Annons:
Etikettläkemedel-behandlingar
Läst 1457 ggr
audrey
3/31/13, 1:12 PM

adhd, medecinering eller ej...

Varit medlem sen ett tag tillbaka, men första gången jag är inne och skriver. Känns bra, men samtidigt får man tvångstankar gällande hur man ska skriva det här inlägget. Vill ju vara "perfekt" hela tiden, så har raderat lite fram och tillbaka, men ju mer jag skriver desto mer desto mer får jag lite "fuck it" känslor. 

Hursomhelst så är jag 23 år gammal och blev diagnoserad ADHD (konsentration, uppmärksamhetsstörning) år 2011. I samband med detta så blev jag utskriven medecin. Sedan dag 1 kännde jag en enorm förändring. Kunde för första gången vara lugn, och göra saker, vakna på morgonen, gå till jobbet, umgås osv. Första gick jag på Concerta 18 mg, sedan började jag stegra medecinen. När jag började komma upp i de högre doserna började jag känna mig deprimerad, nedstämd och fylld med ångest. Det bra "försvann" och jag liksom kände mig stressad och nervös rätt ofta. Började desutom tappa aptiten mera. Efter ett tag bytte jag medecin till Ritalin, sedan slutligen medikiet om jag använder i dagsläget. 

Jag har i dagsläget varken vänner eller familj, och har precis kommit tillbaka till arbete från att ha varit sjukskriven i 3 månader efter att ha blivit utsatt för mobbning på jobbet. något jag tog väldigt hårt. Fick ett infall och drog iväg på en utlands resa själv där jag rökte marijuana och drack en massa alkohol. (Något som numera inte är likt mig) detta var förra året. Numera är jag både rök och alkohol fri. Jag har dessutom byggt upp en socialfobi, jag tycker det är jobbigt i sociala sammanhang och har noll själförtroende eller självkänsla. Något jag hela tiden försöker dölja. Vilket är både tids och energikrävande. Då jag har ett yrke som både kräver social kompetens och att man funkar i sociala sammanhang mår jag för jävligt. Då jag hela tiden ska behöver "låtsas" och känna mig konstig när jag drar mig undan. Jag har alltid varit en social människa, men stor vänskapskrets och haft många vänner. Men enda sedan medecinieringen så vet jag inte vad ja ska prata om, har inte lika många ideer och ingen genuin lust att varken dejta eller umgås med människor. Spenderar därför mesta delen av min tid själv. Jag känner att mitt liv passerar och jag går miste om så mycket. Det känns orättvist att jag ska behöva ta medecin för att kunna "fungera" i vardagen, komma ihåg saker, komma upp på morgeonn, kunna lyssna, ta in osv saker som händer i vardagslivet. Så mycket som jag vill sluta med medecinen, känner jag att jag inte kan då jag är rädd att falla tillbaka till gammla mönster. 

Min jobb miljö är inte heller en plats där jag känner mig trygg. Min familj är så otrygg som den kan bli (mamma lider av psykisk sjukdom) och syskonen har jag ingen kontakt med. Jag brukade vara en tjej som alltid gillade att synas och prata mycket och mådde för det mesta bra. Tills jag hamnade i deprisions svakor. Men nu ser jag inte nöje i något. Allt är skit och jag bryr mig inte om något. :(

Nu blev allt så osammanhängande.. men hoppas ni förstår vad jag menar. Är det fel som känner så här? Mår så dåligt, vet inte vad ja ska göra :'(

Annons:
Stressfia
4/1/13, 6:54 AM
#1

Hallå, 

Känner igen mig till viss del i det du skriver. Började medicinera med Concerta mot min ADD för en kort tid sedan. Och kände som du skriver i början att livet blev enklare på något sätt. Detta på den lägsta dosen. Den hjälpte dock inte mot koncentrationssvårigheterna och stressen som jag ständigt bär med mig. Men dock fick jag saker och ting gjorda. Har ökat ett par ggr nu och kom upp på 56mg på morgon, samt påfyllning mitt på dgn. Det fick mig att må SKIT!!!! Gick ner på 36mg på morgonen och 18 mitt på dan. Mår inte dåligt, men mår istället typ INGENTING. känner mig innåtvänd, och inte alls glad eller nåt. Kan i vissa fall tycka att jag blivit mer stresskänslig. Så ska nog testa och byta till Ritalin, se om det blir bättre. 

Hoppas att du blir bättre snart :) 

Kram L

Upp till toppen
Annons: