Annons:
Etikettdiverse-npf
Läst 4584 ggr
Anonym
Anonym
2012-08-23 17:27

Någon med Borderline?

Någon här som har Borderline och vill berätta lite om hur det är?

Vore såå tacksam.

Annons:
Honestyisdead
2012-08-23 17:38
#1

Är det fortfarande en diagnos?

JohannaEkroth
2012-08-23 18:04
#2

Det heter Borderline i folkmun men Emotionell Instabil Personlighetsstörning på papper.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Honestyisdead
2012-08-23 18:07
#3

Okey

Anonym
Anonym
2012-08-23 22:11
#4

Antar att jag är för gammal för dessa nya diagnoser. När jag blev diagnostiserad hette det bara "bordeline/personlighetsstörning"

Fast läkaren jag har nu ifrågasätter om det är rätt diagnos för mig.

Jag uppför mig ju inte som de med den diagnosen brukar göra

Anonym
Anonym
2012-08-23 23:29
#5

#4 - Varför fick du diagnosen då? /TS

Anonym
Anonym
2012-08-24 08:22
#6

Faktum är att jag inte har någon aning om det. Helt plötsligt sa de bara att det var så.

Det var kanske så att jag inte passade in i någon av de andra diagnosera och allt som de inte kunde pricka in till minsta lilla kriterium, hamnade i slasktratten, som då var Borderline.

Sedan var det väl lättare att slänga dit den diagnosen, så behövde de inte lägga så mycket resurser på vidare utredningar.

Annons:
Honestyisdead
2012-08-24 08:37
#7

Det är inte ovanligt att folk får fel diagnoser till en början. Det är ju en hel djungel med diagnoser, och många av dom liknar varandra.

Tror inte de ger diagnoser för att slippa utreda mer, det är ju trots allt deras jobb som ger dom pengar. Och utbildar man sig så många år som man gör för att jobba med det brukar man verkligen gilla sitt jobb.

Anonym
Anonym
2012-08-24 15:04
#8

#6 - Men fy vad elakt av dom. /TS

indra-bus
2012-08-26 15:19
#9

Jag jobbade på psyk för ca 20 årsen. ( Jo faktiskt ) Då var bordeline lite "mode diagnos" o delades ut frikostigt till dem man inte kunde "ställa diagnos på"

Många tonåringar fick de fast de nog bara var struliga tonåringar då mycket är likt tonåren.

Orkar inte skriva men du kan gå in på ånest sjukdommar där en tjej skriver om hur en typisk bordelin bersonlighet är. De beskriver de väldigt bra..

Jag äter inte mina vänner.  Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.

Anonym
Anonym
2012-08-26 15:42
#10

#9. Jo visst var det så. De hade fullt upp på de låsta avdelningarna, många unga tjejer i samma sits.

Antar att de flesta fick någonslags utredning efter det "akuta skedet" då självskaderisken var mindre och de inte behövde vara inlagda.

Mig skickade de runt mellan avdelningarna. Jag ansågs vara för farlig för att vara på den stora avdelningen, där det fanns många patienter och färre vårdare, så då slussade de över mig till en mindre avdelning, där de efter ett par dagar ansåg att jag kunde åka hem. Så var jag hemma några timmar innan det blev för jobbigt och jag åkte in på psykakuten igen

Efter att ha snurrat runt i den karusellen i  över ett halvår fick jag komma till ett behandlingshem

Och det här var i början av -90-talet.

Sedan är det ingen som ifrågasatt min diagnos förrän några år sedan.

Och det här med att leva med Borderline, ja hur förklarar man det? Kan ju inte säga att alla som har den diagnosen reagerar likadant på samma saker.

Praefatio
2012-08-27 11:41
#11

Jag har inte diagnosen men sätter ett tassavtryck eftersom min omvärld (läkare, psykolog, boendestöd, vänner, föräldrar…) är övertygad om att jag har denna störning och vill att jag ska utredas så småningom.

.m.m
2012-09-20 08:43
[Varulv]
2012-09-20 19:00
#13

Bra video!

Annons:
.m.m
2012-09-20 19:14
#14

#13  Ja, väldigt talande, direkt och klar. Snabbare och tydligare är nog svårt att hitta tror jag..

[Varulv]
2012-09-20 19:23
#15

Jag tycker den var särskilt bra därför att den beskriver Borderline utifrån ett inifrån-perspektiv (den ger empatisk förståelse för borderline). Annars finns åtskilliga andra videos vilka beskriver Borderline utifrån ett utifrån-perspektiv, och då blir bilden inte lika gynnsam (vilket ju måste sägas vara grymt mot dem som lider av borderline).

.m.m
2012-09-20 19:36
#16

# 16. Precis. :) Den är stark.

shiima
2012-12-20 19:18
#17

Jag har nyligen blivit diagnotiserad med BPD och kan berätta om hur jag själv uppfattar mina symptom.

Självkänslan
Jag har oerhört dålig självkänsla, mitt självförtroende är nästan inexistentiellt och mitt liv präglas av osäkerhet. På grund av detta absorberar jag tankar, åsikter och personligheter av personer i min närvaro väldigt lätt. Jag har så dålig självkänsla att jag "svampar upp" andra istället.

Svart / vitt
När jag mår bra, så brukar det kännas som att jag inte har ett problem i världen. Allt känns bra. Men varje gång jag mår dåligt, så känns det som att jag aldrig har mått värre. Jag mår så dåligt det går. Jag får ont i hjärtat, klarar ibland inte ens av att stå, bryter ihop och det känns som att mitt liv är över och att min enda utväg är självmord. För att måla upp en bild:

Tänk dig att du har jobbat övertid varje dag i flera år och sparat pengar för att kunna köpa en resa åt dig och din partner. Ni har planerat detta ihop och trots att din partner inte jobbar så betalar du ändå allt för att visa hur mycket du älskar henne.

Några år senare har ni gift er och skaffat barn. Så kommer datumet som då blir ert tionde år tillsammans och du har precis meddelat din chef att du tar tjänstledigt i ett halvår för att åka iväg och resa jorden runt med din fru.

När du kommer hem lite tidigare så ligger din fru och knullar med din bästa vän och nu går det upp för dig varför hon alltid ville att du skulle ringa före du åkte hem så hon skulle hinna "laga mat utan att den kallnar".

Du avbokar resan och din fru förnekar att det ens har hänt. Din vän förnekar också och du mister alla dina vänner för att de tror att du ljuger och det blir skilsmässa. Det blir rättstvist och du förlorar lägenheten och får inte längre träffa dina barn. Din fru tar reskassan och reser iväg med din före detta bästa vän och dina barn, och din chef ger dig sparken eftersom du tog tjänstledigt utan att åka utomlands.

Den känslan – så är det.

Måendeväxling
Jag kan växla väldigt snabbt mellan de här två måendena. Under loppet av en dag kan jag känna att jag inte har ett problem i världen och sen känna mig döende, och sen växla tillbaka till att må världsbäst. Och när jag är i ett av lägena, har jag svårt att minnas hur det andra känns.

Änglar och demoner
Det svart / vita tänkandet appliceras även på människor. Tycker jag om någon, så kan det kännas som att personen är världens bästa människa, det finns inget fel på den. Sårar den här personen mig dock, så kan den helt plötsligt bli ondskan själv, och allt den gör är för att såra eller skada mig.

Känslig
Psykologen som utvecklade DBT uttryckte det väldigt träffsäkert.
"Borderline individuals are the psychological equivalent of third-degree-burn patients. They simply have, so to speak, no emotional skin. Even the slightest touch or movement can create immense suffering."

Jag är alltså hyperkänslig och kan bli oerhört sårad av de minsta av saker som andra kanske inte ens reagerar över. Och varje gång jag blir sårad, då blir jag riktigt ordentligt sårad.

Tomhet
Har en kronisk känsla av tomhet. Att mitt liv är tomt och att jag är tom, som att jag är ett ihåligt skal. Jag är ingenting. Jag är inte människa. Bara tomhet.

Självskada
Tomheten är en av anledningarna till självskadan. Ibland känner jag att jag måste skada mig själv för att försäkra mig om att jag finns. Det låter dumt, men ibland känner jag att jag måste känna något, vad som helst, för allt är bättre än tomheten, så jag slår mig själv, ger mig själv blåmärken, brännsår eller skär mig. Eller ibland är det bara för att jag rentav hatar mig själv. En annan anledning är att smärtan läggs över från psykisk smärta till fysisk, vilket är mycket lättare att hantera. Så det känns skönt. Fysisk smärta blir en lättnad.

Självmordstankar
Har haft självskadetankar så länge jag kan minnas. Självmordstankar däremot började komma i gymnasiet tror jag. Jag får ofta tankar som att jag ska slänga mig ut genom ett fönster, blunda och gå över gatan, hoppa ner på tågspår eller något annat dumt. Ibland blir de här frestelserna så starka att jag känner att jag måste hålla i mig i något för att inte slänga mig framför ett tåg och liknande.

Rädsla för övergivelse
Övergivelse, eller att bli socialt avvisad är min största fruktan. Jag är livrädd för det, vilket för mig har lett till social fobi och att jag har levt hela mitt liv ensam i isolation, för jag har aldrig vågat riskera att bli avvisad.

Klängig
I och med att jag är så himla rädd för övergivelse så kan jag också bli oerhört klängig. Jag kan bli väldigt beroende av människor i min närhet, och känna att jag rent av behöver personen för att kunna överleva.

Psykoser
Jag kan få känslan av att vara besatt. Tror det är vid övergivelse speciellt, eller känslan av övergivelse. Jag kan bli så desperat av att inte bli övergiven att jag inte kan kontrollera mig själv, jag blir som en annan människa, som kan göra vad som helst för att inte bli övergiven, om det så betyder att avsluta mitt egna liv.

Det var väl det som jag kan komma på. BPD är inte så kul att ha. Skulle inte rekommendera det. Skäms

.m.m
2012-12-22 16:48
#18

#17, En störning är svår att rekomendera eller avrekomendera. ;)

Tycker du beskriver väldigt bra TS och du är väldigt modig som "öppet" vågar beskriva att du har de här svårigheterna. Du gör rätt i att berätta om dem. Okunskap väcker mer rat och rädsla än diskussioner och på ett avväpnat sätt presentera dem som du gjort här.

Jag tror att många blir skrämda av vad de kan läsa här och kanske gör de rätt i att vara lite mer försiktiga om de är runt borderlinepersoner och vet om det. Inte för att de bör vara oriliga för vad personen kan hitta på, utan vad ord eller gärningar, avsiktligt eller inte, kan orsaka inom en sådan här individ.

En person med en störning är en person som av naturen är väldigt känslig av sig och som varit med någon slags traumatisk upplevelse i utvecklingsåldern. Antingen för stunden eller för en längre period. Detta orsakar de olika störningarna hos människor och Borderline är en av dem. Utvecklingsförmågan inuti blir rubbad och de rationella känslorna lever ett eget liv och de har inga spärrar. Dvs att de ter sig på ett mycket mer intensivt än hos en "normal-svensson".

Det positiva med en störning är att det inte är en sjukdom. Man kan bli mycket bättre än vad förutsättningarna dukat fram åt en och vissa blir helt "friska". Ofta handlar det om att lära sig om sina känslor och varför man reagerar på vissa saker på ett visst sätt. Att hinna förbereda sig mentalt för en känslostorm och därmed bromsa den innan den uppkommer, eller att helt enkelt undvika vissa situationer där man också blir triggad. Det finns terapi avsett för borderlinepatienter där man lär sig just detta och mer. Och de har oerhört stora framgångar inom terapivärlden.

Jag hoppas du fått en plats i en DBT-grupp shiima. Där kan du få verktygen du behöver för att bli en fungerande social person med bättre självkontroll.

Varma hälsningar!

Upp till toppen
Annons: