Annons:
Etikettförskola-skola-jobb-praktik
Läst 3587 ggr
.m.m
2012-09-19 21:10

Pojk 8 år diskuteras i skolans ledning

Jag är ganska ny här. Kom in av nyfikenhet och för att inhämta kunskap. Skolan har kallat ett möte angående min son som de inte vet hur det ska "hantera".

Jag kopierar och klistrar in två föregående inlägg om just detta enligt önskemål. Jag har egentligen inte så mycket mer att säga om detta nu. Jag behöver få lite distans till läget först.

(från tråden "råd om gränssättning och adhd")

Hej

Jag är ny här.

Jag skulle jättegärna vilja ta med vad ni skrivit till ett möte jag ska ha med skolan ang min son i andra klass. Hans lärarinna är okunnig och han är grovt missförstådd. Ja, typ av… alla…

Det är så hemskt att se att folk "stör sig" på vissa för att de helt enkelt saknar kunskap och brister i förståelse.

Jag tycker synd om min son som bara är världens mest härliga individ. Det är jobbigt att se honom bli missförstådd och bedömd gång efter gång.

Mötet kommer troligen bli start för en utredning, men för min del behöver jag ingen. Det är så klart. Och i mina ögon behöver han heller ingen. Han är som han är. Olika personer fungerar på olika sätt. Och han är bara lite speciell. :) På ett unikt och underbart sätt. <3

Varken namn, alias eller ens forum kommer att komma med i dokumenten. Vill du inte att ditt inlägg ska läsas av skolpersonal (någonstans i Sverige) så hojta till, så tar jag bort ditt inlägg bums. :)

Fler åsikter är jättevälkomna! Trots att det inte var tanken från början så hjälper ni min son!. Tack!

Annons:
.m.m
2012-09-19 21:11
#1

(från tråden: ADHD vs ADD)

Jag behöver bara få ur mig… Jag har vart i skolan idag angående min son och jag fick inte en syl i vädret. Inte min man heller. Inte kuratorn heller!

Lyckades hålla god ton då men det hela kommer över mig nu. Vad irriterad jag är! En enda gång då jag fick avbryta en person som pratade om sonens "problem" och fick kort och gott säga att jag inte höll med henne! Hon "visste" hur man skulle "behandla honom". Varför har hon då "problem med honom" så att säga kan man undra? Vart på hon blev sur.  Detta är hans klassföreståndare. De säger att de vill hans bästa men frågar inte oss om vad som faktiskt är bäst för honom?

Alltså jag är så himla irriterad just nu. Och de bromsar honom hela tiden! Han SÄGER att han är uttråkad. För miog är han så tydlig man bara kan varta vad gäller det han har svårt med. Men de lyssnar vare sig på honom eller mig. De vet bättre verkar det som . Alltså jag kokar nu. Ska man behöva vara där varje dag för att de är inkompetenta "know it all"??

OogleMoogle
2012-09-20 19:24
#2

Har du läst "Boken om Kirre"? Jag önskar att den var obligatorisk läsning för alla lärare, läkare och andra som över huvud taget ska jobba med barn.

Boken handlar om en pojke som kommer från en väldigt tragisk bakgrund och därför utveckat olika problem som väldigt mycket liknar ADHD. Om man bortser från detaljerna kring pojkens bakgrund så tar boken upp exempel på hur skolpersonal ofta reagerar på "stökiga" eller "svåra" elever.

Det som gör boken så bra är att den går vidare med att visa hur personal och andra kring pojken börjar få mer och mer förståelse och också hur problemen kan hanteras. Det är en väldigt pedagogisk bok som ger tydliga, positiva exempel på många problem som kan uppstå för vilket barn som helst i vilken skola som helst. Trots att bokens huvudperson kommer från total misär så är den lätt att relatera till. Jag kunde känna igen mig i pojken fastän min familjesituation har varit väldigt normal.

Jag vet inte om det här hjälper dig direkt, men jag skulle verkligen tipsa dig om att läsa den om du inte gjort det.

Jag kan förstå att det är otroligt frustrerande att försöka nå fram till personal som redan sitter fast i sina egna metoder och tankesätt. Jag hoppas verkligen att det blir bättre. Även om du känner att en utredning inte behövs så kan en diagnos fungera som ett bra verktyg i att få förståelse från omgivningen.

Lycka till, vill gärna veta hur det går framöver!

.m.m
2012-09-20 20:31
#3

Tack Oogle!

Tror inte jag har läst den. Ska kika på den. :)

Jag har hunnit lugna mig lite från mötet nu och också avreagerat mig lite på mannen. :P Han var ju med och håller med i mitt resonemang, men han reagerar inte lika starkt på orättvisor som jag. ;) När det kommer till min son så slåss jag dock lätt med näbbar och klor för att det ska bli bra för honom. Han är så skör också. Usch för att vara så missförstådd! Rynkar på näsan

Jag kan också nu i efterhand se de andra som var med på mötet. Vissa har ju ingen koppling till min son alls, men jag kommer nog ändå vända mig till de fram igenom. Dra in dem mer och använda dem som någon slags länk. För hans lärare… ja, jag blir irriterad när jag tänker på henne igen alltså.

Jag får börja där. Men ska försöka avvakta ett par veckor. Skulle uppskatta om någon där borta tog något initiativ. Vi får se om jag kan hålla mig. ;)

Jag har gett hans klassföreståndare fett med info iaf. Jag sa att jag ville att hon skulle läsa det. Vilket hon sa att hon skulle göra. Lite info härifrån forumet, era upplevelser från skolan och så. :) Jag hoppas såå att hon ska vända lite. Förstå lite. Nånstans… det hoppas jag nu.

Jag håller er uppdaterade. :)

JohannaEkroth
2012-09-20 21:17
#4

Finns en Andra boken om Kirre också. Har båda stående i min bokhylla här. Glad

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

.m.m
2012-09-26 22:07
#5

Tack legenden! Glad

Här har det hänt lite nu. Kommer ni ihåg den där bunten papper jag gav klassföreståndaren? Den har jag fått tillbaka nu. Med en lapp i där hon tackade så mycket för papprena. De var väldigt uppskattade och hon har kopierat dem till sig själv och två av hennes kollegor! Skrattande

Igår var jag och hälsade på och hon drog lite i mig och ville prata på rasten. Då var hon alldeles upprymd och väldigt positiv angående papprerna! Nästan så jag undrade vad som hade hänt. Tungan ute Jag är så glad att femöringen äntligen verkar ha trillat ner.

Jag skickade med en lapp till henne igår innan jag kom dit, att jag ville höra om en plan för förbättring.

Idag har de flyttat på sonen min så han sitter längst fram i mitten (satt innan längst fram men precis vid dörren) och även "bytt ut" en av hans bänkkamrater.

Hans loggbog för barn som jag skaffat och skriver åt honom varje vecka har jag sett att även hon satt små post-it lappar åt honom nu idag, som kom ihåg vad som händer och uppgifter per lektion. Det verkar ur-bra! Dessutom har hon gett honom extra läsböcker och extra matte, som båda är lite för honom att ta i. Han har ju haft så himla tråkigt… ja alltid egentligen sen han började första klass.

Just nu är jag glad! Jag hoppas bara det håller i sig! Tänker följa upp och hälsa på mer för att se hur allt funkar. Känner mig väldigt hoppfull! Skrattande

Vad tycker ni som har vart i skolåldern och drar åt adhd/add hållet? Hur låter det här än så länge?

Andra tips som skulle kunna ha hjälpt er, från både föräldrars och lärares håll kanske?

KyssKyssKyss

AnneN
2012-09-28 22:48
#6

#5 Vad glad jag blir av ditt inlägg som visar tydligt att du som förälder verkligen finns där för din son och att lärarna verkar vara någorlunda vettiga och försöker hjälpa så gott de kan Glad

Jag har själv ADHD & autism, men fick diagnos först som 30-åring, fick ingen som helst hjälp i skolan och i min klass var det 24-25 elever genom hela grundskolan och vår klass var ökända som stökiga/bråkiga/busiga. Det jag kan känna att jag hade behövt i skolan var mindre klasser och fler korta raster då jag har/hade svårt att sitta stilla och försöka koncentrera mig på ämnet i mer än 15-30 minuter (beroende på ämne), där hade det kunnat hjälpa att få 5 minuters rast istället för att ha lektion 90 minuter i sträck.

Fungerade även bättre på lektioner med lärare som var aktiva i undervisningen, alltså rörde på sig, visade med bilder/filmer/saker, använde kroppspråket mycket, lät oss elever vara aktiva och svara på frågor, mm och inte som en del som bara satt stilla på stolen och läste rakt upp och ner i böckerna.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Annons:
[Varulv]
2012-09-28 23:14
#7

#6 Det där har du förmodligen väldigt rätt i, AnneN! Glad I sjuan fick vi en biologilärare, som var precis sådär som du beskriver att du skulle önska att en lärare skulle vara. Det var stor aktivitet från första minuten till sista. Och när det ringde ut (ja, det var så det var på den tiden), så sörjde alla jag säger alla - även de, som normalt var stökiga - att lektionen var slut - och började genast längta till nästa tillfälle med den läraren.

Men vet du vad…? Denne fenomenale lärare, hen slutade sin karriär på parkbänkarna tillsammans med "A-laget"… Alkoholist, med andra ord, som dessutom tydligen fann sin hemvist bland uteliggare, skökor och allsköns andra udda individer (säkert en del aspergare och ADHD:are med…)… ObestämdObestämdObestämd

.m.m
2012-09-29 00:03
#8

Tack Ann för ditt inlägg. Glad Jag ska tipsa läraren och specialpedagogen om detta!  Hoppas att även detta är något de kan ta till sig och införa lite extra av. :) Dock så vevar han lätt upp sig så han blir lite hispig och det är ju inte riktigt det resultatet man vill ha heller…. det är en balansgång det där… kanske att det händer nåt, men på ett lugn och sakligt sätt.. ? *funderar*

Känner igen problematiken mycket väl med att koncentrationen infinner sig korta pass i taget. Ibland verkar det vara vääldigt svårt att hitta tillbaka till sitt fokus igen när det väl har blåst iväg. Oftast är det nog så. Ibland är han helt i sin värld och hör inget runt omkring honom även om nån står och ropar upprepade gånger på honom.  Nån idé om vad man kan göra då?

AnneN
2012-09-29 00:19
#9

#8 Ja det får absolut inte bli för livligt men just det att det händer små saker då och då som fångar ens uppmärksamhet, tex under lektion om geografi att läraren pekar på en karta eller låter eleverna en och en komma fram och leta rätt på varsitt land/stad/sjö/hav på kartan, någon rörelse som gör att man blir lite mer uppmärksam eller något annat som fångar elevernas uppmärksamhet.

Det enda som hjälper för mig om jag tappar koncentrationen är att ta en kort paus och röra på mig, kan räcka med att gå ett varv fram och tillbaka i korridoren eller gå iväg för att dricka ett glas vatten (= ett par minuters rörelse) så kan jag sedan koncentrera mig en stund igen.

Är det en lektion där man jobbar mycket självständigt, tex matematik eller läsning så hjälper det för både mig och min systerson med ADHD (han är också 8år) att lyssna på musik under tiden, eftersom musik kan störa en del andra så kan det då vara en idé att låta han ha en mp3-spelare med hörlurar så slipper omgivningen bli störd av ljudet.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Ladydragon
2012-09-29 02:28
#10

Är din son utredd? Och visade den i så fall? Min upplevelse är att har man gjort en utredning och kanske fått diagnos då blir allt mycket lättare och skolan kan hjälpa till mer BUP som brukar sköta utredningen kan oxå hjälpa till med att informera skolan och hitta lösningar När det gäller koncentration så tror jag det är fel väg att gå med pauser bättre då att lärare försöker hjälpa en att göra det man ska påminna och pusha på

.m.m
2012-09-29 07:17
#11

#10. Har du ADHD? :) Eller barn med ADHD?

Jag finner stor värde med att höra vad exv. AnneN med ADHD, har att rekomendera eftersom hon vet hur det ofta är när hon själv upplever samma buggar i systemet så att säga. ;) . Men man kan ju ha ADHD med olika lösningar. Det är ju bara kanon i så fall. :) Det du nämner funkar dock sämre för min pojk. Dagen i skolan består i ett tjatande. (påminningar) Han hör inte och har säkert slutat lyssna många gånger eftersom han är så van vid att de tjatar… Har han seglat iväg med tankarna så är han off liksom. Flört Så kan han bara knalla iväg.

Enligt skollagen så ska en skola möta elevens behov. Diagnos eller ej. Men rektorn är mer inne på din linje att det ska rätt mycket till för att ornda med resurser av olika slag. Det är ju tids och pengakrävande. För att inte tala om att det krävs lite engagemang. Jag tror de flesta skolor resonerar som honom tyvärr. Jag har fått den uppfattningen. Han gör inte gärna mycket utan konkreta påtryckningar. Nu har jag dock fått igång iaf en på den skolan (som är extraresurs och pedagog) och har koncist informerat att jag önskar just henne i mina barns klasser. Dels för att hon är mån om barnen och är intresserad av deras väl. Hon är också "pigg", handlingskraftig och påhittig i sitt tänk. Hon väntar inte in osv. Hon lyssnar mycket på föräldrarna och kör igång direkt, påminner klassföreståndaren osv. Skrattande

Min son har ingen diagnos och de vill vänta och se om deras insatser gör skillnad och hur i så fall. Än så länge resonerar de som att "problemet" är pedagogiskt. Sedan blir nästa steg skolpsykologen. Det verkar som att tiden för hur lång tid en utredning kan ta, beror mycket på skolan (läraren) och hur de upplever ett "problem". Föräldrar lyssnas det allra minst på..? Det verkar inte väga så tungt liksom…

(Jag blev intresserad av habiliteringen? Det verkar som folk tycker den är bättre än "ordinär" sjukvård? Hur får man tag på dem och kan önska dem istället? Blir man remitterad? Nån som vet?)

#9. Tack! Jag ska vidareinformera dina tips och skicka iväg ett mail direkt! Glad

.m.m
2012-09-29 07:59
#12

För min dotter som också har koncentrationsproblem (men det yttrar sig på ett helt annat sätt ) har det hjälpt massor med det stöd hon har nu i skolan (hon har en mycket lättare lärare än sonen)  men hon kan fortfarande bara koncentrera sig väldigt korta stunder. Läraren har satt henne längst fram och ser alltid till att hon har förstått uppgiften och kommit igång, innan hon går till de andra. Hon har också en lapp på sin bänk med dagens schema där hon kan "bocka av" allt eftersom dagen går och hon kan kika på vad det var hon nu höll på med… Hon känner sig inte helt lost och hennes självförtroende har ökat mycket med det och hon är mycket mer frammåt! Glad Tidigare såg hon sig bara omkring hela tiden och försökte greppa sammanhanget och sjönk genom stolen för att hon inte alls hängde med nånstans. Rynkar på näsan Fick hon en fråga så blev hon bara stum. Hon trivdes inte alls i skolan och det var riktigt kämpigt och med tårar ett tag. Då gick hon bara i förskoleklassen! (tack och lov för en kanonlärare där) Hon ligger fortfarande mycket efter de andra iom hennes brist på att kvarhålla uppmärksamheten. Den är riktigt dålig väldigt ofta. Hon kan ställa en fråga och när man börjar svara henne så är hon off på nåt annat och börjar berätta om det. Hon har tappat tråden helt. Hela hennes vardag verkar bestå av trådstumpar. Hon är också efter med både språkutveckling och språkförståelse. Hennes koncentration sker alltså impulsvis verkar det som. Lite otäckt ibland och man får hålla väldig koll på henne när vi är ute tex.

Hon har vart igenom vevan med skolhälsan, skolpsykolog (fått tummen upp för normalbegåvning och plus i kanten för att vara väldigt go. Skrattande) och nu då bup som vill avvakta, "eftersom hon gör framsteg". Obestämd Hennes koncentration är ju dock den samma och hon är extremt lättstörd. Och glömmer det hon själv säger mitt i meningar osv. Lite förvirrad mao. Tror att det där med hörlurar och nån musik (utan text, annars snor den uppmärksamhet) skulle kunna funka i hennes fall. Jag tänker testa. Hon älskar ju musik Glad Hennes lärare i förskoleklassen sa att hennes musiksinne var såpass högt och att de texterna sätter flera 100 procent mer, så man kanske skulle sjunga in lektionerna istället. Flört

Jag har ju upprepat för min sons lärare att hans lillasyster kommit en bit i utredningsförloppet och har samma koncentrationsproblematik och att det säkerligen finns ett samband. Vilka saker som har hjälpt henne i skolan osv och tips. Men de vill inte prata om syskon och vill absolut inte jämställa eller koppla ihop två olika barn. No matter what. Jag förstår poängen med det, men i vissa fall som dessa, så kan den inställningen ta skruv och "handikappa" barnet än mer eftersom barnet förlorar massor av värdefull tid. Jag hoppas verkligen detta kommer vända nu. Det känns lite så, men man ska inte ropa hej… ;) speciellt inte med vissa mer tröga som tycker att föräldrar "lägger sig i" undervisningen.

Men: Information, information, information. Jag ger mig inte i första taget.

Ladydragon
2012-09-29 22:12
#13

11# jag har ADHD och min son har ADD

mitt råd är att du struntar i alla välmenande råd och söker dig till BUP eventuellt med hjälp av skolpsykologen så det händer något istället för att skickas runt och vänta o se! troligtvis så blir inget bättre av det

har man inte utredning och eventuellt diagnos så upplever jag det är totalt hopplöst att få hjälp i skolan…

sen oxå kan det oxå va så att din son mår bättre om han vet varför skolan är så svår o krånglig

12# min son har bland annat liknande hjälp i skolan och det är jättebra

information är oxå viktigt men det kan svårt att få fram det som förälder jag rekommenderar att har ni kontakt med BUP så se till att dom hjälper till med att informera skolan

Annons:
.m.m
2013-02-27 08:15
#14

En uppdatering i tråden.

För att göra en väldigt lång historia kort, så har hanteringen av sonen eskaelerat så till den milda grad. Vi föräldrar har också fått kännedom om fler saker. Och usch… säger jag bara.

Det handlar om situationer där de rent krasst behandlar honom illa! Personalen alltså. Oftast handlar det om andra lärare än klassföreståndaren och det har blivit helt hysteriska situationer. Men även klassföreståndaren med.

Han har blivit kränkt både fysiskt och psykist av såväl personal som elever.

Detta skolår har varit en jättekamp och en riktig mardröm. Vi pustar ut lite varje lov, och varje helg och laddar upp allt vi kan.

Skolan är anmäld till skolinspektionen.

Idag ska vi på möte med skolan igen.

Alla råd, vad som helst är oerhört välkomna. Vad ska vi säga så att de förstår? Vad ska vi tipsa DEM om? Vad ska vi säga att de absolut INTE ska göra i en situation då symtomen kommer fram mer? Vad gynnar honom? Please. Minsta tanke kan hjälpa!

De förstår inte att ADHD symtom blir ett funktionshinder, utan snarare bråk och hanterar det därefter. "Föräldrar inkräktar och snackar skräp- vi gör på vårt sätt" och de klagar jämt på hans uppförande när han har det svårt och rättfärdigar sitt eget. Där de håller fast honom exempelvis…

Snälla hjälp.

Ladydragon
2013-02-27 08:23
#15

#14  mitt råd blir som jag skrev ovan i inlägg #13

.m.m
2013-02-27 08:35
#16

Tack, men det är främst akuta råd jag behöver inför dagens möte.

.m.m
2013-02-27 18:09
#17

Kan meddela att mötet gick helt åt skogen och jag är riktigt upprörd.

Hur pantad får man bli? Rektorn borde efter utredning få lämna sin post med omedelbar verkan!

Han sitter på ett möte med sju personer och klagar på att min son är känslig… och härmade sonen ironiskt på ett kränkande sätt. Jag skällde (dessvärre) ut honom efter noter. Ingen muckar med min son på det sättet! Han har rätt till allt som alla andra!

Hoppas utredningen går fort.

😡

tarotlasse
2013-02-28 00:53
#18

Oj det var mycket information på en gång och jag ska försöka få med lite mer. 

Jag har ADHD och jag fick min diagnos när jag var 45 år men det kom inte på papper med en gång utan det skulle ju även till Neuro psyk för bedömning  det det bedömde mig har svår ADHD.  Men i början sa min Läkare till mig att inte fan hade jag ADHD vad var det för en jälva idiot som remiterat mig det. 

För denna läkare kunde inte ens finnas några som helst symptom på att jag Hade ADHD. För min läkaren var jag bara en gammal missbrukare

Eftersom min alkohol konsumtiom redan som 12 åring  som mina problem berodde på att  jag supit sönder min hjärna  som barn. vilket har förstört en massa hjärns celler och det hade inte med ADHD

Att göra. ATT jag redan i 1a klass inte kunde sitta still  jag var nyfiken och läraren fick inte många ord sagt under dessa få dagar jag fick gå i första klass. Jag blev bedömd som skolomogen så jag blev utslängd.

Året där på ja då var jag skolmogen men ja sitta still det vidde jag inte vad det var o fröken jo han försökte nog säga ngt men jag hade alltid en massa mot frågor jag fick ofast höra att jag skulla vara tyst o det kom längre  fram i terminerna o å blir manfrustrerad med ADHD vill jag veta det nu o inte om 2 år. EN sådan sak skapar frustration och till slut så kiter man fullständigt i läraren o lektionen flera jag får ju ändå inte veta det jag vill ha reda nu, 

Så eftersom jag inte får den kunskap jag är intresserad av så kan jag lika gärna ha kul busa och göra läraren lika frusterad som mig. 

Jag var aldrig våldsam men jag kunde driva vilken lärare som helst till ett nervsammanbrott.

Har man ADHD och har vissa specialintressen som många gånger är högre en läraren så är det inte lätt att vara tillrätta visad hela tiden o det dessutom visar sig vara rätt. 

När jag senare i Högstadiet och hade mina speciella intressen Kemi, matte och fysik vilket jag hade 5or i plus en 4a i religon och snittet var 2,8 så kan ni tänka er vad jag hade för betyig i de andra ämnena. 

När vi i kemin gjorde enkla o trivala expriment  inte svårare en man gjorde i kemilådan när man var 7 år gammal så blir man frustrerad. När även läraren ser att man i ett flertal ggr  har mer kunskap en läraren.

Så gick det inte så bra alla gånger när vi gjorde knall gas o var så trött på att inte få utveckla mig och lära mig mer så tänkte jag att då får jag väl lära läraren i stället. 

Så jag sa till läraren att hämta ett ämne bland sina låsta skåp och ta ca 5 droppar av detta så skulle han få se ett väldigt vackert blått sken. 

Han var så dum så han trodde mig och han gjorde det. 

Jag visste vad som skulle ske så jag höll för öronen när det small. 

Det blev ingett Blått ljus men  vi fick vädrat för panorama fönstren ja de försvann de spred sig över ett stort område över skolgården. 

Så blir man inte stimulerad ja då är det lätt att man stimulerar sig själv och det är inte lätt. 

När jag var 12 år o att jag tyckte skolan var tråkig var bara ett fåtal ämnen som jag tyckte var intressanta och beroende på lärare som kunde inspirera och fånga intresset. Så så då blev  det att man söp sig full i stället o kunde vara rejält berusad i skolan det värsta som kunde hända var att man blev hemskickad för att man inte mådde bra eller att man sov på lektionerna var inte ngn som kunde drömma om  att vi 12 åringar söp oss fulla på rasterna.

Men när  skolhälsovården uppfattade detta och skrev ut  starka sömntabletter så jag skulle bli piggare på lektionerna och dagarna 

Man var naiva på landsbygden när jag var 13 år provade jag narkotika för första gången att inte skolan reagerade  har jag svårt att förstå i dag.

I 8e klass blev jag inkallade till rektorn som tyckte att de inte var någon större mening att jag gick sista året i 9an eftersom jag ändå inte var motiverad utan rådde mig att söka ett arbete i stället. 

Jag jublade men mina föräldrar vägrade så fick gå 9e klass ändå. 

Men efter 9an började  jag arbeta när jag var 18 år  var jag  i så  dåligt skick av droger så läkarna trodde inte jag skulle överleva min 25 års dag. 

När jag var 22 år existerade jag på varenda löpsedel i Sverige och det gick ut rikslarm efter mig och jagades av polisen över hela landet.  Jag var helt ovetande för var så borta av tunga droger så har inte så många minnen av dessa dagar.  

Men var först då livet vände för mig jag blev häktad och hade så fruktansvärda abstinens besvär så hade jag inte fått läkare hjälp hade jag troligt vis inte överlevt. 

Jag  var oskyldig till de grova brott jag misstänktes för och släpptes men då bröt jag upp. 

Flyttade till en helt ny stad och till en tjej som hjälpte mig att komma ur mitt missbruk och började ett nytt liv. Hade man gjort en utredning och jag fått hjälp redan i skolåldern hade både samhället sparat en massa pengar och jag hade besparats mycket lidande för ingen som ville eller ens föreslog att göra en utredning  för jag var inte våldsam jag var charmig jag hade Humor och lite speciell.  

Hade mina föräldrar sett mina problem eller velat inse att det var problem.  

Skolan o rektorn hade ju flera samtal med mina föräldrar men jag var ju pojk och lite speciell inget annat. 

då gjorde inte heller skolan ngt tyvärr.

Lasse

tarotlasse
2013-02-28 04:22
#19

Denna utredning är otroligt viktig för din sons framtid skulle jag vilja säga. 

Jag ska berätta varför vår son också väldigt charmig, glad och lite speciell men även väldigt intelligent. 

Där slog BVC redan larm när han var 4 år att han var så intensiv impulsiv  och vetgirig.

 Efter 4 e försöket  att göra 4 års kontrollen gav man upp och remiterade sonen till en ADHD utredning. 

Men det blev nej man ansåg att han var för liten. 

Dagis sa att det var tur att han var så charmig o hade en sådan humor annars hade de aldrig orkat med honom. Det krävdes minst en personal  för att hantera enbart honom de vill också att en utredning skulle göras men återigen nej. 

Han började skolan fortfarande väldigt charmig intensiv o impulsiv men när man är klar med alla uppgifterna långt innan alla och är rastlös o intensiv o inte får några nya uppgifter eller uppgifter som man gjort innan så blir han frustrerad och de blir kaos och det blir ju snart kaos i hela klassen. 

Skolan kan inte hantera detta  de har ingen kunskap alls om detta varken skolledning eller lärare. 

Det böir värre och värre skolan vill göra en utredning vi föräldrar säger återigen Ja men BUP säger nej på grund av resurs brist. Det blir mer och mer kaos och sonen blir bara mer och mer frustrerad och nu börjar han bli våldsam också  o första polis ingripandet innan han är 10 år,  Det eskalerar väldigt snabbt återigen söker vi hjälp skolhälsovården skolkurator slår larm o vill ha en utredning på sonen men vi får fortfarande nej till en utredning. 

Okunskapen i skolan enskild undervisning ensam i källaren där sonen får sitta o rita hela dagarna för då störa han ju inte de övriga i klassen. Så frustrationen ökar ännu mer och han blir ännu våldsamare. 

Vi ber gång på gång om en elev assistent men skolan säger nej för han har ingen diagnos för han är ju bara lite speciell. 

När soc blir inkopplade och skäller ut skolan efter noter och skriver in sonen inom LSS  ja då är skolan tvungen att anställa en assistent.

BUP är nu också tvungna att göra en utredning trots att de också har resurs brist  men det får inte säga nej när han är inskriven inom LSS

Men så dags när sonen mår så fruktansvärt dåligt efter dessa år  utan hjälp. 

Så 11 år gammal är han så frustrerad över situationen i skolan och exploderar då en lärare utan några kunskaper om bokstavs barn tar tag i honom och försöker hålla honom o få honom lugn.

 Men håller på helt fel sätt det slutar med att sonen misshandlar sin lärare så svårt att hon hamnar på sjukhus. Han blir avstängd  från skolan o det var katastrof så han mår jätte dåligt och han blir okontrollbar i sin ilska så han blir omhänder tagen intagen på psyk och på låst avd.  Han hamnar sedan på en Resurs skola för de elever den vanliga skolan inte kan hantera.  De betecknas som de med extrema problem och som värstingar.  De är 10 elever på skolan  bara 2 av dessa har fått göra en utredning trots att både skolor o föräldrar kämpat för att få en utredning gjord. 

Resurs skolan  försöker också med föräldrarnas medgivande få en utredning gjord på dessa barn/ungdomar men det fick aldrig denna utredning o inte heller rätt hjälp.

 För sonen och den andra som fick göra en utredning fick hjälp av BUP skola osv på ett helt annat sätt då fanns det helt  plötsligt resurser till dessa barn även i skolan. 

De andra 8 gick det  inte lika bra för 5st av de sitter på olika kriminalvårds anstalter i dag  1 lever med skyddad identitet på grund av vittnes skydd mot den kriminella organisation han tillhörde. De andra två är försvunna det är en skrämmande statistik. 

Jag arbetade ett tag som elev assistent där jag stötte på elever där både skolledning skolhälsovård och föräldrar kämpar för att få en utredning gjorde men får nej av BUP. 

Det är skrämmande att det är så svårt att få en utredning gjord och att de som inte får denna utredning inte får den hjälp de behöver. 

Skolan får bättre resurser och kan ge en bättre hjälp om det finns en utredning och en diagnos. 

Visserligen har man denna rätt även om diagnos saknas men det är inte många som får den och de föräldrarna får verkligen kämpa för detta. 

Vår goe son o  glada och lite speciell förvandlades o var inte inte så goo o glad längre efter ett tag i skolan.

Utan han blev  så frustrerad och sedan fruktansvärt våldsam.

Beroende på dålig kunskap hos skola o lärare och att ingen utredning gjordes. 

Han hade IG och nästan ingen närvaro i skolan och det fick vi föräldrar inte reda på fören efter en hel termin. 

Men  efter han fick hjälp så gick han ur 9an med VG o MVG i alla ämnen det var skillnaden  när en utredning  gjordes o han fick rätt hjälp. 

Säger du nej till en utredning Nu så blir det ingen utredning. 

För alla inblandade måste säga ja till en utredning o inte ens då blir alla godkända o får göra utredningen.

 Men om frustrationen och ilskan kommer hos sonen om 2 år i skolan. 

Så lär du nog ångra dig djupt men vi får hoppas att det inte blir så.

PS: 

Min dotter läser till lärare nu  och hennes pojkvän har tagit sin examen och är klar lärare. 

Vet ni hur många timmar de fått utbildning om Bokstavs barn/Dyslexi eller barn med andra funktions hinder ? 

Inte en enda timme inte heller en enda information från varken skola eller någon av de olika Handikapps organisationerna som finnes.

Det  tycker jag är riktigt skrämmande  för de ingår enbart om man läser till special pedagog säger de. 

Lasse

.m.m
2013-03-02 15:28
#20

Tack Lasse för ditt engagemang. Jag kan inte se några likheter mellan dina barn och min son dock. Det låter som att det kan vara annnan problematik också som ligger bakom, baserat på vad du beskriver? Det du beskriver känns inte typiskt för ADHD just.

Vår son är också den som utsätts, inte utsätter. Det finns inget elakt i honom nån stans. Han är ovanligt känslig och empatisk. Men visst är han smart… han är så uttråkad i skolan så det finns ju inte. Din riskvarning är inte aktuell i vår familj, men uppskattar ändå att du bryr dig.

Vi kommer kämpa på. Som sagt, nu är skolinspektionen på dem och de är ju rätt noggranna. Vi har nu också hjälp av en expert på utsatta barn, diagnos eller ej, som följer med oss på skolmöten. Och hon kan vara rätt hård och ger sig inte i första taget. Hon är till stort stöd. Det oerhört tungt och har gett fysiska typiska stressymtom. Men jag ger mig aldrig.

Vi pratar mycket med honom hur han mår, känner och upplever saker. Han vet om att han är unik och värdefull. Hans upplevelse att vara den mest missförstådda eleven på skolan och att de inte tycker om honom där kommer att vända, det är jag säker på. Men det kommer ta tid. Jag har blivit en rejält besvärlig förälder för skolan med detta, så börjar de inte lyssna och uppträda därefter snart så kommer de få fler problem. Med skolinspektionen och expert i ryggen så kommer de inte ha något val. Men just nu är det otroligt tungt. Och det tar sån tid. Skolan är väldigt besvärade över anmälan och stämningen när man kommer dit, vilket blir en del, är iskall.

Annons:
Upp till toppen
Annons: