Annons:
Etikettdiverse-npf
Läst 3031 ggr
mrsmrs
11/5/13, 6:58 PM

Identifierar ni er med er diagnos?

KORT VERISION AV INLÄGGET: Ser ni er diagnos som en del av er personlighet eller inte? Hur tänker ni kring detta? LÅNGA VERISIONEN: Jag är relativt nydiagnosticerad, fick adhd-diagnos för 4-5 månader sedan, och försöker just nu hitta ett sätt att förhålla mig till min diagnos. Igår hade jag ett samtal med en nära person. Vi pratade om hur mycket bättre jag mår nu, och hur jag tack vare medicinering lyckats ordna upp mitt liv och klara av vardagen. Denna person sa då till mig att "men känner du inte att det HÄR är ditt riktiga jag?!". Hen syftade alltså på att detta "nya", glada och fungerande "jaget", skulle vara min riktgia person så att säga, och att den förr obehandlade ADHD:n som gjorde mitt liv/relationer/studier så svårt, liksom inte var "jag". Jag förstår ju vad hen menar, men… … Om ADHD:ns negativa aspekter (dålig koncentration, rastlöshet och oro, impulsiv ilska, rörighet, svårigheter i vardagen etc.) inte är en del av mitt "jag", så tillhör ju inte heller ADHD:ns positiva egenskaper (kreativ, spontan, iderik etc) "mig" som person? Man kan ju inte bara avsäga sig delar av ADHDsymptomen liksom? Enligt den principen så är jag son person valen kreativ, spontan, full av idéer eller full av energi - utan dessa egenskaper är bara en följd av mitt funktionshinder. Tycker detta är sjukt svårt att förhålla sig till rent identitetsmässigt! Vem är jag? VAD är jag och vad är "bara" ADHD? Vilka delar av minn karaktär är min personlighet, och vilka är bara syptom på funktionshindret? Eller ÄR jag visst min ADHD - alltså både rörig, okoncentrerad, kreativ och spontan? Hur tänker ni kring era npf-diagnoser i förhållande till identitet? ÄR diagnosen en del av ens personliga och unika personlighet, eller bara en "avvikelse" vars symptom snarare drabbar än definierar?? Hur tänker nu kring detta? Sorry för flummigt inlägg hoppas ni fattar! :D

Annons:
jen83
11/5/13, 7:34 PM
#1

min erfarenhet i mit fal som ha ADHD å trolitvis AS men vil int utreda mej fö d! at ala desa delar e ju du å din personlighet! Den du va inan Du fik diagnosen å medesin e ju hur du e utan medesin å den du e nu med medesin e ju den du e nu! Men ala desa e ju fotfarande Du om du föstår Hur ja menar? Ja tro du leger fö stor vikt vid at fösöka hita svar du redan har ejentligen! Deta e iaf min erfarenhet

Zaphix
11/5/13, 9:29 PM
#2

Jag ser adhd'n som en del av mig, en del av helheten som gör mig. Det är bara en rad av alla personlighetsdrag jag har. Tyvärr så ställer just dessa till med endel problem så jag vill äta medicin för att dämpa dom så att jag kan fungera bättre.

Jag är fortfarande samma jag med medicin, men jag har dämpat ned de personlighetsdrag som ställer till med bekymmer för mig.

Jag trivs så mycket bättre med mig själv när jag äter medicin dock, andra med.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

skogstossan
11/5/13, 10:32 PM
#3

Nu har jag inte fått min diagnos ännu. Men jag är under utredning och när jag träffade psykologen sist efter att ha maxat på dom första testen som ska ligga som grund för utredningen frågade hon (psykologen) hur det kändes. 

Jag svarade något i stil med att det på ett sätt känns som en gåva och att det ju är en del av min personlighet även om min AD(H)D (?) skapat en mängd problem för mig i det förflutna och i nuet. 

Att jag gör den här utredningen när jag är 37 år gammal har mycket att göra med att jag snart ska starta företag och jag kan verkligen behöva stöttning med att organisera och sånt. Annars är jag helt OK med mina AD(H)D-egenskaper, både dom negativa och positiva som kommer med diagnosen. Men för att ha rätt till den stöttning som jag kan behöva i mitt företagsstartande så vill jag ha diagnosen på papper då vårt samhälle inte är helt vana vid att hantera den här typen av människor. 

Hursomhelst, så ser jag mig själv som hela paketet med både positiva och negativa egenskaper. Inget av sidorna är mer jag än det andra. Jag är både och.

bakministeriet.blogspot.com

mrsmrs
11/7/13, 9:03 AM
#4

Riktiga bra svar! Alltid bra att få någon annars perspektiv på saken. Kan man kanske sammanfatta det som att man inte ska se allt så svartvitt? 

speciellt #1 fick mig verkligen att tänka till! Ens person kanske inte är så statisk? förr var JAG okoncentrerad, nu är JAG okoncentrerad?

För jag menar - människor beter sig ju oilika beroende på de yttre faktorerna? Ex. en hyperaktiv människa kanske blir lite lugnare av att träna yoga - men det betyder ju inte att denna "lugnhet" är på låtsas? Samma sak med medicinering: jag blr lugnare av att tillföra en viss substansig till min hjärnas signalsystem - det behöver ju liksom inte betyda att den "lugnheten" är på låtsas heller?

Hänger ni med?

silversol35
11/7/13, 11:58 AM
#5

#4 Jag hänger med. Låter som ett vettigt resonemang. Vi har olika personlighetsdrag och vi kan jobba med dem på olika sätt och vi förändras med tiden och även med situationen och vår egen utveckling som människor.

Man kan ju också ta exemlpet med terapi, om någon som har ångest går i terapi och lär sig hantera den är det ju också samma person, med lite fler strategier för att klara av livet. En variant på dina exempel.

jen83
11/7/13, 12:25 PM
#6

Henger med å nu låt dit resonemang myke mer logist :) Du e sama person som inan men med et anat lugn hel enkelt :)

Annons:
mrsmrs
11/7/13, 1:19 PM
#7

#5 och #6 : Exakt! Jisses alltså, responsen i denna tråd, och de insikter ni gett mig nu - högt högt högt över förväntan! tack! så coolt hur man kan hjälpas åt och hitta små strategier i sitt tankesätt!

Enligt mitt första resonemang så skulle ju en persons "sanna" kärna/personliget, alltså vara helt opåverkad av yttre faktorer: aldrig äta (maten påverkar en ju) aldrig prata med människor (eftersom de kan ge en nya perspektiv/påverkar) osv. Och det verkar ju helt vanvettigt att tänka så?

Men efter att ha hört era tankar, var jag med om ett sånt där "WOW-moment" när man liksom får en insikt som man aldrig tidigare haft, haha.

Här är två exempel

a) Person med ADHD/ADD medicinerad/omedicinerad

1.Person Y är okoncentrerad/orolig/hyper omedicinerad. Detta kan omformuleras, och blir då: "Y's essentiella JAG(hjärnan) reagerar på medicinens frånvaro genom att bli okoncentrerad och hyper."

2. Person Y är lugn och har bättre koncentration nu när hen är medicinerad. Detta kan omformuleras, och blir då: "Y's essentiella JAG(hjärnan) reagerar på medicinens närvaro genom att bli lugn och koncentrerad.

b) Mainstream person innan lunch/efter lunch

1.Person Y är irriterad och trött när hen har lågt blodsocker. Detta kan omformuleras, och blir då: "Y's essentiella JAG(hjärnan) reagerar på blodsockrets frånvaro genom att bli irriterad och trött."

2. Person Y är gladare och piggare nu när hen är har ätit lunch. Detta kan omformuleras, och blir då: "Y's essentiella JAG(hjärnan) reagerar på blodsockrets närvaro genom att bli glad och pigg.   

Om man jämför exemplena med varandra så ser man ju att det är exakt samma princip? eller hur? JAG ÄR JAG och DU ÄR DU oavsett medicin. Fan va skön känsla! 😃❤️

jen83
11/7/13, 1:39 PM
#8

Bli glad at lesa dit inleg nu å se at Du e du oavset diagnos eler int :-) Fö d e ju så d e, du bli int nån anan å ja måste seja at om ja bidragit nåt til at Du inset d ihop me Ala anra på dena tråd kener ja mej lite stolt :) Du e den du e å d ska du va stolt fö, d ha ja altid fåt lera mej :) å d e vad ja ler mina två söner med ADHD at oavset va dom ha fö diagnoser så e d dom å d ska dom va stolta över å d dom jör/åstakomer ja alt! Du komer at stöta på myke födomfula meniskor som sejer at ADHD int fins utan bara e brist i uppfostran mm d ha ja fåt hör hel mit liv å få even nu hör ibland Ang mina barn men d ta ja me en klakspark då ja vet at ja e upfostrad å ja vet at mina pojkar e d :-) Så njut av de du komit til insikt med :-)

silversol35
11/7/13, 1:57 PM
#9

#7 Vad kul att du kommit till schyssta insikter!

Klockrent exempel med blodsockret förresten.

Croatoan
11/10/13, 4:31 PM
#10

Jag är inte mina diagnoser, men dom är en del av mig. Ser det inte som positivt eller negativt egentligen, men det har hjälpt mig att förstå mig själv, varför jag tänker, agerar, reagerar annorlunda än andra. Så insikten har nog hjälpt kanske lika mycket som medicinering och terapi.

Cahira
11/12/13, 4:42 AM
#11

Klart man formas av sitt funktionshinder, men även om hindret tas bort så är man ju fortfarande samma person. Samma känslor, samma åsikter, samma läggning, samma temperament osv. Kanske mindre trött och frustrerad t.ex. men även om man skulle ha cancer som exempel som tar upp väldigt mycket av ens liv så ÄR man inte ens cancer. Så ser jag det. Jag är inte min ADD, men jag har ADD

Precis som jag haft en ätstörning, varit deprimerad, haft svåra ångestproblem, och många andra kraftigt livspåverkande diagnoser. 

Kvittar hur många diagnoser som hängs runt nacken på mig, jag är fortfarande samma person. :)

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Upp till toppen
Annons: