Annons:
Etikettnpf-och-psykisk-sjukdom
Läst 2845 ggr
OogleMoogle
2012-09-20 19:50

Ännu fler diagnoser?

Jag är så grymt förvirrad just nu, så förlåt i förhand om jag skriver långt eller hoppigt. Jag måste få ur mig detta.

Idag var jag hos min sjuksköterska på öppenvården som jag haft kontakt med i fyra år snart. Vi har snackat på om mina problem i oändlighet känns det som men vi kommer ändå ingenstans.

Jag fick en ADHD-utredning och diagnos för ett år sedan och har nu Concerta. Tidigare så har jag haft både ångestdämpande (lyrica) och cipralex (antidepp). Typ fått diagnoserna GAD och Social fobi men ingenting har någonsin varit konkret och vilka åtgärder som än satts in så mår jag fortfarande lika dåligt.

Idag konstaterade vi detta och att jag faktiskt varit låg och deprimerad under hela min livstid med väldigt få undantag. De perioder då jag upplevt mig som frisk har i verkligheten handlat om enskilda dagar lite här och där. Har alltså insett idag att mitt normaltillstånd är deprimerad. De gånger jag själv upplever mig som deprimerad så har situationen varit så allvarlig att jag bara varit ännu djupare i depressionen och de bra dagarna är jag normal-låg. Aldrig riktigt glad. Aldrig stabil.

Hon visade några exempel i from av grafer på olika typer av bipolaritet. En av dem stämde precis in på mig och nu måste jag ställa in mig på att jag kanske inte bara har ADD och GAD utan även är bipolär. Fler diagnoser, fler mediciner och jag förstår fortfarande ingenting alls.

Vi konstaterade även att mina problem med all sannorlikhet är ärvda från mina föräldrar. Min släkt på båda sidor har haft psykiska problem men alltid dolt det så fint bakom en mask av att vara normala. Jag är väl den enda som faktiskt sökt hjälp istället för att låtsas.

Jag vet inte hur jag ska hantera den här informationen, för nu känns det bara som att problemen sammanfattas och läggs på hög. Inget av det här är nytt för mig, men jag har aldrig sett helheten på ett så grymt och sorgligt sätt förut. Jag har alltid haft hopp om att få bli "frisk" och vara glad, men om jag aldrig varit det hittills och ingen medicin eller terapi har hjälpt, vad kan då hjälpa mig?

Vad finns kvar utom att försöka acceptera att mitt liv är en enda lång depression som jag aldrig kommer kunna ta mig ur utom en enskild dag, timme eller minut i taget?

Förlåt, jag vet att det här inlägget i sig är så deppigt att det kan göra vem som helst nedstämd, men jag är så ledsen och trött och hopplös just nu att jag var tvungen att häva ur mig allt. :(

Annons:
Honestyisdead
2012-09-20 20:17
#1

Det finns bra mediciner som hjälper vid bipoläritet, så chansen finns att du kommer må bättre.

Zaphix
2012-09-20 20:37
#2

En läkare har sagt samma sak till mig, men jag tror inte på att jag skulle vara bipolär så har slagit bort den tanken helt.

Jag har som dig aldrig mått bra i mitt liv, i perioder har jag mått lite väl bra dock, men det har inte varat så länge. Nu i höst är första gången jag faktiskt mår bra på riktigt, så jag tänker vägra tro att jag skulle vara bipolär, för det skulle betyda att jag snart mår kasst igen.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

.m.m
2012-09-20 21:15
#3

Oooooj vad många skådespelare som man uber-gillar som är bipolära. ;)

Det finns massor av hjälp för bipolära. En viktig ingrediens är självhjälpen. Egen information. Sök, ta reda på, be dem förklara för dig. Det är en ganska "stor" diagnos. Såpass att den brukar hamna som första diagnos.

Bipoläritet kan förväxlas med adhd… den anses vara närliggande och har liksom ADHD en hög ärftlig faktor.

Är det recidiverande depressioner det talas om? Är det klassat som en bipolär variant nu mera? I så fall är det "nytt"… vore intressant att veta varför i så fall..?

Jag hade bett om en ordentlig utredning. Är det diskuterat eller redan satt?

För att få en korrekt diagnos krävs en riktig utredning av en specialist, inklusive tester. Jag hade inte godtagit en diagnos från någon mindre än så. Vissa mediciner som sätts in vid bipoläritet som stabiliserande (inte anti dep) kan messa med kropp och knopp om du inte säkert är bipo.

Du är inte ensam och det finns ett stort forum för just bipolära. Det innehåller många med div med-diagnoser också. Forumet heter bipolarna.se

Angående din ångest, så be att få prova Buspiron om du inte har provat det redan. Det är relativt nytt. Alla känner nog inte till det. Ett ångestdämpande långtidsverkande preparat. Och är inte beroendeframkallande som andra akuta ånestdämpande preparat kan vara.. Ett väldigt oskyldigt preparat som kan göra en stor skillnad i en persons liv som lider av just GAD.

Vet du vad det är med ditt liv som tynger ner dig?

En person sa till mig en gång: "Finns det nåt du Gillar att göra? Gör massor av det!" :)

Och som nån klok sa här inne: "Du ÄR inte din diagnos." Den förklarar bara vissa svårigheter eller egenheter med dig. Alla sätt, vägar och människor är bra, så länge de inte skadar en annan människa. :) Du duger precis som du är!

Kram på dig.

Rebellkatten
2012-09-20 21:37
#4

Mycket att smälta på en gång, särskilt insikten om att man aldrig i hela livet kommer att bli den där normala människan man i bakhuvudet trott att man ska få vara när man bara mår lite bättre.

Blä, livet alltså.

I mitt fall så vet jag att jag har social fobi, men det är mer en effekt av min ADHD än "riktig" social fobi eller vad man kan säga utan att låta som en skurk, Jag har fortfarande problematiken men att gå  kurser, gruppterapi och läsa böcker om det har inte hjälpt särskilt mycket eftersom det bottnar i något annat än "bara" fobin.

Men när det kommer till medicinering så kanske det kommer komma fram någon medicin som funkar för dig både för ADHD och för bipolaritet. Om det nu är det du har. Nåt som faktiskt hjälper, om inte annat, så säger de ju att hjärnan inte är färdigutvecklad innan ~25, min var verkligen inte det och jag mår bättre efter 25 än innan. Och bättre betyder tydligen inte så mycket, min sambo säger att han upplever mig som deppig. och då mår jag bättre än på länge. *haha*

Så länge man har ambitioner och mål med sitt liv så är det nog lättare att komma vidare, man ska bara älta saker lite först.

(medan jag skrev postade Shine sitt inlägg, men jag postar mitt ändå även fast jag känner mig som den korkade kusinen från landet)

Kramar och snela katter!

OogleMoogle
2012-09-21 10:28
#5

Tack för svaren! <3

Jag har inte fått någon riktig bipolär-diagnos satt såklart eftersom det bara var en teori som jag diskuterade med min sköterska igår. Det är dock inte första gången det tas upp utan det har nämnts i förbifarten av två olika läkare tidigare.

Jag är inte så inläst, men på det där pappret så verkade det finnas ungefär 5-6 olika typer av bipolär. Minns inte vad den sorten hette som passade på mig. Det var i alla fall när man är ovanligt låg majoriteten av tiden, har vissa längre perioder av depressioner och bara kommer upp över normalnivå under få, väldigt korta perioder.

Hur det än ligger till med det där så har ag ju fortfarande de här problemen :/ Det är lite svårt att hantera nu. Fick ta en stesolid och ringa akut igår och sluddra ur mig mina hemska tankar till en sjuksköterska som försökte få mig att se det positiva i livet. Hon sa att jag skulle ringa till min mottagning och kräva en läkartid idag eftersom dom dröjer så länge. Jag bad om en tid i slutet av Juli och dom har fortfarande inte ens gett mig någon typ av svar, ens på ett ungefär när jag skulle kunna få en tid. Jag vill ju få komma fram till en medicinering som fungerar, men jag kan ju inte ens börja om jag inte får en tid. (min gamla läkare slutade och dom fixade aldrig någon ersättare)

Jag har en massa positiva saker i livet, och jag har mål och drömmar, det är bara att min hopplösa deppighet hela tiden ställer sig i vägen så att jag inte själv fattar vad jag har, eller gör om det till att jag bara är bortskämd som ändå inte är nöjd, trots allt det som är bra.

OogleMoogle
2012-09-21 15:59
#6

Vet inte om jag ska starta en ny tråd eller inte, för jag känner mig så jobbig :( Det händer så mycket nu så himla snabbt men jag upplever att det hjälper att skriva av sig här där jag kan vara helt ärlig och där jag vet att folk kan känna igen sig och ha bra råd.

Jag sitter nu och väntar på att åka till en närliggande stad till den akuta psykmottagningen där. Ska få en läkarbedömning. Jag har aldrig åkt till ett sånt ställe förut och jag är så rädd, stressad och orolig nu.

Jag vill verkligen ha hjälp, och min sköterska sa åt mig idag att ringa dit eftersom min ångest har blivit starkare och kommer oftare nu. Jag är rädd för att dom inte ska ta mig på allvar och skicka hem mig med nya piller men jag är också rädd för att jag kanske ska läggas in på sjukhus. Egentligen så skulle det vara skönt på ett sätt, för just nu så bryter min sambo också ihop över att varje kväll försöka övertyga mig om att det är värt att fortsätta leva. På dagarna är jag stabil nog att förstå att mina ångesttankar inte är rationella, men jag vet att det kommer tillbaka. Jag blir rädd för mig själv för jag tänker så fel när ångesten kommer.

Ska dit klockan 6 ikväll och tankarna bara snurrar omkring. Det här är det enda jag kan göra nu för att klara av min situation. Det här handlar väl mer om ångest och depression än bokstavsdiagnoser egentligen, men det känns som att jag har lärt känna det här forumet bättre än de andra psykologi-forumen på iFokus.

Är det någon här som har legat inne på slutenvården? Jag vet inte om jag kommer läggas in eller inte, men oavsett hur det blir så har jag ingen aning om hur jag ska förbereda mig. Åka hem från läkarbesöket och försöka stå ut, eller läggas in och… vad händer då?

Annons:
Zaphix
2012-09-21 17:14
#7

Vill du läggas in så berätta det och berätta hur pass dåligt du mår och att du behöver övertygas varje kväll om att det är värt att leva.

Ger dig iaf en stor kram och önskar dig lycka till!

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

.m.m
2012-09-21 17:26
#8

Hej Oogle Moogle!. :)

Vill börja med att säg att du har ett himla kul nick. Jag drar på smilbanden varje gång jag ser det. :-)

En depression är en förändring i hjärnan. Vilket betyder att man inte är otacksam för de bra sakerna i ens liv när man är deprimerad. Det är ett tillstånd med en fet gardin som hänger mellan individen om omvärlden och den är mörk. Då är det inte lätt att vare sig se ljuset i alla andra bra saker på andra sidan och de är också ganska svåra att nå, beroende på hur tjock gardinen är/hur djupt deprimerad man är. Att förstå att saker i ens liv är bra är en sak och det gör ju du. Du vet att de finns där. Men du har ju svårt att uppleva dem på ett korrekt sätt. Gardinen igen…

Jag förstår att det är många tankar som snurrar i ditt huvud och att känna sig "jobbig" när du faktiskt sträcker ut en hand i ditt mörker, är inte ok. Du är viktig!

Att du får en tid nu tror jag är jättebra. Du behöver inte vara orolig. De är vanligtvis proffsiga på såna ställen och har erfarenhet av alla möjliga "problem". De kommer bedöma om de tycker du bör läggas in eller ej och råder dig därefter. Det hela kommer hänga mycket på vad du berättar. Och vad din sambo berättar. Hoppas han kan följa med. :) Ibland kan man få hjärnsläpp om man känner sig nervös så en stödlapp kan vara bra så man inte glömmer säga nåt viktigt. Är du orolig för att du ska få en ny medicin och skickas hem, så berätta det för dem och varför.

Att vara inlagd på psyk kan låta tungt i mångas öron. Avdelningarna brukar delas in. Du hör i så fall till den affektiva och den har likasainnade människor i behov av hjälp  som du själv. Det är en lugn avdelning.

Jag hoppas du får de råd och den hjälp du behöver för att lätta kvällarna för dig och din sambo. Skriv igen och när du vill. Vi ser dig.

Stor kram!

[Varulv]
2012-09-21 19:35
#9

Hej OogleMoogle! Kyss

Nu är klockan över 18 och du har antagligen redan begett dig hemifrån. Men förhoppningsvis läser du detta då du är återkommen, välbehållen och mående lite bättre.

Jag hade en kompis en gång som hade mano-depressiv sjukdom (vilket lär vara ungefärligen det samma som bipolär). Han hade i en viss period en bestämd önskan: att bli inlagd på psyk. Men de ignorerade honom, och gav honom Cipramil (heter det så?). Men Cipramilen hjälpte inte, utan hans ytterligare depression drev honom till att en vårvinter-förmiddag bege sig ut till sommarstugan där han hängde sig.

Så av åtminstone den erfarenheten vet jag, hur oerhört väsentligt det kan vara, att ni bipolära kommer under adekvat vård under akut fas. Du tycks befinna dig ungefär där nu, så jag hoppas och hoppas för din skull, att du verkligen blev inlagd på psyk nu idag.

Jag håller tummarna, och tror på dig som en god och fantastisk människa - och en väg (av ett slag, som du själv bestämmer) för dig att färdas på i denna världen framgent, det tror jag stenhårt på! Kyss

Kram, kram, och åter kram! Kyss

Vi finns här för dig, hela communityn, det kan jag så gott som borga för! Kyss

Rebellkatten
2012-09-21 22:50
#10

Önskar du får den hjälp du behöver OogleMoogle. Även fast vi inte känner varandra så väl så hoppas jag att vi får tid att lära känna varandra närmare. Snälla ge inte upp, hitta en liten bit styrka någonstans så du tar dig igenom det här. Kramar <3

Skickar med min favoritlåt också.

http://www.youtube.com/watch?v=kcSnssBTfTg

[Sandi92]
2012-09-21 23:56
#11

Känner igen mig mycket i att ha varit deprimerad mer eller mindre hela livet. Tror definitivt inte att jag är bipolär dock. Har aldrig haft några maniska perioder vilket jag trodde var ett måste för att få diagnosen?

OogleMoogle
2012-09-23 02:28
#12

Tack för alla fina svar. Jag är inlagd nu och skriver från en seg mobil i ett rum av galet snarkande människor. :p Jag ska vara här under observation medan ny medicin sätts in. det är både skönt och hemskt på samma gång, men det här var nog det enda vettiga alternativet. Det är svårt här, men det hade varit svårt hemma också. Vet inte hur länge jag blir kvar, men jag hoppas att jag blir stabil nog att komma hem snart. Nu ska jag försöka somna om tillsammans med min verkade lilla Motivationssköldpadda.

Zaphix
2012-09-23 10:34
#13

Vad skönt att du befinner dig på rätt ställe nu och jag hoppas att den nya medicinen kommer fungerar som den ska på dig.

Jag hejjar på dig!

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Annons:
[Varulv]
2012-09-23 14:14
#14

Skönt för dig, OogleMoogle!

Allt ordnar sig, tror jag. Glad

Wide Awake Dreamer
2012-09-23 18:24
#15

Lycka till OogleMoogle! Jag hoppas det går bra för dig! Glad

Anne-Hedvig
2012-09-24 06:34
#16

Det ønsker jeg også!

OogleMoogle
2012-09-26 11:26
#17

Är inlagd fortfarande. Får nya doser Concerta och sertralin mot depressionen. Jag hoppas att det ska bli bra snart. Just nu har jag ingen aptit alls och får leva på näringsdrycker. Mycket lidande får man se här inne, men dom har i alla fall uppsikt över mig och ser till att jag blir stabil.

Rebellkatten
2012-09-26 20:49
#18

OogliMoogli: Skönt att höra att du iaf inte gett upp. Vi är många som hejar på ditt lag. *kramar*

[Varulv]
2012-09-26 20:57
#19

Sköt om dig nu och försök att unna dig en riktigt rejäl och faktiskt om man försöker se det så skön vila! Bara vila ut, om du tror att det kan gå för sig - finns egentligen inget skönare när man väl har kunnat slappna av tillräckligt för att känna att kroppen mår bra av att bara få vara i ett skönt och avslappnat viloläge…

Att försöka tänka som så, att här är jag trygg; här ser andra om mig sådana som är proffs på den saken och vill mig väl. Här har min kropp och min själ förutsättningar att kunna få ro… och sedan orkar jag inte tänka längre framåt än så (just nu)! FlörtKyss

.m.m
2012-09-26 22:33
#20

Stora kramen till Oogle! Kyss

Annons:
OogleMoogle
2012-10-02 19:04
#21

Nu är jag utskriven. Tack för alla fina ord. Jag hade inte internet på sjukhuset utom otroligt trögt 3G-nät på mobilen. Det var skönt på ett sätt. Jag har kunnat stänga av alla yttre krav och stressigheter och baka fokusera på hur jag mår.

Nu är jag insatt på antidepressiva och har fått höjd eftermiddagsdos av Concerta. Är sjukskriven på 100% i två veckor och sen ska jag gradvis börja ta mig tillbaka på villkor som är mer skonsamma för mitt psyke.

Jag ville göra en liten uppdatering och säga att jag är hemma, mår lite bättre och har hopp om att saker kan ordna upp sig i min hjärna nu.

Jag fick prata med ett par riktigt duktiga KBT-inriktade skötare som gav mig hjälpsamma tips att använda hemma.

Efter att ha sett så mycket lidande på den där avdelningen så är jag lättad att vara hemma, men det är mycket att smälta.

Zaphix
2012-10-02 21:22
#22

Härligt att höra att du nu mår bättre, det var en god nyhet. :)

Förstår stt det är mycket att smälta nu, psyket är en speciell plats att vara på.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[Varulv]
2012-10-02 21:45
#23

Välkommen hem! Glad

Rebellkatten
2012-10-03 20:28
#24

Välkommen ut. <3 Hoppas du och din hjärna kommer överens bättre snart.

.m.m
2012-10-03 20:56
#25

Instämmer i kören. :) Härligt attt du fått lite perspektiv på tillvaron. Jag tror och hoppas att den gör dig gott.

Styrkekram.

Upp till toppen
Annons: