Annons:
Etikettförskola-skola-jobb-praktik
Läst 918 ggr
Cafesinner
2013-05-29 14:36

Måste dela med mig :)

**Idag var jag så väldigt glad för min underbara mentor i skolan. Först lite bakgrund för att ni skall förstå min glädje:
**
Jag har kronisk depression + ADHD + AS och har det därför rätt jobbigt i skolan trots att jag är både intelligent och ambitiös. 
Det största problemet är att jag behöver vara sjukskriven i kortare perioder då och då så att mitt psyke orkar med. Därför hamnar jag lätt efter. Jag har fixat ett flertal läkarintyg och så vilket gör att jag, tack vare min helt underbara mentor, på senare tid har kunnat få mer frånvaro än andra "normala" elever utan att det påverkar mitt studiebidrag osv, förutsatt att jag sjukanmäler mig på skolans telefonsvarare "pga mitt psyke" eller något i den stilen. 

Jag gick på ett annat gymnasium innan där jag inte fick någon som helst hjälp eller förståelse för sådana här saker. 

Även på den skola jag går nu finns det en viss lärare som väldigt måna ogillar eftersom hon har ett väldigt oberäkneligt humör och kan ge tykna kommentarer osv om man inte är exakt i tid med allting och sätter hennes ämnen före i princip allt annat i sitt liv.

Idag behövde jag fråga henne om ett häfte jag behövde inför ett prov jag har nu i slutet av terminen. Jag var sjukskriven när det delades ut  och har haft sjukt mycket andra grejer att ta igen vid sidan om den vanliga undervisningen vilket har gjort att just det här provet släntrat efter ett tag. Läraren i fråga är en utav mina klassföreståndare och är mycket väl medveten om min situation. Ändå var jag jättenervös i morse när jag behövde prata med henne, och riktigt bävade för det och hade skjutit upp det i flera dagar.
Väl där, mitt bland andra elever dessutom, börjar hon, med sitt elaka pokerface, skälla på mig för att jag skjutit upp saker och behandlar mig som om jag vore totalt j*vla värdelös och inte kan någonting. När jag säger att jag haft mycket annat att ta tag i kontrar hon med ett sarkastiskt och nedlåtande "men herreguuuuuuuud!" (känner man henne vet man verkligen hur mycket hon låter som en bitchig fjortis också -.-' ). Det värsta är att hon har sådant pokerface när hon gör det och dessutom inte ens tittade på mig.
När jag blir upprörd brukar ADHD'n ha en tendens att "ta över" så jag sade plötsligt "Nehe men då gör jag det väl inte alls då!" och vände på klacken. "Joho det måste du!" ropade hon efter mig. "Näe för om du skall vara tyken orkar jag inte bry mig!" ropade jag ännu högre och smällde igen dörren. Haha… Kände mig lite dum men samtidigt var det rätt åt henne. 

Det första jag gjorde när jag kom upp på mitt rum (internat) var att maila min mentor, som jobbar mycket ihop med sagt lärare, om situationen och att jag kände mig kränkt eftersom min "sjukdom" inte respekterades pga att den var psykisk istället för fysisk. Jag bad om ursäkt utifall jag var till besvär men ville gärna att Lena (mentorn) skulle fixa pappren från lärare x åt mig osv.

Jag var rätt nervös att även Lena skulle bli sur på mig eftersom dessa två är kollegor och mer eller mindre vänner. Men så fick jag det här mailet nu precis: BILD

Så glad jag blev. Det riktigt spratt till i hjärtat och ett lugn spred sig inom mig. Detta är första gången i mitt skol-liv som jag verkligen har en bra person som stöttar mig och som inte dömer mig på grund av några bokstäver. Som tror på mig. Iiiih åh vad livet är bra just den här stunden!

Annons:
Niklas
2013-05-30 07:28
#1

Vad skönt. Lycka till på provet!


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

zatanica
2013-05-30 11:10
#2

🥳 härligt att du har någon som tror på dig. Stort lycka till och lev på detta en stund.

Cafesinner
2013-05-30 13:42
#3

Hihi tack hörni ^_^

Upp till toppen
Annons: