Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Känner ni er normala?

2012-11-27 18:19 #0 av: n-athalie

Som rubriken lyder undrar jag om ni känner er som alla andra? är vi som alla andra?

trött på att folk pratar med en som om man inte förstår någonting.

Anmäl
2012-11-27 19:03 #1 av: Zaphix

Beror nog på vad det är för situation. Oftast känner jag mig nog som alla andra faktiskt, vilket är otroligt skönt.

Försöker att inte reflektera så mycket över olikheterna mellan mig och andra, gör mig inget gott att veta dom.

Anmäl
2012-11-27 19:22 #2 av: [Varulv]

Spelar ständigt normal, vilket tycks lyckas relativt hyfsat för det mesta.

Men i själ och hjärta vet jag ju, att jag inte är normal. Behöver ständigt den där reträtten till ensamheten, enskildheten, för att komma till sans igen efter en "normal-resa"...

αγάπη

Anmäl
2012-11-27 22:09 #3 av: zatanica

Jag är fullkomligt normal, det är dom andra som är konstiga Tungan ute

Det har jag tyckt sålänge jag kan minnas.

http://www.youtube.com/watch?v=NPhlIynzcTE

Anmäl
2012-11-27 22:20 #4 av: blackfriday

Jag känner mig inte som andra, men samtidigt inte heller konstig.

 


Anmäl
2012-11-28 08:55 #5 av: Caf_Roy

I mitt umgänge är "normal" snarare något av en förolämpning.

Men visst, jag kan passera som normal om jag har lust, även om jag har svårt för att smälta in i mängden.

Anmäl
2012-11-28 15:58 #6 av: Rebellkatten

Nä, känner mig alltid som det udda fåret i flocken. =/ Förutom med vissa delar av familjen.

Anmäl
2012-11-28 17:58 #7 av: blackfriday

Det är bara bra att vara udda. Normala människor är tråkiga och stela.


Anmäl
2012-11-28 18:22 #8 av: CajsaBajsa2

Nix, inte det minsta. Eller ja, kanske ibland om jag ser nån film med jätteudda människor med massa konstiga jobbiga problem.

Anmäl
2012-11-28 19:40 #9 av: Rebellkatten

Menar det som att jag alltid känner mig lite udda. Det har inget med att göra om jag är bekväm eller inte med personer eller situationer.

Mina reaktioner och mina val av saker är alltid "fel" och "konstiga". Jag kan aldrig gilla samma spel som alla andra gillar  eller samma mat eller musik eller vad som helst. Det gör mig inget. jag är bekväm med vem jag är, men jag känner mig alltid udda. ^_~  Om kaffet smakar blä tyckte de andra som fikade med mig att det var gott... osv.. osv..

Om jag pratar om tevespel, så är det aldrig någon annan som ens vet vilka spel det är (Mitt favoritspel är Disgaea-serien). Jag är nördig. men inte på "rätt" saker. Har aldrig någon att dela min nördighet med =D

Som exempel; "alla" älskar Game of Thrones. jag tyckte böckerna var tråkiga och har därför inte sett serien.

 

Anmäl
2012-11-28 21:18 #10 av: [Varulv]

#9 Det är väl en sak om ens perception samt ens "smak" inte går in i de gängse leden - det vet jag förresten fler än du som är på det viset.

Men själv - och jag skyller det på aspergern - så är jag udda socialt. Jag passar helt enkelt inte in i de "normala" korridorerna. Behöver min egen linje. Finner i princip ingen som jag kan dela den linjen med. Så därför mår jag bäst på mitt eget "kontorsrum".

Rätt enkelt egentligen... Obestämd

αγάπη

Anmäl
2012-11-28 21:50 #11 av: blackfriday

Jag var på en tillställning med "normala" människor nyss.

Alla ville ha ordet, och det snackades om deltagarna i Bonde söker fru, ekonomin i USA, tunnelbygget i Hallandsåsen, sjukvårdskostnader m.m.

Jag satt bara tyst för mig själv och tänkte "skjut mig för fan".

Hur orkar man bry sig? Jag fattar det inte. Jag hade fått supa mig riktigt full och/eller ta droger för att kunna delta i deras samtal och passera som normal.


Anmäl
2012-11-28 22:08 #12 av: Zaphix

#11: Vad bryr du dig om då?

Anmäl
2012-11-28 22:13 #13 av: blackfriday

#12: Jag vet inte. Har aldrig något att säga, utan får spela intresserad av att snacka om helt sjukt ointressanta saker med samma engagemang som de flesta har.

Om något jag verkligen vill kommer på tal, då kan jag vara naturligt intresserad. Som tex köpa en bil jag verkligen vill ha av någon osv.


Anmäl
2012-11-29 07:24 #14 av: Smålänning

Känner mig inte normal..

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

Anmäl
2012-11-29 12:32 #15 av: Rebellkatten

#10: Menade alltså att eftersom jag aldrig gillar samma saker som andra inte har några beröringspunkter i det sociala samspelet. Alltså, har inget att prata med andra om på samma sätt som när de pratar om "bonde söker fru. Vilket gör att jag sitter tyst och inte "har några åsikter"

Men jag känner mig också lite udda eftersom jag behöver mycket mer struktur, tystnad och andra saker som "normala" inte behöver när det ska jobbas.

Jag orkar inte med stressen det blir när det händer 100 saker på en gång. T ex det kommer 2 besök samtidigt, jag pratar med mina kollegor om något och telefonen ringer samtidigt.Men på jobbet kan jag i alla fall hitta någon sorts trygghet i att jag vet hur det funkar där och de som ringer inte vet. Men att presentera mig och få folk att känna sig hemma när de ska komma och titta är lite. Svårt. =/

I andra sociala sammanhang är det också jobbigt. Jag har svårt att småprata med folk på fester eftersom jag aldrig vet på vilken nivå man ska lägga saker inför nya personer, är lite dålig på att fråga dem "rätt" saker och kan glömma att fråga tillbaka som man "ska" göra i ett samtal.

(blablablabla, vill alltid förklara mig för mycket. )

Anmäl
2012-11-29 13:10 #16 av: blackfriday

Rebellkatten skall beläggas straffansvar för avvikande beteende.

Påföljden bestäms av blackfriday till fängelse i 18 månader. Skadestånd skall utgå till blackfriday, med ett belopp av 367.800 kronor.

Rebellkatten skall på grund av kollisionsfara kvarbli i häkte, tills dess att domen vinner laga kraft. Fulla restriktioner föreligger.

Domen kan ej överklagas.


Anmäl
2012-11-29 13:26 #17 av: CajsaBajsa2

#13 skrivetav blackfriday

Så där är det för mig med. Kallprat eller sånt där "normalt" snack om sånt som är "aktuellt", det är lika intressant som att prata om vädret. Däremot tycker jag om att prata om djupa och verkligen intressanta saker. Prata på riktigt liksom, inte bara ytligt tjafs om vad som går på tv eller vad man ska göra i helgen.

Anmäl
2012-11-29 13:34 #18 av: blackfriday

CajsaBajsa

mm precis så känner jag också


Anmäl
2012-11-29 15:38 #19 av: [Varulv]

#15 Det där med att veta vilken "nivå" man ska lägga sig på i olika sociala sammanhang, det kan även jag uppleva som lite grann av ett problem i bland.

Senast helt nyligen då jag satt vid en lunch med ett gäng kollegor, av vilka jag kände vissa lite mer, andra lite mindre (och en del inte alls). Jag är van vid att man kollegor emellan pratar om yrkesämnet på ett tämligen initierat sätt, för ömsesidigt utbyte, men här trevades det försiktigt. Jag tolkade det (felaktigt) som att jag skulle lägga mig på en lägre nivå beträffande utsagor, men insåg så småningom att vad de andra höll på med, var ett slags positionering, de drog liksom sina schackdrag på något vis. I det spelet var jag givetvis helt utanförstående.

Och ofta i sådana sammanhang - när jag märker att de andra spelar ett socialt spel - så brukar jag till slut slänga något riktigt dräpande i ansiktet på de andra (således tar till ett mycket grövre artilleri än de andras bordsfyrverkerier...), typ: utifall samtalet rör var man har varit ute och rest, så kan jag dra till med någon riktig värstingresa, (som jag i och för sig faktiskt gjort) - vilken "bevisar" att jag minsann är den överlägsne globetrottern i sällskapet.

Detta är ett (plumpt) beteende som jag inte mår bra av själv, men det bara slinker ur mig, gång på gång... Foten i munnenObestämd

 

αγάπη

Anmäl
2012-11-30 00:19 #20 av: Admantine

Jag är tack och lov inte "normal". Det verkar vara så himla trist att vara som alla andra. Jag har alltid tyckt att de är ytliga och pratar ointressant dödsnack. Sen finns det naturligtvis undantag, men de är förvånansvärt få...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.