Annons:
Etikettutredningar-hur-var-när-varför
Läst 1049 ggr
LinaLj
12/17/13, 9:33 PM

Våga ta steget?

Jag misstänker starkt att jag har någon form a v bipolaritet eller liknande. Har väldigt tydliga upp och ner perioder i kombination med svårigheter i sociala situationer och liknande. Min pappa hade något liknande och självmedicinerade sig med hjälp av alkohol under sina "nerperioder".

Jag vet att detta är något jag behöver ta tag i, få på papper och få hjälp med. Men så när jag tänker ta steget och ringa VC så känner jag mig bara dum. Det känns som de kommer tycka att jag är löjlig som kommer nu när jag är 31, att om jag klarat mig hittills så är det inget att rota i. Det känns som att jag är för sent ute.

Men samtidigt så inser jag att jag inte har klarat mig på ett bra sätt. Mitt liv har påverkats enormt mycket av mitt beteende och gör det fortfarande. Det är bara det att i min familj så är allt sådant här "löjligt" och det ses mer som en liten lustig personlighetsdrag än som ett problem. Vilket jag tror har påverkat mig för när jag försöker komma på vad jag skulle säga om jag ringde VC så låter det bara så… fel och löjligt. "Hej jag tror jag har någon form av psykisk åkomma och behöver hjälp". 

Hur tar jag första steget?

Annons:
AnneN
12/18/13, 1:52 AM
#1

De kommer inte att tycka du är löjlig på vårdcentralen! Jag fick min bipolärdiagnos i våras och då var jag 31 år.

Ring till vårdcentralen och säg att du misstänker att du har bipolärt syndrom, och berätta vad det är som gör att du misstänker detta. 
Begär att få göra en utredning!

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

SS-Henke
12/18/13, 1:01 PM
#2

Håller med ovanstående! skynda dig, varför ska du lida i onödan? Hela mitt liv har raserats pga att jag inte sökte hjälp i tid. Att få diagnos på bipolaritet och få hjälp är ganska lätt i vuxen ålder, det är värre med adhd/add/as, jag har inte fått igång min utredning än och hela min ekonomi har rasat och mycket annat…

LinaLj
1/3/14, 11:59 AM
#3

Nu har jag gjort det…. 

Det var väldigt jobbigt att vänta från det att jag ringde upp och tills de ringde tillbaka trotts att det knappt tog en timma. Riktigt hög ångest nivå.

Men hon jag pratade med var så snäll och förstående och inte det minsta anklagande eller så. Hon verkade genuint intresserad av att hjälpa till och jag fick en tid den 15/1. Hon sa att det fanns en tid innan men det var til len vikarie och hon tyckte att jag borde träffa en ordinarie läkare på en gång så jag slapp komma till olika. 

Nu känns det riktigt bra även om jag känner mig väldigt gråtmild. Men det är nog mer på grund av lättnaden. Att jag faktiskt pratat om mina problem för första gången.

[hihat]
1/4/14, 12:33 PM
#4

Hej LinaLj…Det är aldrig för sent…..tog steget för ett år sedan efter ett halvt liv av depressioner,fet ångest ,självmedicinering och kriminalitet å allt vad det medför… …. jag är 48 år… fick diagnos ADHD /dysleksi för ett halvår sedan .. det känns så mkt bättre när man fått rensa hårddisken hos proffsiga läkare……äter medicin som funkar och nu har jag äntligen fått ett schysst liv….så jag börjar om från början på ett sätt ,men med årens erfarenheter med mig….. kom ihåg ..va ärlig mot dig själv……

Upp till toppen
Annons: