Annons:
Etiketttips-goda-råd
Läst 3183 ggr
Tintin82
12/25/12, 12:16 AM

Utanför

För tre år sedan fick jag diagnosen ADD/as och jag har en fundering ni som har dessa diagnoser eller bara ADD hur många kan känna sig utanför när det gäller tex familjen. Kan ibland känna när jag träffar min familj att jag känner mig lite utanför jag vet att min familj älskar mig och jag älskar dom men mina tre yngre syskon har heltidsjobb, flickvän/pojkvän min ena bror ska runt i Asien med sin tjej i tre månader och ibland tror jag att det är en avunds sjuka. Men vet att jag inte behöver vara det för jag har jobb och lägenhet och en liten vovve men jag undrar om det finns fler med min diagnos som ibland kan känna att de inte har någon samhörighet med resten av familjen. Läste någonstans att det skulle vara typiskt för ADD och om DU där ute känner igen dig? Vad gjorde du för att bli bättre?? Jo sedan undrar jag vad skillnaden mellan mellan Concerta och Ritalin? Har någongång läst att den bästa ADD medicinen är Ritalin kan det stämma? Skulle jag be min läkare om det nästa gång? Ni som har min diagnos varför tar ni Ritalin istället för Concerta?

Annons:
JohannaEkroth
12/25/12, 12:21 AM
#1

Jag har AS och jag känner mig fruktansvärt utanför med familjen samlad.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Tintin82
12/25/12, 12:41 AM
#2

Inget förslag för att känna dig mindre utanför??

JohannaEkroth
12/25/12, 3:19 AM
#3

Tyvärr har jag inget bra förslag.

Jag känner det som att jag inte "räcker fram hela vägen till dem". Om du förstår hur jag menar.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Tintin82
12/25/12, 9:42 AM
#4

Jo jag förstår vad du menar:)

CajsaBajsa2
12/25/12, 9:52 AM
#5

Blir det lättare om du umgås med dem en och en? När jag är i en grupp människor känner jag mig nästan alltid utanför, jag hänger inte med i samtalen. Dels för att jag har ADD, hjärnan hinner inte ta in alla intryck, sortera vem som sa vad och hur allt hänger ihop, vilket gör att jag hamnar liksom lite efter de andra, så ofta när jag kommer på vad jag ska säga och ska säga det så har samtalet redan hamnat in på något annat, har svårt att hoppa in liksom. Men jag har även extra svårt eftersom jag är hörselskadad och inte hör så mycket av vad som sägs, pratar flera samtidigt så liksom drunknar talet i allt ljud (jag hör inte träden för all skog). Det blir ofta så att alla sitter och pratar och jag sitter där och tittar på, försöker hänga med, och så plötsligt börjar alla skratta och jag hörde inte det roliga och har inte uppfattat vad samtalet ens handlade om. Då känner jag mig så enormt utanför.

Men som nu i jul t.ex. så försöker jag att stå ut, eftersom jag vet att det beror på dessa saker så är det lättare för mig att acceptera det. Sen försöker jag ta vara på tu-man-hand-situationer. T.ex. efter maten blir det lite lugnare, folk delar upp sig i olika rum i mindre grupper. Då brukar jag försöka sätta mig nånstans där det bara är en eller två. Då går det lättare att hänga med och jag kan känna mig mer delaktig.

En annan sak som gör att jag lätt känner mig utanför är att jag inte gillar kallprat. Alltså sånt där vanligt ospecifikt prat om ingenting specielt. "Hur är det med dig då?" "Hur mår barnen?" "Vad ska du göra i helgen?" "Fint väder" "Vad trevligt att det är jul igen" osv. Sånt känns ofta för mig ytligt, krystat och ointressant. Men jag har lärt mig att det är sånt prat som inleder djupare samtal och som knyter folk samman. Att prata om vädret kanske verkar totalt onödigt (för mig gör det ofta det) men det skapar samhörighet och gemenskap. Eftersom jag är dålig på kallprat lär jag inte känna andra på samma sätt som andra gör. Det gör ju också att jag känner mig utanför.

Jag vet inte hur du känner angående kallprat, men jag tror det är ganska vanligt att man kan känna som jag om man är en "bokstavsmänniska". så jag ville dela med mig av mina tankar.

Upp till toppen
Annons: