Annons:
Etikettutredningar-hur-var-när-varför
Läst 4022 ggr
Cafesinner
2012-10-16 18:43

Fått mina diagnoser.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Pust. Då var det avklarat. Den här nedsans utdragna utredningen med en miljard tester, samtal och utvärderingar.
Igår fick jag, utöver mindepression/ångest som jag redan medicineras för, två diagnoser. Var på slutsamtal med hela teamet, och pappa.

Jag har tydlig Asperger och dessutom koncentrations/uppmärksamhetsstörningar UNS (kvalificerade"nästan" för ADHD men jag har något som är aningen mildare.)

Det kom som en chock faktiskt. Främst sökte jag in för att få reda på om jag hade ADD eller ADHD då jag knappt klarade skolan längre. Min mamma tyckte vi skulle kolla efter Autismspektrumsyndrom när vi ändå höll på, så vi gjorde det också. 
När jag gick in till mötesrummet föväntade jag mig nog "Du har ADHD men inte asperger" eller "Du har ADHD och väldigt mild asperger". Men nej, tecknen på Asperger hade tydligen varit starka ända sedan jag gick på dagis, eller till och med tidigare. Hm.

Jag har inte riktigt vant mig vid tanken än… har lite frågor som jag hoppas någon likasinnad kan svara på…

  • Någon här som också har en ADHD-lik störning som är UNS (utan närmare specifikation)? Har ni medicinering, eller är den såpass mild att det inte behövs?
    Jag ska börja med att få anpassad skolgång samt höja min antidepp (Venlafaxine) då den kan lugna ADHD hos vissa…

  • Ni med Asperger, har ni några hjälpmedel i vardagen?
    Jag fick en brochyr till någon vuxenklinik-grej där jag tydligen har rätt att söka hjälp om jag behöver. De har all personal utom doktorer. Mamma sade direkt att jag borde be om något smartphone-liknande så jag kan ha appar som hjälper mig (är för fattig för att köpa något sådant…Har tegelsten, hah.) 
    Vet inte så mycket om vilka hjälpmedel som finns? Någon som vet? Hur funkar de för er?

    Tack ni fina som stöttat mig under utredningens gång!

Annons:
PiganX
2012-10-16 19:07
#1

Vad skönt att du har fått veta vad det är du har nu. Hur känns det? En lättnad och som en förklaring, eller jobbigt? Jag var inte heller beredd på att få min Asperger-diagnos när jag fick den (1 år sen), men när jag väl fick den och började tänka efter så var det ganska uppenbart.

Jag har inga speciella hjälpmedel för det. Går hos BUP, men det är för andra saker och inte för min Asperger. Har däremot fått en remiss till Aspergercenter nyss, så ska börja gå dit på föreläsningar, möten etc.

Cafesinner
2012-10-16 19:53
#2

Det känns lite omskakande och skrämmande på något vis… Men ändå som en förklaring till varför andra tycker jag är konstig eller knäpp osv.. så det är ju positivt.. och att man inte kan göra något åt det om man inte vet vad det är. Kommer bli lättare i skolan osv..

Zaphix
2012-10-16 20:15
#3

Är lite fascinerande ändå hur lite man känner sig själv egentligen.. Man tror att man har koll på hur man själv är, men ibland så har man lite för lite självinsikt.

Jag blev som dig rätt förvånad, inte när jag fick min diagnos då jag under utredningen insett att jag nog hade ADHD, utan när en psykolog för första gången sa att jag verkar vara ett solklart fall av en bokstavsdiagnos. Jag hade aldrig ens reflekterat över att jag kunde ha det, så jag var mycket skeptisk och förvånad.

Men skönt att utredningen iaf är klar nu och hoppas du får den hjälp som behövs. :)

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

PiganX
2012-10-16 20:17
#4

#2 Jag förstår dig, det är ju lite märkligt att plötsligt ha en diagnos man aldrig förut anat att man har. Vet precis hur det känns! Men med tiden kommer du bara vara glad att du fick diagnosen, det blir lättare att förstå sig på sig själv och framförallt acceptera sig själv när man vet varför man är som man är.

Sen finns det ju tyvärr alltid folk med fördomar men de är inte ens värda att slösa sin energi på.

Cafesinner
2012-10-16 20:22
#5

Jo… känns lite som jag går runt med en röd stämpel i pannan x)

Anonym
Anonym
2012-10-16 21:58
#6

Ni med Asperger, har ni några hjälpmedel i vardagen?

Jag går på en kurs om "vardagssamtal" som är för oss aspergare.

Annons:
Cafesinner
2012-10-16 22:49
#7

Typ hur man samtalar med andra och så?

Jag behöver nog mer saker som ger struktur, ordning, minnes-grejer, koncentration etc..

Anonym
Anonym
2012-10-16 22:50
#8

#7 Ja precis.

Ska också gå en minnesträningskurs.

[Ace_]
2012-10-17 11:54
#9

Jag känner igen mig :) För mig var det mycket att ta in, ett nytt sätt att se på mig själv ungefär. Blandade känslor minst sagt. Men man landar i det efter ett tag!

Jag har inga hjälpmedel även om det nog hade varit till stor nytta, pga jag visste inte att det fanns möjlighet att få. Får man lov att fråga vilken vuxenklinik du fick broshyr om? (Vi bor i samma stad och jag är nyinflyttad)

JohannaEkroth
2012-10-17 12:07
#10

Jag har Asperger.

Jag har 100% sjukersättning.

Går på samtal hos kurator på habiliteringen.

Har hjälpmedel från arbetsterapeuten på Habiliteringen. Så jag går hos hen och samtalar. En Handi Defy + har jag som hjälpmedel för att klara vardagen och få saker gjorda i tid. Det är en smartphone med Handi-programvara. Supernöjd!

Har boendestöd 3 ggr per vecka. Tis: Kostplanering/matlagning och Kök, Ons: Städ och Organisering av papper etc, Tors: Inköpslista och Kostplanering.

Fick beviljad kontaktperson (som man hittar på saker med) och har provat på 2 olika men de följde inte "reglerna" så jag orkade inte prova på fler personer.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Wide Awake Dreamer
2012-10-17 12:30
#11

Kan förstå om diagnosen kommer som en chock. När jag fick diagnosen Fobisk personlighetsstörning för 1½ år sedan kom det också lite som en chock. Jag hade ju bara sökt hjälp för depression. Visst hade jag förstått att jag hade mer problem än andra med den sociala biten och att jag levde ett alldeles för tillbakadraget liv, men att jag skulle ha någon personlighetsstörning kom som en inte allt för trevlig överraskning.

Jag har själv inte gjort någon np-utredning ännu, men visst är man lite nervös för vad en sådan skall visa. Jag tror själv precis som du att jag inte har någon Autismspektrumstörning men att jag däramot är ett solklart fall av ADHD/ADD. Samtidigt visar ju både din och min erfarenhet att man inte alltid känner sig själv så bra som man tror.

Men jag önskar dig lycka till med de nya insikterna om dig själv. Förhoppningsvis leder de till att du kan börja leva livet på ett sätt som passar dig och gör att du både fungerar och mår bättre Glad

kristina130
2012-10-17 12:53
#12

Ja, jag är 47 och hade inte alls tänkt i de banorna att jag kunde ha ADHD, fick diagnos för 6 månader sedan efter att i 30 års tid medicinerats för panikångest och depression. Man lär sej hela tiden nåt nytt om sej själv Flört

Cafesinner
2012-10-17 13:35
#13

9 - åh i see:) 
Japp det finns en vuxenhabilitering på rosenhäll.. kan bifoga bild med info om du ger mig din mail:)?

10 - Sall kolla upp Handi defy+ :) tack för tipset.
På vilket sätt följde de inte reglerna?

11-  Rekommenderar verkligen att göra en. Det tar mycket på krafterna men det är värt att förstå, att kunna göra något åt det osv… Få svar liksom. Och hjälp, inte behöva skämmas lr så…

12- Så det är ADHD och inte det du blivit medicinerad för:O?

Annons:
kristina130
2012-10-17 16:09
#14

Cafesinner, ja, det känns sorgligt att jag blivit felmedicinerad i 30 års tid. Jag kanske hade haft litet ångest ändå ( det vet jag inte ), men jag började få ångestattacker när jag kom i tonåren och jag försökte hålla min utåtagerande hyperaktivitet i schack genom att tvinga mej att sitta och vara stilla. Det känns mycket bättre nu när jag fått annan medicin ( mot ADHD ), jag kan också gå i affärer och handla utan att allt känns kaotiskt. Håller dock på att trappa ut benzodiazepiner som jag också haft i 30 år, har lyckats halvera dosen, det känns bra.

Upp till toppen
Annons: