intimt förhållande på nåt vis. Ögonkontakt är därför inte naturligt för mig, liksom nära relationer över huvud taget.

Sociala relationer vill jag gärna ha, men då måste de hålla sig på behörig distans så att säga.

En gång fick jag kritik för att jag satt med händerna knäppta bakom huvudet och slutna ögon när jag lyssnade på en samtalspartner. För mig handlade det då om  s ä r s k i l d  lyhördhet för vad den personen hade att säga. Med slutna ögon tar jag nämligen in bättre vad som sägs.

Att stirra en person i ögonen distraherar mina hörselintryck, kanske man skulle kunna säga.

Men annars är det inte så stor idé att du frågar mig mera, för det enda jag vet är det, att ögonkontakt saknar mening för mig. I ett aspergersamhälle skulle jag över huvud taget inte komma på tanken att söka ögonkontakt med en annan person. Ögonkontakt känns helt enkelt väldigt onaturligt för mig.

Och jag tror inte det beror på blygsel, även om det för mig under lång tid kändes besvärande och smått generande när folk tog ögonkontakt med mig. Det var något, mitt jag inte ville, helt enkelt.

 

αγάπη

Anmäl
2012-06-26 19:28 #4 av: [Vargöga]

Jag har som Varulv haft problem enda in i vuxen ålder. När jag blev varse detta så började jag jobba med detta och nu 2 år senare går det bättre även om jag oftast vänder ner blicken efter en liten stund. Jag kollar inte i någon ögon utan på något i deras ansikte.

Anmäl
2012-06-26 19:29 #5 av: [CajsaBajsa]

#3 Tack för ett tydligt och bra svar! Glad Intressant.

Nu hoppas jag att fler aspisar svarar också, så får vi se om de håller med dig eller har sina egna anledningar.

Jag försöker filura ut om mitt ogillande av ögonkontakt är av aspiskt slag eller mer socialt fobiskt. Jag kan hålla med dig till viss del, men inte så att det du skriver kan förklara min problematik. Jag hoppas inte jag har några AStendenser Tungan ute

Anmäl
2012-06-26 19:35 #6 av: [CajsaBajsa]

#4 Vargöga. Du smet imellan där Glad

Jag säger samma sak till dig, att det jag undrade var vad det är som är så obehagligt med ögonkontakt.

Jag var nog lite otydlig Tungan ute

Anmäl
2012-06-26 19:38 #7 av: [Vargöga]

#6 Jag har inget bra ord för det och varför det är obehgligt. Går inte att förklara. Jag har sedan barnsben byggt upp en mur kring mig och inte låtit någon komma in bakon den (förutom en person) och det kan vara så att muren känns bräcklig om jag ser någon i ögonen, som om det skulle se in bakom min mur.

Anmäl
2012-06-26 19:41 #8 av: [CajsaBajsa]

#7 Det var bra beskrivet tycker jag. Glad Tack för ditt svar!

Anmäl
2012-06-26 19:44 #9 av: [Vargöga]

Så lite så. Flört

Anmäl
2012-06-26 19:45 #10 av: [Varulv]

#5 Min beskrivning förklarar inte din problematik, säger du.

Beskriv gärna din speciella problematik lite närmare! Tungan ute

αγάπη

Anmäl
2012-06-26 20:35 #11 av: Allamej

Jag ser folk i ögonen om jag vill läsa dom eller, tro det eller ej, om jag är sur på dom.

Annars är det mest vänner och familj som jag ser i ögonen, övriga undviks.

Anmäl
2012-06-26 21:36 #12 av: [CajsaBajsa]

#10 Ja men det är komplicerat och svårt och jag vet knappt själv vad problemet är. Men det har med rädsla att göra i alla fall. En slags extrem blyghet. Jag känner mig sårbar och så vet jag inte hur länge jag ska titta, om jag kan titta bort, om jag kan blinka osv. Är t.ex. rädd att personen ska tro att jag flörtar med den om jag blinkar under ögonkontakt (jag vet att det är helt absurt).

Jag har funderingar kring om jag har en del AS-drag och att det kan vara det som skapar svårigheten med ögonkontakten. Men jag vill inte ha AS-drag och hoppas komma fram till att AS-problemen med ögonkontakt är annorlunda än mina problem.

Anmäl
2012-06-26 22:30 #13 av: JohannaEkroth

En del har jag svårt att ha ögonkontakt med, andra klaffar det direkt, som med varulv t.ex. när vi träffades första gången. Flört

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-06-26 22:52 #14 av: [Varulv]

Nu uppstod stor kärlek här på momangen, Höstlegenden! Skäms Jag blir sant tårögd!

Men jag kan säga det samma: för mig kändes det väldigt naturligt att se in i dina obeskrivligt vackra  g r ö n a  ögon! Kyss

αγάπη

Anmäl
2012-06-26 22:52 #15 av: [MissNathalie]

Jag har svårt för ögonkontakt, tycker det är jätteobekvämt att stirra någon i ögonen. Någon skrev tidigare om fejkade anledningar till att titta bort och sådana har jag också.

Jag är under pågående utredning för ADHD men min psykiatriker tycker att jag har AS-drag eftersom jag bla. har svårt att känna empati. Ska bi spännande att se hur detta slutar. :P

Anmäl
2012-06-27 00:57 #16 av: skippy

Jag har inte asperger syndrom, eller rättare sagt, har inte gjort någon utredning så jag vet inte om jag har det, men jag känner igen mig mycket i Aspergers syndrom.

 

Jag har svårt för ögonkontakt av flera olika anledningar.

 

1. Jag vet inte hur länge man kan titta en människa i ögonen, vart går liksom gränsen mellan en vanlig ögonkontakt till att stirra? Jag vill inte att den personen ska tycka att jag gör det, så därför kollar jag lite snabbt in i ögonen om vi talar, men sedan tittar jag bort.  Hellre att jag tittar för kort, än för länge.

 

2. Det känns som att den personen som ser mig i ögonen kan läsa mina tankar, medans jag inte kan läsa den personens tankar. Jag känner mig väldigt underlägsen, ungefär som att han eller hon kan läsa av något hos mig, som jag inte kan läsa av  tillbaka.

 

3. Jag har dåligt självförtroende och är rädd för ögonkontakt pga det.

 

Men om jag finner en trygghet i en person, så kan jag ha ögonkontakt med den personen utan att det blir läskigt. Det är oftast då som jag känner att jag kan vara mig själv tillsammans med den personen också.

Anmäl
2012-06-27 14:44 #17 av: [CajsaBajsa]

Tack för era svar! Glad

#16 Det där stämde ju väldigt bra överens med mig.

Anmäl
2012-06-27 14:47 #18 av: skippy

#17 Har du AS?

 

Anledingen till att jag frågar är om det kan vara ett tecken hos mig på asperger, eller om det kan bero på något annat. Glad

Anmäl
2012-06-27 14:52 #19 av: [CajsaBajsa]

#18 Oj! Det borde jag ju skrivit ut direkt, jag har inte någon sådan diagnos. Jag har definitivt inte AS, men jag (och min utredare) funderar över om jag har vissa ASdrag som gör det svårt för mig i sociala sammanhang, t.ex. ögonkontakt. Därför startade jag denna tråden, för att försöka se litegrann vad det är som är svårt med ögonkontakt för ASare, och vad som är annat. För att försöka klura ut om min ögonkontaktsproblematik är ett ASdrag eller nåt annat.

Anmäl
2012-06-27 14:52 #20 av: Cafesinner

Ja.. eller. Jag avskyr det, men jag klarar av det om jag måste. Försöker lära mig när jag borde och inte borde/måste se folk i ögonen och så... Har svårt med det. Typ utvecklingssamtal och sånt är mardrömsscenarion för vet aldrig hur jag ska göra... Dock är jag hyfsad på att läsa av dem tror jag...just ögon alltså... gjorde ett sånt test nyss i min utredning men inte fått svaret än.

Ang varför...ja du.... Kombination av att inte förstå när det borde ske och inte och sådär... och av att bara tycka det känns konstigt. Typ onödigt. Varför ska man titta en person rätt i fejset när man pratar med den hela tiden? Jag är inte sådan automatiskt och då är det lite obehagligt när andra är det.

Anmäl
2012-06-27 14:57 #21 av: [CajsaBajsa]

Tack för ytterligare ett svar Glad

Det känns lite som att det kan vara så att ASproblematiken är att det inte kommer naturligt, men man tvingar sig och det blir obekvämt och konstigt.

#20 Det där testet låter intressant, hur går det till?

Anmäl
2012-06-27 14:58 #22 av: [Varulv]

#16 Det var väldigt bra uttryckt av dig, skippy:

"Det känns som att den personen som ser mig i ögonen kan läsa mina tankar, medans jag inte kan läsa den personens tankar. Jag känner mig väldigt underlägsen, ungefär som att han eller hon kan läsa av något hos mig, som jag inte kan läsa av  tillbaka."

"Men om jag finner en trygghet i en person, så kan jag ha ögonkontakt med den personen utan att det blir läskigt. Det är oftast då som jag känner att jag kan vara mig själv tillsammans med den personen också."

Så som du skriver i första stycket, så har det känts för mig också. Men har väl lärt mig hantera den där obehagskänslan lite mera nuförtiden.

Det du beskriver i andra stycket stämmer kanske då in väl på första mötet mellan Höstlegenden och mig. Vi fick redan från början en förtrolig kontakt, och som jag skrev kändes det naturligt och bra för mig att hålla ögonkontakt med henne - desto trevligare att Höstlegenden upplevde detsamma!

 

αγάπη

Anmäl
2012-06-27 15:29 #23 av: skippy

#19

 

Väldigt intressant, tack för den här tråden som du skapade. Även jag har också funderat lite på detta med AS och ögonkontakt, vad som är skillnanden mellan Aspergares bloblematik med lgonkontakt kontra blyghet och dåligt självförtroende.

 

Jag har väldigt dåligt självförtroende, men det bottnar oftast i en skev verklighethets uppfattning, där känsla kontra logik talar olika språk inom mig.  Om jag är i sociala sammanhang, så känner jag mig oftast i vägen, inte önskad att vara där, utanför.  Samtidigt som jag logiskt vet att det inte är så, eftersom jag blev bjuden, och folk ställer frågor till mig och jag har till och med hört att de tycker att det är kul att jag kom.  Men oavsett hur många logiska argument jag lägger upp, så kan de oftast inte rubba den känslan jag känner inom mig och pga. detta så har det faktiskt hänt ett flertal gånger att jag har fått panikångest.

 

Det är som att jag befinner mig i en bubbla, där känslorna drar ner mitt humör, jag kan inte slappna av, har svårt att förstå hur alla andra kan se så avslappnade och genuint glada ut.  För mig blir allt ett skådespel, jag skrattar mycket, då jag inte har panikångest, men inom mig så är jag superstressad.   Klarar inte ens av att bära en kaffe kopp med fat till, för jag börjar då att darra.  Mycket intryck blir det också, ljud och bilder som kommer till mig, samtidigt som det är svårt att inte tänka på det som jag känner inom mig.

 

nu kanske jag kom lite offtopic här, förlåt för det.  Men ville mest förklara själva grunden till mitt dåliga självförtroende.

Anmäl
2012-06-27 15:49 #24 av: skippy

#22 Tack! Hur lärde du dig att hantera obehagskänslan vid ögonkontakt? kan du ge några tips som jag kanske kan börja träna på?Glad

Anmäl
2012-06-27 16:38 #25 av: [CajsaBajsa]

#23 Jag tycker inte alls att det var off topic, för det du beskriver stämmer så väl överens med mig! Jag har också alltid en känsla av att jag inte är önskad, att jag är ivägen, att folk tycker illa om mig. Fastän jag rent logiskt kan förstå att det inte är så.

Anmäl
2012-06-27 16:50 #26 av: skippy

#25 visst är det underligt att det är så?

 

En fråga: Känner du också att känslorna inom dig är som en inre upplevelse och att tankarna endast är ord som aldrig riktigt kan nå fram till dig på samma sätt som känslorna?

 

Ungefär som att känslorna är en bild eller en scen som är mycket mer motaglig och verklig, än det logiska tänkandet inom dig?

Anmäl
2012-06-27 17:40 #27 av: [CajsaBajsa]

#26 Ja det är mycket underligt. De flesta andra verkar kunna "intala" sig saker, eller liksom tänka sig tillrätta. Att om de är nervösa kan de ändå tänka att det kommer gå bra och lugna sig. Men som du beskriver så är känslorna mycket starkare för mig. Jag VET att det är på ett visst sätt och så, men känslorna tar över och är mycket starkare. Ungefär som när någon säger något snällt till mig, det är bara ord, det går inte in. Men om det istället är något negativt så blir det som en enorm negativ känsla som jag inte lyckas skaka av mig.

Anmäl
2012-06-27 17:49 #28 av: skippy

#27 Ja det är exakt samma sak här.  Nu i höst så ska jag träffa en kurator på vuxenhab och hon ska försöka hjälpa mig med exakt det här problemet.  Jag vill liksom kunna lära mig att styra mina känslor med mina tankar och det logiska tänkandet.  Och när jag var på vuxenhab, och vi ett möte om mig, så tog jag upp just detta - att jag vill ha hjälp med den aproblematik.

 

Det du skrev i #27 där, exakt så är det för mig också.  Det är ungefär som om känslorna är en filmscen och tankarna endast en text, där både bilden och texten talar olika språk.

Anmäl
2012-06-27 18:06 #29 av: [CajsaBajsa]

#28 Vad skönt att du ska få hjälp! Glad Hoppas det hjälper! Man blir ju ganska maktlös när man har det så, det hjälper ju inte att "tänka positivt" som så många tjatar om. Jag hoppas jag också får hjälp med detta i samband med min utredning.

Anmäl
2012-06-27 18:10 #30 av: [mossquinnan]

Här kommer en adhd/ares svar:-)))

Ögon är för mig väldigt starkt..om jag känner mig helt neutral med en människa så finner jag inget obehag att ha ögonkontakt,men ingen längre stund då känner jag mig fångad och får panikkänslor..då känns d som om jag tappar total kontroll.

Vet inte vad jag ska skriva för att kunna förklara..men varulv skrev att d kunde bli väldigt intimt..och så känner jag med ibland..och då jag var yngre va jag livrädd om jag pratade med en snygg kille att jag skulle avslöjas via mina eyes..många killar sa ofta att jag såg pilsk ut i mina ögon och då vart d ännu mer pinsamt..ja ögon är vackert..har varit mitt starkaste vapen åxå..

I tonåren roade jag mig med att psyka folk som tittade på mig..så sjukt..

jaja d var lite om min stolliga syn på själens vackraste spegel..våra ögon

 ♥Allt som sker i mitt liv  är till det bästa♥

♥Den som verkligen är delaktig i livet slutar aldrig gå♥

ALEPH

Anmäl
2012-06-27 18:14 #31 av: skippy

#29 ja jag hoppas också att du kommer få hjälp med denna problematik.  Och tack föresten.Glad Om min kurator lyckas hjälpa mig med detta eller iaf. komma med goda råd, så kan jag dela med mig utav dem till dig, om du vill?:)

 

#30 ja så känner jag också, att det blir väldigt intimt.  Så det förklarade du och varulv väldigt bra, också:)

 

Anmäl
2012-06-27 19:33 #32 av: [CajsaBajsa]

#30 Tack för ditt svar Glad

#31 Ja tack det får du gärna göra Glad

Anmäl
2012-06-27 19:38 #33 av: [Varulv]

#24 Jo det var nog så att jag kom att kommunicera med vissa människor som jag fick stort förtroende för. Jag började då märka, att det gick lättare att ta ögonkontakt med dessa än med andra "vanliga".

αγάπη

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.