Annons:
Etikettförskola-skola-jobb-praktik
Läst 3480 ggr
OogleMoogle
8/29/12, 10:34 AM

Ojämn prestation och inget fokus!

Blä!

Var bara tvungen att få ur mig det… Jag sitter på jobbet som jag egentligen älskar. Jag är concept artist på ett dataspelsföretag. Jag får sitta hela dagarna och rita coola monster och miljöer. Fastän jag jobbar med mitt största intresse så sitter jag här nu och ADHD-hjärnan springer runt och kan inte fokusera i mer än 30 sekunder åt gången.

Jag arbetar heltid och sköter mitt jobb bra, men jag sitter ändå ungefär 50% av tiden och stirrar blankt på skärmen eller läser artiklar på nätet som är helt orelaterade till mitt jobb. Jag klarar alla uppgifter ändå för jag är snabb när jag väl jobbar, men… Det börjar bli outhärdligt. Jag känner mig lat och dum och oansvarig fastän ingen här har märkt av mina problem. Jag är duktig på att dölja att jag inte funkar som jag ska.

Jag funderar på att gå ner i arbetstid men i min branch så är det ganska svårt. Andra är beroende av min prestation och det är tighta deadlines ständigt. Jag tror ändå inte att jag kommer klara av heltid mycket längre. Jag har stått ut i nästan ett helt år nu med obefintlig fritid och utmattning, ångest och depression som resultat.

Är det någon annan som haft ett jobb de verkligen vill vara på men ändå varit tvugna att anpassa arbetsbördan efter er diagnos? Jag är lite rädd för att ta det steget men samtidigt så tror jag att jag kommer bränna ut mig totalt om jag fortsätter såhär.

Annons:
Emo
8/29/12, 1:39 PM
#1

Varför känner du dig lat och dum när du klarar av jobbet?

För att klara av jobbet behöver du (just du) detta andra. Då kan det väl inte vara fel. Vi har alla olika sätt att klara av det vi gör. Fungerar det, så har vi hittat rätt. Vad som fungerar för andra är deras sak.

Du skriver: "Jag är duktig på att dölja att jag inte funkar som jag ska."

Ändå skriver du: "Jag arbetar heltid och sköter mitt jobb bra"

Skulle det vara bättre om du skötte ditt jobb dåligt? Flört Är det bättre att sköta ett jobb dåligt och slita hela tiden än att göra ett jobb bra på ett sätt som fungerar?

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

OogleMoogle
8/29/12, 2:43 PM
#2

Haha, du har väldigt rätt. Jag känner mig väl mest lat för att jag själv vet om hur mycket tid som går åt till att göra annat då koncentrationen försvinner. Jag döljer att jag skjuter upp saker och ägnar mig åt annat och det funkar eftersom jag ändå lyckas med mina uppgifter.

Den där känslan av att jag är lat och dum hänger väl kvar i att jag inte riktigt förstått än att jag faktiskt har en diagnos som gör att jag helt enkelt funkar såhär. Jag fick den för bara ett år sen.

Nu återstår ju dock problemet att jag får ångest över hur trött och utmattad jag blir av att försöka tvinga fram någon slags arbetsmoral.

Fortsätta kämpa på heltid eller överväga deltid? Jag funderar mest högt för mig själv här för det skulle vara skönt att få höra lite hur andra har haft det och hur de hanterar situationen.

Emo
8/29/12, 3:11 PM
#3

Varför försöka tvinga fram en arbetsmoral, som inte passar dig utan lägger hämsko på kreativiteten. Det är väl sådant som kallas kontraproduktivt?

Du skriver ju själv hur illa det blir om du jobbar på "fel" sätt. (Det sätt som är fel för dig, inte fel när det gäller arbetsresultat).

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

OogleMoogle
8/29/12, 3:40 PM
#4

Jag tvingar väl fram det för att det är det är så jag har lärt mig att man "ska" leva. Press från omgivningen och för att jag är rädd för att "misslyckas". Fast som det är nu så lär jag misslyckas mer om jag fortsätter pressa mig själv för då kommer jag bli utbränd och deprimerad igen med allt vad det innebär. Jag ska diskutera med min läkare om deltid och så. :/

Hubert.prp
8/29/12, 4:10 PM
#5

Man ska göra så man trivs, så blir det oftast bra.

Man ska inte pressa sig själv. Man ska vara lite envis.FlörtOskyldig

OogleMoogle
8/29/12, 4:33 PM
#6

Jag håller med, men det är ganska svårt att erkänna att jag inte klarar av det när normen för folket i den här branchen är att jobba heltid + en hel del övertid för att man är så sjukt passionerad och driven. All konkurenns leder ju till att just pressa sig till det yttersta liksom är ett krav för att finnas kvar. :(

Kanske borde flytta ut i skogen och bara måla för att det är kul, då skulle jag nog slippa all prestationsångest :P

Annons:
Emo
8/29/12, 5:17 PM
#7

Kan du inte vara nöjd med att du sköter jobbet och lyckas med det - på ditt sätt. Det är väl det som är det viktiga - inte hur andra tycker att man ska göra för att lyckas lika bra som du gör på ditt sätt.

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

Porklash
8/29/12, 5:35 PM
#8

Se det andra som research? Så gör jag. Även om det inte handlar jämt om det jag jobbar med så har jag ändå ofta användning av det i mitt jobb.

Man kan aldrig veta för mycket.

pEr

Emo
8/29/12, 5:37 PM
#9

#8 Du fick det nog bättre fram än jag även om vi menar detsamma. Bra med samma budskap på flera sätt.

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

OogleMoogle
8/29/12, 6:12 PM
#10

Ja, det hjälper ju mig att stå ut med en hel arbetsdag. Om jag tvingades att bara fokusera på en sak i åtta timmar så skulle jag nog avlida av någon slags mental överdos. :P

Jag ska få prova mediciner igen och se om det ger bättre resultat den här gången. Det kanske hjälper, annars får jag nog acceptera att det nog inte funkar med heltid för mig. På ett sätt skulle det vara väldigt skönt.

[Varulv]
8/29/12, 6:13 PM
#11

#TS Jag hoppar över de andra inläggen för de har inte till fullo förstått din situation. Men det gör jag! Flört

Känner så väl igen det där med att "sitta av" tiden. Finns inget värre. Klockan går ner i ultrarapid.

Men jag blir handlingsförlamad av varje jobb som inte innebär hundraprocentig definition.

Ändå är jag hyper-kreativ, och finner alltid mina egna lösningar - vilka ofta accepteras så småningom mera allmänt - förutsatt jag får rå mig själv. Ett mönster, jag har lärt känna!

Har också funnit, att jag gör nästan mer nytta på 50 procent än på heltid. Ändå blir jag så trött av att arbeta heltid, att jag stupar i säng när jag kommer hem och inte orkar göra  n å g o n t i n g  mera under de få timmarna "fritid". Att jobba fyra timmar om dagen däremot, det berör mig knappast - så sedan har jag ork över till annat utöver jobbet.

Av denna anledning har jag ansökt om 50-procentig sjukersättning. Detta trots, att det kommer innebära mitt nedstigande i fattigdom ekonomiskt. - Men ett uppstigande till rikedom själsligen! Glad

OogleMoogle
8/29/12, 6:39 PM
#12

Låter precis som jag. Om jag har en riktigt bra dag så kan jag sitta i flera timmar och verkligen göra mitt jobb, men oftast så funkar det ju inte så, och något övrigt liv har jag knappast. På helgerna blir jag så stressad för att jag vill verkligen kunna göra saker jag tycker om. Då hetsar jag mig själv till aktivitet men det blir som ett jobb det med och jag får ingenting gjort alls.

Idag tror jag att jag har presterat ungefär så mycket som jag skulle kunnat göra på 4 timmar om jag mådde bättre. De andra fyra timmarna var dötid då jag inte kunde göra något alls.

Det ekonomiska oroar mig nåt otroligt men om sambon lyckas få ett jobb snart så kan jag nog gå ner i arbetstid och ändå kunna betala mat och hyra. Pengar är ju inte så viktigt jämfört med hälsan, men man mår ju inte bra om man inte har råd med nåt heller :P

Niklas
8/30/12, 8:14 AM
#13

#0: Det låter som om du har väldigt bra självkännedom. Jag känner igen mycket av det du skriver och levde ungefär så i många år. Det slutade precis som du förutspår.

Jag tror att felet delvis är att vi jämför oss med varandra och glömmer bort att vi kanske egentligen inte vill ha det alla andra har. Vi kanske mår bättre av mindre arbetstid och pengar i utbyte mot mer egen tid och frihet.

Kan du inte prova att jobba exempelvis 80 % och korta av dagarna med ett par timmar så att du inte har så långa dagar som du känner att du måste vara produktiv? ADHD är ju lite så där, att prestationsförmågan svänger kraftigt och snabbt.

Om du gör mindre förändringar nu kan du slippa tvingas göra stora förändringar senare.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
OogleMoogle
8/30/12, 8:32 AM
#14

Ja jag tror att jag har lärt mig genom åren ungefär vad jag mår bra av och inte. Jag gick igenom samma process både i gymnasiet och högskolan där jag kämpade på tills jag var helt slutkörd och det slutade i långa perioder av rehabilitering för att ens orka tänka på att kanske fortsätta.

80% låter som en bra idé. Jag är rädd att om jag tar för mycket från början så kanske jag istället blir stressad av att ha kortare tid att jobba på, och att cykla den långa vägen till jobbet bara för att sitta 4 timmar känns också lite dumt. Jag får fundera lite på vad som skulle fungera bäst men det låter smart att göra små förändringar först, även om jag just idag helst skulle vilja springa skrikande hem och gömma mig under täcket :P

En vecka kvar till läkarbesöket, då får vi se vad som händer. Tack för alla goda råd!

Emo
8/30/12, 8:41 AM
#15

Lycka till med läkarbesöket. Hoppas du har en klok läkare.

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

Adur
8/30/12, 5:43 PM
#16

Du verkar vara precis som min man, som har ADHD. Han är också i databranschen och pendlar mellan att maxprestera och att göra absolut ingenting. När han inte orkar jobba, blir han extremt stressad av att bara sitta av tiden. Som om han maskade. Men han försöker tänka att när han väl jobbar, går det minst dubbelt så fort som för de normala, så det borde ju räcka med fyra timmars effektivitet per dag för att han ska ha gjort skäl för sin lön. Svårt att övertyga arbetsgivaren, visserligen men… :-)

Emo
8/30/12, 5:57 PM
#17

I en av datortidningarna som jag läste fanns en artikel om ett framgångsrikt dataföretag, där ledningen förstod detta och hade inrättat arbetsplatsen så att de anställda kunde göra en hel del "annat" på arbetstid på arbetsplatsen. Vi fungerar ju så att många problem löses medan vi gör något annat.

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

OogleMoogle
8/30/12, 6:08 PM
#18

Det är skönt att andra har samma problem. Idag var en helt överjävlig dag då jag sprang fram och tillbaka och hämtade vattenglas, tog rökpauser, försökte orka med möten och byta mellan olika arbetsuppgifter medan folk ständigt avbryter för att ställa frågor eller småprata.

Bestämde idag att jag tar en vanlig sjukdag imorgon för att undvika en total kollaps. Har även pratat en del med mina anhöriga om vad de tycker att jag ska göra och alla är ganska överenns om att hälsan är viktigare än att prestera.

Nu blir det bara till att skaffa läkarintyg, prata med arbetsgivare och fylla i blanketter antar jag. Vet fortfarande inte på vilken nivå jag borde lägga arbetstiden på, men som en vän förklarade idag: Det är ju faktiskt billigare och bättre för mitt företag om jag arbetar bra på halvtid och kan fortsätta jobba än att jag bränner ut mig på heltid och sen måste vara sjukledig 100% för att återhämta mig. Vet själv att om det går för långt så kan det ta månader eller hela år för att återhämta från en depression.

Får sluta kämpa för att vara "duktig flicka" och bara erkänna att så här är det, och det är okej också.

Niklas
8/30/12, 6:20 PM
#19

Får sluta kämpa för att vara "duktig flicka" och bara erkänna att så här är det, och det är okej också.

Du kan nog vara duktig flicka på halvtid också. Glad


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Varulv]
8/30/12, 7:14 PM
#20

Bra inlägg av många här!

Särskilt skulle jag vilja säga till

#16

att precis så, som du beskriver hur din man upplever och har det, sån är jag. (Men din man har ADHD och jag asperger… Obestämd)

Själv insåg jag det där för flera decennier sedan, att det var ett väldans slöseri med tid, såväl för mig själv som för arbetsgivaren som för samhället i stort. Så jag gjorde slag i saken och startade eget - började jobba på konsultbasis med andra ord. Och si! det gick betydligt bättre. Jag rådde plötsligt över min egen arbetstid - och all stress försvann! Liksom alla obehagskänslor tillika all trötthet…!

Har funderat en del på hur man kan vara funtad i och med att man fungerar så som sagts. Och har då kommit fram till, att jag (som aspergare då förmodligen) gillar att "koncentrera mig på uppgiften" - och gör detta utan problem i säg fyra timmar i sträck. Behöver inga pauser; nej -  v i l l  faktiskt inte ha några avbrott! Efter en sådan "match" (av fullständig koncentration) känner jag mig sådär behagligt trött som man kan göra efter en riktigt lång och stärkande skogspromenad.

ObestämdGlad

Annons:
Adur
8/30/12, 9:35 PM
#21

#20 Ja, det låter som maken, efter en halvdag kan han känna att han har gjort nytta och ändå ha ork kvar. Men efter en heldag är han slut. Han har varit konsult tidigare men tyckte att de sociala kraven var för höga. Att man måste vara extra trevlig - helst trevligare än de fast anställda! - för att få behålla uppdragen. Och det passar inte riktigt honom som har en tendens att vara lite… osmidig.

[Varulv]
8/30/12, 9:45 PM
#22

Nej det såklart. Beror förstås på arten av konsulting. För mig funkade det, för mina uppdragsgivare efterfrågade min kunskap och min kreativitet i första hand. Och är man halvt om halvt "konstnär", så accepteras det att man är lite excentrisk och så att säga är som man är. Så det var oftast på mina villkor - och i den situationen känner jag mig trygg och bra till mods.

OogleMoogle
8/31/12, 11:53 AM
#23

Att starta eget och jobba som frilansande illustratör är min största dröm :) Jag har frilansat lite men aldrig vågat ta tag i att starta eget. Jag tror att jag skulle klara det men att börja är läskigt. Alla papper, regler man ska kunna och att räkna ut en budget när jag har både Dyskalkyli och ADHD plus rejäl ångest så fort jag ska försöka något nytt så… ja, det har blivit ett antal misslyckade försök under åren.

Fördelen med att jobba på en "riktig" arbetsplats är ju att jag får en trevlig social kontakt och mer riktlinjer. Någon annan sköter planeringen och jag får ägna mig åt det jag älskar, att vara kreativ :)

[Varulv]
8/31/12, 1:34 PM
#24

#23 Ja fast nackdelen med att vara anställd är ju, som sagt, att någon annan bestämmer över en. Detta kan gå utmärkt bra för andra sysslor än de kreativa. Den kreativa processen kräver ju praktiskt taget självständighet; det är dess grund, så att säga.

Det där med budget, administration och annat, det ska man nog inte ha för stor respekt för. Det viktiga är att ha uppdragsgivare som betalar dig Flört! Frilans är inte som med produktionsföretag. För de senare kan det vara meningsfullt att göra kalkyler: "så och så många enheter till det och det priset måste jag producera och sälja per månad för att det ska gå runt." När man frilansar, så handlar det inta om sådana saker direkt. Utan det handlar om att ge av sitt inre och göra det bra. Mer än så går inte att begära av en människa. Kreativt arbete låter sig inte produceras på löpande band.

Niklas
8/31/12, 1:48 PM
#25

Administrativa tråkigheter kan man hyra andra att göra. Bokföring, deklaration och så.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Varulv]
8/31/12, 9:51 PM
#26

#25 Exakt, Niklas!

Och nu erinrar jag mig faktiskt, att det finns företag, som verkar på kulturarbetares sida, så att säga. Du kan alltså låta dig anställas av ett företag, som just tillhandahåller detta som du, i egenskap av kreativ människa, kan ha svårt för och inte vill belasta din "kvot" med.

Eller, för all del, precis som Niklas säger, det finns massor av kontors-administrations-företag, som är specialiserade på att göra just detdär, som du inte önskar befatta dig med…!

Flört

OogleMoogle
8/31/12, 10:00 PM
#27

Ja, någon gång ska jag försöka ta tag i det. Det finns ju illustatrions-byråer som anställer frilansare och hjälper dem med betalningar och kundkontakt. Det känns ganska hoppfullt att tänka på :)

Idag har jag haft min sjuklediga dag och försökt att bara ta det lugnt och inte skuldbelägga mig själv. Det är ju lite udda att behöva vara sjukledig. Det är ju inte direkt som en förkylning som jag kan bli frisk ifrån. Det är inte förrän nu jag fattat att det är ett livslångt tillstånd som jag måste anpassa livet efter. Fram tills nu har jag försökt anpassa mig själv efter allt annat istället.

Jag läste den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article6606130.ab?sms_ss=facebook som jag hittade i en annan tråd här. Den kvinnan hade kunnat prestera jättebra på sitt arbete i vissa perioder och sen varit tvungen att sjukskriva sig. Det känns som att läsa om mitt liv fastän jag inte kunnat sjukskriva mig förut. Jag har bara behövt hoppa av skolan :P

Annons:
[Varulv]
8/31/12, 10:18 PM
#28

Jag läste artikeln.

Det är väl inte så konstigt egentligen - alla och envar av oss människor vill och behöver väll finna ett sammanhang där vi kan fungera bra.

Många av oss har svårt att finna ett sådant sammanhang i dagens samhälle. Samhällets lösning på det är att diagnosticera oss, särskilja oss från "normalbefolkningen" (från dem, som passar in). Och inte nog med det - er ADHD:are har man hittat en riktigt effektiv medicin för också.

OogleMoogle
8/31/12, 10:22 PM
#29

Jag ska få börja med medicin igen. Jag hade Concerta i ungefär en månad men slutade självmant för jag fick lite läskiga biverkningar som hjärtklappning och ökad ångest när medicinen gick ur kroppen. Förhoppningsvis så kan det funka bättre den här gången och hjälpa min situation rejält.

Nu skrev jag i alla fall ett riktigt långt mail till min personalansvarige som även är en god vän. Jag tror att han kan ha förståelse för min problematik. Men nu är det helg! Yay!

Niklas
9/1/12, 7:41 AM
#30

#27: Tänk på att du inte nödvändigtvis behöver börja en frilanskarriär på full fart. Ofta går det att starta lite trevande vid sidan av något annat för att se hur det känns. Registrera en enskild firma med F-skatt och hör av dig till en illustrationsbyrå för frilansare så är du igång. Jag tror det är vanligt att folk tänker för stort och därför inte kommer igång.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Varulv]
9/1/12, 2:56 PM
#31

#30 Det var precis så jag startade min verksamhet en gång. Enskild firma vid sidan av anställning. Och så en dag stod man plötsligt på egna ben… (Det var en härlig känsla!)

Niklas
9/1/12, 7:04 PM
#32

Jag drev också företag innan jag hoppade av karriärkarusellen och blev min egen.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Rebellkatten
9/16/12, 12:02 AM
#33

Känner totalt igen din situation. Även fast jag inte hade så mycket att göra på jobbet. På 50 % orkade jag ha ett liv också, när jag började jobba 85% så dröjde det ett halvår innan jag totalt drämde in mig själv i väggen när jag försökte anpassa mig till ett normalt liv

Nu har det gått ett år och jag känner fortfarande av stressen när jag gör saker. Nu har jag fått diagnosen ADHD och fattar att det inte är fel på mig när jag inte klarar samma som andra. Det är bara andra förutsättningar.

För din del hoppas jag verkligen att du får ihop det att jobba mindre utan att få ångest över att du "latar" dig på jobbet. Det kan ju kännas lättare att jobba som frilans då man mycket lättare kan anpassa sina åtaganden.

Lycka till ^_^

OogleMoogle
9/16/12, 9:16 PM
#34

#33 Va skönt att du inte känner att det är fel på dig längre :) Jag känner likadant nu. Jag har läst på mycket mer och fattat att det inte är ovanligt för den här diagnosen att ha det såhär. Då behöver jag inte känna mig dum.

Jag jobbar fortfarande heltid och medicinen hjälper en hel del. Jag är dock fortfarande helt slut på fritiden och depressionen blir jag ju inte av med så lätt. Om dom kan snabba på lite så att jag kan träffa en läkare snart så kanske det kan ordna sig att jag kan gå ner i arbetstid i alla fall. Jag tror att det skulle göra stor skillnad i hur jag mår.

Annons:
Rebellkatten
9/17/12, 2:11 PM
#35

#34

Det är faktiskt inte värt det att jobba heltid och försöka göra ett normalt jobb när man i slutändan stressar in i väggen. Särskilt inte om du är inne i en depression också.

Man måste ta hand om sig själv. Även om det är svårt att säga nej. Vet inte om du också har sjukt höga krav på dig själv, det får jag alltid slåss mot själv, att inse att allt inte alltid måste vara perfekt. Att man får slarva.Att bara för att någon säger att "kan du inte göra det här också" säga; nej, för jag orkar inte.Tror jag får sätta mig i en garderob och träna på att bara säga "nej. *haha*

Hoppas verkligen du får träffa en läkare snart, det är ju roligare att vara på jobbet om man faktiskt orkar vara på jobbet och inte bara är en blöt stresstrasa med tunnelseende.

babbel-katten. blablabla. läs bara det du orkar. *haha*

OogleMoogle
9/17/12, 2:56 PM
#36

#34 haha, ingen fara. Det är kul att läsa andras infallvinklar.

Jag har verkligen väldigt höga krav på mig själv. Jag har övat på att släppa kraven i vissa avseenden, men just jobbet är riktigt svårt. Eftersom jag jobbar med mitt största intresse som är att teckna och måla så blir det lätt att kraven från mig själv blir högre än vad kraven är från omgivningen.

Tycker inte heller att det är värt allt lidande. Min prestation blir ju också sämre när jag inte längre tycker om det jag gör. Det är en ond cirkel :P Jag har i alla fall informerat mina arbetsgivare om problemet så vissa saker har blivit bättre. Det är dock just antalet timmar som är jobbigt just nu. Åtta timmar om dagen varje dag känns helt overkligt. Ändå har jag stått ut i över ett år nu, men det har gått för långt.

På jobbet försöker jag strunta i de negativa tankarna men ibland blir det ändå panik och jag får låsa in mig på toaletten och hyperventilera/gråta ett tag tills jag är lugn nog att arbeta igen. Någon fritid har jag ju inte alls :/

Rebellkatten
9/18/12, 11:16 AM
#37

Tycker det är starkt av dig att du pallat jobba heltid, men förstår att 8 timmar om dagen i en evighet och forever känns som en tur till marianer-graven.

Men du och chefen har inte lyckats komma fram till nåt om arbetstiden? Behöver de dig 8 timmar om dagen? Du kan inte jobba hemifrån varannan vecka eller några dagar i veckan?

Jag känner precis likadant. Förstår verkligen inte hur folk orkar jobba heltid. Jag brukade också smita in på toan och gråta..eller sova.

OogleMoogle
9/18/12, 12:15 PM
#38

Min personalchef sa att jag får göra i princip som jag vill, det som jag behöver för att må bra. Jag får även jobba hemifrån med vissa uppgifter om jag vill. Det är lite krångligt bara för min dator hemma är inte lika bra som den på jobbet, men jag kan nog stå ut med det för att få slippa kontoret vissa dagar.

Egentligen så väntar jag bara på att få en läkartid så att jag kan få någon typ av intyg ifall jag ska ha sjukersättning för kortare arbetstid.

Upp till toppen
Annons: