Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

ADD eller inte?

2012-12-08 22:16 #0 av: Limpish

hej! jag kan väl börja detta inlägg med att säga att jag är en 16-åring tjej som behöver lite okända människors synpunkter.

nu i somras pratade jag med en kompis som berättade att hon blivit diagnoserad med ADHD och vi gled senare över till ADD.

vi gick in på nätet och tittade genom symtomerna och jag fann att många utav dem punkterna stämde in på mig; mitt beteende och känslor. jag har läst runt lite och fann en sida.

 

"Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll."

 

Detta är något som stämmer in allra bäst, jag är extremt blyg och det tar lång tid innan jag kan slappna av bland människor. om jag känner att någon tycker att jag beter mig konsigt eller inte tycker om mig mår jag genast jätte dåligt och undrar vad jag gjort för fel. är det något jag sagt?

jag har alltid ställt höga krav på mig själv inom skolan, låga betyg är inte godkänt och dåliga resultat slängs i papperskorgen. Ett "G" är inte okej i min värld. och jag har svårt att ta emot kritik som lärarna sedan ger mig, även om de inte menar det på det viset så tar jag åt mig personligt.

 

är det normalt för en 16-åring att hellre vilja sitta hemma på sitt rum med sin dator, sin musik, alldeles ensam? istället för att träffa sina kompisar?

är det normalt att man få en hemsk magkänsla som skricker "NEEEEEJ!" till dig när dina vänner frågar om man ska hänga med på någonting?

jag säger "nej" till 80%, till mina vänner. vill dem åka och shoppa... ett nej som svar från min sida och jag kommer med någon dålig ursäkt som att jag inte får för mina föräldrar.

min bästa vän har bjudit in mig till att åka på en skidresa med några andra vänner, jag älskar att åka skidor. jag finner det jätte roligt och jag har åkt varje år i stort sett sedan jag var 6 år. varför tvekar jag då till att åka?

 

jag tycker det är jobbigt att träffa nya människor och jag undviker helst till och med att åka för att träffa kusinerna. om jag hade fått hade jag helst aldrig lämnat huset. jag håller på att skylla på vart jag bor någonstans men jag känner att om jag hade bott närmre stan hade jag ändå inte tagit tag i mitt liv.

 

skolan finner jag för tillfället jätte jobbig, jag har jätte svårt att koncentrera mig och glider hela tiden bort. klarar inte ens utav att lyssna på en föreläsning i 5 minuter innan jag tänker på något annat. jag okrar inte med skolarbete - jag har nästan gett upp.

 

o sedan har vi det här med målinriktade aktiviteter, jag kan aldrig komma till skott. jag har slutat på mina aktiviteter och ville börja dansa igen men har inte anmält mig ännu.. jag tänker att jag ska göra det men sedan slutar det med att jag inte gör det. det gäller allt jag ska anmäla mig till. jag skulle t.ex. vara utbytesstudent men det slutade med att jag avbokade för att jag aldrig skrev till några stipendium företag. jag hade t.ex. tänkt skriva den här texten för ett halvår sedan, ETT HALVÅR! men skutit upp det hela tiden.

 

jag har försökt prata med min mamma om det här men jag är rädd att hon ska skratta eller bara skjuta bort det. säga att "men det är väl klart du inte har ADD hjärtat" och sådär... =/

 

ibland har jag tankar, tankar som jag inte borde ha. att jag hatar mig själv och min kropp. att jag vill skära mig för att känna hur det känns, om smärtan eller vad det är faktiskt rinner ut med blodet... men sedan stötar jag för ifrån dem för att de är galna. jag borde inte tänka så. men de finns där i bak huvudet.

 

jag är trött konstant dygnet runt. alltid känner jag mig trött och tung i huvudet.

 

jag vet inte om denna text lät vettig över huvud taget men tack till den som orkade läsa och jag hoppas att det är någon som vill lämna en åsikt.

är jag bara paranoid och tror att jag har något jag verkligen inte har? eller har jag bara normala tonårsproblem?

 

tack!


Anmäl
2012-12-08 22:25 #1 av: Sandi92

Orkar inte skriva nåt långt svar nu, då jag är väldigt trött, men jag ville bara säga att jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Jag är tjej, 20 år och fick aspergerdiagnos för 3 år sen. Jag känner dock igen mig mer, eller iaf lika mycket, i ADD-symptomen.

Anmäl
2012-12-09 11:09 #2 av: zatanica

Jag orkade läsa Glad även om kanske någon mening hoppades över i farten.

Säger bara så här sök hjälp om du har funderingar på det, i mun stad har vi något som heter unga vuxna, psyk avdelning för folk mellan 16 och 25 tror jag. Kanske du har en ok skolsköterska som kan hjälpa till.

Men sparka dig i arslet och gör det.

Började själv fundera på att söka hjälp i 16 års åldern ( är 29 idag) men dröjde tills jag var ca 26 innan jag gjorde det. Visste helt enkelt inte vad jag skulle säga. ADHD/ADD och bokstäver var inget man pratade om då så trodde bara jag var allmänt störd och lat. Men så var inte fallet.

Så kolla upp det nu, det kommer hjälpa dig oerhört och du kommer förhoppningsvis slippa all skit jag fick ta mig igenom för att jag bara trode jag var korkad och lat.

Anmäl
2012-12-09 12:58 #3 av: Limpish

#2 tack. =) joo... men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. att ta upp det med min mamma igen känns lite konstigt. jag tror inte hon tar det så seriöst.

jag har aldrig varit hos min skolsyster, började ny skola det här året. men jag kanske skulle kunna gå dit. tack igen för att du kommenterade. =D

Anmäl
2012-12-09 13:01 #4 av: Limpish

#1 tack till dig också såklart. ja, jag publicerade det ganska sent. hehehe. =)

Anmäl
2012-12-09 13:47 #5 av: zatanica

Nä föräldrar hade inte vart en tanke i den åldern och nämna något till Glad

Vet att jag försökte med skolsyster, hon ar trevlig, men hade ju lixom inget att gå på så vad säger man då?

Men du som har aningar om ADD kan ju säga det lixom. Typ så här: du jag pratade med en..... kände igen mig i ADD symptomen...vet du något om det...hur går man vidare med det...kan du kanske hjälpa mig...?

Håller tummarna för dig att du kommer dig för, vet hur svårt det kan vara, man tänker och tänker och vipps kan det ha gått flera år.

Ingen kompis som kanske kan följa med och hjälpa dig på traven?

Anmäl
2012-12-09 14:26 #6 av: Limpish

#5 jo, men det känns som att varje gång jag försöker prata om det så får jag tunghäfta och om någon frågar varför jag tror jag har det så säger jag; jag vet inte eller dylikt.

eller så skakar jag fort bort det för jag inte vill ha deras dömande ord.

 

jag nämnde det till mina bästa vänner men de skrattade smått och sa att de verkligen inte trodde att jag hade det. :/

 

tack så mkt... jag känner på mig att åren kommer glida iväg fort utan att jag gör något. men vill jag inte att det ska hända. känns som om jag missar så mkt eftersom jag säger "nej" till så mkt.

Anmäl
2012-12-09 14:59 #7 av: zatanica

Hm funderar..jo vet det där med tunghäfta, orden lixom fastnar bak på tungan.

Sedan om man väl får fram något så är detså lätt att skoja bort det med om man får en reaktion som man inte vill se.

Tänkte om du vill/försöka få fram hur du tänker och känner för en bra kompis, kan det inte vara en ide att ni sitter id datorn och gör en massa roliga knasiga test och på den vägen komma in på add biten så kompisen får läsa lite om det, kanske att det finns något test ni kan göra.

En bra sak när man får tunghäfta och tappar ord och inte får fram det man vill är att skriva.

Jag fick nog min utredning och relativt snabbt dessutom för att jag skrev ett långt mejl. Hos doktorn som skulle skicka remis fick jag just tunghäfta och träffade en sådan som sa att varför skulle du ha en diagnos, alla känner som du  ibland, ibland ja tänkte jag inte jämt hela tiden så länge man kan minnas

Så ett till förslag, gå in på ditt landstings hemsida och leta dig fram till psykiatrin via hälsa och vård, sjukhus,kliniker, psykiatri.

Där ska man kunna hitta en mejl adress. Ta dit första inlägg här och ha med det i mejlet, om du känner för det så skriver du lite mera om dig själv, hur du fungerar nu, hur det inte fungerar, hur det har varit under uppväxten, ja ja tror du hänger med i vad jag menar.

Sedan skickar du iväg mejlet, kommer troligen ångra dig, känna dig korkad och undra vad sjutton du har gjort.

Skriv att du vill ha en remmis för någon utredning eler bara tträffa någon på området som du kan prata med för att se om det kan vara ADD som du tror eller något annat.

 

Anmäl
2012-12-09 15:05 #8 av: Limpish

#7 tack så mycket! =)

"Sedan skickar du iväg mejlet, kommer troligen ångra dig, känna dig korkad och undra vad sjutton du har gjort."

detta kommer nog stämma in bra, känner ofta så..

men jag ska nog pröva att skicka ett mail i alla fall.. se vad dem säger. men samtidigt är jag rädd för att de ska göra en stor sak utav det och dra in mina föräldrar som säkert kommer höja på ögonbrynen åt mig.

hela kompis grejen vet jag inte om det kommer fungera, jag tror inte riktigt dem bryr sig..

får tänka på saken.. tack igen!

Anmäl
2012-12-09 16:13 #9 av: zatanica

inga problem, hoppas bara kunna hjälpa till Glad

Hade jag vågat visa hur jag hade det närjag var 16, om jag vetat om att bokstavskombinationer fanns, om jag tagit mig i kragen och gått till psyk som jag tänkte, ja då hade jag sannolikt haft bättre betyg, sluppit komvux o ja vad kan man veta. och en massa mera, jag har ju ADHD som sagt så var ganska vild under den tiden(eller ja massor antar jag) och denna trötthet som man jämt försökte dölja, folk trodde jag alltid var så glad och positiv men var bara en fasad för o överleva någorlunda Gråter

Så om jag kan få någon att slippa allt det eller en liten bit så har man inte gått igenom allt förgäves.

Om du vill skriva mer eller undrar så kan du alltid skicka medelande här.

Anmäl
2012-12-09 16:46 #10 av: Limpish

#9 tack! Glad ska komma ihåg det.

Anmäl
2012-12-11 21:03 #11 av: fanniiiiie

Känner igen mig i i stort sett allt det du skrivit, och jag tog steget och ringde BUP och pratade med mina föräldrar osv. Vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde Glad Jag håller just nu på att utredas för ADD, och ADHD också tror jag. Och min utredning är snart klar!

Anmäl
2012-12-12 14:23 #12 av: Limpish

#11 jag har pratat med min mamma en gång och visade henne massa fakta om ADD men hennes enda kommentar blev. "tycker du verkligen det är jobbigt att vara bland folk?"

tar det lång tid att utredas? Glad

Anmäl
2012-12-12 15:05 #13 av: fanniiiiie

#12 Ja min mamma var också negativ mot det först. Ingen som vetat att jag tycker det är jobbigt att vara bland folk då jag aldrig sagt det till någon (ville inte verka knäpp...) Så min mamma trodde också bara det var svammel.
Så jag ringde själv till bup, och berättade hur det låg till. Dom sa att eftersom jag är under 18år så måste mina föräldrar ringa dit. Då sa jag bara att min mamma inte riktigt tror på mig, då sa dom att dom kan ringa upp henne istället & det gjorde dom Glad

Jag fick en tid. Och när jag kom dit, hade jag med mig ett brev som jag själv skrivit, om mig själv. Hur jag har det med koncentrationen, bland folk, aggressionsproblem, trötthet, osv. Om hur jag är som person helt enkelt.
Dom tyckte det var väldigt bra gjort av mig att ta med ett brev, för att då skulle utredningen gå snabbare än i vanliga fall. Och vad jag har förstått i jämnförelse med andra, så har min utredning gått väldigt fort! Glad

Lycka till!

Anmäl
2012-12-13 08:47 #14 av: Limpish

#13 mmm.. är lite nervös över att dra in mina föräldrar faktiskt. =/ men ska se om jag kanske ringer till BUP jag med... får se hur det blir.

tack! Glad

Anmäl
2012-12-13 09:07 #15 av: Limpish

#13 vad ska man säga när man väl ringer.. ??

Anmäl
2012-12-13 13:46 #16 av: zatanica

Ja du bra fråga Tungan ute

skriv en lapp i allafall med vad du vill få sagt, ha papper och penna tillhands så du kanske kan plita ner något av vad de säger så du kommer ihåg.

Men något i stil med detta kanske.

Hej, jag har en kompis med ADHD när vi började prata så kände jag igen mig i väldigt mycket (nämn endel punkter), när vi sedan gick in på nätet och läste mer så kändes det som att jag äntligen hittat en beskrivning på mig själv. Skulle gärna villja träffa någon och prata om detta och se om det kan vara aktuellt med en utredning.

Nämn lite hur du har kännt och fungerat genom åren.

Har man bara lite stöd på ett papper så brukar det typ lösa sig när man väl ringer.

Tips försök få det gjort innan jul

Anmäl
2012-12-13 16:03 #17 av: Deppåt

Jag tycker du verkar vara en vanlig osäker 16 åring. Försöker inte vara taskig eller säga att du inte borde skriva till bup men att tänka lite runtom vad du skriver och tänker.

Det jag tänker mest på är att du tackar nej till dina kompisar när någon med add verkligen får skuldkänslor och ångest av att göra någon annan besviken, Visst det beror mycket från person och person.

 

eh.. dra till bup do ya thing. Orkar inte skriva mer mina tankar går i 3000 och jag scrollar upp och ner o försöker komma ihåg vad jag läste för 5 sekunder sedan och få ut det i ord utan att göra dig "ledsen, förtvivlad" Peace

Anmäl
2012-12-13 17:36 #18 av: Limpish

#16 tack! jo, det är nog smart att få det gjort innan jul men om jag känner mig själv rätt så kommer det nog inte hända.. men jag får pressa mig själv. =)

 

#17 jo.. det har slagit mig också, att jag kanske bara överreagerar eller dylikt. =/ tror att jag har något som jag inte har på riktigt.

hahahh, jag tror inte du försöker vara taskig. jag tar emot allas åsikter. =)

 

Anmäl
2012-12-14 09:08 #19 av: Limpish

#17 jag tänkte på det där du skrev om skuldkänslorna när man säger "nej", det brukar oftast inte hända med mina vänner men mycket oftare när det gäller mina föräldrar. det kan vara småsaker som att se på film och jag säger nej. jag känner mig taskig som låter pappa t.ex. då se ensam på filmen. även om han inte blir ledsen känner jag mig taskig..

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.