Annons:
Etiketttips-goda-råd
Läst 3269 ggr
Tintin82
2012-07-25 20:20

Kärleksrelationer

Hej!

Undrar om ni där ute kan ge mig ett svar…eller inte ett svar men råd…jag har ADD/AS fick diagnosen för två år sedan och jag är snart 30. Jag har varit singel i ett antal år.

Men det finns någon som finns i mina tankar och som jag gärna skulle vilja träffa…om man träffar en kille när berättar man om att man har en diagnos???efter att han sovit över hos dig och går in i ditt badrum och ser din Concerta burk (jupp tar det)…men tänk om han sticker då eller berättar du det i början…jag menar väntar man så kanske killen inte tycker att man är ärlig..Hur gjorde ni? Har ni berättat över huvudtaget? Stack killen/tjejen eller berättade ni på en sådant sätt att personen förstod och stannar…ge mig lite råd

Annons:
Honestyisdead
2012-07-25 20:22
#1

Killen jag har nu fick veta det redan innan vi började dejta. Har lite olika diagnoser.

Och just ADHD tror jag inte många blir rädda av. Om de sett hur du är innan så förändras ju inte det.

Denna kommentar har tagits bort.
Zaphix
2012-07-25 21:58
#3

Jag säger ingenting alls, det har personen inte med att göra. Jag har heller ingen medicin framme, att jag äter det behöver personen inte ha reda på i början.

Jag är jag, inte min ADHD-diagnos. Det är mig personen ska lära känna, blir lätt fördomar om man säger nåt om det.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Lilith
2012-07-25 22:19
#4

Jag har alltid varit ärlig med mina diagnoser. Alla mina ex har vetat om att jag har ätit mediciner och vilka diagnoser det rört sig om.

För mig har det varit något jag tagit upp om det är så att jag känt mig bekväm med en person. Har hittills aldrig hänt att någon har varit otrevlig på grund av det, men jag har alltid tänkt så att om personen inte velat prata med efter att jag talat om för dem så var de ändå inget att ha.
Bara att jag har sluppit investera tid i dem.

sudniF
2012-07-26 00:01
#5

Kluven, på ett vis tänker och känner jag att öppenhet och inte undanhålla är bättre, å andra sidan kan jag tänka som #3 också.

Hade jag vänt på det, motsatt läge så jo jag hade nog velat veta, hyffsat tidigt, sen beror det väl lite på från vad relationen utvecklas. Tänkte på hur man lär känna varandra. Äh fasen tappar tankarna.

PiganX
2012-07-26 18:07
#6

Jag är ju ganska öppen av mig, skriver öppet på min blogg om mina diagnoser, svårigheter och starka sidor, privata saker som händer och upp- och nergångar. Jag gör det för att slippa bli dömd, eller förtalad.

Så därför blir det ju automatiskt att dom flesta killar jag träffar redan vet vem jag är och hur jag är. Det som spelar roll är ju hur jag beter mig, inte vilka bokstäver som står i papprerna. Eller hur? Glad Jag är ju fortfarande jag liksom.

Annons:
tarotlasse
2012-07-26 21:45
#7

ADHD är ju en del av ens personlighet och man är ju som man är och har man fallit för ngn så har ju inte diagnosen ngn  betydelse.

Jag är helt öppen med att jag har ADHD ochnär  jag håller kurser och står på scen runt om i landet och då berättar helt öppet om att jag har ADHD.

Men träffar jag ngn och vi skulle tillbringa natten  med den personen  så är det inte det första jag berättar om att jag har ADHD.

För inget som ska ha ngn betydelse tycker jag och  har det det så är det ju ändå inget att bygga vidare på.

Men kanske därför jag varit singel några år nu he he.

Sist jag berättade det för en tjej  jag träffade ett tag så bara hon skrattade och sa det behöver man ju inte vara proffesor för att begripa.

Lasse

Trin
2012-09-04 15:04
#8

Jag tog upp min ADHD diagnos med min pojkvän när jag kände mig trygg. Jag berätta inget förens kanske någon månad in i förhållandet. Då berätta jag lite kort vad de innebär att ha ADHD. Han reagera inte mer på det än att han sa om du inte hade berättat något för mig så hade jag inte märkt något.

De är ju viktigt att vara ärlig och berätta. Men de var iaf inte de lättaste för mig. Jag var jätte nervös och rädd , trodde han skulle lämna mig för att jag inte var "normal". Men vi är fortfarande tillsammans efter tre år , så något rätt måste jag ju ha gjort.

Man vinner alltid på att vara ärlig , berättar du inte kommer du ju må dåligt , för då känns de som att man måste dölja något. Och lämnar han dig efter att du berättat så är han ändo inte värd dig. Så såg jag på det iaf , men de känns bättre när man berättat.

Följ mig gärna på min Instagram : LitenKnits

OogleMoogle
2012-09-04 15:50
#9

Min nuvarande kille fick reda på det direkt eftersom vi träffades som ett one-night-stand (lite misslyckat eftersom vi nu varit ihop i typ ett år)

Morgonen efter så stod ju alla mina mediciner på sängbordet och ärren på min arm är ju också ganska uppenbara. Då var det ganska naturligt att berätta. Inte i djup detalj, vi hade liksom precis fått reda på varandras namn :P Han reagerade väldigt lugnt och som att det inte var något konstigt alls. Det var ganska mycket som att i förbifarten säga att jag har astma eller är hundrädd. Sen har vi ju diskuterat mina problem mer djupgående ju längre in i relationen vi har kommit.

Nu tycker jag ju inte att mitt sätt att berätta är speciellt lyckat, men det funkade ju i alla fall. I övrigt så är jag också ganska öppen. På jobbet, i min blogg och med alla vänner som jag har närmare kontakt med. Att i förbifarten name-droppa sina diagnoser utan att göra en stor grej av det brukar oftast inte resultera i några speciella reaktioner. Sen kan man ju förklara mer på djupet med de man verkligen litar på.

Adur
2012-09-04 19:59
#10

Inte tycker jag att man genast måste berätta om ADHD. Det känns inte som nån stor och avgörande grej. Särskilt inte om det är någon som redan gillar dig som du är. Men man behöver ju inte dölja det heller. Tar man medicin faller det sig kanske naturligt att förklara.

Praefatio
2012-09-04 21:46
#11

Jag berättar aldrig direkt om mina problem, har mycket dåliga erfarenheter av att berätta direkt om ADHDn och de andra diagnoserna. Har fått mycket skit, helt enkelt. Nu är det mer en förtroendegrej. Det kommer ju upp förr eller senare, liksom! Börjar man träffa någon och blir förälskad så brukar man ju t.ex. börja sova över hos personen och då måste man ta sin medicin på plats. I början kan man ju "smyga" lite med det men man märker ju hyfsat fort om det är en bra människa och då kan man helt enkelt presentera det vid något medicinintag.

Upp till toppen
Annons: