Annons:
Etikettförskola-skola-jobb-praktik
Läst 4223 ggr
[lucii]
2013-09-13 12:43

Diagnos och jobb?

Ni som har en diagnos och fått jobb. Har ni berättat för chefen? Isåfall hur fan berättar man sånt? Jag ska söka praktik och jag vill inte att det ska bli som på mitt förra jobb. HJÄLP!!

Annons:
Pelle Långlös
2013-09-13 16:42
#1

Jag har ett OSA-jobb. En arbetsplats där man antingen har någon fysiskt eller psykiskt handikapp med andra ord.

MVH Ylva Blomma
* Bloggen om mitt liv *

AnneN
2013-09-13 17:25
#2

Jag har fått jobb på ett kooperativ där ett av kraven för anställning/praktik är just att man har någon typ av funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom som gör att man har handikappkodning på AF.

Jag är öppen mot alla mina arbetskamrater om mina diagnoser och för min del har det resulterat i att de vet varför jag är som jag är och hur de ska bemöta mig. 

Med bemötande menar jag tex att de vet att jag inte gillar att få massa kramar i tid och otid, så de i personalen som är mer kramiga av sig respekterar då att jag inte vill utan att de tar det personligt för de vet att det inte beror på att jag inte gillar dem utan för att jag inte gillar kramar i allmänhet (utom av min sambo). De vet också att om jag verkar vara deppig eller irriterad en dag så behöver jag få vara ifred utan en massa frågor och "tröstande".

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

tarotlasse
2013-09-14 05:47
#3

Ja du det är inget lätt beslut och beror lite på var du ska ha din praktikplats ngn stans. 

När jag fick min diagnos ADHD så hade jobbat på samma arbets plats  i 24 år  som fotograf, som fototekniker och grafiker  på en tidning och när jag berättade för mina arbteskamrater och chef  om  att  jag hade fått diagnosen ADHD så skratatde de bara åt mig och sa att det behövde jag inte gå till en läkare för det kunde de berättat för mig utan att vara  utbildade läkare.

Sedan började jag arbeta inom vården och på en dagligverksamhet och  där sa jag inte ett ljud om att jag hade ADHD och det fungerade aldeles utmärkt på denna arbetsplats. 

När jag sedan gick min vårdutbildning och fick höra både det ena och andra om ADHD patienter om hur våldsamma och urjävliga dessa personer var.  

Då valde jag att berätta om att jag själv har ADHD.  Så jag pratade med mina lärare först och fick då  i uppgift att göra en föreläsning om ADHD och om att ha ADHD

Så jag började förläsningen om hur de övriga i klassens upplevde ADHD barn som våldsamma ouppfostrade och urjävliga. 

Sedan frågade jag hur många som upplevt mig som ouppfostrad  och för jävlig och sa att jag hade ADHD och att jag aldrig varit våldsam i hela mitt liv men förjävlig hade jag kanske varit mot vissa och inte minst mot mig själv  under åren. 

Då blev det helt tyst i klassen när jag sedan berättade hur det var att som vuxen att leva med diagnosen med ADHD och hur jag fungerade med mitt funktionshinder och min uppväxt då ingen visste vad ADHD var för ngt även om diagnosen fanns då med men på den tiden hette det MBD. 

Men även  hur det är att leva  som förälder till  ett barn med ADHD och hur barn och ADHD fungerande men även  bemötandet från vårdpersonal om när det kom fram att vi hade ADHD.

Mina kurskamrater sa efter föreläsningen att de inte hade en aning om hur detta med ADHD fungerade och att de nu fick en annan förstålse om  ADHD de visste att jag hade läs o skriv svårigheter och de tyckte jag var en rätt så kul typ som livade upp stämningen på lektionerna.

Men att jag hade ADHD hade de inte förstått.

Så otroligt viktigt att berätta om hur vi fungerar för att kunskapen sprids och vi ska kunna få en förstålse från omgivningen för den kan vi aldrig få om vi inte berättar om hur vi fungerar. 

Jag fick ett stort A för min föreläsning om funktionshinder  av mina lärare som båda arbetat inom vården med personer med ADHD innan det blev lärare.  

Efter min utbildning var det ett flertal privata vårdbolag som hörde av sig  och ville anställa mig men här var jag väldigt tyst om min ADHD diagnos. 

Men efter ett tag valde jag att av olika orsaker att säga upp mig från denna anställning. 

När arbetsförmedlingen bara efter ett par veckor hörde av sig om en praktik plats på en  handikapp tidning som journalist så skrattade jag bara åt min handläggare och frågade om hon inte läst i mina papper om att jag hade läs och skrivsvårigheter  och vilken idiot hon var att bara föreslå en så korkad sak som en  praktik plats som journalist. 

Men hon försvarde sig med att eftersom jag under så många år arbetat som fotograf och med redaktionellt arbete och nu utbildat mig inom vårdyrket och arbetat med olika funtionshinder så borde detta vara en perfekt praktikplats för mig och att hon redan fått klartecken på att jag skulle gå dit för en intervju. 

När jag  gick dit var  jag både upprörd och tyckte  det var bortkastad tid att gå dit överhuvudtaget. 

När jag kom dit så berättade jag som det var för arbetsgivaren att det var rena idiotin med denna intervjun och berättade att jag hade läs och skriv svårigheter och att det tog väldigt lång tid för mig att skriva en text och att jag behövde tekniska hjälpmedel för mitt skrivande,  Jag berättade även att jag har ADHD  och har svårt för ett sådant ostrukturerat arbete och styra mitt arbete så självständigt.  

Arbetsgivaren bara skrattade åt mig och sa att han struntade fullständigt i om jag kunde formulera mig rätt i  skrift eller inte utan att detta  rörde sig om en taltidning för de med funktionshinder som hade svårt att tillgodo sig tryckt text och prata kunde jag ta mig tusan göra och att jag var nyfiken och inte var rädd för att prata och  att ställa frågor var en otrolig förmåga och att han själv var radiojournalist och inte ngn hejare på att skriva. Sedan sa han att de skulle ha redaktions möte om två dagar och det vore bra omt jag kunde börja då.  

Jag har nog aldrig blivit så paff innan för här såg man inte mitt funktionshinder som ett hinder utan snarare som en tillgång. 

Jag har varit på denna praktikplats i ett år nu och nu pratar AF om att det  har fått ett muntligt löfte från kommunen om att jag kan få en OSA anställning på detta ställe eftersom kommunen är den som fianserar tidningen.   

Lasse

[lucii]
2013-09-14 13:57
#4

Jag har blivit dåligt behandlad på alla mina jobb. Nu går jag på något som heter Work for you via AF globen. Vi är en grupp som ska lära oss självförtroende, självkänsla och hitta jobb/praktik. Vi har alla en diagnos.

Mitt största intresse är djur. Jag har katter och ska börja med kattuppfödning den dag jag har mer ekonomi. Då det mer är en dyr hobby.

Jag funderar på fråga djuraffären här där jag bor om praktik. Men att gå och fråga är en lång process för mig. Först måste jag VÅGA sen måste jag lyckas komma iväg och jag måste även veta vad jag ska säga om mina svårigheter.

Sen vet jag ju inte riktigt hur lätt det är att få jobb där senare eller på andra djurbutiker. Om det är OMÖJLIGT är det ju inte ens någon idé att jag utsätter mig för en massa magont och panik pga nervositet.

Men jobbar man med något praktiskt kanske man slipper prata så mycket om sin diagnos. Det kanske räcker med att säga jag har svårt med texter. Sen är det ju den där biten att jag måste veta vad mina uppgifter är från början till slut. Många förväntar sig ju att man bara ska veta sånt.

Sen undrar jag en annan sak. Om man har super super svårt med inlärning. Kan man ändå bli det man vill? Jag vill så gärna jobba på djurklinik eller med rättsfrågor.

enlisa
2015-04-14 22:12
#5

Med diagnos har man rätt till viss hjälp på universitet mm. Det brukar finnas info på hemsida och hos studievägledare.

Jag har tex tillgång till talböcker, program som kan läsa upp texter som jag skannar in, rättighet att spela in föreläsningar så jag kan lyssna på dem igen senare, anteckningshjälp, osv. 

Jag frågade studievägledaren på universitetet i min stad om vad som kan va lämpligt för mig att plugga med mina styrkor, svagheter och intressen samt vilka hjälpmedel som finns… Innan min nuvarande utbildning kände jag jämt den där paniken kring framtiden och jobb, mitt självförtroende var skit. Utbildningen jag läser nu är rätt för mig och jag upplever en helt ny känsla av lugn för det mesta.

Upp till toppen
Annons: