Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 2176 ggr
[Varulv]
2013-04-02 21:08

Autistisk rollfigur

Jag har följt den danska serien "Dicte" på TV4 och igår var sista avsnittet. En ny figur äntrade scenen, en autistisk flicka. Denna skildrades som så, att hon svarade helt sanningsenligt på alla frågor som ställdes till henne. I ett polisförhör (hon var inte direkt misstänkt själv men tillhörde en skara om vilken misstankar om brott fanns)
svarade hon på sådant sätt, att det blev till men för henne själv.

Ja, faktiskt så kan jag (aspergare och således tillhörande autismspektrum) identifiera mig med denna figur. Jag lider av samma problematik jag också, om än inte lika uttalat och renodlat/överdrivet som skildrat här.

Och då tänker jag som så, att detta är en av kärnorna i vår särart, att vi är så genomärliga att vi inte ens förstår att se om vårt eget hus.

Detta, att se till sitt eget bästa primärt, det är NT bra på. Allt medan vi autistiska är värdelösa på det. Vilket kan vara inte så lite handikappande för oss i samhället.

För övrigt tycker jag att rollfiguren skildrades på det hela taget i en positiv dager, vilket bör ge autismspektrum mera kredit än debet denna gång.

Annons:
PiganX
2013-04-04 18:28
#1

Känner igen det där hos mig själv, visst kan jag ljuga för att skydda mig själv men det är inget jag tycker om. Har hänt mer än en gång att jag sagt sanningen rakt ut även om det kanske inte gynnat mig. Ofta tycker jag att det är onödigt att inte säga sanningen och stå för saker man tycker/gjort. Men visst kan jag ljuga om det är absolut nödvändigt.

[Varulv]
2013-04-04 18:52
#2

Oki. Nu minns jag inte på rak arm om du är autistisk i ditt sinn, feliciahanssen…?

PiganX
2013-04-05 12:22
#3

#2 Har AS, så jag är ju inte särskilt autistisk men känner igen vissa drag.

Wide Awake Dreamer
2013-04-05 13:10
#4

Jag hatar också att ljuga och tänker ofta att ärlighet vara längst. Jag kan göra det och har gjort det, men det känns inte bra. Att inte säga hela sanningen är en sak, men även det gör faktiskt lite ont inombords. Man känner sig som en dålig människa. Jag tror faktiskt att jag ibland är lite för ärlig om mig själv. Men jag har ingen AS eller autisitisk diagnos.

Emo
2013-04-05 14:39
#5

Hur är det med Aspergers och fantasi? Kan inte en aspergare missuppfatta en situation (inbilla sig något) och tro att vederbörande säger sanningen trots att det är en lögn?

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

[Varulv]
2013-04-05 21:19
#6

Jo så är det nog. Vi aspergare är rätt lättlurade av oss, och tror för det mesta andra om gott; vi tycks själva sakna den där beräknande dimensionen. Kanske är det också den avsaknaden som gör oss socialt handikappade.

Aspergare och fantasi… Vad är fantasi enligt din definition, Emo-?

Enligt min definition så har vi nog i regel ganska mycket fantasi i oss. Men då inkluderar jag inte i fantasibegreppet icke-förmågan att avgöra när någon ljuger eller talar sanning.

;)

Annons:
Emo
2013-04-06 06:47
#7

#6 Om man får felaktig information från några, som man tror på och tar till sig det som sanning och sen får höra sanningen, hur lätt eller svårt är det då att välja rätt. Är det svårare för en aspergare än för en nt? Vi har ju sett i historiska sammanhang vad propaganda gör med folk. Är det lättare eller svårare för en aspergare att genomskåda propagandan (ha fantasi nog att avslöja lögnerna).

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

[Varulv]
2013-04-06 21:57
#8

En bra fråga i grund, Emo-.

Å ena sidan kan vi nog vara väldigt källkritiska av oss.

Å andra sidan kan sådana utsagor, vilka för en NT framstår som flagranta lögner å det grövsta, slinka igenom och sväljas av oss okritiskt.

Detta beror på, tror jag, att vi autistiska (inberäknade då oss aspergare) har en lucka (eller "annorlunda-tänk") i vår kognition någonstans, vilken ger sig till känna här.

Exakt vari denna lucka (eller "annorlunda-tänk") består, det har i alla fall jag ingen aning om, men jag är medveten om att den finns. Och jag är likaledes medveten om att det troligtvis är den luckan (eller "annorlunda-tänket"), som ställer till en stor del av de problem som vi råkar ut för i våra liv.

Upp till toppen
Annons: