Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Vad säga/göra för att utredas? Och vad har jag?

2012-09-09 23:51 #0 av: Lybingen

Jag misstänker att jag har någon form av bokstavskombination, jag vet inte vilken. Detta har blivit en sån grej för mig att jag gärna skulle vilja utredas snart då det tär på mig psykiskt att inte veta varför jag har sådana svårigheter med vissa saker som jag har; exempelvis med ordning, fokus, att slutföra saker, ta tag i saker, att hlla humöret i schack (extrema humörsvängningar) etc.

Jag fungerar bra i sociala sammanhang och har många vänner, men jag har extremt svårt för närhet och när det kommer till förhållanden är jag extremt ambivalent och svår att ha att göra med. Jag har exempelvis slagit ett av mina ex under ett aggressionsutbrott och ena dagen kan jag enligt mig själv vara extremt kärleksfull, och andra dagen hör jag inte av mig eller säger något elakt bara för att. Min mamma misstänker någon slags ADHD (min morbror har det) men jag tycker att det känns fel.

Symtom i korta drag: Jag har koncentrationssvårigheter, jag kan inte fokusera på flera saker samtidigt och jag har svårt att styra mina impulser. Jag har svårt att kontrollera mina humörsvängningar. Korttidsminnet är urkasst, men jag minns långt och onödiga detaljer extremt bra, t.ex. vad kompisen hade på sig på en fest för tre år sedan. Jag tappar bort saker hela tiden. Jag är lite klumpig av mig dessutom och är lättdistraherad. Folk tycker jag avbryter dem ofta och jag har svårt att lyssna på folk under lång tid, jag slutar helt enkelt lyssna. Och läser jag sms t.ex, så kan jag inte svara på vad folk säger även om jag förstår vad de säger och hör. Jag kan bara inte läsa, lyssna och prata samtidgt, bara två eller en åt gången. Jag har svårt att passa tider och glömmer ofta saker på fel ställen.

Och ibland sänker saker som detta min självkänsla och mitt självförtroende i botten. Känner mig sämre än alla andra.

Att övningsköra går kasst för mig. Jag kan bilen, men har svårt att ex. hålla uppsikt och kuggade uppkörningen på att hon tyckte att jag hade på TOK för dålig uppsikt under tiden jag körde.

Men jag är inte hyperaktiv, men jag tränar som en galning. Annars blir jag uttråkad. Och jag är inte överdrivet pratsam av mig men jag har inga problem med mänsklig kontakt eller den sociala biten. Men jag känner mig så vilsen i mig själv, och har nästan blivit besatt av tanken på att jag nog har en bokstavskombination.

MEN hur ska jag gå tillväga för att få en utredning? Vad ska jag säga? Vart ska jag ringa? Jag vill ha det nu. Orkar inte leva i ovisshet, det skulle vara lättare att acceptera och förstå mig själv bättre om jag visste varför jag fungerar som jag gör.

Anmäl
2012-09-09 23:57 #1 av: JohannaEkroth

Det låter som om din mamma har rätt i sin tro på diagnos. ADHD skulle jag också säga.

Hur du går tillväga beror på hur gammal du är. Är du under 18 år får du och mamma boka tid hos BUP.

Är du över 18 år får du ringa till din vårdcentral. Berätta att du vill träffa en läkare för att du tror att du har någon bokstavsdiagnos och varför.

Ta med dig det du har skrivit ovan när du träffar läkare/psykolog etc.

Lycka till! Kyss

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-09-10 16:11 #2 av: Lybingen

Ringde till vårdcentralen idag och fick tid nästa vecka på måndag redan. Mycket konstigt tycker jag eftersom jag fick vänta en månad sist jag ville kolla upp en annan sak. Men första steget är taget antar jag! Känns skönt att utreda detta en gång för alla, även om de kanske inte sätter en diagnos på mig. ;)

Men vad händer sedan? Skickar läkaren mig till en psykolog, eller hur går testerna/ utredningen till? Hur lång tid tar det?

puss och kraam

Anmäl
2012-09-10 16:35 #3 av: Praefatio

Olika beroende på var du bor och på vilka grunder du kräver utredningen.

Jag fick tid väldigt fort (fick gå före i kön pga starka grunder för misstanke om diagnos) men var inte den som skötte kontakt osv. I vanliga fall brukar remissen kunna ta 1-3 år innan själva utredningen börjar, det är många som vill utredas. Jag fick börja efter fyra-fem månader och utreddes paralellt för ADHD och asbergers syndrom.

Min utredning gick till som så att jag fick komma på testbesök några gånger utspritt över ett par månader. Många tester gjordes och de flesta var psykiskt utmattande så att hitta på något efteråt var uteslutet. När alla tester var gjorda tog det några månader, 3-4 kanske, innan diagnosen fastställdes. Då kallades jag till ett möte med mina anhöriga (hade fått gå själv också om jag hade önskat) där resultaten gicks igenom och förklarades.

De sa att jag skulle få hjälp med remiss till läkare för medicinering samt samtal och att de xkulle skicka hem resultatpapper men jag föll mellan stolarna så jag fick sköta det själv och går fortfarande, efter fem år med diagnos, omedicinerad. Nu har soc (funktionshindersnedsättningsenheten) reagerat och pushar på att jag ska medicineras ASAP vilket jag är tacksam för. Får massor av hjälp med boendestöd och annat. Soc har varit betydligt mer hjälpsamma än psykiatri-team med läkaren och psykologer...

Allt som allt tog utredningen, från första kontakt till diagnosmöte, kanske ett år. Tror att det är väldigt normalt, det är en långsam process men det är ju ingenting att ha bråttom med. En diagnos innebär ju inte att livet förändras dramatiskt, det är någonting som är väldigt viktigt att veta redan innan. Man påbörjar inget nytt kapitel i livet. Man är precis samma människa som innan och en diagnos gör inte att man automatiskt får en massa hjälp, utan man får se till att få hjälp själv.

Anmäl
2012-09-11 20:40 #4 av: Lybingen

Tack för era svar! Helst av allt skulle jag bara vilja ha svar NU! Jag har inget tålamod alls. Kram

Anmäl
2012-09-11 21:16 #5 av: oppere

Hej!

jag fick för ungefär 7 månader sen min diagnos, ADD.

kunde inte vara lyckligare då många av mina frågetecken suddades ut!

jag och framförallt mamma fick tjata hål i huvudet på dom på bup för att utredningen skulle gå så fort som möjligt då allt i mitt liv totalt rasade.

har träffat ett ANTAL mindre bra läkare, kbtáre osv under resans gång.

äter medicin och är för nuvarande inskriven på vuxenpsyk(så vackert namn).

undrar du över någonting får du gärna mejla mig,

anonym eller inte spelar ingen roll. :)

 

addhypo@live.com

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.