Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 2876 ggr
Fasadflickan
8/21/12, 8:55 PM

Min fina son, risk för diagnos?

Jag har en son på 2,5 år! Han äter jättedåligt, fixar inte bestick riktigt, han viftar när han blir uppspelt eller upprörd, han kommer inte ihåg pappas eller mitt namn från en gång till en annan fast han vet dem. Han hänger upp sig när han ska berätta något. Han kan inte svara på vad han tycker om saker eller vad han gjort, han försöker inte ens utan typ "hör inte" när man frågar. Han uppför sig lite underligt på ngt svårbeskrivligt vis. Kommer inte till ro på kvällarna. Han leker heldre med leksaker än jämnåriga. han hatar att pussas. Han stoppar också saker i munnen, leksaker, kläder, stenar, bollar mm. Man får be honom säga hej och hejdå till folk vi träffar ute gör de inte på egen hand. Han kan bli stirrig när vi är i stökiga miljöer. Men han kan prata sen han var 1,5 i meningar, har kunnat hoppa lika länge, sprang och spelade fotboll sen han var 1. Kan köra 3hjuling, är bra att balansera. Han pekar och visar saker, kan även följa vår pekning, Leker till viss del med jämnåriga, han är snäll mot andra mindre barn och djur. Han kan bli ledsen när andra barn gråter eller slår sig. Eller om de gör det på tv. Han kan flirta med främlingar. Är vetgirig och frågar saker. Han fantiserar massa. Kan även se saker i abstrakta mönster

Annons:
Fasadflickan
8/21/12, 9:12 PM
#1

Oj råka skicka innan jag skrivit klart men i stora drag är det väl det ja kan komma på. Jag är väldigt orolig att där är något men att bara jag ser det. De enda dagis sagt är att han har svagt deltagande i gruppaktivitet som röris el sångstund. Annars verkade de tycka allt var bra. Va de har sagt.

JohannaEkroth
8/21/12, 11:07 PM
#2

Låter som din lille grabb skulle kunna ha någon form av autismspektrumdiagnos, och då kanske en Aspergers Syndrom, liksom jag, eftersom han var tidig att prata.

Men jag är inte den att sätta diagnos på någon, men jag kan säga min mening. Jag tycker du ska kontakta BUP om det är några problem.

Hur klarar han av förändringar?

Kan han hålla ögonkontakt?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Varulv]
8/21/12, 11:13 PM
#3

Jag känner mig nödgad att säga just som Höstlegenden. Själv har jag diagnosen Aspergers syndrom, och tycker mig känna igen vissa tecken på den första delen av din beskrivning.

Men det behöver inte alls vara något "konstigt" med din son; han är ändå bara några år gammal än. Se tiden an - men var fortsatt observant, är mitt råd. Flört

Fasadflickan
8/21/12, 11:29 PM
#4

Förändringar verkar fungera rätt så bra.( Ännu) Man kan spontant åka hem till mormor om han är på humör för det. "vill" han göra något annat först kan det bli en viljornas kamp. Han kan få utbrott när saker inte går som han vill men de går över ganska snabbt när han inte får som han vill. Han visar också gärna saker han är intresserad av eller fått. Och han kan återge saker han ser på tv framförallt. Han är bra på ögonkontakt och söker ofta ögonkontakt för att bli bekräftad. Ett tag däremot tyckte jag att han sällan tittade på mig när jag sökte kontakt men nu funkar det bra. Man får smeka honom på huvudet och klappa på honom och röra vid honom men han vill gärna att man bestämmer när man ska pussas innan. Spontana pussar gillar han inte. För tillfället är det riktigt jobbigt att gå och handla med honom, Han vill verkligen inte handla i affären, 10 konfliker på en snabb handling..

Fasadflickan
8/21/12, 11:31 PM
#5

Motoriskt fungerar det mesta bra men han har svårt för att tex skruva av lock, starta kranen, ta på sig kläder. Stoppa in sina figurer i deras fordon osv

[Varulv]
8/21/12, 11:36 PM
#6

Kanske kan det även vara så, att din son har kommit in i treårs-trotsåldern, låt vara en smula tidigt för hans ålder…? Obestämd

Således ingenting att oroa sig för i så fall. Glad

Annons:
Fasadflickan
8/21/12, 11:41 PM
#7

Just det, svarsleenden har aldrig varit hans grej. Ganska allvarlig ända sen liten, men tittut lekte vi när han va liten. Jag har själv också uteslutit klassisk autism eftersom han pratar bra. Pekar, kan följa en pekning, har ögonkontakt, lyssnar på sitt namn mm. Så jag har nog också tänkt Aspergers i sådana fall, men förstått att man måste vänta länge på en sådan diagnos.

[Varulv]
8/21/12, 11:52 PM
#8

Nej, man måste inte vänta länge på en sådan diagnos. Ditt framhärdande gör mig än mera benägen misstänka Aspergers syndrom här.  Det där allvaret, den där självständigheten, den känner jag alltför väl igen hos mig själv från just de där åren.

Tyvärr är det väl så idag, att man inte kan påräkna en diagnos förrän ens levnadskaraktär har börjat uppvisa problem, och då grava sådana dessutom. Så där har du ju rätt i, att man måste vänta länge på en diagnos. Vilket är så fel, så fel!

Ju tidigare man kan fånga upp (ringa in) en diagnos, desto bättre borde det rimligen vara! Men tydligen har samhället av idag inte resurser till att kanalisera och ta hand om alla dessa individer, vilka skulle må så bra av att bli lotsade till goda destinationer.

Här finns mycket att göra! ObestämdGuld i mun

Fasadflickan
8/22/12, 12:23 AM
#9

Ja jag önskar verkligen att få rätt verktyg att hjälpa min son rätt i vardagen. Jag förstår (rätta mig om jag har fel) att man kan ha ganska olika grader av problemen? Vissa lever ett helt liv utan diagnos och klarar sig ganska ok? Medan andra som inte får hjälp kan hamna fel osv! Jag ska absolut följa upp sonen och se till så han får all hjälp och allt stöd om det visar sig att han har AS. Vi har ingen i släkten med diagnos men jag har misstankar ang en i släkten som förvisso har klarat sitt jobb och bostad, hygien mm men som bara pratar om sina 2 specialintressen och som säger sin ärliga mening i allt.

Fasadflickan
8/22/12, 7:00 AM
#10

Glömde säga att min son fantasileker en hel del, han låtsas ha mat som han delar ut till mig och till sina leksaker. Även så leker han med action-figurer. Han älskar att klä ut sig och leka robot eller monster, Han återger ofta sina känslor. Jag är arg, ledsen eller trött, ber man honom däremot att låtsas skratta/gråta osv så är det väldigt konstgjort. Däremot "spelar" han gärna för att fp sin vilja

Pelle Långlös
8/22/12, 11:07 AM
#11

Låter som en helt vanlig normal kille i den åldern. Kom igen om några år så kan du kanske se vad som är vad.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

Fasadflickan
8/22/12, 1:27 PM
#12

Pelle långlös,>>( jag gillar ditt alias jättemycket! )Tack du har rätt men alla funderingar på att göra rätt som mamma, att ge min son de bästa förutsättningar. Det är jättesvårt när man inte förstår honom och man märker hur frustrerad han blir. Jag försöker säkert för mycket att tillfredsställa de önskningar han har då jag avskyr att se honom så ledsen. Men han vill så mycket på en gång, så man hänger inte med:/ Där är liksom så mycket med honom och det är så intensivt. Ska vi leva såhär utan vägledning i 3-5 år till så vet jag inte hur jag ska orka.

Ladydragon
8/22/12, 2:22 PM
#13

ta hjälp av BVC för att få hjälp och vägledning läsa böcker kan oxå va en god idé på många platser så anordnas oxå någon form av föräldrautbildning

jag tror du kan va rätt lugn din son låter helt normal och han är inte särskilt gammal än så länge

Annons:
Fasadflickan
8/23/12, 9:38 AM
#14

Jag har fresten nyligen kommit fram till art jag själv har ADD men har ingen diagnos, dock när man läser om det så stämmer det in på punkt och pricka på mig. Det enda jag "lider" av är att jag inte kan hantera stress, får humörsvängningar samt att jag lätt mår psykiskt dåligt av att oroa mig för saker och ting. Men jag glömmer saker jämt, även det som hände för 5 minuter sen ibland, jag börjar tänka på annat när jag lyssnar på folk, kan ha svårt att sitta still om jag har mycket som rör sig i huvudet när jag skaffat nytt intresse går jag all in i ca 2 veckor. Har svårt att avsluta projekt, har svårt att ta mig för stora uppgifter och mycket mer..

JohannaEkroth
8/23/12, 4:28 PM
#15

#14 Du beskriver mig till punkt och pricka. Du har inte funderat på Aspergers Syndrom? Jag trodde jag hade ADHD innan utredningen, det had ejag inte alls. Flört

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Honestyisdead
8/23/12, 5:41 PM
#16

För mig låter det inte som ett barn som sticker ut speciellt mycket. Så det kan vara fullt normalt. Men är du orolig så kontakta psykiatrin.

Fasadflickan
8/23/12, 5:49 PM
#17

Har gjort aspergertest på nätet. Hade typ 4 av 35 på det. Vist man ska kanske inte gå efter det men jag tror inte jag har det. Har inga problem alls med att kallprata, tvärt om gör det för mycket när jag blir nervös eller om det blir tyst:) sätter mig också lätt in i andras känslor och är finkänslig för att läsa av signaler och ansikte så jag tror inte jag har det.. Jag tror jag är varje aspies mardröm med mitt ständiga bekräftelsebehov och lätt nervösa sätt, har också svårt att ge raka tydliga signaler för jag är så velig.

[Varulv]
8/23/12, 8:29 PM
#18

#17 Det där med att inte kunna ge raka tydliga signaler på grund av velighet, det tror jag är varje aspies mardröm! I alla fall min… ObestämdFlört

sudniF
8/23/12, 11:16 PM
#19

# 17 låte lite som mig :P

Har både ADHD o as

Aneema
8/24/12, 6:11 PM
#20

Alla har vi mer eller mindre drag åt adhd/add och autism. Uppfyller vi vissa kriterier får vi diagnos men oavsett om man uppfyller kriterierna för diagnos eller inte så kan det finnas egenheter som man behöver respekteras för och få extra stöd med. Är man ojämn i sin begåvning blir det ofta extra svårt eftersom omgivningen ofta ställer krav utifrån de förmågor som lättast syns. Har man tex tidigt ett flytande tal så är det lätt att förvänta sig att barnet ska förstå lika mycket som det pratar. Kan man läsa bör man kunna sitta still osv. Jag tycker att det verkar jättebra att du är observant och försöker stötta ditt barn. Tänk samtidigt på att inte fastna i "diagnosletande", låt inte vardagen bli en bedömning. Har själv en son som man alltid antingen kände att man skröt eller beklagade sig när man pratade om honom som liten. Nu har han Asperger och ADHD diagos och på det stora hela ett ganska bra stöd runt om kring sig och med rätt bra självinsikt.

Några tips på böcker som har fördelen att de inte riktar sig på specifika diagnoser utan på vilka svårigheter personen i fråga har. Låt dig inte skrämmas av att böckerna "explosiva barn" och "problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder" beskriver personer med ganska uttalade problem. Tankesättet går att använda för både barn och vuxna med mycket lindrigare svårigheter. Eller rättare sagt till alla.

Drömmare, upptäckare och dynamiker var den första av dessa böcker som jag läste och den fick mig att se likheterna mellan mig (drömmaren) och min son (upptäckare och dynamiker).

http://libris.kb.se/bib/11781692

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144056524

http://www.bokus.com/bok/9789189091269/explosiva-barn-ett-nytt-satt-att-forsta-och-behandla-barn-som-har-svart-att-tala-motgangar/

http://www.bokus.com/bok/9789144074665/vilse-i-skolan-hur-vi-kan-hjalpa-barn-med-beteendeproblem-att-hitta-ratt/

Annons:
Fasadflickan
10/5/12, 1:59 PM
#21

Hej och tack för svar! Jag har tagit en paus från allt vad söka på internet heter för jag blev väl mest bara förvirrad. Nu är jag dock här igen med nya tankar.

Min son är bättre på ögonkontakt nu. Vi har ögonkontakt flera ggr dagligen. Han har blivit bättre på att svara när vi pratar med honom också .Han fantasileker väldigt mycket och vill att jag ska vara en del av leken. Man skulle kunna säga att han bara vill leka dagarna igenom. Då handlar det om hans leksaksfigurer som äventyrar genom att skrämma och jaga varandra. Ibland fastnar de i geggamojja och då får deras vänner hjälpa dem. Han kan leva sig in i olika roller även om leken ser ganska lika ut. Han tar konatkt med andra barn och vill vara med dem. Han är väldigt aktiv. Har svårt att sitta still eller koncentrera sig. Nu är han betydligt mer för kroppskontakt än för några månader sedan och gosar gärna. Jag hade inte tänkt diagnos om det inte varit för han har mycket sterotypa beteenden. Han gungar. han viftar och han går på tå. och detta gör han ofta numer. Men somsagt så har han inget problem med kontakt och interagerande. Läser man på nätet om sterotypa beteenden så får man bara upp svar om autism osv.

Pelle Långlös
10/5/12, 3:31 PM
#22

Vid 2,5-3 års ålder går nästan alla barn på tå så det är bara vanligt. Vad bra att han blivit bättre på de andra övriga sakerna.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

Honestyisdead
10/5/12, 6:17 PM
#23

#21 Fantasileker gör ju alla barn.

Upp till toppen
Annons: