sanningen om ADHD
Vi med ADHD/ blir inte arga, vi blir fly förbannade! Vi blir inte tråkade , men vi blir totalt uttråkade! . Inte blir vi lite glada heller, men vi blir överlyckliga.
Det jag menar är att medkänslan våran är så stark, så vi går in med allt med livet som insatts. Det är verkligen slitigt men samtidig så tror jag det är en bonus. Allt vi lever och upplever är mycket starkare än andra, på både gott o
ch ont…. Här en liten beskrivning jag tycker passar perfekt:
När jag sörjer, är mitt hjärta delat i tusen bitar. Allt jag gör, gör jag mer. Allt jag ser, är skarpare. Allt jag hör, är vackrare och underbarare . Älska mej för den jag är. "
Sätt detta på din staus om du själv har /eller känner någon med ADHD/
Jag äter inte mina vänner. Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.
Jag känner igen den där beskrivningen på min son. Han är en äkta känslomänniska indeed.
Känner igen det..
Dock blivit bättre med åren, om det beror på medicinerna gör mig avtrubbad eller inte låter jag vara osagt dock.
Enligt forskningen så har vi inte mer eller starkare känslor än andra. Bara mer okontrollerade… på gott och ont.
Om jag ska vara lite tråkig…
pEr
Så sant så :)
Hannah
http://bokstavsmama.blogspot.com/
Fast, jag känner inte igen mig helt.
För att jag ska bli arg krävs väldigt mycket, en blir mest sne/irriterad men inte mycket mer. Bara visa saker tråkar ut mig fullständigt, exempelvis tjat, sociala bitar, icke-struktur…
Jag har mina gränser. Överskrider någon dem, då tar det hus i h-e.
Jag kan inte uttala mej om hur det är med skilnader med känslor för oss med ADHD och NT, eller"ännu icke diagnostiserade" eftersom jag inte har något att jämföra med? men nog upplever jag och har alltid uppfattats av mej själv o andra som överkänslig och/ eller många fler olika och starka känslor. Sen hör inte ilska till mina vanligaste känslor,tvärtom blir jag inte alls sådär lätt arg och får utbrott i tid o otid Fast skulle jag bli arg på riktigt så blir jag så det kan svartna.
~ mayolica ~