Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 3720 ggr
[Sandi92]
2012-09-22 16:52

Tror inte jag har aspergers

Har diagnos, men tror inte den stämmer. Känner mer igen mig i ADD och undvikande personlighetsstörning.

Saker som talar emot asperger:

*Jag är inte så ärlig och "rak" som många beskrivs som. Jag vet att sanningen ibland kan såra och vara stötande.

*Jag tar inte allt bokstavligt.

*Är bra på att känna igen ansikten.

*Är hyfsat bra på att tyda ansiktsuttryck, kroppsspråk och röstläge.

*Inga problem med mat. Kan vara lite kräsen, men inget överdrivet.

*Bryr mig (alldeles för) mycket om vad folk tycker om mig, vilket är en av anledningarna till min extrema sociala ångest.

*Har stor förmåga till empati/sympati.

*Har inga särskilda tvångstanker/ritualer om hur saker ska stå, göras mm.

Saker som tala för asperger:

*Är osocial och trivs väldigt bra ensam.

*Känner stor oro, stress och ångest i sociala sammanhang. Särskilt bland många människor. Behöver vila ut genom att isolera mig efteråt.

*Har "starka" och ofta lite ovanliga intressen för min ålder.

*Missförstår ironi ibland. Tycker ofta inte det är kul.

*Använder tydligen ofta fel ansiktsuttryck. Ler när jag inte borde osv.

*Är ljud- ljus och beröringskänslig.

*Har ganska dålig motorik.

*Svårt att göra flera saker samtidigt.

Vad tror ni? Kan diagnosen verkligen stämma?

Annons:
JohannaEkroth
2012-09-22 19:41
#1

Visst kan den det. Jag har inte heller så stora/inga problem med de översta punkterna. Flört

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

JohannaEkroth
2012-09-22 19:42
#2

Och för det andra: Så trodde jag att jag hade ADHD innan jag gjorde utredningen. Foten i munnen

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Varulv]
2012-09-22 19:55
#3

Hej!

Tja - har du diagnos, så har du ju. Man får väl hoppas, att proffsen vet vad de bedömer… (men vi ser ju samtidigt i en näraliggande tråd hur vår zatanica tydligen blir desavouerad helt plötsligt…).

Jag vill svara på din fråga genom att jämföra dina punkter med mig själv (har som du aspergerdiagnos, och min lär vara tillförlitlig).

(Saker som talar emot asperger:)

*Jag är inte så ärlig och "rak" som många beskrivs som. Jag vet att sanningen ibland kan såra och vara stötande.

Jamen - det vet ju även jag. Så jag känner mig snarast lite hämmad och försöker att nästan aldrig säga sanningar rakt ut, utan brukar i görligaste mån linda in dem. På det området är jag en klar varulv (dvs. visar inte mitt sanna jag alltför ofta i sociala sammanhang - men i själ och hjärta är jag rak och sanningsenlig för det mesta).

*Jag tar inte allt bokstavligt.

Inte jag heller! Typ: "Tar du med dig dörren när du går?" åtgärdar jag ytterst sällan med att haka av gångjärnen och bära iväg med dörren. Nej, jag skulle tro, att vi aspergare är "fingertoppskänsliga" för, att  i n t e  tolka saker bokstavligt. Men i vissa omedvetna sammanhang så missar vi förmodligen - därav den stämpeln i våra pannor.

*Är bra på att känna igen ansikten.

Det är däremot inte jag. Men det finns förmodligen inget direkt samband mellan Asperger och ansiktsblindhet. Eller snarare: det finns inget sådant samband, även om det tycks vara vanligt bland aspergare att ha denna svårighet.

*Är hyfsat bra på att tyda ansiktsuttryck, kroppsspråk och röstläge.

Personligen anser jag mig vara mycket bra på det, jag också.

*Inga problem med mat. Kan vara lite kräsen, men inget överdrivet.

Som jag har berättat för er andra många gånger, så var jag otroligt kräsen med mat som liten och ung, men efter 19-20-årsåldern, så släppte någotslags "propp", och jag började uppskatta mat. Och breddade min matrepertoar högst väsentligt; kunde därefter äta det allra mesta, och fick dessutom en nyfikenhet på nya kulinariska sensationer…

*Bryr mig (alldeles för) mycket om vad folk tycker om mig, vilket är en av anledningarna till min extrema sociala ångest.

Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att det du säger är väldigt typiskt för Asperger. Inte nedärvt, utan miljöbetingat. Inte så konstigt faktiskt, om du utvecklar social fobi, när du har stora svårigheter (genetiskt betingade) med social samvaro. När man misslyckas gång på gång - vad blir resultatet av det? Svar: social ångest…

Själv var jag  o e r h ö r t  mån om vad folk tyckte om mig långt in i vuxen ålder. Var petimeter-noga med att försöka ge ett gott intryck i alla lägen. Tack och lov så släppte detta inre krav någon gång i mogen mannaålder, vilket kändes obeskrivligt skönt…! (Men vissa sådana krav på mig själv dras jag nog ändock med fortfarande…).

*Har stor förmåga till empati/sympati.

Ja men det har vi konstaterat här på sajten många gånger om - att vi aspergare, vi har  v e r k l i g e n  sådana empatiska och sympatiska känslor inombords för våra medmänniskor. Du kan bara ta Höstlegenden som exempel - en mera omtänksam och ombryende medmänniska än hon är väl svårt att över huvud taget hitta…! Världens bästa medmänniska är Höstlegenden (och hon har asperger-diagnos).

*Har inga särskilda tvångstanker/ritualer om hur saker ska stå, göras mm.

Tvångstankar om ritualer har inte jag heller. Har inga speciella föreställningar om att gå eller inte gå på skarvar i trottoarerna; A-brunnar etc.

Däremot så utvecklar jag snabbt ritualer inom alla områden där jag råkar befinna mig. Detta för att det är så ändamålsenligt! Ett slags "trial-and-error" ligger i det: jag kommer genom upprepning allt närmare en ideal situation - och då tillämpar jag denna, givetvis! (dum vore man ju annars!).

(Saker som tala för asperger:)

*Är osocial och trivs väldigt bra ensam.

Samma här!

*Känner stor oro, stress och ångest i sociala sammanhang. Särskilt bland många människor. Behöver vila ut genom att isolera mig efteråt.

Exakt likadant för mig!

*Har "starka" och ofta lite ovanliga intressen för min ålder.

Så har det alltid varit för mig också.

*Missförstår ironi ibland. Tycker ofta inte det är kul.

Gäller mig med. Blev nyligen utsatt för ett slags "practical joke", och kan fortfarande inte begripa, om det var menat på allvar eller som skämt…

*Använder tydligen ofta fel ansiktsuttryck. Ler när jag inte borde osv.

Absolut så för mig med. Har nyligen insett att man kan gå omkring och se "nöjd" ut - det öppnar upp många dörrar, vilka tidigare stängdes för en…

Men rent naturligt, så har vi aspergare oftast stenansikten i de flesta lägen, och det har NT så otroligt svårt att förlika sig med… Obestämd

*Är ljud- ljus och beröringskänslig.

Visst är det så.

*Har ganska dålig motorik.

Jomenvisst. Är det någonting som är typiskt aspergerskt, så är det välan det…

*Svårt att göra flera saker samtidigt.

You name it! Flört

Tjena, asperger-kompis! FlörtKyss

[Sandi92]
2012-09-23 14:34
#4

Tack för era svar! Glad Särskilt Varulv som tog sig tid att svara så utförligt. Känner mig faktiskt mer säker på att diagnosen stämmer trots allt. Trodde att jag saknade så pass "viktiga" kriterium, men inser att det nog är många fler med diagnosen som gör det.

Tror dock fortfarande att jag även kan ha ADD och undvikande personlighetsstörning. Det är massor som stämmer in på mig.

Anne-Hedvig
2012-09-27 01:04
#5

Veldig interessant tråd, dette! 'Bokstavsfolk i fokus' er i det hele tatt en flott og nyttig side med mange kloke og omtenksomme mennesker.

[Varulv]
2012-09-27 13:53
#6

Och nu har BiF dessutom - som grädde på moset - satt frö i Norge. - Hoppas att du, Anne-Hedvig, med ditt goda exempel kan inspirera än fler - många fler - norrmän att ansluta sig till communityn! FlörtGlad

Annons:
HannaM
2012-09-27 14:15
#7

Anne-Hedvig är ju gammal i gården så att säga så i norge har vi varit länge. Eller vi och vi, sidan.

Angående det huvudsakliga ämnet i tråden så har jag läst och hört om "kameleontbeteende" vilket tydligen är rätt vanligt hos människor med Asperger och kanske lite mer observerat hos kvinnor med Asperger. Det vill säga att man blir bra på att agera som andra, att man lär sig läsa folk  genom Träning för att man inte själv helt naturligt förstår och därför senare i livet kan vara rätt bra på att läsa och tyda kroppspråk och minspel.

[Varulv]
2012-09-27 18:45
#8

#7 Ja, jag råkade se i en gammal tråd, att Anne-Hedvig ju är riktigt gammal i gårde. Desto mer glädjande! får man säga då.

Och angående kameleontbeteende, så tror jag du förmedlar en sann visdom där, HannaM. En aspergervän delgav mig så sent som härom dan något liknande, vilket styrker det du säger.

Samtidigt vill jag väl säga då, att vi asperger-gubbar, vi går förmodligen åt motsatt håll. Vi blir allt vresigare med åren, och vägrar kameleont-beteendet allt mer… ObestämdFlört

Anne-Hedvig
2012-09-27 23:03
#9

#6 - Jeg har fortalt andre om siden, og en venn av meg med ADHD-slektning er inne på siden og leser.

[Varulv]
2012-09-28 16:31
#10

#9 Se där, Anne-Hedvig! Du sköter dig exemplariskt! FlörtGlad

blackfriday
2012-10-28 22:26
#11

Aspergers sätt lite väl lätt nu mera. Jag tycker mig sen en liten trend i bokstavsdiagnoserna, precis som andra diagnoser tidigare varit. Tex så blir många omdiagnostiserade från Borderline till bipolär och/eller ADHD.

Många vuxna får tex metylfenidat trots att det inte är godkänt för vuxna, utan för barn. Vet man mer nu eller går det trend i diagnoserna? Det är frågan Obestämd

[Varulv]
2012-10-29 11:55
#12

En bra fråga du tar upp, blackfriday, tycker jag. Hur pass säkra är egentligen diagnoserna?

Enligt några erfarna bedömare av Asperger som jag träffat, anser de sig ha lärt sig känna igen omisskännliga aspergerdrag hos individer. Jag själv kan inte bedöma detta lika bra tyvärr - kanske på grund av att jag "sitter i båten" dvs. har Asperger.

Men som ett annat exempel kan jag nämna att jag och en aspergerkompis i förra veckan i ett sammanhang träffade två proffs som jobbar med autismspektrum-människor, vilka sade sig inte alls hade trott att vi var aspergare förrän vi berättade det för dem.

blackfriday
2012-10-29 12:24
#13

#12

Ja, det är intressant. Det känns som kriterierna för Aspergers var strängare innan.

Om någon ser helt "normal" ut och beteer sig inom normen så att säga, ja då är det nog svårt. Men vissa med Aspergers kan se lite kufiga ut, och då är det lättare att se tycker jag.

Annons:
[Varulv]
2012-10-29 14:00
#14

Ett rätt säkert kriterium är nog att de flesta av oss aspergare i vissa lägen faller in i ett mönster av att förklara en del saker på tok för detaljerat och dessutom med en hel del för sammanhanget irrelevanta utsagor.

Jag skulle tro att det kan tillskrivas våra generella svårigheter med att direkt och spontant kunna muntligen meddela oss med vår omvärld.

blackfriday
2012-10-29 15:38
#15

Men det är så mycket annat också. En av grundstenarna i autismspektrum är just det begränsade sociala samspelet. Att kunna läsa av kroppspråk, mimik osv.

Jag har träffat några som fått diagnosen, som säger att dom inte har speciellt svårt att läsa av folk, hade ganska mycket kompisar och var hyfsat populära i skolan.

Jaha?

[Varulv]
2012-10-29 23:01
#16

Jomen så sa jag oxå förut. Men efter att ha fått min diagnos, så har jag rannsakat mig själv mera, gått igenom bakåt osv. - Och har kunnat ompröva min inställning till mig själv - vilket jag ser som en av de positiva sakerna med att ha fått en diagnos.

Och då kan jag konstatera att jag - trots relativt hyfsade sociala förhållanden - inte når verkshöjd när det gäller social interaktion. Så är det. Tyvärr - men inte så mycket att göra åt…

Upp till toppen
Annons: