Annons:
Etikettadhd-add
Läst 12517 ggr
Jakop
2013-07-09 14:32

ADD+ Social fobi? Fler som har det?

Hej!

Jag tror att jag har en kombination av dessa två, är säker på att jag har social fobi men jag undrar hur vanligt det är att man har det som ADD:are, så att säga?

Fick nyligen diagnosen ADD. Men är nyfiken på hur många som har kombination av detta och hur det utmärker sig?

MVH,
Jakop

Annons:
lilla my
2013-07-10 18:20
#1

Inte exakt, men nästan. Jag är också nydiagnosticerad med ADD och GAD (generaliserad ångest). GAD innebär att man oroar sig för allt möjligt, så det kan innefatta social fobi om jag förstått det rätt. Jag känner igen mig i social fobi på vissa sätt men inte på alla. Det är svårt att veta vad som orsakat vad tycker jag. Troligen har jag utvecklat en del social ångest eftersom jag blev retad och mobbad i skolan, och då förstod att jag inte riktigt passade in. Hur många som har din kombination vet jag dock inte, blir intressant att följa tråden :)

Illusion
2013-07-10 21:06
#2

Jag har ADHD och jag får social fobi när jag glider in i depressioner, annars så brukar jag vara social och glad, iaf förut..nu är jag ganska blyg även fast jag mår bra men jag vågar gå ut nuförtiden iaf, men för att komma över min blyghet behöver jag dricka alkohol, vilket inte alltid får det bästa resultatet.


☮ and ❤ among each other ✿

Blip
2013-07-11 23:51
#3

Jag minns att det kändes otäckt att gå genom skolgården eller in i ett klassrum fullt med folk redan sen första klass, man gick in på skolgården med axlarna uppdragna till öronen och med mössan ner över näsan.
Fast jag var inte blyg, tvärtom en rätt intensiv tjej. Djup och fundersam/högljudd och bossig. Blev såklart en utstött kombo. Jag försökte att passa in. Att tona ner mig själv, att säga rätt saker, att inte snubbla, att inte gråta av utmattning på lektionerna. Impulsiviteten hade sitt övertag dock.  

Idag har jag, som de flesta, få riktig goda vänner men många bekanta.
När jag var 18 bestämde jag mig för att hoppa av gymnasiet, inte pga. brist på vänner då det inte längre var ett problem, men skoltrötthet. Gick Estet-linje med sång som huvudinstrument. Brann för musiken men fixade inte att sitta bakom skolbänken. Det här var innan jag ens visste vad ADD/ADHD innebar. 
Jag blev erbjuden en projektanställning på 4 månader i en stad 60 mil bort som jag med glädje tog mig an och jag mådde hur bra som helst av det. Fysiskt arbete, bra lön och en massa snälla norrländska industrigubbar till arbetskamrater huhu. Mitt självförtroende växte och jag kände mig inte vilsen alls längre. Jag festade mycket med mina vänner när jag kom till min hemstad igen och vi spelade mycket med bandet som jag vrålade i (punk hehe). Jag arrangerade spelningar åt två ungdomscafén i stan och folk visste vem jag var.  Efternamnet som barnen retade mig för när jag var liten ute på landet tillhörde nu en "ikon för musikscenen i stan" som en bekant helt random uttryckte sig en gång. 
Jag levde på lönen, som jag under de där 4 månaderna slet ihop, i ca ett år. Och lagom till att dem började ta slut kände jag mig sjukt rastlös.

Något år senare ansökte jag till folkhögskola för att plugga upp mina gymnasiebetyg, men hamnade i ett helveteshål som jag ändå stod ut med fram till bara en månad innan skolavslutningen. Mycket med det året tärde hål rakt igenom mig. Tiotusentals kr i lån hos CSN, inte ett enda betyg. Inte ens ett bevis på att jag har gått där. :S
Återbetalningskrav av bidrag, följt av kronofogden och mängder av ångest.
Sedan jag kom hem från folkhögskolan 2011 har jag varken praktiserat eller jobbat. Jag har varit hemma och jag har hållt mig undan. ADD diagnosen fick jag 2009, men nämnvärd behandling har jag fått det senaste halvåret och det har hjälpt, mycket. 

Ser nu att det är sjukt mycket text här över, det mesta känns helt irrelevant nu när jag tänker efter, antar att jag kommer till poängen snart..

Ok, poängen.
Även när jag låg på topp, gick för att möta en vän på stan eller stod på scen, så var jag rädd. Vad ser dem när dem tittar på mig och vad tänker dem. Är jag tillräckligt utåtriktad och intressant som person? Är jag tillräckligt laid back och lugn nu? Går jag konstigt? Ser jag bekväm ut när jag sitter i den här soffan eller ser dem på mig att jag någonstans vill sjunka igenom marken ju mer jag spinner vidare på tanken? För att inte tala om ögonkontakt men människor på tåget eller en joggare man möter längs med hamnen tidigt på morgonen. 

I nuläget orkar jag sällan att umgås med någon på min fritid. Det kan ta timmar innan jag tar mig ut genom dörren för att köpa mat vissa dagar, ibland går jag inte ut alls.. Det låter miserabelt men det känns bra att vara själv just nu. Jag gör oftast det jag behöver göra om dagarna, jag går till min behandling som är i grupp för att bygga rutiner och jag ser varje dag fram emot att få komma hem till min lilla etta och bara vara så fort jag får gå hem. Rita, plinga lite gitarr, spela nåt spel. *host* (äkta gamernerd)
Jag ska börja praktisera om en vecka. Det kommer bli tungt men jag vet att det är det enda som kan få mig tillbaks. Jag kommer nog trivas bäst själv ett tag till framöver, även om jag såklart trivs med mina vänner också. Behöver bara hitta den där energin som gör det värt att umgås med folk igen. Vill inte behöva känna mig helt uttömd på energi efter en fika på stan men en gammal go räv liksom. 

Den enda diagnos jag har är ADD. Känns som att den täcker upp en hel del symptom, eller så går jag omedvetet omkring med ett gäng bokstavskombinationer, eller så är man bara lite vilsen :)

Cred till den med tålamod nog att läsa allt detta babbel.

Rundgång
2013-07-19 11:28
#4

Min son har högfungerande autism och alla mina ansträngningar syftar bara till en enda sak : att det inte ska behöva leda till social fobi. Absolut största hotet med tanke på andras bemötanden. Väldigt vanligt om man följer forum för föräldrar till barn med NPF- diagnoser.

redheadgeorgeous
2013-09-18 17:39
#5

Jag har både ADD och Social Fobi. Dock tog det lång tid innan dom erkände att det var social fobi jag och att det inte bara var blyghet. SÅ nu ska jag äntligen få hjälp med det och väntar på att få KBT, står i kö just nu.

Hannah

http://bokstavsmama.blogspot.com/

Upp till toppen
Annons: