Annons:
Etikettförskola-skola-jobb-praktik
Läst 4796 ggr
gummimamma
5/20/13, 10:53 PM

"Vanlig" skola eller särskola?

Hejsan!

Jag har en dotter med ADHD och stora inlärningssvårigheter. Till hösten ska hon börja gymnasiet, men nu tvekar skolan om hon ska gå i "vanlig" skola eller särskola. Hon ligger precis på gränsen enligt utredningen som gjordes för några veckor sedan. Vad anser ni här ute på nätet? Vad finns det för fördelar och nackdelar med de alternativen? Jag känner mig vilsen. Men jag vet att tösen vill hellre gå i särskola än i vanlig.

Annons:
[lucii]
5/21/13, 1:07 AM
#1

Eftersom det är hennes framtid och hennes vilja som ska stå i centrum tycker jag hon ska få bestämma själv. 

Jag personligen vill inte känna mig som 5 år hela livet. Man måste få ta egna beslut också. Jag förstår att ens förälder bara vill en väl men de kan inte skydda en hela livet. 

Vill hon gå i "vanlig" och sen ändrar sig går det säkert att orda. Bara det inte går för lång tid.

Låt henne fundera och ta reda på information tillsammans. 

Lycka till!

JohannaEkroth
5/21/13, 1:25 AM
#2

Nackdelar är att det redan för en elev med normal inlärningsförmåga är jobbigt på gymnasiet med mycket krav.

Visst finns ju hjälp att få i form av stödundervisning och "efter-skolan"-hjälp och anpassade lektioner. Men frågan är hur vida din tjej klarar av det eller så. Kanske känner hon redan nu att hon inte orkar. 3 år är en lång tid. Ska hon då gå fulla dagar, plus extra-stöd på fritiden förutom läxor, för att klara det?

Man kan ju väga det också. En dotter som kanske går ut med gymnasiet med strukna kurser och några IG på betyget och med sämre självförtroende än innan. Hon kanske t.o.m. går in i väggen och får gå om.

Eller en tjej som fått välja sin egen väg och då klarat den för hon kanske redan nu inser sina begränsningar och kommer definitivt att växa i självförtroendet om hon får känna att hon är bra på någonting.

Jag är ingen expert på skolan idag, jag kan inte ens mycket då jag har fyllt 32 och vet samtidigt att utvecklingen av undervisningen går framåt. Men vad jag vet att aldrig förr har ungdomarna varit så skoltrötta och inte klarar skolan, som nu. 

Jag själv har Asperger Syndrom med vissa koncentrationssvårigheter. Fick diagnosen 2009 28 år gammal. Mina specialintressen har alltid varit matte och teknik och vetenskap, skriva texter, dikter och läsa, fotografera och redigera bilder, meka datorer och göra hemsidor. Jag valde Naturvetenskaplig-Teknisk linje till gymnasiet och rektorn bad mig att självmant hoppa av 1 månad innan studenten för jag hade så dåliga betyg. Jag hängde inte med i det sättet man undervisade på i skolan. Men på högstadiet hade jag 5:a i allmän matte. Särskild - Allmän - Bas. Och redan första året på gymnasiet sket det sig. Maxbetyget jag fick under gymnasiet är VG i Svenska A. Svenska B fick jag IG i trots att jag är duktig. Hade faktiskt ett sabbatsår mitt i gymnasiet och hoppade på årskursen under mig ett år senare. Blev det knappast bättre av. Men jag orkade inte.

Idag är jag sjukpensionär och har fortfarande självmordstankar pga att jag aldrig har lyckats med någonting och det är skolan grunden för. Har så många drömmar som aldrig kommer att kunna bli sanna.

Detta är bara mina egna tankar. Och jag hoppas någon annan som har erfarenhet av särskolan samt någon som kanske är yngre än jag, gärna i din dotters ålder med svårigheter att hänga med i skolan som kan berätta sina tankar och ge råd.

Lycka till! 🤗

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Blodpudding]
5/21/13, 6:39 AM
#3

Hon kan väl inte gå på högskolan om hon väljer särskolan?

Har hon fått medicin för sin ADHD? Extra hjälp? Det kanske borde testas ordentligt först?

gummimamma
5/21/13, 10:27 AM
#4

#3 Jag tror absolut inte att Tösen skulle klara av högskola i vilket fall som helst. Inte med all hjälp i världen… Hon har medicin och har fått mycket extrahjälp under högstadiet, men det hjälper inte mycket. Utredningen som gjordes för några veckor sedan visade på att hon ligger under det normala i inlärning, ibland t o m mycket under när det gäller det abstrakta. T ex matte är mycket svårt för henne, och det behövs ju överallt.

[lucii]
5/21/13, 10:34 AM
#5

Det beror helt på vad gymnasiet har att erbjuda henne. Man hoppas ju att de ska förstå och erbjuda hjälp. Men tyvärr är inte alla skolor speciellt pålästa. Men om hon har sin diagnos har hon väl rätt till hjälp? 

Jag vet inte om särskola ger en behörighet till vidarestudier men man tycker ju att det inte skulle vara någon skillnad. Jag personligen har ingen koll på detta.

Vad hon än väljer hjälp henne klara detta. Hjälp henne med läxor och ge henne en massa pepp. Själv hoppade jag av gymnasiet pga att jag då inte visste varför jag hade alla problem. Det är inte lätt att plugga utan att ha gått klart gymnasiet.

JohannaEkroth
5/21/13, 12:22 PM
#6

Min undran är, vad är hon intresserad av? Vad vill hon jobba med i framtiden?

Är det teater, eller målar hon, eller tycker hon om att översätta texter, skriver hon dikter, skapar hon bilder på datorn, webbsidor, fotograferar hon eller tycker hon om mode och skönhet?

Vilka är hennes starka sidor?

Inlärningen, det abstrakta och framförallt matte är svårt säger du?

Fokusera på vad hon kan och vad hon är duktig på. 🙂

Den här boken är förresten en underbar hjälp om man har svårt för matte. Den beskriver matematiken på en grundläggande nivå. Borde finnas att låna på ert bibliotek, eller beställa hem och titta i. Bläddra i den ska du se. http://www.bokus.com/bok/9789174011562/hjalp-ditt-barn-med-matte-genom-hela-grundskolan-och-gymnasiet/

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Annons:
Ove-D
5/21/13, 12:31 PM
#7

Jag har en son med Asperger som till hösten börjar högstadiet. Han behöver struktur och har dåligt minne. Jag märkte i mellanstadiet att när han fick fler lärare blev det otydligare struktur för honom och han fick det lite svårare. 

Jag har lite funderingar hur han kommer klara högstadiet… Fler lärare, mer eget ansvar för läxor och egna arbeten osv.

Jag är glad så länge har har godkänt i alla ämnen. Vilket fallet varit än så länge. Hans främsta ämnen är bild och musik. Han gillar teknik, djur och dataspel.

På gymnasieskolan i kommunen finns en individuell linje som jag funderar på om den kan passa honom. Jag tror att han kan klara en praktiskt linje bättre än en rent teoretisk med mycket plugg.

Jag tror att han kanske skulle kunna klara högskola om det är en ämne som engagerar honom. 

Är det skillnad på arbetslivet om han gått särskola eller "standardskola"? Är det större risk att gå in i väggen om han går i "standardskola" och sen kanske få jobb, än om han går i särskola och inte får jobb utan daglig verksamhet? Är det skillnad?

Är det bättre att sänka kraven mot att de kanske senare blir frustrerade över sin dåliga ekonomi? Min son gillar att köpa saker till sin dator. Han sparar tills han har pengar för att köpa det. Kommer han ha samma möjlighet om han "bara" har habiliteringspeng i vuxen ålder? 

Jag funderar en hel del och jag hoppas verkligen att övergången till högstadiet går bra. Hur gör jag annars?

[NinaCrown]
5/21/13, 2:06 PM
#8

Såhär i efterhand kan jag säga att jag (som har asperger) troligen skulle klarat gymnasiet mycket bättre om jag hade gått en praktisk linje, som jag sökte till i första hand men inte kom in på.

Kanske kan vara värt att kolla om det finns någon passande linje för din dotter som inte är 99% vid en skolbänk? Vet inte vart i Sverige ni bor, då många praktiska linjer är anpassade efter de yrkena som finns i området.

De få jag känner som vart erbjuda att gå på särskola tackade nej då de tyvärr var för rädda att få en "idiot-stämpel" och bli retade, så har därför ingen större erfarenhet kring den typen av utbildning.

zatanica
5/21/13, 5:02 PM
#9

Mitt tips är att ta reda på så mycket ni kan om båda alternativen och även tänka långsiktigt. Sedan till sist så är det ju dottern din som ska ta beslutet, det kan inte du göra.

Men har för mig att om man gått särskola så får man inte eller  har svårare att komma in på högskola. Skolan har ju ändrats en del sedan jag slutade gymnasiet 2002 så inte så insatt längre. Man kan ju inte veta om man kanske vil prova på högskola senare i livet.

Tror även att om hon väljer vanlig skola så kan man läsa i långsammare takt, exempelvis 4 eller fem år istället för tre.

Kolla upp alla alternativ noga och överväg för och nackdelar.

Även jag skulle tipsa om praktiska linjer där man inte bara sitter i klassrummet hela dagarna, ger ju även större chans till jobb senare.

Kanske hon rent av ska ta ett sabbatsår innan hon börjar gymnasiet för att veta vad hon vill eller bara kunna ta det lugnt och samla energi och kraft.

Själv gick jag på ett naturbruksgymnasium och gick ut med 13 ig, hade troligen varit bra mycket värre om jag gått något "normalt" (läs icke praktiskt) Då visste jag inte att jag hade ADHD och Asperger.

Så din dotter har ju en stor fördel där att ni vet om hennes svagheter och styrkor. Tycker det är viktigt att ni fokuserar på styrkorna här och inte bara ser till det negativa.

Tror även att om man väljer sär så kan man läsa endel med sär och endel med "vanliga" skolan.

skillnad
5/21/13, 8:36 PM
#10

Vad menar du med att hon har stora inlärningssvårigheter och ligger precis på gränsen? Menar du på gränsen till att ha en utvecklingsstörning? 

Är det så att att hon ligger på gränsen till att vara utvecklingsstörd tror jag det är en väldigt viktig del att ta hänsyn till, då blir fallet helt annat än det hade varit hos en person med högre begåvning. Jag har haft det jobbigt i skolan och har det fortfarande jobbigt nu när jag får specialanpassning och har gått ett år extra. Jag är dock enligt testerna lååångt ifrån utvecklingsstörd. 

Det finns människor som aldrig kommer att klara av att gå på högskola oavsett hur mycket hjälp de får, eftersom att deras förmåga att lära sig och förstå inte räcker för det, detta gäller inte bara de personer som är så utvecklingsstörda att man aldrig ens skulle få för sig att försöka lära dem koka pasta. 

Är det helt klart att din dotter aldrig kommer kunna plugga vidare på grund av andra relevanta saker än bara ADHD tycker jag det är bra att helt tänka bort det alternativet. Varför satsa på mål som man VET inte går att nå?

Det kan finnas fler saker än bara skoluppgifter och liknande som kan kännas svåra för en som har svagare begåvning än sina klasskamrater, eftersom man kan ha svårt att hänga med i och förstå kompisars tankebanor och resonemang. Det kan vara tufft att hela tiden känna att man inte förstår sådant som andra förstår och att ständigt misslyckas är inte alls roligt. För vissa kan särskola vara ett bra sätt få börja passa in bland kompisar och få utmaningar på lagom nivå och därmed också börja lyckas istället för att misslyckas.

gummimamma
5/21/13, 10:18 PM
#11

Var med tösen på möte med studievägledarna på både högstadieskolan och gymnasieskolan. De tyckte det skulle passa för min dotter att gå IM - Individuell program. Den anpassas efter elevens behov och önskemål. Den är inte lika utstakat som andra program och man kan ändra på det mesta under studiernas gång. Elever som behöver komma ut i praktik har möjlighet att praktisera på olika ställen hel- eller deltid. Praktiserar man deltid kan man studera den andra halvan. Eleverna studerar i små grupper och har mycket hjälp av lärarna. Studienivån anpassas efter elevens förmåga. Studietiden kan vara allt mellan 1-5 år, om jag kommer ihåg rätt. Studierna kan riktas in mot de olika program som finns på skolan, och eleven kan delta på vissa lektioner med de andra som går just det programmet. Jag tycker efter mötet att allt lät väldigt bra med all flexibilitet och hoppas att det också är så flexibelt i verkligheten. Tösen verkar i alla fall mer sugen på att börja gymnasiet än vad hon var innan mötet.

msö
5/22/13, 6:01 AM
#12

Ove-D, särskola är inte ens ett aktuellt val för den som har Aspergers, så det behöver du inte fundera på. För att få gå i särskola krävs det att man är diagnostiserad med utvecklingsstörning, att man har en IQ under 70, att man har adaptiva svårigheter som gör att man har svårt att klara sig själv och att man bedöms sakna möjligheter att uppnå målen i skolan.

Däremot har man rätt, utifrån sin diagnos och sina svårigheter, att få stöd och hjälp för att klara gymnasiet. Men ofta är det något som man får kämpa hårt för att få, trots att det är en rättighet.

[lucii]
5/22/13, 10:43 AM
#13

Jag gick IV och det var det bästa året i mitt liv när det gäller skola. Lärare som tog sig tid och liten grupp med elever. Det är olika på olika skolor men vi brukade åka iväg på fredagar och göra olika saker. Detta år höjde mitt självförtroende som innan det året låg på noll. Därför kan jag starkt rekommendera detta! 🙂

Annons:
Ove-D
5/23/13, 4:49 AM
#14

#12 Tack för ditt svar! Då kan jag utesluta det… :-)

Upp till toppen
Annons: