2012-08-14 22:50 #0 av: [Yantra]

Jag har dyslexi och jag fick diagnosen sent i livet (när jag var 36 år). Det jag fick höra var att jag var en idiot som inte kunde passa in i samhällets normer. Det gjorde ont. När jag fick diagnosen så upptäckte jag att de akademiker som anses följa normerna inte klarar av det annorlunda och jag såg plötsligt ett handikapp i det.

I bland möter man människor, professorer, lärare och överläkare som ser möjligheterna i mig och låter mig göra uppgiften efter eget huuvd. Då får jag höga poäng och gillande. När jag möter lärare som inte kan bryta mot akademiska normer - då blir jag sågad vid fotknölarna. De ser jag som kränkande och oförstående för människors olikheter.

Den dagen då jag fick höra av 2 professorer på Stockholms Universitet, en dyslexipedagog, en dylsexiprofessor och en överläkare att jag hade hög intelligent och jag insåg att mitt intelligent inte har något att göra med mitt handikapp. Det var som att jag fick ett plåster på många års kränkningar från skolans lärare.

För mig är det kränkande att begära av mig att jag ska skriva akademisk med mitt handikapp. Det är som att begära att en rullstolsbunden ska gå upp och ner för trappor utan hjälp! Sedan ska de få betyg på om det klarar det som folk som kan gå. Om inte så får de lägre betyg.

Jag kan säga att mina betyg beskriver inte mina kunskaper, utan betygen beskriver mitt handikapp.  Jag har aldrig fått en chans förrän på Univesitet av en professorer att visa vad jag kan. Hon gav mig frihet att lösa uppgiften och hon gav mig de ögsta betyg jag har fått i hela mitt liv. Mina klasskamrater berömde mig för mitt arbete. Jag har aldrig fått det i hela mitt liv.

Det har gjort att jag har funderat på en karriär inom det sättet att utföra den akademiska på.

Jag inser att min förmåga att lösa problem som gör att jag klarar medel utan hjälpmedel är kunskap som den akademiska världen inte har. Det har jag skapat och det kan ingen ta ifrån mig.

Jag kanske har dyslexi, men jag ser "normala" som mer handikappade än jag. När de som passar in kränker mig - då ser jag att de har större problem än vad jag har. Det är skönt att ha dyslexi. Det kan jag fixa med hjälpmedel och då klarar jag mig.