Annons:
Etikettnpf-och-psykisk-sjukdom
Läst 1928 ggr
RedBlackGrey
2013-08-17 14:27

Tja

Hej.

Ett tag sedan jag skrev ett inlägg härpå denne sida.

Bara i år, så har det hänt massvis av grejer i mitt liv. Ett väldigt crazy år. Här kommer i alla fall en (berättelse)…

Jag gick iväg till en nattklubb, i Malmö. Där blev det stopp, jag fick inte komma in för vakten som till utseendet såg ut som en kriminell MC-snubbe. Jag gick hem den korta sträckan igen. Allting var som vanligt i min boplats. Jag gjorde ett sista försök. Efter första försöket förhandlade jag med vakten, han sa att jag kunde gå. Jag fick komma in när jag hade "nyktrat till", vilket jag ej fick, efter en kompromiss att gå något varv runt huset. Jag var inte så full som jag såg ut, inte mer än alla andra som fick äntra sig in dit, jag var bara medicinskt trött inombords, och lagom full. Inte för full, alltså.

Tredje gången gillt, ja. Jag var desperat, kvällen var ung, festen hade långt ifrån börjat, jag ville bara ha det kul.

Jag gick sakta, jag såg vakten (lätt att komma ihåg sitt fula utseende, med tanke på att han hade en "Loket"-mustasch") - han såg inte mig, han var på väg in. På entrén var det bara jag. När jag tog några kliv in, och svängde litegrann försiktigt till höger, fanns kassören. Jag betalde inträdesavgiften, fick en stämpel. Fr.om, framtill stängningsadags (klockan 03:00) var jag Moriskan-stämplad. Haha, där fick vakten! :)

Sista tiden under vistelsen där borta på Moriskan, kom det fram några bratziga disko-killar till mig. De försökte provocera mig. Jag körde med det jag är bäst på, också där jag kan ha min makt-position. Bara låta dem tro att jag är korkad, visa så lite av personligheten som möjligt, brusa absolut inte upp att - dölj hellre känslorna, visa bara en enda ansiktsmin. Dem blir osäkra och visar deras dåliga självförtroende istället. De vet ej vem vederbörande är, det enda de vet om, det är att vederbörande har kommandot över dem.

En kille blev uppmärksam, och gick fram till dem undrade vad dem sysslade med. Vi började hänga den natten. Jag, han och sitt gäng marscherade vidare efter stängningsdags till en annan klubb. Efter stängningsdags gick jag hem. Det var en lagom kort sträcka. Jag hann nyktra till rejält (vilket skulle visa sig vara värdefullt i det skedet).

Jag plockade fram mina nycklar, brukade taggen, jag kom in innanför porten. Jag kallade ner hissen, av på 3:e våningen. Jag plockade upp mina hemnycklar ur fickan, låste upp min dörr till min lägenhet.

Jag kom in, blev chockad - positivt chockad. Det rann vatten över hela lägenheten. Utan att överdriva hade en leksaksbåt lätt kunnat flutit därinne. Jag ringde till natt-personalen (för Asperger-boendet). När hon kom in, fick syn på det, reagerade hon likadant som jag gjorde.

Jag kunde inte sova där, jag fick sova på personal-enheten. Jag sov två nätter hos mina föräldrar efteråt. Sedan flyttade jag tillfälligt till ett psykiatri-boende. Trots mellanläge mellan ett gruppboende och typ satellit-lägenhet, trivdes jag bra där.

Jag ville ju ändå väck från gatan jag bodde på i 9,5 år. Jag kände mig traumatiserad av just då, mycket kriminalitet och misshandel där.

Plötsligt fick jag ett lägenhetserbjudande åt rätt så nära där jag tillfälligt bodde. Jag tackade ja 3 dagar efter lägenhetsvisningen. Jag Inofficiellt på kvällen, 2 dagar senare.

Detta är också ett psykiatri-boende - och jag har en satellit-lägenhet för mig själv. En lägenhet med balkong, ojojoj. Bara det, är så in i bomben stort för mig.

I mitt trapphus har jag de bästa grannarna jag kan tänka mig. Ingen mer än jag som är knuten till LSS. Personal-enheten har ej deras lokal i trapphuset jag bor i, heller. Det är typ som att bo… vanligt!

Efter 6 års lång process om rättvisa och liv - istället för ett förnedringsliv med flytande misär, slipper jag bo där som en gång var så tryggt när jag den 28 augusti, -03, flyttade in. Början på våren, 2007, började området och närområden eskalera med kriminalitet. Till slut blev det värre och värre. Enl. rykten ska det har lugnat ner sig där borta på min gamla gata, hoppas det.

Så nu sitter jag härvid datorn, lyssnar på Sparks, och bara njuter av att vara. Snart: Iväg, med mig!

Hoppas ni haft en bra sommar, bättre hälsa och fantastiskt liv hitills i år! :)

KRAM

Annons:
[Starman]
2013-08-17 14:45
#1

Something For The Girl With Everything? 🙂

RedBlackGrey
2013-08-17 18:31
#2

Jajamän, bl.a. den. :)

Rundgång
2013-08-18 10:09
#3

Alla som säger att man ska bjuda till när det är motigt. Tänk att dom inte fattar att man bara inte är nöjd med eller fungerar det man tilldelats. Nu verkar du ha hamnat rätt och så klart att det funkar då! Kram

Upp till toppen
Annons: